måndag 29 februari 2016

Läs-a-lot Sportlov: Wrap up

Den läs-a-lot som Elvira drog igång och peppade ett gäng andra att läsa lite extra under sportlovet är nu över, och jag tänkte sammanfatta lite kort hur det har gått med läsningen under veckan. Det här var min planerade hög och jag höll min trofast till den :) Jag tycker också att det var en väldigt bra hög, en härlig blandning. Fast två av dem hade faktiskt tvilling-tema och det blev ju ett roligt sammanträffande :)


Skära för sten av Abraham Verghese - hade läst en del och läste ut, vilket blev 343 sidor läst
Flickan från ovan av Alice Sebold - läste hela vilket blev 306 sidor
Jag ger dig solen av Jandy Nelson - började på och hann läsa 301 sidor

Sammanlagt antal lästa sidor: 950

söndag 28 februari 2016

En smakbit på söndag - Jag ger dig solen


Jag har precis börjat läsa Jandy Nelsons bok Jag ger dig solen. Jag har hört så mycket gott om den så det ska bli roligt att se vad den har att erbjuda, redan inledningsvis har jag märkt att den är säregen, så det känns spännande. Boken handlar om Noah och Jude, som trots att de är tvillingar ändå är så olika. Smakbiten kommer från sida 24:

"Lugnet från tätt-intillet sköljer över mig. Hon andas ni och jag faller in i rytmen. Vi kanske är för gamla för att hålla på så här, men vad spelar det för roll? Jag ser att hon ler trots att jag tittar rakt fram. Vi andas ut samtidigt, sedan andas vi in samtidigt, andas ut, andas in, in och ut, ut och in, tills inte ens träden i skogen minns vad som hände igår, tills mammas och pappas arga röster förvandlas till musik, tills vi inte bara är jämngamla, utan en och samma person.
   En vecka senare förändras allt."

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.

lördag 27 februari 2016

Skära för sten av Abraham Verghese

"Kirurgi är kirurgi är kirurgi"

Titel: Skära för sten
Författare: Abraham Verghese
Serie: -
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 581
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cutting for stone
Översättare: Hans Berggen
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-43-01281-1
Utgivningsår: 2010 (2009)
Format: Inbundet

Första meningen: Efter åtta månader i mörkret i vår mors sköte kom min bror Shiva och jag till världen sent på eftermiddagen den tjugonde september i nådens år 1954.


Handling: En oförglömlig resa genom en mans liv, och en gripande skildring av den kraft, intimitet och skönhet som växer ur arbetet med att läka andra människor.
   Från den dagen de föds på missionssjukhuset i Addis Abeba 1954 har tvillingpojkarna Marion och Shiva Stone bara varandra. Modern, en indisk nunna och sjuksköterska, dör i barnsäng och fadern, en självsäker brittisk kirurg, försvinner spårlöst.
   Mellan bröderna växer starka band, inte minst genom deras gemensamma passion för läraryrket. Men deras uppväxt är inte odramatisk, i ett Etiopien på gränsen till revolution och kaos.
   Det är dock inte politiken, utan kärleken till samma kvinna, som splittrar bröderna och tvingar Marion till New York, där han kastar sig in i det hektiska och krävande arbetet som underläkare på ett fattigt och överbelagt sjukhus i Bronx slum.
   När så det förflutna kommer ikapp och nästan förgör honom, tvingas Marion anförtro sitt liv åt de två personer han litar minst på i hela världen; fadern som övergav honom och brodern som förrådde honom.

Mitt omdöme: Tre pelare. Etiopien. Kirurgi. Tvillingar. Där har ni Skära för sten.

En väldigt intressant bok som behandlar sådant som jag har mycket lite kännedom om. Temat tvillingar kanske jag kan visualisera mig kring, om jag drar det via syskonskap. Men Etiopien är väldigt okänt och i kirurgi är mina kunskaper extremt bristfälliga. Det enda jag tänker på är tv-serien Grey´s Anatomy, och det är också det som slår mig när jag läser den här boken (och det hade jag lite roligt åt). Det är mycket medicinska termer och allt som rör området, så jag tror nog att författaren skulle kunna säga vad som helst och jag skulle ändå tro honom. Det där svåra beskrivs ändå begripligt och följsamt, även om jag kan tycka att det är väldigt invecklad stundtals. Visserligen kan jag förstå att Verghese vill säga sitt när det ändå är hans eget yrke som han gestaltar.

