torsdag 30 mars 2017

bird by bird av Anne Lamott


Handling
"Thirty years ago my older brother, who was ten years old at the time, was trying to get a report on birds written that he'd had three months to write. It was due the next day. We were out at our family cabin in Bolinas, and he was at the kitchen table close to tears, surrounded by binder paper and pencils and unopened books on birds, immobilized by the hugeness of the task ahead. Then my father sat down beside him, put his arm around my brother's shoulder, and said, 'Bird by bird, buddy. Just take it bird by bird.'"

Kommentar
Den här skrivhandboken hade jag hört talas om från olika håll och haft den i åtanke som en bok som jag skulle vilja läsa någon gång, just för att jag intresserar mig för skrivandet och vill få tips och inspiration.

Texten är ju på engelska och i vanliga fall brukar jag inte läsa på det språket. Men när det är lite mer åt det fackliga hållet brukar det gå bättre. Sedan underlättade det också väldigt mycket i och med Lamotts lättsamma språk. Det är följsamt, roligt, igenkännande och intressant. Hon bjuder ofta på historier och har många kloka råd att ge. Det är konkret och generöst. Jag tyckte den var väldigt härlig att läsa. Nog blev jag peppad till att skriva ännu mer. Att ta det "bird by bird", såsom hon uttrycker det. Det uttrycket gillar jag.

Det fanns dock några tillfällen under läsningen som jag helt enkelt skummade förbi. Mest för att jag bara ville ha åt det som handlade direkt om skrivandet. Det blandas alltså in ibland lite om hennes liv (det nämns också tydligt vid just bokens undertitel).

Slutsats och betyg
Väldigt personlig och härligt peppande bok för skrivande människor med många goda råd. Betyg 4.

bird by bird - Some Instructios on Writing and Life | 237 sidor
Anchor Books | 1994 | 978-0-385-48001-7

onsdag 29 mars 2017

Veckans bokbloggsfråga - vecka 13



Frågan från Barnboksbloggen ser ut så här denna vecka: Om du skulle skriva en bok, vad skulle den då handla om? Barn-, ungdoms- eller vuxenbok? Skönlitterär eller faktabok? Och vilken genre?

Att jag vill skriva böcker vet jag men inte riktigt om vad. Jag gissar dock på vuxna skönlitterära böcker, men vad de kommer handla om ändras hela tiden med alla idéer som jag får. Det viktigaste för mig blir att bestämma mig för någon och faktiskt slutföra den, annars blir det ju aldrig någon bok ;) Det kanske är lättare att nämna vilken genre och det skulle i så fall bli ganska så vardagliga men med lite magiska inslag. Men jag vet som sagt inte i detalj exakt hur. Vilken känsla är också viktigt för mig och jag har några inspirationskällor, ska bara försöka hitta mig själv där någonstans.

tisdag 28 mars 2017

Liv efter liv av Kate Atkinsson


Handling
Den 11 februari 1910 föds Ursula Todd, det tredje barnet till en rik engelsk bankirfamilj. Ursula har ett synnerligen unikt liv framför sig, där hon föds och dör om och om igen under de ca 60 år vi får följa henne. Hon får uppleva flera av sin tids viktigaste händelser och på olika sätt vara med att påverka historien. Tänk om du skulle få ett oändligt antal chanser att leva om ditt liv. Skulle du till slut kunna rädda världen från ett oundvikligt öde? Skulle du ens vilja?

Kommentar
Den här boken hade funnits i mitt bakhuvud ett tag som en sådan bok som jag bara måste läsa just för att jag tyckte att ämnet var så spännande, det här med reinkarnation och att leva flera liv, så som Ursula gör i den här boken. Det är en berättelse som verkligen tilltalar mig och nu fick jag äntligen en chans att läsa den.

