torsdag 16 augusti 2018

Tack för den här tiden!

Nu har jag bestämt mig för att lägga ner den här bloggen, men kommer att fortsätta att blogga om böcker men nu inkluderat med lite annat här.

Så jag fortsätter "som vanligt", vill bara fånga in fler ämnen på en och samma plats. Inte för mycket dock, men jag vill så gärna blogga och skriva för jag tycker det är väldigt roligt.

Att jag startade den här bokbloggen gick i ett enda svep och jag är oerhört glad att jag gjorde det, det har varit väldigt roligt och tänk så mycket jag har läst under de här 3 åren som det nu alldeles snart blir. Att det finns så många andra snälla bokbloggare har verkligen gjort så himla mycket!

Angående recensionsexemplar så har jag inte precis överfullt av dem, det finns ett par spontanutskick kvar men de kanske jag recenserar på den nya adressen. Framöver kommer alltså alla recensioner att fortsätta på den nya adressen. Inga större konstigheter.

Jag finns kvar som vanligt med ett bokligt instakonto som nu heter @fannysbokhylla

Så, vet inte riktigt vad mer jag behöver ta upp :) Tack för den här tiden, men nu är det dags för nästa steg!

onsdag 15 augusti 2018

Mitt hjärta går på av Christoffer Holst

Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 221

Baksidestext: Den 22-åriga konditorn Chavve är antagligen den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Efter tre år i storstaden har han fortfarande inte lärt känna någon och varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmen Titanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar.

När en dejtingapp kopplar samman killarna blir de snabbt en del av varandras liv, och Chavve verkar äntligen ha hittat det han sökt efter så länge. Men Pontus liv kraschar, och allt som blev så bra är plötsligt borta. Fast Chavve tänker inte ge upp så lätt. Och han har en plan.

Mitt hjärta går på är en romantisk komedi om ensamhet, förhoppningar och den totala maktlösheten i att vara kär. En rolig men rörande historia, berättad från två unga killars perspektiv, om hur viktigt det ibland kan vara att våga lite mer i livet. Att ge sig hän. Mitt hjärta går på är Christoffer Holst debutroman.

Mina kommentarer:
Det här är ännu en bok som jag har fått för mig att jag ska tycka om, och som jag hört mycket gott om. Den verkade fin. Jag hade faktiskt ingen aning om vad den handlade om innan men det behöver man ju inte alltid veta i förväg.

När jag så börjar läsa och tar reda på vad det hela går ut på, då kan jag inte undgå att få lite vibbar av Jandy Nelsons Jag ger dig solen. Och där, där är förväntningarna skyhöga. Så tyvärr hade jag kanske lite fel bagage för kategorin. Jag kunde inte undgå att jämföra lite även om jag försökte tänka mig in i att det här var en svensk variant med en helt egen historia, som visserligen var fin och genom-okej men jag blev ändå besviken.

Samtidigt är boken charmig och jag gillar komiken i den. Den är ganska kortfattad i sin framställning, kapitlen och meningarna och det gör den snabbläst och lättillgänglig, så nog var den okej ändå men jag är tveksam om jag vill läsa mer av Holst, kanske en till framöver för att se, det här var ändå debuten.

Min läsupplevelse landar på: 6 av 10

Några avgörande aspekter: Greps inte tag så värst.

tisdag 14 augusti 2018

Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh

Förlag: Bazar
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 382

Baksidestext: Victoria är 18 år och fri från det barnhem som hon levt på de senaste 10 åren i San Francisco. Ända sedan hon blev övergiven, tre veckor gammal, har hennes liv varit en lång följd av dåliga fosterföräldrar och brutala barnhem. Med enda undantaget när hon bodde ett år hos fostermamman Elizabeth. När hon nu ska stå på egna ben får hon sova några nätter i parker innan hon inser att hon måste ordna upp sitt liv på egen hand. Genom sin talang för blomsterdekorationer får hon jobb som florist och hon lär sig att använda det glömda blomsterspråket från den viktorianska eran där varje blomma har en betydelse. En dag möter hon en ung bonde på marknaden och blir tvungen att konfrontera de minnen som hon länge levt med och bestämma sig för om det är värt risken att försöka bli lycklig igen. Den kärlekshistoria som växer fram blandas med plågsamma minnen från hennes barndom. En vacker och hoppingivande berättelse som är skriven med ett oerhört realistiskt språk.