Att boken i det stora hela utspelar sig i Etiopien är givande att läsa om. Det beskrivs väl och jag följer nyfiket med på resan. Hur det är att leva i Afrika med allt vad det innebär - miljön, fattigdomen och osäkerheten.

Jag faller verkligen för tvillingarna Marion och Shiva Stone. Det blir något alldeles speciellt med tvillingar och jag tycker Verghese har gestaltat det otroligt väl. Jag känner vad de känner och står inför de tankar som de stöter på.

I grunden är Skära för sten en underbar berättelse, väldigt intressant och givande och framförallt välskriven. Men jag är ändå inte blown away. Varför? Jag tyckte den kändes för långdragen och jag hade önskat mer spänning av något slag. Många gånger blir det fantastiskt bra och jag älskar det, språket är också fint emellanåt, men hela tiden är det alldeles för segt för mig. Så upplevelsen blev inte lika stark som den hade möjligheter till.

Mitt betyg:
Här finns en smakbit.


Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Etiopien, fler böcker från andra länder hittar du under sidan "Läst 2016".

fredag 26 februari 2016

Bokbloggsjerka 26-29 februari: Fanfiction

Den här veckans fråga från Annika handlar om fanfiction, såhär lyder hennes fråga: Vad anser du om fanfiction överlag och har du några bra lästips inom den genren?

Först kan jag säga att jag inte har några lästips, eftersom jag knappt vet vad genren är för något. Men jag kunde väl ana mig till det och efter en snabb kontroll-googling vet jag vad det handlar om åtminstone - någon skriver vidare på en författares verk.

Jag kan ju se både för- och nackdelar med det, men eftersom jag inte är så insatt tänker jag inte spinna vidare så himla mycket. Min första tanke var varför? Jag tänker att när det är slut, då är det slut. Det finns liksom en poäng i det. Jag som läsare skulle tycka det var märkligt att läsa vidare när någon annans fantasier har tagit över, då är det inte den riktiga världen som jag lärde känna som det handlar om längre. Samtidigt som säkert nyfikenheten skulle gnaga en del, så där kan jag förstå de som skriver/läser vidare. Även om jag nog tycker att det känns fel.

Det ska bli intressant att läsa era tankar och eventuella tips om det här så jag får lite bättre koll.

torsdag 25 februari 2016

Veckans bokbloggsfråga - vecka 8

Den här veckan undrar Carola från Barnboksbloggen följande: Betygssätter du de böcker du läser och skriver om på din blogg? Hur fungerar ditt betygssystem i så fall?

Ja, jag sätter betyg på de böcker som jag läser. Och det kanske låter och borde vara enkelt, men det tycker inte alltid jag. För ibland känns det jobbigt. Det är så mycket som kan spela in, inte minst tillfälligheter. Men jag har bestämt mig för att inte ta det så hårt.

I början hade jag skalan 1-10 just för att det skulle ge mig större räckvidd, i stället blev det just det som blev jobbigt. Ett tag var jag nära att ta bort betygsättningen. Men jag insåg att det oftast är en skön och rolig indikation. Så jag ändrade mig till 1-5 för det kändes enklare, och så får recensionen komplettera. Betyget blir den övergripande känslan av boken.

Generellt krävs det att jag inte bara tycker att boken är väldigt bra, utan att jag också personligen älskade den för att en bok ska förtjäna en 5:a. Den svåra 3:an skulle jag ändå säga är en okej bok, men som uppenbarligen hade sin/sina brister.

Jag har gjort en flik om hur jag tänker kring betygsättning här ovan. Den snabba och väldigt kortfattad versionen finns i fältet här till höger :)

onsdag 24 februari 2016

Boktitelpoesi: Änglarnas ljus

Jag blev inspirerad av Vargnatt att göra en boktitelpoesi, tyckte det såg så vackert ut och verkade så roligt. Fast min bokhög fick så korta titlar. Men men, här är några rader som jag skrapade ihop från min bokhylla med temat änglar.

