onsdag 24 maj 2017

Fantasin till makten! av Ronny Ambjörnsson


Handling
I Fantasin till makten! redogör Ronny Ambjörnsson kunnigt och ingående för några utopier, allt från hoppet om ett paradis eller himmelrike efter döden, till sökandet efter en ursprunglig, oförstörd kontinent, till kampen för ett rättvist samhälle, utan svält och sjukdomar. Men framför allt berättar han om människorna bakom dem. Han ger oss historien om kvinnan som skrev en roman om Jungfrulandet, ett land där endast kvinnor lever, och alkemisten som drömde om att lära sig tillverka guld så att guldet skulle bli värdelöst och det kapitalistiska samhället störta samman. Ambjörnsson berättar också om det svenska försöket att skapa ett utopistiskt samhälle i Sierra Leone, och naturligtvis om den utopi som fått ge namn åt hela företeelsen Thomas Mores Utopia. Resultatet är en svindlande resa genom tid och rum, där drömmar och drömmare avlöser varandra, och som dessutom illustreras med bilder ur originalverken. En bok för historieintresserade, samhällsförbättrare och nutida utopister.

Kommentar
När jag plockade upp den här boken ville jag få lite inspiration och bjudas på en massa spännande fakta. Titeln var ju väldigt härlig! Men den visade sig bli lite för grötig för det syftet. Det blev helt enkelt för tungt för tillfället. Fast samtidigt är boken väldigt ambitiös och innehållsrik. Det finns mycket i den. Stort arbete från författarens håll. Ambjörnsson har skrivit en massa tidigare i ämnet och en hel del annat.

För det var så att jag blev nyfiken på boken just för att författarens verkade kunna det här med skrivande. Jag trodde då att det något tunga ämnet kunde bli lite lättsammare att läsa. Men jag upplever inte alls att författaren anpassade sig därefter. Det var helt enkelt för mycket redogörelser för alla gubbars (typ) liv och händelser än själva bilden av hur deras utopiska idéer skulle urarta sig. Ibland för mixat, alltså svårt att hänga med. Det blev inte så givande som jag önskade. Bara det att jag fick hoppa över många delar.

Så nja, boken var inte riktigt så som jag hoppades på. Samtidigt finns det mycket spännande som jag förmodligen kommer återkomma till framöver. För det går lika bra att läsa om de olika utopierna var för sig (jag hade dock hoppats att det var fler). Den som jag tycker var mest spännande var Jungfrulandet, ett samhälle med bara kvinnor. Tänk hur det skulle vara! Jag blev så nyfiken att jag får ta och läsa vidare i de böcker som nämns. Men jag saknade verkligen en genomgående grön utopi. Hur kunde det inte finnas det? (jag har dock inte läst hundraprocentigt allt så det kanske finns med någonstans där jag missat...).

Slutsats och betyg
Inte riktigt passande för mig vid tillfället. Lite för tung och för få utopier, något tråkigt skrivet. Betyg 2.

Fantasin till makten! Utopiska idéer i västerlandet under fem hundra år
Ordfront förlag | 2004 | 234 sidor | 91-7324-990-4

måndag 22 maj 2017

I det förflutna av Kate Morton


Handling
Edie Burchill och hennes mamma har aldrig stått varandra nära, men ett gammalt brev som varit på villovägar sedan andra världskriget dyker plötsligt upp och väcker starka känslor till liv. Edie får veta att mamman som trettonåring skickades från London till ett slott på landsbygden som krigsbarn. Men vad hände där? Edies nyfikenhet är väckt och eftersom hennes mamma sluter sig som en mussla beger hon sig till det mystiska Milderhurst Castle för att hitta lösningen på sin mors gåta.
   På slottet öppnade sig en ny värld för flickan från London, fylld av litteratur och fantasi. Familjen som bodde där bestod av yngsta dottern Juniper, tvillingarna Persephone och Seraphina samt fadern Raymond Blythe, författare till gotiska romaner. De excentriska systrarna visar sig bo kvar än idag och Edie får kontakt med de gamla damerna. Juniper har inte varit sig lik sedan hon övergavs av sin fästman i ungdomen och tvillingarna har skött henne under större delen av sina liv, innanför slottets isolerande murar.
   Edie börjar förstå vad hennes mamma var med om för så länge sedan, men andra hemligheter finns också gömda på slottet och pockar på hennes uppmärksamhet. Sanningen om vad som egentligen hände i det förflutna har väntat länge nog på att någon ska gräva fram den.
   I det förflutna är en oavbrutet spännande och gripande roman kryddad med gåtor, familjehemligheter, passion och tragiska öden