Mina kommentarer:
Den här boken blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, den blev både knepigare och starkare än vad jag trodde att den skulle vara. Rent övergripande var den trevlig att läsa, med intrigen och framförallt med inslaget av det här med blommornas språk. Jag tycker faktiskt att det fick blev ett riktigt bra inslag, på ett naturligt sätt samtidigt som det var nytt och givande att läsa.

Däremot störde jag mig något enormt på att det verkade som att huvudpersonen var 10 år (läste jag fel eller missade jag något!?) och det blir ju helt galet knepigt med tanke på vad som händer senare, vilket jag grämde mig något otroligt över. Sedan var det en annan sak kring fostermamman som störde, men nu var det ett tag sedan jag läste och funderade på boken så ärligt har jag glömt, hehe.

Så dessa saker drog ner helhetsupplevelsen men på ett annat sätt var det ändå ganska så bra tyckte jag. Historien blev otroligt mycket mer gripande än vad jag förväntade mig. Så i det stora hela gillade jag den på något vis ändå (tänk om jag hade hängt med lite bättre med de andra komponenterna...).

Min läsupplevelse landar på: 6 av 10

Några avgörande aspekter: Gillar temat och försöket att forma en historia kring det, som var gripande, men ett par saker drog ner det för mig.

måndag 13 augusti 2018

Stormsystern av Lucinda Riley

Serie: De sju systrarna #2
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bazar
Antal sidor: 572
Rec.ex.: från förlaget, tusen tack!

Baksidestext: Den begåvade seglaren Ally D’Aplièse är mitt i förberedelserna inför ett av världens mest utmanande tävlingsrace när nyheten om hennes fars död når henne. Hon tar farväl av sitt livs kärlek, en man hon hittills hållit hemlig för sin familj, och skyndar tillbaka till sitt barndomshem, ett förtrollande château där hon och hennes fem systrar – alla adopterade som nyfödda – växte upp. När systrarna samlats tilldelas de alla varsin ledtråd som ska leda dem i sökandet efter sina rötter.
   Efter en fruktansvärd olycka lämnar Ally haven. Den ledtråd hon fått av sin döde far leder henne till Norge, och omgiven av den majestätiska skönheten i ett okänt fädernesland upptäcker Ally en etthundra år gammal historia om Anna Landvik, en begåvad sångerska med en överraskande koppling till kompositören Edvard Grieg. Men ju mer Ally lär sig om Anna, ju mer börjar hon ifrågasätta vem hennes adoptivfar, Pa Salt, egentligen var – och varför hennes sjunde syster saknas.
   Lucinda Rileys spännande berättelse för samman två starka kvinnor, åtskilda av ett decennium, och väver ihop deras liv i en oförglömlig roman om familj, kärlek och identitet.
   Stormsystern är den andra delen i en unik, förtrollande serie om sju böcker, baserad på legenden om stjärnkonstellationen Plejaderna.

Mina kommentarer:
Alltså åh, vilken fantastisk serie det här är! Så bra att det kommer att finnas sju stycken av dem att läsa. Den här andra boken var precis lika lättsam och härlig att sjunka in i så som den första. Det var som att återse dem igen, systrarna, men ändå inte, för nu var det en ny historia som skulle berättas och jag var väldigt nyfiken på att hänga med Ally som skulle till Norge.

Jag gillade att det skiljer en hel del mellan Maia´s resa och Ally´s, inget som känns uttjatat eller förutsägbart utan det hålls på en nivå där det känns lustfyllt och spännande. När det dyker upp små föraningar kring de andra systrarna kan jag inte låta bli att undra vad de har varit med om, eftersom allt tycks ske parallellt under tiden men som jag som läsare får ta del av med tiden. Gärna!

Att Ally är så pass självsäker som person och enda kvinna i sitt yrke som seglare var härligt att läsa, hennes styrka och direkta svar på tal. Sedan kastas dock hennes tillvaro om och att följa med henne längs vägen med ledtrådarna var som sagt lika följsamt som den tidigare boken. Och ur historien är också en annan livsberättelse som växer fram och förenar dem båda. Det är så skönt med sådana här böcker, lättlästa och så fängslande med dess mystik och innehåll.

På ett sätt har jag fått lite svar men de där funderingarna som fortfarande fanns kvar efter den första boken håller i sig, jag ser med spänning fram emot del tre senare.