Det känns lite jobbigt och pinsamt att publicera en text som jag skrivit, även om jag nu inte har skrivit den, men pusslat ihop i varje fall ;) Och jag har ingen aning om hur det ser ut utifrån andras ögon, brukar inte skriva dikter. Men jag får inte ta det så allvarligt.

Kanske har jag gått lite överstyr, jag har ännu inte lärt mig "less is more" . Det var så roligt så det blev bara fler och fler titlar... :)


Ett ljus i mörkret,
när änglarna faller.

Okända väsen,
här på jorden.

Sånt man bara säger...
Tyst!

Än klappar hjärtan,
igår, idag, imorgon.

En sorts kärlek.
En vision av ljus.

Ängelns avtryck.

tisdag 23 februari 2016

Eld, jord och vind av Susanna Tamaro

"Från den ena dagen till den andra ville jag sudda ut mitt förflutna"

Titel: Eld, jord och vind
Författare: Susanna Tamaro
Serie: -
Genre: Roman
Antal sidor: 284
Språk: Svenska
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: Anima Mundi
Översättare: Helena Monti
Förlag: Forum
ISBN: 91-37-11046-2
Utgivningsår: 2000 (1997)
Format: Inbundet

Första meningen: I begynnelsen var tomheten.





Handling: Walter drivs av en stark inre oro. Efter en svår uppväxt lämnar han hemstaden Trieste. vännen och läromästaren Andrea har förutspått att ett storslaget öde väntar honom, och han beger sig till Rom för att ska lyckan som författare och arbete inom filmen.
   Men Walters storstilade förhoppningar infrias bara till hälften, och efter en lysande start får han snart nog börja kämpa bara för att hålla sig flytande. När han har tröttnat på alla förödmjukelser beger han sig av för att söka upp ungdomsvännen Andrea på nytt. Och visst kommer Andrea än en gång att fungera som hans andlige vägvisare - men på ett helt annat sätt n Walter har väntat.
   Eld, jord och vind är berättelsen om en ung människas sökande efter livets mening. Det är en ny stor roman om livets svåra och viktiga frågor av Italiens mest lästa författare under senare år.

Mitt omdöme: När jag började läsa den här boken fattade jag genast tycke för den. Jag blev så glad över hur denna författare bara hade ramlade in i mitt liv. Ett spontant och kanske lite vågat loppisköp av hennes förra bok som jag läste, Gå dit hjärtat leder dig, och tyckte så mycket om att den fick mig att hugga ännu en bok av henne. Den här boken är lite annorlunda, men jag tycker mycket om Tamaros sätt att skildra berättelsen.

Hon har stor människokännedom. Det är fint skrivet och poetiskt, tänkvärt och mycket intressant. Jag gillar hennes liknelser. För att se till historien som helhet är det början jag gillar mest, väldigt mycket, sedan tog den en annan form vilken fortfarande var rolig att läsa men där var jag inte lika hänförd.

Jag kan känna igen mig i Walter och de tankar som han stöter på. Visst kan han vid första anblicken verka pessimistisk, men jag tycker han verkar mänsklig. Livet är inte alltid enkelt när man försöker traggla sig fram. Han grubblar och försöker reda ut livets stora frågor och han känner en stor längtan och entusiasm att vilja kliva ut i stora världen och påbörja sitt egna liv. Men stöter på bakslag, tvivlet och hjälplöshet.

Eld, jord och vind är en intressant bok om livet och den lilla människan. Om vad som är viktigt.

Mitt betyg:

söndag 21 februari 2016

Läs-a-lot Sportlov: TBR

Elvira ska köra en läs-a-lot under sportlovet och jag tänkte att det kunde vara kul att haka på. Inte för att jag har något sportlov, men lite extra pepp och lite extra läsning är bara roligt. Så det är denna bokhög jag tänkte ägna mig åt i veckan, det hela kommer att pågå 22/2-28/2.

Flickan från ovan av Alice Sebold
Jag ger dig solen av Jandy Nelson
Skära för sten av Abraham Verghese

En smakbit på söndag - Skära för sten

Söndagens smakbit kommer från den, visserligen lite tjocka, men väldigt intressanta boken Skära för sten av Abraham Verghese. Än så länge gillar jag den och tycker den är fint skriven.

