fredag 11 november 2016

Sofies värld av Jostein Gaarder

Titel: Sofies Värld
Författare: Jostein Gaarder
Serie: -
Genre: Roman (facklitteratur)
Antal sidor: 518
Språk: Svenska
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Sofies Verden
Översättare: Mona Eriksson
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 91-29-63899-2
Utgivningsår: 1999 (1991)
Format: Danskt band

Första meningen: Sofie Amundsen var på väg hem från skolan.



Handling: När Sofie hämtar posten hittar hon för en gångs skull ett brev till sig själv. Utan frimärke, utan poststämpel och utan avsändare. "VEM ÄR DU?" Det står bara det. Konstigt! Brevet är bara det första av många. Sofie får det ena tjocka kuvertet efter det andra, och de visar sig innehålla en grundkurs i filosofi. Breven fyller henne med förundran över världen och hennes egen existens - och att hon överhuvudtaget finns till. Men genom den här ensidiga och märkliga brevväxlingen dyker också det ena mysteriet efter det andra upp. Vem är till exempel Hilde Møller Knag? Plötsligt stöter Sofie på hennes namn överallt - till och med i sitt eget rum...

Min kommentar: Jag minns att jag hittade den här boken för en billig peng på en loppis, jag gillade verkligen formatet, den var så mjukt och skönt att hålla i. Sedan tänkte jag att det kunde vara intressant att läsa lite om filosofi. Inte kunde jag veta att den här boken var en av världens mest sålda bok 1995. Otroligt tänkte jag när jag fick reda på det, vad är det jag har missat?

Efter att ha läst den är jag lite besviken. Jag upplevde många toppar och dalar och med sina över 500 sidor var den ganska lång tycker jag. Även om den ska täcka hela filosofins historia. Men det känns som om man inte får vara för ung för att läsa (för att kunna ta del av innehållet) och inte heller för gammal (för att det inte ska vara bekant). Sedan var nog mitt största irritationsmoment att den säger sig vara en roman, när jag bara finner det som en faktabok där innehållet har anpassats lite, lite för att vara i dialoger och någon handling. Jag menar, det är långa redogörelser och lite då och då gör Sofie en input och det är så tråkiga och förutsägbara, bara till för att hennes filosofilärare ska kunna få med allt. Men så kommer det under läsningens gång fram till att det här är en lärobok, som jag förstår, och det är i det syftet som den hör hemma. Samtidigt som jag var inne på förut inte riktigt gillar det heller. Så jag har lite svårt att placera den.

Det är intressant det som tas upp. Ett plus tycker jag är att den är tydligt uppdelad och att det i efterhand går att söka upp den tid, person eller ämne som man vill läsa mer om. Jag har gjort väldigt många markeringar. Men efter ett tag när jag läste så tror jag att mitt intresse falnade lite. Jag tyckte att det var mest intressant i början och även en viss del senare, men när det närmar sig nutiden tyckte jag inte att det var lika spännande längre, helt enkelt.

Jag gjorde också ett litet fel innan jag började läsa och fick reda på en liten spoiler, en twist som skulle komma och när jag läste boken var jag uppmärksam på den. Men ändå, när den kom blev jag ändå förvirrad. På ett sätt var det ett roligt sätt att gestalta de filosofiska frågorna. Jag blev faktiskt lite ställd precis så som jag minns att jag blev när jag läste en filosofikurs på gymnasiet och vi i klassen efter lektionerna snurrade runt i filosofiska evighetsargument så man trodde att huvudet skulle sprängas. Men det var kul! Det är kul (och ibland skrämmande), att börja se på saker och ting annorlunda och ifrågasätta.

Mot slutet togs det även upp en liten del som jag verkligen inte gillade. Jag blev lite arg på det och kanske mest för att jag kände av författarens åsikt i det, även om han också menar att som filosof måste han vara öppen. Det han var kritisk mot var sådana saker som jag gillar att läsa om och vill mer än gärna anförtro mig till. Kanske inte allt, men för mig är det betryggande att ha den lilla tron, något som sticker av lite från det "tråkiga och hemska livet". Men han menar att det bara är "strunt" och att det skrivs och säljs för att det är vad folk vill höra. Nej det blir jag ledsen av! Varför inte få tröstas av och hoppas på något större och på så sätt finna mening i sitt liv. Nej det är bara påhitt. Usch. På ett sätt tycker jag han motbevisade sin filosofiska ställning där, men vad vet jag...

Men nu får jag sätta punkt. Sofies värld har jag lite svårt att placera, men för att den diskuterar filosofiska frågor på ett pedagogiskt sätt var den lärorikt och många gånger givande. Jag är ändå glad att jag läst den för filosofi bör alla ha läst lite om och den här boken ger en relativt snabb och grundlig genomgång i hela dess historia.

Mitt betyg:

5 kommentarer:

  1. Jag läste denna när jag var rätt liten, i efterhand kan jag nog säga att jag var lite för ung. Men jag tyckte om boken! Skulle vara kul att läsa denna nu när man är lite äldre :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan tänka mig att den upplevs som ganska olika som ung och lite äldre, det är ju så mycket fakta och inte så lite lättsmält heller stundtals ;)

      Radera
  2. Håller helt med om att den är en faktabok maskerad som roman. Jag tyckte riktigt illa om vissa saker i den och riktigt bra om andra. Det är en svår bok att placera både genre mässigt och känslomässigt :P

    SvaraRadera
  3. Men jag tycker nog ändå rätt bra om den som helhet :)

    SvaraRadera
  4. Ja visst den är lite klurig men ändå fullt okej om man vill så läsa om filosofin :) när jag såg på filmtrailen verkade den betydligt mer intressant :P

    SvaraRadera