måndag 8 augusti 2016

Vägen till Jerusalem av Jan Guillou

Titel: Vägen till Jerusalem
Författare: Jan Guillou
Serie: Arn #1
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 367
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 978-91-642-0245-1
Utgivningsår: 2007 (1998)
Format: Pocket

Första meningen: I nådens år 1150 då de ogudaktiga saracenerna, jordens avskum och Antikrists förtrupper, tillfogat de våra många nederlag i det Heliga Landet, sänkte sig Helig Ande över Fru Sigrid och gav henne en uppenbarelse som förändrade hennes liv.

Handling: Nådens år 1150 föds Arn Magnusson i Västra Götaland. Han växer upp på Arnäs gård vid Varnhems kloster, där han får den yppersta av sin tids andliga och världsliga bildning. Han lär sig också att hantera värd och båge. Ty munkarna i Varnhem har förstått att Arn nog inte är ämnad att bli en klosterbroder utan bättre lämpad som en Kristi stridsman och tempelriddare i det Heliga Landet.
   När Arn som 17-åring lämnar klostret dras han in i de pågående intrigerna mellan rivaliserande tronpretendenter. Och han döms till tjugo års botgöring för sin kärlek till den ljuva Cecilia.
   Vägen till Jerusalem är anträdd...

Min kommentar: Jag har sett filmen om Arn flera gånger och fascinerats över det storslagna äventyret. Det är något vist med Sveriges historia, tempelriddare och ett starkt människoöde.

Att äntligen läsa sagan var till en början svårt. Språket är lite krångligt och avancerat. Men så fort det började kretsa mer kring Arn kom jag in i det och läste med stort nöje.

Såsom det brukar vara i skillnaden mellan boken och filmen fick jag nu också ta del av många extrascener, liksom det överlag avslöjades mer. Det var såklart intressant och roligt. Men det förekom en och annan scen som inte alls påminner om filmen och det var märkligt. Samtidigt ger det mig en liten spänning trots att jag vet vad som kommer att hända.

Så det var förvånansvärt givande att läsa historien! Något som jag framförallt uppskattade var att få en större bild av Arn, jag kände mig både bekymrad men också imponerad över hur han lever efter sin bildning.

Mitt betyg:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar