måndag 21 december 2015

Hästarnas dal av Jean M. Auel

Titel: Hästarnas dal
Författare: Jean M. Auel
Serie: Jordens barn #2
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 566
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The valley of the horses
Översättare: Mikael Mörling
Förlag: Bra Böcker
ISBN: 91-7133-944-2
Utgivningsår: 2002 (1982)
Format: Kartonnage

Första meningen: Hon var död.



Handling: Crogmagnonflickan Ayla har vuxit upp till en vacker och modig kvinna när hon drivs bort från den neanderthalklan som en gång adopterade henne. Utstött och följd av neanderthalarnas förbannelse ger hon sig ut på en ödslig vandring som tar henne till en dal där stäpphästar betar. Med en stäpphäst och ett grottlejon som anförvanter stannar hon i Hästarnas dal. Hon lär sig eldens hemligheter och naturens nyckfullhet och blir en skicklig jägare och medicinkvinna. Men ensamheten förmörkar hennes liv. Som genom en ödets nyck träffar hon den starke, vackre Jondalar som blir den förste man som väcker hennes vänskap - och hennes kärlek. 

Mitt omdöme: Jag tycker om att läsa om det primitiva livet som gestaltas i boken. Det är underhållande och intressant att följa Ayla i den gångna tid hon lever i, i naturen och på väg att upptäcka den utveckling som människan senare kommer att driva henne till den punkt hon är vid idag. Det är också befriande att slippa våra nutida och moderna miljöer och problem och i stället ta del av något helt annat. Sedan är det mycket som kan sticka under huden på en i dessa böcker, t.ex kvinnosynen (främst i första boken). Men jag tycker ändå det är intressant att ta del av något fel, som man säger så, för det var ju extremt länge sedan (35.000 år) och därmed borde man ha lite förståelse för att det ändå ser ut som det gör (plus att boken gavs ut för snart 30 år sedan). En väldigt annorlunda kultur helt enkelt. Det är som med all historia, och även idag på andra håll, viktigt att ta del av olika levnadssätt. Och det är klart jag tar hänsyn till att ingen kan veta exakt hur det var, men bättre med en någorlunda gissning än inget alls.

Annars då, tyckte jag att den här boken var lite bättre än den första. Kanske för att jag visste vad jag skulle förvänta mig? Det är lite enklare att sympatisera för denna, just för att grottmänniskorna i den förra var lite speciell. Men jag tycker ändå om båda, på sitt sätt. Jag tycker om att läsa om Aylas självständighet när hon överlever ensam i vildmarken, och hennes mod och talang när hon tämjer de maffiga djuren. Jag tyckte den här var väldigt mysig att läsa och hade ganska jämt flöde. Även om jag kanske missuppfattade när tusan deras vägar skulle korsas. Jag "gick och väntade" på det... jag ville vara med när Ayla äntligen skulle få se en av de sina, en av de Andra. Tillslut fick hon också det, och till på köpet en knivig anpassning för dem båda, med allt vad kärlek innebär... allting är klyschigt men vad gör det när det ändå är charmigt! Det är svårt att inte tycka om dem båda.

Mitt betyg:

Serien:
1. Grottbjörnens folk
2. Hästarnas dal
3. Mammutjägarna
4. Stäppvandringen
5. Nionde grottan
6. De målade grottornas land

2 kommentarer:

  1. Nu var det länge sedan jag läste Serien (säkert 13-14 år sedan), men jag minns att den andra boken var också det bästa. Jag gillade skarpt Aylas kamp att överleva ensamheten och speciellt kämpandet med djuren. Mitt 12-13åriga jag minns historien som både fantasifull och trovärdig.

    Nionde grottan är förmodligen den sämsta i serien, och jag har ännu inte läst De målade grottornas land pga dåliga recensioner. Personligen tror jag det beror på seriens utdragna utgivningar och att Auel förmodligen utvecklats (eller undervecklats?) som författare under de år som hon varit aktuell.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller verkligen med dig, tyckte det var häftigt och spännande att följa Ayla så kan tänka mig hur roligt det skulle vara om jag var yngre..
      Har också hört att det kanske till och med efter denna börjar dala lite hur bra böckerna är, så jag är inte jättesugen på att fortsätta ännu, men kommer nog ändå göra det för jag vill veta hur det går för henne :)
      Tror också du är inne på rätt spår där att det är klart att saker och ting förändras med tiden, så även författaren :) Auel hade nog inte samma anda när hon skrev första som sista, och det märks nog. Man borde nog sluta på topp :)

      Radera