Kommentar
Det var ganska länge sedan jag läste Den glömda trädgården av samma författare och eftersom jag gillade den så mycket kan jag inte förstå varför det skulle ta sådan tid innan jag läste nästa bok. Speciellt inte när den här boken som jag nu plockade upp gick rakt in i mitt hjärta. Jag älskade att läsa den! Den långa första delen kändes som det bästa jag någonsin läst och jag bubblade av läsglädje över att jag kanske rent av hade funnit en ny favorit.

Men sedan ändrades historien och jag fick om vartannat följa vad som hänt förr i tiden på Milderhurst Castle. Just i början var det inte uppskattat. Jag ville fortsätta vara med Edie. Men med tiden utvecklades det till att bli tvärtom. Då var det tillbakablickarna som var mest givande att läsa. Om jag nu skulle välja. Som helhet var historien så himla spännande att läsa om. Jag kunde knappt slita mig.

Ibland kan det vara irriterande när textmängden är så pass mycket, men i det här fallet kunde jag aldrig klaga. Jag ville bara ha mer och njöt av alla meningar som beskrev historien så väl och berättade så fint om karaktärernas öden. Jag gillade att jag kom närmare och föll lika starkt för alla karaktärerna. Det var en speciell känsla att läs om allt som hände på slottet. Lite kusligt, spännande, romantiskt och ganska tragiskt. Men slutet, hm, inte helt hundra över en viss bit. Men jag får väl ha överseende med att det kanske var det bästa tänkbara ändå.

Slutsats och betyg
En magisk start följt av oemotståndlig fortsättning gör att den här boken verkligen gick hem för mig och får självklart högsta betyg.

The Distant Hours | Forum | 2011 (2010) | 553 sidor | 978-91-37-13577-9

fredag 19 maj 2017

Bokbloggsjerka 19-22 maj

En enkel fråga från Annika den här gången: Vad läser du just nu?

Jag tar mig sakta men säkert igenom Andarnas berg av Gao Xingjian. Någon slags antropologisk/filosofisk upptäcktsresa i Kina. Samtidigt läser jag En egen plats av Robert Goolrick, lite mer lättläst och visst är den bättre än jag trodde eftersom den ändå har väntat länge i hyllan. Men jag läser nog ut den ikväll, så imorgon åtminstone börjar jag på alvernas liv av Muriel Barbery. Den verkar intressant!

torsdag 18 maj 2017

Så gör jag: Konsten att skriva av Bodil Malmsten


Handling
Du skriver, du har lusten och längtan efter att skriva på riktigt, du vill. Men hur gör man? Den här boken är en lärobok, en handbok med erfarenheter, verktyg, redskap, råd, tips, exempel, goda exempel och avskräckande.
   Bodil Malmsten har skrivit ett stort antal böcker. I Så gör jag: Konsten att skriva delar hon med sig av sin arbetsprocess inklusive den helvetesperiod som ingår. Hon skriver om hur hon kommer fram till tonen och strukturen. Om jobbet med förstameningar. Om varför hon skulle vilja skriva om inledningen till sin första roman och redigera om novellsamlingen Undergångarens sånger.
I boken ingår kapitel om ord, skiljetecken, korrektur, om att sitta rätt, läsa för att lära, dramaturgi. »Ord, meningar, stycken, får aldrig bara bli. Ett tecken på att en bok är en riktig bok är att ingenting av det som står bara får ha råkat bli.«
   Så gör jag: Konsten att skriva är rikt illustrerad i färg och innehåller mängder av praktiska råd för det dagliga skrivarbetet - oavsett om du vill bli författare eller bara lära dig skriva bättre.

Kommentar
Den här boken var väldigt rik på sitt innehåll. Varje liten del som kom upp var som en upptäcktsfärd, aldrig kunde jag veta hur Malmsten skulle berätta om skrivandet, vad hon skulle betona och vad hon skulle skratta åt. Det var väldigt personligt skrivet. Ganska så annorlunda. Jag har inte läst något av Malmsten tidigare men jag blir definitivt sugen på det nu. Hon verkar verkligen kunna sin grej. Men å andra sidan var det inget som klaffade perfekt för min smak, men det var ändå på ett övervägande positivt sätt. Åtminstone inspirerande att få en ny stil presenterad.

Jag gillar att det är korta kapitel, ibland nästan så löjligt korta med bara några meningar att sidorna bara flyger fram. Så det är inget överflödigt här. Allt som står har sin givna plats. Och jag känner att jag har tagit med mig massor. Framförallt det som man ändå alltid påminns om, vilket otroligt arbete och slit det ligger bakom boken. Men det är bara att skriva på, som den skrivande människan man är säger Malmsten.

Det finns så himla mycket i den här boken. Nästan allt. Och så tyckte jag det var extra härligt när det fanns ett sista kapitel med avsnitt som inte kom med. Eftersom en bok aldrig blir färdig. Det går ständigt att fixa med något. Hon var så öppen och härlig, Malmsten. Det var nästan så att jag gillade de bäst. I varje fall lika mycket.

Slutsats och betyg
Personlig, rolig och innehållsrik som både peppar och förbereder mig lite mer inför skrivandet. Betyg 4.

Modernista | 2012 | 304 sidor | 978-91-7499-215-1

tisdag 16 maj 2017

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson


Handling
En mörk marskväll kommer Veronika, en ung författare, till en enslig stuga i en liten by i Dalarna. Hon är på jakt efter ensamhet och stillhet, för att skriva färdigt en roman och för att komma över en stor sorg. Hennes ankomst observeras i tysthet av den gamla kvinnan som bor i huset bredvid, den enstöriga Astrid. I tryggheten bakom sina skyddande väggar bevarar hon mörka familjehemligheter och en personlig tragedi. Medan den kalla vintern efterträds av våren närmar sig de två kvinnorna sakta varandra. Mot bakgrund av årstidernas växlingar spirar en ovanlig vänskap. En vänskap som ska förändra bådas liv för alltid. Nu vill jag sjunga dig milda sånger är en stark och gripande roman om kärlekens kraft, om de val vi gör i livet, om hur vi hanterar sorg och förluster, men framförallt om vänskap.

Kommentar
Jag har fått för mig att jag skulle gilla Linda Olssons böcker. Den förra, och första, som jag läste var I skymningen sjunger koltrasten. Titeln är lika fin och mysigt lockande som denna. Men jag blev tyvärr lite besviken över den. Efter ett tag blev det lite för mesigt och jag gick för att tycka att boken var ganska så bra till att bli väldigt skeptisk. Jag ville dock göra ett sista försök med Olssons böcker genom att läsa den här. Men det blev dessvärre nästan samma resultat med denna.

Hennes böcker är fina och rätt så sorgsna, vemodiga och personerna liksom reflekterar över sin situation blandat med några dikter och annat liknande. På sina håll gillar jag det men som helhet blir jag inte särskilt förtjust. Väldigt svårt för mig att sätta fingret på, eftersom jag får för mig att jag skulle gilla dem, och jag gillar dem lite då och då under läsningen, egentligen det mesta, men på något underligt vis fastnar jag inte för dem. Kanske är det bara tillfälligheter också eller att jag har omedvetna förväntningar.

Eller så kanske det är såhär, som jag just funderat över. Jag gillar idéerna, stämningen och hur några ensamma människor möts och öppnar sig för varandra. Men jag tror jag personligen föredrar en smula mer friktion. Lite mer drag. Och det behöver inte handla om något extremt eller externt, kanske bara i berättarstilen. Så nu vet jag det och behöver inte prova fler böcker av Linda Olsson, i varje fall än på ett bra tag om det nu skulle handla om fel tillfälle för mig.

Slutsats och betyg
Tyvärr samma besvikelse som den förra jag läste av författaren. Olsson skriver finstämda berättelser men det är något som gör att jag inte riktigt faller för dem. Betyg 3.

Let me sing you gentle songs | Albert Bonier Förlag | 2005 | 257 sidor | 9789100111021

lördag 13 maj 2017

Bokbloggsjerka 12-15 maj

Så här ser Annikas fråga ut denna gång: Finns det en numera avliden författare som du skulle vilja hedra? Vem och varför i så fall?

Eftersom det var ganska nyligt som jag läste Walden av Thoreau och gillade den så är det den första som jag kommer att tänka på. Jag tyckte det kändes som något alldeles extra att läsa sådana "gamla ord" som jag 150 år senare kunde känna igen mig i. Thoreaus fina beskrivningar och iakttagelser av skogslivet vid Walden var också underbart att läsa.

Sedan blir jag fundersam. Jag är inte så medveten och uppmärksam på avlidna författare, men känner verkligen att jag vill läsa lite sådana verk också, så om jag får några tips genom denna jerka blir jag glad.

Men den jag kommer att tänkta på är C. S. Lewis som skrev Berättelsen om Narnia. Den gillar jag verkligen! En helt fantastisk värld. För det mesta hör jag meningarna inom mig och känner en alldeles speciell känsla eftersom jag har lyssnat på flera av böckerna. En vacker dag vill jag läsa dem också.

torsdag 11 maj 2017

Självhushållning på Djupadal av Mandelmann


Handling
Självhushållning på Djupadal är Marie och Gustav Mandelmanns egen handbok för alla som drömmer om att odla och ha djur, kanske redan har en gård eller bara lockas av ett liv bortom storskaligheten. Det är på samma gång en personlig betraktelse över djuren och människorna, odlingarna och växthusen, trädgården och markerna och en högst konkret, användbar och faktaspäckad bok - baserad på egna kunskaper och erfarenheter - om allt som finns att göra på en liten gård året runt.

Kommentar
Jag är en av många som såg Mandelmanns gård tidigare i år på tv4 och fullkomligt älskade det. När de sista eftertexterna rullade fram och det plötsligt gick upp för mig att det var slut, inga fler avsnitt, då gnydde jag som en hund. Jag älskade verkligen allt med den där serien, deras liv och deras gård men också hur underbart härliga och varma de verkar vara som människor. Jag ville bara hoppa in genom rutan, till dem. Jag såg det som min tröst att fortsätta hänga med dem genom att läsa deras bok.

Boken är i precis samma anda som jag lärt känna Mandelmann genom rutan. Nu i bokform kan jag bläddra fram och tillbaka hur jag vill och läsa både stort och smått vad jag än känner för. Men jag valde att läsa boken från pärm till pärm.

Jag har länge tänkt att jag ska läsa på mig om odling och sånt eftersom jag själv vill bo på en gård och förse mig så mycket jag förmår av vad den kan ge. Det har dock aldrig blivit av ännu. Kanske för att det känns så långt borta när jag bor i lägenhet. Men nu minsann har det hänt grejjer och det dröjer inte länge innan jag omges av det som jag längtar så innerligt till. Mandelmann har verkligen satt igång processen för mig med mängder av inspiration. Nu när jag är inne i det läser jag och lär mig massor.

Egentligen står allt klart och tydligt i beskrivningen ovan om boken. Det är precis vad den här. Det jag kan tillägga är att jag verkligen gillar den. Strukturen och utseendet liksom den personliga prägeln som de sätter. Rikt illustrerat, pedagogiskt och uppmuntrande. Jag tycker också att vissa småsaker gör det extra roligt och jag fnissar till när de efter ett recept skriver "ring oss om det blir något över". Jag vill bara ta i kast med allt på en gång.

Slutsats och betyg
Jag har inte ord men hela jag beundrar Mandelmann så mycket och jag är så tacksam över vad de förmedlar med inspiration, värme och kunskap, allt på ett så självklart sätt. Fullpott, såklart!

Marie & Gustav Mandelmann | Bonnier Fakta | 2013 | 272 sidor | 978-91-7424-202-7