Min läsupplevelse landar på: 8 av 10

Några avgörande aspekter: Lättsam och fängslande.

söndag 29 juli 2018

Den unga författarens verktygslåda av Ralph Fletcher

Förlag: Bokförlaget Daidalos
Utgivningsår: 2006
Antal sidor: 143

Baksidestext: Skriva ska man göra för att det är roligt, för att man älskar ord och för att man vill berätta något. Det kan låta okomplicerat, men ofta sitter man där och stirrar besviket ner på livlösa ord och meningar som är lika intressanta att läsa som en telefonkatalog. Hemligheten är att hitta de rätta verktygen, och det är precis det som Ralph Fletcher vill hjälpa dig med. Alla har vi svårt med olika saker; ibland är det svårt att komma igång, andra gånger känns det omöjligt att avsluta, och vad ska man göra med allting där emellan? Den här boken bygger på den enkla idén att varje författare har en verktygslåda - dock utan hammare och mejslar. Istället är den fullpackad med ord, fantasi, språkkänsla och idéer. Ralph Fletchers verktygslåda kan inspirera, hjälpa och trösta. Och glöm inte det viktigaste rådet av alla: Skriv, skriv, skriv! Den unga författarens verktygslåda vänder sig till barn och ungdomar som vill skriva men tycker det är svårt - och så klart också till dem som kan. En bok att sätta i händerna på barn i alla åldrar.

Mina kommentarer: Jag kan ha lite svårt för skrivhandböcker ibland. Kanske för att skrivandet i sig är så pass individuell att böckerna om ämnet kan skilja sig åt, precis som mina förväntningar och behov av dem. Oftast har det varit så att det finns både bra saker i dem som jag kan ha användning av, men lika många delar som jag känt meningslösa vid den stunden.

Den här boken å andra sidan, det måste vara den bästa jag hittills stött på. Den är visserligen kort och luftig, men det som tas upp är alldeles lagom. Framförallt har författaren gjort det bra i sitt sätt att framföra innehållet. Det är både personligt utifrån hans egna erfarenhet men också väl skrivet för att det ska passa formen. Allting är väldigt enkelt. Men helt mitt i prick, och det gjorde mig verkligen glad. Det var roligt att läsa boken. Och även om mycket kändes självklart på något vis (vilket det å andra sidan inte alls kan/borde vara) så var det givande att ta till sig. Författaren går igenom "alla" delar i författarskapet och att bygga en berättelse, som t.ex att läsa som en författare, att hitta sin egna röst liksom början och slutet. Och en hel del annat förstås.

Sedan är det något som jag oftast har svårt för när det gäller dessa böcker. Jag gillar inte riktigt att läsa exempel, det är lite tråkigt och tidsödande (fel nog). Men här gick det plötsligt bra. Eftersom de var korta, och jag tyckte att det var roligt att läsa dem (tänka sig!). Exemplen var ju skrivna av barn själv vilket jag tyckte var fantastiskt, eftersom de som sagt var så bra - och visade precis på det som författaren ville belysa samt gav mig en extra dimension av det hela, samt inspiration.

Innan jag lämnar tillbaka den här till biblioteket måste jag helt enkelt gå igenom den ännu en gång och anteckna både det ena och det andra!

Just dessa rader tidigt i boken gjorde mig lättad:
Det kommer absolut inte att flöda ut texter i världsklass ur din penna varenda dag. Tänk på att världens bästa basebollspelare misslyckas med att drämma bollen sju gånger av tio! (...) Som författare måste du vara beredd på att missa oftare än du träffar. Försök att inte bli nedslagen. Mina första utkast brukar inte vara något vidare; de är bara okej. När jag läser igenom det som jag har skrivit hittar jag små glimtar här och där, föraningar om något riktigt bra. Som författare måste du klara dig på de där glimtarna. (s.16)
Min läsupplevelse landar på: 9 av 10

Några avgörande aspekter: Konkret och lättillgänglig, upplyftande.

tisdag 24 juli 2018

April, april av Mattias Edvardsson

Förlag: Opal
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 264

Baksidestext: En gammal skola och ett hagelgevär. Hugos plan är enkel. Ett skott i huvudet vid fönstret och han ramlar ner på skolgården mitt under rasten. Då slipper han ifrån sig själv samtidigt som han hämnas på mobbarna och hela jävla systemet. Men han blir upptäckt och hamnar på ett behandlingshem. Där träffar han Julie och Nico. Och April som är vacker, vild och spännande. Tillsammans med dem förändras Hugo, och han börjar inse att vissa saker är värda att leva för.

