onsdag 2 november 2016

Resan tillbaka till den vita massajen av Corinne Hofmann

Titel: Resan tillbaka till den vita massajen
Författare: Corinne Hofmann
Serie: Den vita massajen #3
Genre: Memoar
Antal sidor: 196
Språk: Svenska
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Wiedersehen in Barsaloi
Översättare: Mia Engvén
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-21735-0
Utgivningsår: 2007 (2005)
Format: Pocket

Första meningen: Nu bär det av.



Handling: Fjorton år har gått sedan Corinne Hofmann tvingades fly från Kenya med sin dotter Napirai. Då var situationen ohållbar och rädslan stor för att dottern skulle tvingas till omskärelse. Nu är läget ett helt annat. Mötet mellan familjen, massajen och vännerna i byn är omtumlande och rörande. I Resan tillbaka till den vita massajen återvänder Corinne Hofmann till platser som betytt mycket för henne: färjan där hon en gång träffade Lketinga, lerhyddan där de bodde tillsammans och sjukhuset där hon kämpade mot malaria och där dottern kom till världen. Dessutom besöker hon inspelningen av filmen som bygger på hennes första bok, Den vita massajen. En film som hade premiär i Tyskland i september 2005.
   Vi som älskade de första böckerna om massajkvinnan kommer att känna igen oss! Men vi får också en unik insyn i det samhälle som Corinne Hofmann besöker. Hon tar oss med till ett Afrika som har att kämpa för en ny tillvaro, där både modernt liv och traditionell kultur ska rymmas.

Min kommentar: Jag är faktiskt lite förvånad att jag uppskattade att läsa den här boken, och även den tidigare - Den vita massajens dotter. Vart kom det ifrån? Men jag hade rysningar när jag läste, jag blev rörd och det var lärorikt. Corinne är väldigt modig och stark. Det är imponerande och att hon klarade av att leva i Kenya på den tiden, att hon delar med sig av sina upplevelser och framförallt ger oss läsare en insyn i landet. Det är ju på riktigt det här. Och det är det som sätter sig hos mig som läsare.

Språket har jag inte varit särskilt imponerande av i tidigare böcker, ganska platt och styltigt. Som om hon bara skrivit ner dagboksanteckningar. Men jag tyckte det var bättre i den här boken på något vis. Det som ryms i texten räcker långt för att beröra.

En av anledningarna till att jag gillade de två efterföljande böckerna från Den vita massajen tror jag är för att de är lite mer reflekterande, Corinne ser ju tillbaka på upplevelsen, medan den första "bara" berättar det som skedde. Och i den var texten rent kvalitetsmässigt inte så starkt.

Jag gillar verkligen när Corinne menar att om tidigare liv finns så måste hon har varit massaj. Någon annan förklaring till hennes enorma dragning till landet kan jag inte tänka mig. Och hennes starka dragning till sin svärmor, dottern Napirais farmor, känns också som något alldeles extra. Deras förståelse och kärlek till varandra trots enorma olikheter, det var otroligt fint och rörande att läsa om.

Hofmanns stora önskemål med dessa böcker är att öka vår förståelse för de kulturella skillnader och utmaningar som finns. Det tycker jag verkligen hon lyckats med. Och det faktum att hon nu sluter cirkeln på sin resa genom att resa tillbaka till platserna där allt började är fint gjort.

Mitt betyg:
Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Kenya, fler böcker från andra länder hittar du under sidan "Läst 2016".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar