måndag 19 december 2016

Djungelbarn av Sabine Kuegler

"Mest tyckte vi dock om att skjuta med pilbågen. Vi fantiserade om att vi hade gått vilse i djungeln och att vi måste klara oss själva - något som ju inte var så orealistiskt med tanke på var vi befann oss."

Titel: Djungelbarn
Författare: Sabine Kuegler
Serie: -
Antal sidor: 286
Genre: Biogragi & Memoar
Språk: Svenska
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Dschungelkind
Översättare: Rolli Fölsch
Förlag: Bra böcker
ISBN: 978-91-7002-428-3
Utgivningsår: 2007 (2005)
Format: Kartonnage

Första meningen: För några år sedan frågade en bekant om jag inte skulle ha lust att skriva en bok om mitt liv.


Handling: "Jag vill berätta en historia, en historia om en flicka som växte upp i en annan tidsålder..."
   Det som verka ofattbart har Sabine Kuegler upplevt: Som dotter till en tysk forskare tillbringade hon sin barndom mitt i Västpapuas djungler hos en bortglömd stam av kannibaler.
   Ända tills hon fyllt sjutton hade hon inte upplevt bilar, tv eller affärer. Hon lekte inte med dockor utan simmade bland krokodiler i en flod. Tidigt fick hon uppleva uråldriga dödsritualer. Naturen var hennes lekplats, djungeln hennes hem och himlen hennes tak.
   Efter många år i Europa är hennes själ idag fångad mellan två kulturer. Sabine Kuegler vet att hon måste återvända - tillbaka till en värld vars existens de flesta inte vet något om.

Min kommentar: Det här är verkligen en historia få förunnad. Det är helt otroligt det som Sabine varit med om. Samtidigt som jag också tycker det är hemskt hur de (föräldrarna) kunnat göra så med ett barn och en människa, hon är ju idag helt förvirrad. Livet i djungeln må varit hårt rent fysiskt, men underbart för själen. I den moderna civilisationen är det precis tvärtom. Nog för att vi "infödingar" kan känna oss stressade ibland, när vår kropp är tusentals år äldre rent genetiskt. Tänk då att göra den resan i ett och samma liv - hur stressigt är inte det? Men det är också väldigt intressant att läsa om helt andra kulturer.

Jag har skjutit upp att läsa den här boken, kanske främst för att jag inte gillar omslaget, just så inzoomade ansikten är inget jag föredrar på en boks framsida. Men det var då tur att jag tillslut läste den, för jag gillar verkligen sådana här historier. Speciellt när det också är bra skrivet.

Det blandas på ett naturligt sätt det som hon har upplevt, både innan och efter djungellivet. Men allra mest fokuseras det på hur upplevelserna var som barn och hur hon lärde sig en massa saker på en plats så vitt skilt från vår. Sabine var verkligen ett djungelbarn.

Livet där är verkligen annorlunda och jag tycker det är galet fascinerande. Samtidigt är det också så himla fint när en familj med vita människor, som de aldrig sett förut, kommer dit och hjälper dem. Eller kanske snarare försöker förstå dem. Jag är också imponerad över Sabines föräldrar, pappan som språkforskare och mamman som sjuksköterska, hur tålmodiga de är. De gör inga pekpinnar eller annat tvång, utan genom god handling sprider de ringar på vattnet. Det är fint att läsa hur deras vänskap växer fram och hur de också lär dem deras egna rättigheter.

Det är inte bara otroligt intressant utan också medryckande rent spänningsmässigt. Inledningsvis när pappan begav sig in i den farliga djungeln höll jag på att spricka av nervositet. Det blir senare också både sorgligt och vackert. Med andra ord bjöd den här boken och Sabines historia på allt möjligt för en fantastisk läsupplevelse.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Väst Papua, fler böcker från andra länder hittar du under sidan "Läst 2016".

2 kommentarer:

  1. Läste den här för några år sedan och jag tyckte väldigt mycket om den! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul, den var verkligen jättebra! :)

      Radera