Boken handlar kort och gott om två tvillingpojkar, vars mamma dör i barnsäng 1954 och pappa försvinner spårlöst. De växer upp i ett politiskt ostabilt Etiopien men det är kärleken till samma kvinna som splittrar bröderna och den ena flyttar till ett hektiskt liv i New York. Dock kommer det förflutna ikapp honom och han tvingas anförtro sig till de som han litar minst på i hela världen - fadern som övergav honom och brodern som förrådde honom.

Smakbiten kommer från sidan 112:

"Och från det tårdränkta ansiktet hördes en röst: "Men Mary då?" vilket överraskade alla eftersom han hade tigit så länge. I de jämna stavelserna fanns något av långsam brinnande stubin.
   "Jag är ledsen, Thomas. Det är försent", sa Hemlatha medan hon sög ur den nyföddes svalg och fyllde babyns lungor med luft. Hon rörde sig snabbt, nästan hektiskt. Irritationen hade ersatts av medlidande, det hördes på hennes röst. Hon kastade en blick på honom över axeln."

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.

lördag 20 februari 2016

Lycka! En handbok i konsten att leva av Dalai lama

"Be kind whenever possible. It is always possible."


Titel: Lycka! En handbok i konsten att leva
Författare: Dalai lama och Howard C. Cutler
Serie: -
Genre: Facklitteratur
Antal sidor: 310
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The art of happiness
Översättare: Anita Sandberg
Förlag: Damm förlag
ISBN: 978-91-7711-961-6
Utgivningsår: 2006 (1999)
Format: Pocket

Första meningen: Jag hittade Dalai lama ensam i ett tomt omklädningsrum några ögonblick innan han skulle tala till en publik på sextusen personer vd Arizona State University.


Handling / Utdrag ur Lycka! (av tre citat har jag valt det första):

"Jag är övertygad om att själva meningen med vårt liv är att vi ska sträva efter lycka.
Det står klart. Antingen man är religiös eller ej och vilken religion man än tillhör, så
söker man någonting bättre i livet. Jag anser alltså att hela rörelsen i livet går mot lyckan."

Mitt omdöme: Det här är en lättläst bok som gör mig glad och hoppfull. Dalai lama verkar så genomsnäll, mild och glad. Tålmodig, hoppfull, lycklig. Alla de fina egenskaper som jag kan komma på. Hur kan han vara så stabil och lugn i alla lägen? De flesta av oss känner nog att världen snurrar och skakar till ibland, både i det inre och i det yttre.

I boken Lycka! följer vi författarens samtal med Dalai lama, växlat med vetenskapliga och faktamässiga inslag liksom författarens tankar och funderingar som väcks under tiden. Det kanske låter spretigt men det är väldigt följsamt och jag vill bara fortsätta läsa om hur och varför människan som art ständigt söker lycka. Allt möjligt tas upp som du kan tänka dig är kopplat till lycka, även det som menas med olycka, vad det kan bero på och vad han vill att vi ska göra åt det.

Visst förekommer det många självklara saker som vi ofta eftersträvar ändå. Men jag ser ingen anledning att inte fortsätta påminna oss om det just för att det är så otroligt viktigt. Det är även många gånger som jag får aha-upplevelser och en riktig tankeställare. Jag har fått med mig så många värdefulla verktyg, verkligen.

Dalai lama har också lite humor, något som jag även stöter på när författaren som psykiatriker ofta eftersträvar färdiga modeller och principer utifrån han filosofi. Det blir ofta blir svårt. Jag kan väl tycka att författaren till en viss överdrift alltid håller med honom. Det blir tydligt de gånger som han inte gör det till en början, för att det sedan blir självklart - bara han funderat lite... som om han vill vara till lags, övertyga. Det kanske hade varit intressant med lite mer omväxling/diskussion. Å andra sidan är boken just skriven för att förmedla Dalai lamas tankar.

I det stora hela är det här en väldigt fin och vacker bok om människans goda natur. En bok som varenda en borde läsa, för att vi behöver varandra och vi behöver känna lycka.

Mitt betyg:

fredag 19 februari 2016

Bokbloggsjerka 19-22 februari - bloggandet och läsarna

Den här gången är det Carola som har skickat in en fråga till Annika, och hennes fråga lyder: 

hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

När jag startade min bokblogg sa jag till mig själv att jag gör det här för min skull, jag tyckte det var så läskigt. Men ganska snart upptäckte jag vilken underbar atmosfär det är mellan andra bokbloggare. Det blev så mycket mer och det är jag så glad för.