Men jag måste säga att det inte riktigt blev så som jag tänkte mig (jag hade å andra sidan inga större förväntningar på den heller). Boken är väldigt lång, inte för att det i sig är något större problem, men när jag inte fann handlingen som särskilt spännande så blev det mest en lång transportsträcka. Jag hoppades att något intressant skulle dyka upp. Vilket jag tyvärr inte tyckte att det gjorde. Det blev alldeles för utspritt och ogreppbart för mig. Efterhand blev jag också medveten om tiden som den utspelar sig kring (där mitt intresse stjälper) så då fanns det inte mycket som kunde rädda det hela från mitt håll. Väldigt synd att det blev så.

Slutsats och betyg
Trots att boken har ett väldigt spännande tema så föll den för att jag aldrig riktigt fastnade för den, den blev på tok för långtråkig för mig. Betyg 2.

Life After Life | 535 sidor | Massolit förlag | 2015 (2013) | 978-91-87783-23-4

måndag 27 mars 2017

Bokbloggsbrev #8


Kära bokblogg!

Jag gillar tillfällen vid läsning när den ena boken kan inspirera den andra. När jag läste ut Los Peregrinos av Cecilia Samartin, som utspelar sig i Spanien och handlar om en gammal legend, lockades jag sedan till att plocka upp Fatimas hand av Ildefonso Falcones (en ofattbar tegelsten, över 900 sidor). Jag har precis börjat på den, men blev genast uppmärksam på att en viss stad nämns i båda dessa böcker. Eftersom den nya boken som jag nu började på utspelar sig för fyrahundra år sedan blir jag nyfiken på om det skulle kunna vara vid samma tid. Men förmodligen inte. Böcker har i varje fall gemensamma nämnare. Men visst är det spännande att kunna spinna vidare och göra ännu fler kulturella resor genom böckerna!

På tal om tegelstenar. Jag måste tyvärr bekänna att jag inte klarade av att läsa ut Mammutjägarna av Jean M. Auel. Läste knappt till hälften, men det gick bara inte. Jag har aldrig lagt undan en bok förut. Jag tänker att jag kanske kan plocka upp och läsa den framöver lite i taget, hoppas jag. Det blev nog som en följd av att jag nu försöker läsa efter lusten mer och mer.

Och på tal om att avbryta böcker. De receptböcker som jag nämnde för dig att jag lånade hem fungerade inte riktigt för mig. Den ena var alltför krånglig för mig och den andra behövde jag inte för jag har redan fått hjälp på den fronten. Så så är det med det.

Varma hälsningar
Fanny

fredag 24 mars 2017

Columbus koden av Mike Evans


Handling
Information från säker källa är hans enda vapen...
   Den amerikanske Secret Service-agenten John Winters tycker att påståendet att han i nedstigande led är släkt med Christopher Columbus är löjligt. Han tror att avslöjandet att Columbus hade en hemlig agenda för sina resor till den Nya världen förmodligen är falskt. Men, tänk om han har fel...?
   När Christopher Columbus reste för att upptäckta Amerika och den Nya världen, var det för att han ville tjäna den spanske kungen och drottningen? Eller var det för att han ville fly ifrån dem? Var hans band till Jerusalem starkare än någon kunde ana? Var han egentligen en jude som flydde från den spanska inkvisitionen? Och kan en upptäckt av dessa hemligheter stoppa en internationell katastrof i dagens värld av terrorism?
   Secret Service-agenten John Winters är fast besluten att finna svaren i denna spännande roman som är baserad på verkliga och fram tills nu, aldrig tidigare avslöjade fakta.

Kommentar
Jag måste säga att den här boken tycks utlova enastående läsning som både bjuder på spänning och fakta. Det här med Christofer Columbus tyckte jag verkade superspännande. Det var det som fick mig att plocka upp boken, av nyfikenhet.

Bland författarinformationen längst bak i boken står det att Evans har skrivit över 60 böcker, herregud tänkte jag. Men det var också något som märktes vid läsningen för det fanns ett flyt och en naturlighet.

