söndag 13 november 2016

NaNoWriMo 2016: hur går det för mig?


Nu har det snart gått två veckor och jag har skrivit 21.007 ord på 12 dagar. Om 18 dagar och ska jag ha skrivit minst 28.993 ord till, så att min berättelse slår över till 50.000 ord. Vet ni hur svårt det är att skriva minst 1.667 stycken ord varje dag, om och om igen?

Visst, jag har längtat efter det här och förberett mig, men när jag stirrar på skärmen och inte alls vet vad jag ska skriva blir jag alldeles svettig. Det har gått oväntat trögt. Många gånger flyter det på och det är roligt men för att ha väntat så är det märkligt att ha det så kämpigt när det väl pågår. Men så ryter jag lite på mig själv, vill du vara en författare eller, jo men tusan och så skriver jag. Ord efter ord efter ord och sidorna fylls på. Det är upplyftande att zooma ut och se alla de sidor som jag har skrivit. Men vad som står där väntar jag med att läsa, hehe.

Jag lär mig massor och även om det jag skriver inte blir toppen jämt så finns det ändå små guldkorn där. Det är resan som är målet. Nanowrimo handlar om att bara komma igång och skriva det kan man lugnt säga att jag gör.

Det dokument som jag nu fyller ser jag som ett första råmanus, väldigt, väldigt, väldigt utforskande. Jag smakar lite på min berättelse och lär känna karaktärerna och storyn. Men också på mitt eget skrivande, hur vill jag ha det egentligen? Vad passar mig? Jag vet inte det och kanske förstorar jag upp det alldeles för mycket ibland men just nanowrimo tvingar mig att sluta tänka och då, när det går lite fortare så tycker jag mig se det någonstans. Jag gillade verkligen citatet som vi fick i mejlet av Daniel José Older, själva citatet är skriven av Antonio Machado och så här sa han:

“Walker, there is no path / the path is made by walking.”

Precis så är det. Det går upp och ner hela tiden men det viktigare är att fortsätta att skriva. Och det allra viktigaste, det är otroligt roligt att bara göra det för det är ju det man vill, att skriva, och att fortsätta att utvecklas trots att man vet hur otroligt mycket man behöver lära. När det är så så brukar jag inte ens försöka, men ingen behöver ju läsa än på några år.

Kort och gott har mina nanowrimo-dagar varit helt i sin ordning och jag har hela två veckor kvar av denna fantastiska resa. Och jag måste tillägga, nu när det har pågått ett tag så tycker jag att det under de senaste två dagarna har släppt lite, jag har kommit in i nano-mood, tangenterna glöder!

2 kommentarer:

  1. Vad härligt att det går bra för dig! :) Fortsätt kämpa bara så kan du finslipa när månaden är över. Önskar att jag kunde komma igång med mitt skrivande för jag mår verkligen bra när jag skriver, men det är svårt att ta sig samman ibland. Kanske borde satsa på NaNoWriMo nästa år. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! :) Jag ska skriva på och så tänkte jag skriva ut det och läsa någon månad senare, med lite distans :)
      Ja vad kul att höra, man behöver ju inte vinna och skriva så många ord för att vara med. Det kan vara ett bra sätt att komma igång ändå :)

      Radera