Jag bloggar ju fortfarande för min egen skull, men har såklart läsarna i bakhuvudet när jag skrivet så att allt uppfattas rätt, att jag är ärlig och konsekvent. Och att det blir läsbart ;) Jag försöker också svara på de kommentarer som jag får, och kika runt lite på andra bokbloggar. Annars gör jag nog inte så mycket för att skaffa eller behålla läsare. Tänker att de som vill läsa får gärna göra det och jag blir såklart glad för det, men jag krigar inte. Jag upplever det som att bokbloggare emellan är ganska öppet och gemytligt, vi vill ju bara läsa bra böcker :)

Det som driver mig? Alltså oj, jag trodde aldrig att det skulle vara så här roligt eller att jag skulle fortsätta med att bokblogga med den entusiasm som jag känner. Det blir bra värre och värre ;) Sedan såklart för alla underbara böcker jag får läsa. Jag kan säga att jag har aldrig läst så mycket eller fullföljt så många böcker. Måste erkänna att jag förr hade en tendens att glömma bort boken eller om intresset föll prioriterades den bort, nu "måste" jag ju läsa den boken som jag påbörjar, vilket oftast blir bra. Jag har nog fått bättre läsdisciplin. Och att skriva bokrecensioner är så nyttigt för mig. Sätta ord på vad jag tycker, formulera mig och samtidigt vara rättvis. Det är bra träning och jag tycker också att det gör bokläsandet roligare. Jag ångrar inte en sekund att jag hoppade in i det här!

onsdag 17 februari 2016

Och bergen svarade av Khaled Hosseini

"Jag fann en sorgsen liten älva, i skuggan av ett pappersträd.
Jag vet en sorgsen liten älva, som vinden blåste bort en natt."

Titel: Och bergen svarade
Författare: Khaled Hosseini
Serie: -
Genre: Roman
Antal sidor: 361
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: And the mountains echoed
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-22428-0
Utgivningsår: 2014 (2013)
Format: Inbunden

Första meningen: Visst.





Handling: Det var Abdullah som uppfostrade henne, fastän han fortfarande var ett barn själv. När Pari var baby var det honom hon väckte om natten, det var han som gick omkring och vaggade henne i mörkret. När deras pappa inte längre kan försörja sin nya växande familj sätter han dottern i en kärra och vandrar genom öknen, från hemmet i den fattiga byn Shadbagh till den larmande storstaden Kabul. Här ska Pari få en ny tillvaro hos ett barnlöst par.
   När bandet mellan bror och syster bryts skapas en saknad som kommer att påverka mångas liv. Saknaden färdas med dem ut i världen, från Afghanistan till Paris, till San Francisco och till den Grekiska ön Tinos. Och den dag när syskonen möts igen, är det kanske redan för sent...

Mitt omdöme: Det känns lite tråkigt att behöva säga det, men trots att jag var förberedd på att den här boken kanske inte skulle vara lika bra som hans två tidigare, så fastnade jag ändå inte för den här. Tyvärr.

I grunden tror jag inte att den här typen av upplägg fungerar för mig (jag minns att jag läste en liknande bok och känslan blev densamma). När stora delar av handlingen sprids ut och omfattar fler personer, länder och årtionden får jag svårt att greppa och forma en relation till karaktärerna när jag inte upplever att det finns något spännande att följa.

Jag saknar det som Hosseini utmärkte sig för i de två tidigare böckerna (som jag älskade!). "Och bergen svarade" var ganska mycket tragglande för mig vilket jag finner oerhört beklagligt.

Det jag ändå gillade mest är början och slutet. I början tyckte jag det var spännande och nytt. Jag blev nyfiken. Jag känner ju igen Hosseinis röst under läsningen även om den här boken är en helt annan mot de två tidigare. Inte för att de måste vara lika, men som som sagt så föll jag inte i samma utsträckning för denna.

Men jag vet att det finns andra som skulle göra det! Hosseini är en fantastisk berättare och hans böcker behövs läsas för att få en större glimt av Afghanistan och de människoöden som formas där, familjebanden och de felsteg som människan ibland kan göra.