När jag började läsa boken tyckte jag att det började bra och spännande och jag blir nyfiken på vad som ska avslöjas. Men efterhand ändras fokuset en aning och bokens handling består plötsligt av något annat än vad jag tänkte mig. Att det inte heller var så mycket om just Christopher Columbus tyckte jag var tråkigt då jag fick för mig att boken skulle handla ganska mycket om det. Så den här vändningen gjorde att jag tappade den lite, framförallt läslusten kring den.

Slutsats och betyg
Okej läsning, men inte riktigt min smak och dessutom blev jag något besviken vilket gör att boken får av mig betyg 2.

Columbus code | Spänning | 359 sidor | semnos förlag | 2016 | 978-91-87827-44-0

torsdag 23 mars 2017

Veckans bokbloggfråga - vecka 12

Frågan som Carola på Barnboksbloggen ställer låter såhär:

Då och då skickar ju bokförlagen ut pressutskick och recensionsexemplar. Ibland kommer det bara böcker, och ibland kommer boken tillsammans med något annat roligt som anknyter till bokens tema. Jag har dock funderat lite på hur det går till hos förlagen när de bestämmer vilka bloggar som ska få sådana här pressutskick. Har någon av er koll? Har ni på något sätt anmält er eller jobbat aktivt för att få vara med på listorna över vilka som ska få pressutskick? Eller tvärtom, tillhör du de som innerligt önskar, men aldrig får något? Och till sist, vad tycker ni om själva konceptet, är det bara kul att få sån här post eller känner ni att det förpliktigar?

Det här är en fråga som jag har klurat på. En stor anledning till att jag startade min bokblogg var för att jag tyckte att det var så himla häftigt att man kunde på hem rec.ex. Men nu är jag så kluven till det. Jag tycker det är jättejobbigt och känner sån press att skriva om dem, jag känner mig mer fri om jag inte fått boken på det sättet. Sedan har jag börjar omvärdera att jag kanske rent av inte vill samla på mig en massa böcker. Och då blir det ju knepigt.

Jag tillhör dem som får några förfrågningar men det är inte från några större förlag precis. Jag antar att man får jobba aktivt för att få rec.ex och pressutskick, göra sitt bokbloggande bra, konsekvent och uthålligt. Och kanske visa att man vill. Men jag vet inte om jag vill längre så jag håller mig bara på avstånd. Inte vet jag, men de som skickar ut kanske rent av har sina favoriter, de vill ju ändå sälja sina böcker (och har några kriterier) och just det krockar med mig. Inte för att jag tycker att det är något fel med detta, jag tycker det är så fint och bra att bokbloggar får lyftas fram.

onsdag 22 mars 2017

Det här med Goodreads...

... har jag bråkat lite med. Det har lite att göra med mitt köpstopp av böcker som jag nämnde förra veckan. Nu är det ännu en boklig sak som jag vill göra något åt för att underlätta för mig själv. För jag har inte riktigt gillat Goodreads. Jag använder det ju nästan inte. Det har mest bara varit bökigt att söka upp böcker för att markera först "pågående läsning" och sedan "läst" och sedan gå in och betygsätta. Plus att jag ska leta upp en bild som ska visas i bloggen så att ni kan se vilken bok som jag läser just nu. Detta för varenda bok. Ni hör ju vad omständligt det är. Det tycker jag i varje fall.

För några veckor sedan tog jag bort de rutor som jag hade i menyn på bloggen som har med Goodreads att göra. Mest för att jag inte tycker att de är så fina. Sedan undrade jag varför jag trots allt fortsatte använda dem, när jag ändå inte är så aktiv eller gläds åt det. Så nu tänker jag helt enkelt sluta med det. Det räcker väl gott att jag göra små listor på min blogg om de böcker som jag läser och skriva om dem här. Jag ser inte så stor mening i att dokumentera det på ännu fler platser.