En brutalt gripande och hoppfull historia som kan läsas av såväl unga som vuxna.

Mina kommentarer: Det här blir min andra bok av Edvardsson, och jag är säker på att det kommer att bli fler framöver, förmodligen hans aktuella En helt vanlig familj. För båda böckerna (+ En nästan sann historia) har varit väldigt bra och jag känner mig trygg på något vis när jag plockar upp dem, det är en skön känsla när man läser.

Den här boken var dock mer ungdomlig men det var lika bra för det. Det märks att författaren är väl insatt och kunnig i ämnet. Det var nästan så att jag själv kände mig så väl inne i ungdomen igen, skoltiden och den åldern, så underbart att uppleva det så. När jag väl kom in i handlingen efter några sidor så blev det sådär bubblande härligt att läsa. Verkligen mitt i prick med fräna och lustiga kommentarer och gestaltningar av hur man tänkte och kände. Bara allmänt bra fångat rakt igenom, som historia. Underbart verkligen.

Om det skulle vara något att anmärka på så var det väl att slutet och början inte var helt hundra för min del, då är förväntningarna å andra sidan oerhört höga. För visst var de bra ändå och fullt okej. Men allt det andra var sådär strålande så då blir det pyttelite snopet att inte få allt fullt ut, men man blir kräsen antar jag för varje bok man läser... hur som - det jag menar är att boken lämnar inget större avtryck hos mig (kanske för att jag inte helt tillhör målgruppen) men för den sakens skull var den helt fantastisk att läsa och det räcker långt.

Min läsupplevelse landar på: 8 av 10.

Några avgörande aspekter: Klockrent gestaltat av ungdomarna och så underhållande att läsa, men där stannar det för stunden.

torsdag 19 juli 2018

Bokpost, betyg, spontanutskick och annat

Jag har några bokliga saker att ta upp såhär en torsdagskväll :)

Idag fick jag hem ett recensionsexemplar från Bazar förlag (tusen tack!) som jag verkligen ser fram emot att läsa, har såklart redan börjat på den! Det är del två i den spännande syster-serien som Lucinda Riley har skrivit, denna heter Stormsystern och det känns allt lite extra när den utspelar sig i Norge den här gången. Jag älskar blurpen från Historical Novel Society: "Riley är en av de starkaste författarna i den här genren... utomordentliga historiska detaljer, hjärtekramande romantik och ett medryckande mysterium". Klart man gillat :)
Ni kanske lade märke till att jag återigen har infört betyg i mina recensioner. Som jag velar med det. Men nu kände jag för att ta tillbaka det även om jag tycker lite både och med det, samtidigt lägger jag inte så stor vikt vid siffran utan tar det med en nypa salt och låter mina egna kommentarer också få säga sitt. Nu blev det dock i skalan 1-10, och jag tycker nog att jag formulerade det hela på ett lite annorlunda sätt än innan, vad tycker ni?

Sedan kan jag ta upp något litet om ett par böcker. För ett tag sedan läste jag Mayas dagbok av Isabel Allende. En författare som jag älskade att läsa när jag läste Andarnas hus. Den här boken var snarlik i sitt språk, men det vad inte samma magi och jag kunde aldrig få ett grepp om huvudpersonen och historien, så boken var ingen höjdare. Och så var det en annan bok, som jag nämnde att jag var sugen på att läsa - För att väcka hon som drömmer av Johanna Nilsson, men efter att ha börjat på den igår så märkte jag att det inte alls var en sådan bok som jag kände för att läsa just nu, så jag skippar den. Lite för ungdomligt i språket för mig nu.

Det var det. Känns som att jag blir lite bättre på att följa min egna läslust med val och icke val av böcker. Jag hade även en liten röstning på instagram för ett tag sedan där jag frågade om jag var skyldig att läsa recensionsexemplar som var spontanutskick. Varenda en röstade nej och det var skönt! Tack! Så att jag kan släppa det, kände verkligen inte för att traggla med en bok som jag inte önskat, så att säga. Hur känner ni med spontanutskick?