Mitt betyg:
Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Afghanistan, fler böcker från andra länder hittar du under sidan "Läst 2016".

tisdag 16 februari 2016

Veckans bokbloggsfråga - vecka 7


Den här veckans fråga som Carola på Barnboksbloggen har ställt handlar om biblioteken. Det hon undrar är helt enkelt:

Vad betyder biblioteket för dig? Vad gör du där förutom att låna böcker? Vad är det bästa med just ditt bibliotek? Och ni som inte brukar besöka biblioteket särskilt ofta, varför inte?

Just nu är min största relation med biblioteken det som jag får genom kurslitteraturen eller liknande, eftersom jag läser till yrket. Så jag älskar idén om biblioteket och allt därikring. Däremot besöker jag dem inte så ofta. Men när jag väl gör det har jag svårt att slita mig därifrån för jag tycker det är så fint och inbjudande och såklart för alla böcker!
   Egentligen är det ju så att jag gärna vill äga mina böcker, de som jag har läst och de som jag vill läsa. Jag håller ju på att bygga upp mitt egna lilla bibliotek hemma :)

måndag 15 februari 2016

Rainbowthon 2.0 Wrap up

Läsmaratonet Rainbowthon är över för den här gången och jag tänkte sammanställa hur det har gått under mitt läs-race.

Det har varit väldigt roligt. Rätt så mycket har blivit läst även om jag inte hann läsa allihopa. Men det hade jag inte räknat med heller, det var snarare bra att ha ett gäng att välja på så att jag kunde hålla igång läsningen.

Pedagogiskt och bra. Röd = Ej påbörjad. Gul = Påbörjad. Grön = Utläst

Såhär gick mitt Rainbowthon (7-14 februari):

Lila: Känslans intelligens av David Goleman
Blå: Och bergen svarade av Khaled Hosseini - läste hela, 361 s.
Grön: Eld, jord och vind av Susanna Tamaro - har läst 61 s.
Gul: Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson - läste hela, 451 s.
Orange: Lycka! En handbok i konsten att leva av Dalai lama - har läst, 122 s.
Röd: Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Sammanlagt antal lästa sidor: 995

söndag 14 februari 2016

En smakbit på söndag - Och bergen svarade


Den bok som jag håller på att läsa just nu är Och bergen svarade av Khaled Hosseini. Hans två första böcker, Flyga drake och Tusen strålande solar, var böcker som jag fullkomligt älskade och som berörde mig starkt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om hans tredje bok ännu, jag väntar tills den är utläst innan jag yttrar mig.

Smakbiten kommer från sidan 35:

Abdullah kunde inte föreställa sig att far en gång hade suttit i en gunga. Han kunde inte tänka sig att far en gång varit pojke, som han. Pojke. Bekymmerslös, med lätta steg. Att han sprungit rakt ut på de öppna fältet med sina lekkamrater. Far som hade ärrade händer och ett ansikte fårat av trötthet. Far, som lika gärna kunde ha kommit till jorden med en skyffel i handen och med gjord under naglarna.

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten. Trevlig söndag på er!

fredag 12 februari 2016

Lite uppdateringar


Rainbowthon: Läsmaratonet går finemang, men hoppas på en ordentlig slutspurt nu i helgen. Har läst Jag heter inte Miriam, lite på Lycka! och påbörjat Och bergen svarade som jag hoppas kunna läsa ut i helgen. I så fall börjar jag på Jag ger dig solen.

Twitter: Jag har skaffat ett konto för bloggen på denna social medie kanal. Ni kan se det i fältet här till höger. Jag tyckte det lät så gulligt och charmigt med "kvittrandet", inte för att ett lejon kanske kvittrar, men ändå!

Goodreads: När jag ändå var igång halkade jag även in och skaffade mig goodreads. Har inte lärt mig allting där ännu men det kommer väl. Verkar vara ett farligt ställe ;)

I morgon ska vi till Erikshjälpen och då finns det en ganska så stor risk att det får följa med några böcker hem :) Jag har läst runt lite på jerkan och gud så roligt jag tyckte det var att få läsa fler funderingar och tips på att främja barns läsning. Viktig uppgift tycker jag, men kan vara lite klurig. Nu så ska jag bege mig till läsfåtöljen :) Hoppas ni får en fin helg!

Bokbloggsjerka 12-15 februari: Barns läsning

Den här veckan ställer Annika sin fråga så här: Lottens bokblogg skulle vilja veta hur du tror att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel?

Min första tanke var att det här är en otrolig viktig fråga, eftersom jag har hört att barn läser allt mindre. Sedan blev det lite klurigt vad jag skulle ha för lösning på det. Jag har själv inga barn men kom ändå fram till några tankar som jag tror kan vara betydande:

  • En läsande förebild som inspirerar
  • Förändra bilden/uppfattningen av läsningen som aktivitet
  • Lustfylld läsning utan tvång (men kan finnas en tröghet, få bollen i rullning)
  • Naturlig del i vardagen, tidigt
  • Förenkla - korta stunder, roligt, kravlöst
  • Anpassa efter ålder/mognad/intresse, kortare böcker som går att faktiskt läst ut
  • Besök biblioteken, ta med kompisarna, högläsning
  • Läsning utan bok - lek, spel, utflykter, äventyr, charader, teater - vad vet jag? Förnya.

Några ord om vår samtid: Jag tror att teknologin och informationsflödet och sociala medier har satt sin prägel. Ta bort det och se vad som händer (även om det är en del av vårt liv). Jag tror det finns en stress och rastlöshet att sitta ner med en bok. (Här är ett par klipp från nyhetsmorgon där två gymnasieelever levt analogt i 3 veckor, väldigt tänkvärt och roligt, del 1 och del 2)
   Visst kanske barn läser ändå på sina iPads men som vi kanske inte klassar som läsning. Tror i överlag att det är lite svårare idag, därmed den minskade läsningen. Oerhört tråkigt. Tror det också finns en förvirring kring de olika världarna.

Det ska bli kul att läsa era tips för att inspirera barns läsning!

torsdag 11 februari 2016

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

"Och när gråten steg i hennes hals dränkte hon den med ännu en klunk vatten.
Så. Nu fanns den inte mer."

Titel: Jag heter inte Miriam
Författare: Majgull Axelsson
Serie: -
Genre: Roman, Historisk roman
Antal sidor: 451
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-7337-698-3
Utgivningsår: 2015 (2014)
Format: Pocket

Första meningen: Fortfarande är det natt, ändå skiner solen.




Handling: När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes åttiofemårsdag tror de nästan att hon blivit dement. Varför skulle hon annars säga att hon inte heter det som alla vet att hon faktiskt heter? Visst vittnar siffrorna som är tatuerade på hennes vänstra arm om hennes historia. Men det finns en annan sanning. Det är dags att sondottern Camilla får veta. Om Auschwitz och Ravensbrück. Om de mest föraktade. Om Anuscha och Didi. Och om hur människorna i det fridfulla Jönköping gick ut för att jaga tattare, tio år efter Kristallnatten.
   Vi får följa med Miriam på en omtumlande resa från en outhärdlig tillvaro i Ravensbrük till efterkrigstidens Sverige. För att överleva döljer hon sin romska identitet och anpassar sig till en gemytlig tillvaro som hemmafru i femtiotalets Nässjö. Men under den perfekta yta gömmer sig ett ofattbart mörker som blir allt svårare att trycka undan.
   Jag heter inte Miriam är en berättelse om Europas smärtsamma historia som får oss att se på vår egen samtid med nya ögon.

Mitt omdöme: Det mesta av min kännedom om andra världskriget med förintelsen och koncentrationslägren har jag fått genom skolböckerna. Kanske också ett och annat i flödet av all annan information. Det är fakta, vilket gör det är svårt att föreställa sig. Tack och lov för en romans möjlighet!

Att läsa om och följa en stackars människas liv under den här hänsynslösa tiden gör det mer personligt. Det blir lättare att faktiskt förstå vad det gör med en människa. Det är så fruktansvärt. Än mer när jag vet att det har hänt, så nära både geografiskt och tidsmässigt. Och än idag sker vidriga och orättvisa saker världen över. Det har nämnts många gånger men det är så viktigt att fortsätta berätta den här historien.

Jag tycker att boken är skickligt skriven och det blir dynamiskt och intressant när scener växlas mellan den 85 åriga Miriam, hennes tid i lägren och i efterkrigstidens Nässjö. Axelsson beskriver också situationerna väl och realistiskt. Hela boken tycker jag är fint uppbyggd och det finns ett jämt flöde från början till slut. I det stora hela är det här en förträffligt bra bok, men om jag saknar något så skulle det vara en gnutta hopp eller ett fint, bakomliggande syfte som jag kunde känna av under läsningen. För mig blev det nästan lite för tungt.

Jag får sådana tacksamma impulser att jag föddes i den skonsamma tid och miljö som jag gjorde. Men det hade likväl kunna varit jag som drabbades. Precis som det hade kunnat vara jag som var på flykt undan krig och förödelser. Tänkvärt.

Miriam, arma själ. Vad du kämpade och bröts ner och framförallt, hur klarade du av att hålla allt inom dig? Människa, tala! Men samtidigt, jag förstår hennes reaktioner och metod för att överleva, men det känns så grymt mot sig själv. Det är sorgligt. Tragiskt. Hela hennes liv fick ett djupt, infekterat sår.

Sammanfattningsvis är det här en smärtsam och viktig bok att läsa.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Tyskland, fler böcker från andra länder hittar du under sidan "Läst 2016".

måndag 8 februari 2016

Rainbowthon: Hålla en balans


När jag hade kommit drygt hälften i Jag heter inte Miriam, kände jag att det nästan blev lite för tungt och tragiskt. Så jag bestämde mig för att växla lite med en något mer lättsammare bok, nämligen Lycka!.

Böckerna är väldigt olika varandra. Den ena är en roman och den andra en fackbok (eller reportagebok). Den ena visar hur grym och fruktansvärd historien har varit. Den andra belyser människans strävan efter lycka och hur stora möjligheter vi har att tillsammans att sprida goda ringar på vattnet.

Det blev en sådan konstrast och jag kände en sådan lätthet och hoppfullhet efter mitt tragiska och mörka träsk att jag nästan ville gråta. Jag behövde lite ljus! (Jag heter inte Miriam är visserligen väldigt intressant och viktig!)

Veckans bokbloggsfråga - vecka 6


Carola på barnboksbloggen har den här veckan en fråga om Alla hjärtans dag, som snart är här. Såhär lyder hennes fråga:

Snart är det alla hjärtans dag. Kommer du att uppmärksamma denna dag på något sätt relaterat till böcker? Kommer du exempelvis att ge bort en bok till någon du håller kär, skriva något särskilt temainlägg på din blogg, fokusera mer än vanligt på böcker som handlar om kärlek och relationer eller något helt annat?

Nja, jag har inte planerat något. Men jag tycker det kan vara rolig med temainlägg och sånt, så jag får se om jag kan hitta på något :) Annars är jag väldigt skeptiskt till sådana här kommersiella jippon. Pressat och påtvingat. Kärleken ska firas varje dag. Men att blogga på i allmänhet är ju gratis och ofta uppskattat, liksom en spontankram!

söndag 7 februari 2016

En smakbit på söndag - Jag heter inte Miriam


Rainbowthon (läsmaraton) är igång och jag valde den här boken att grotta ner mig i. Jag tog med mig den hem från en second-hand affär i fredags och så läste jag första sidan i bilen och tänkte att jag bara måste börja med den här! Viktigt, hemskt och fängslande. Smakbiten kommer från det andra stycket alldeles i början:

"Trots det drömmer Miriam om hunger. I mer än sextio års tid har hon gömt sig i denna stad och hon har inte hungrat ens en timme av den tiden, ändå drömmer hon varje natt om sin ungdoms svält. Det har ingenting att göra med det liv hon har levt som vuxen eller med den hon är idag, ändå kan hon inte bli kvitt de där drömmarna, de glider in och tar över, de tvingar henne sextioåtta år tillbaka i tiden eller mer, driver henne att huka och springa undan, att sänka blicken och kura med ryggen, att stjäla en bit bröd från någon som inte orkar äta längre, att försöka mata en liten bror om inte ens kan svälja, att stå tätt intill Else under appellen och tyst rabbla alfabetet, att sekunden senare stirra in i Elses onaturligt stora ögon, de där ögonen som..."

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten. (Denna vecka är det hos Astrid Terese du får klicka dig vidare till)

Trevlig söndag på er!