måndag 31 oktober 2016

Harry Potter and the Chamber of Secrets av J.K Rowling

"This diary holds memories of terrible things. Things that were covered up. Things that
happened at Hogwarts School of Withcraft and Wizardry."

Titel: Harry Potter and the Chamber of Secrets
Författare: J.K. Rowling
Serie: Harry Potter #2
Genre: Ungdom, Fantasy
Antal sidor:
Språk: Engelska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: -
Översättare: -
Förlag: Scholastic inc.
ISBN: 978-0-545-58292-6
Utgivningsår: 2013 (1998)
Format: Häftad

Första meningen: Not for the first time, an argument had broken out over breakfast at number four, Privet Drive.


Handling:  The Dursleys were so mean and hideous that summer that all Harry Potter wanted was to get back to the Hogwarts School for Witchcraft and Wizardry. But just as he’s packing his bags, Harry receives a warning from a strange, impish creature named Dobby who says that if Harry Potter returns to Hogwarts, disaster will strike.
   And strike it does. For in Harry’s second year at Hogwarts, fresh torments and horrors arise, including an outrageously stuck-up new professor, Gilderoy Lockhart, a spirit named Moaning Myrtle who haunts the girls’ bathroom, and the unwanted attentions of Ron Weasley’s younger sister, Ginny.
   But each of these seem minor annoyances when the real trouble begins, and someone — or something — starts turning Hogwarts students to stone. Could it be Draco Malfoy, a more poisonous rival than ever? Could it possibly be Hagrid, whose mysterious past is finally told? Or could it be the one everyone at Hogwarts most suspects… Harry Potter himself!

Min kommentar: Nu har den vaga känslan av overklighet över att jag faktiskt läser Harry Potter (första gången) lagt sig och jag kunde njuta av läsningen. Det gjorde jag i och för sig vid den första boken också. Men där var jag en smula rädd mot slutet, ondskan är hemsk att möta...

Jag tänker vara väldigt fåordig för jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag knappt kunde slita mig för jag tyckte det var helt underbart att läsa! Bara att få vara i världen och lära känna karaktärerna ännu mer. Underbart språk, det flöt på väldigt bra. Ett stort nöje från början till slut, helt enkelt.

Mitt betyg:

fredag 28 oktober 2016

Helgens läsning

Hej på er, jag vill bara kika in och önska er en fin helg, och berätta lite vad jag tänker läsa i helgen :)

Först måste jag försöka läsa ut Sofies värld av Jostein Gaarder. Den har hängt med länge nu, men den kräver sitt, det är ju filosofi så det har varit svårt att läsa den längre stunder. I och för sig så pausade jag boken en vecka, men det vore skönt att bocka av den innan månaden är slut och nanowrimo börjar.

På tisdag drar det igång och jag har längtat väldigt mycket efter det. Lite nervöst känns det, men mest kul. Så nästa månad kommer jag inte kunna läsa lika mycket som vanligt. Jag kommer hålla i rutinen på det fast lite effektivare, men framförallt kommer jag att välja lite kortade böcker. Och även lättsammare, roligare böcker som blir ett bra avbrott.

Annars tänker jag i helgen också läsa en bok av Carlos Ruiz Zafón. Det ser jag fram emot! Marina heter den och vad jag förstår är den lite mer ungdomlig än de två jag läst innan, men förhoppningsvis med samma spännande mystik!


torsdag 27 oktober 2016

I ett annat ljus av Alice Hoffman

"Mamma satte sig ner på marken där pappa hade begravts och grät sådana floder att jag kan
få för mig att liljorna som växer där nu grodde ur hennes sorg och att kronbladen vissnar
efter en enda dag därför att de måste falla som hennes tårar."

Titel: I ett annat ljus
Författare: Alice Hoffman
Serie: -
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 252
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blue Diary
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: B. Wahlströms
ISBN: 91-32-32854-0
Utgivningsår: 2003 (2001)
Format: Inbunden

Första meningen: Den sista måndagen i månaden kommer Ethan Ford inte till jobbet.


Handling: Det är en strålande vacker junimorgon när livet oåterkalleligt förändras för Ethan Ford, hans hustru och hans son. Ethan är avhållen och respekterad i den idylliska lilla staden med fler äppelträd än hus, möjligen avundad av vissa eftersom han uppenbarligen är en sådan lycklig man.
Vad Ethan anklagas för är ett brott som tycks så väsensskilt från den person som de flesta i staden anser att de känner, att ingen i den första chockartade förvirringen tror att det är möjligt.
   Men sanningen är att Ethan Ford har flytt undan sitt förflutna i tretton år. Hans gamla jag är förträngt, gömt och begravet lika väl som hans verkliga identitet. Och när bomben briserar och Ethans bakgrund avslöjas faller hans hustru Jorie ner i ett svart hål och landar i en tillvaro där allt är främmande - mest av allt hennes älskade Ethan.
   Med skickliga penseldrag målar Alice Hoffman upp en bild av den perfekta lyckan för att strax med ett välriktat snitt skära duken mitt itu.

Min kommentar: Jag har läst ett par böcker av Hoffman tidigare och verkligen gillat hennes språk, så jag vill liksom samla på mig alla böcker som jag kan hitta av henne.

Just den här boken var väldigt lik den senaste som jag läste av henne och det kan jag känna var lite tråkigt. De båda utspelade sig i en mindre stad och handlar om att någon anklagas för ett mord. Det är ganska lågmält och försiktigt och handlar om ett litet utdrag från människornas historia och slutar till sist utan märkvärdighet. Men egentligen tycker jag inte det gör något, för jag har inte läst någon författare tidigare som skriver så fint som Hoffman gör. Jag läser gärna hennes böcker som inspiration.

Hur ska jag beskriva hennes språk? Det är sagolikt, vackert, svepande. Hon zoomar ut händelserna till stjärnorna och planeterna och blandar in naturen i beskrivningarna. Jag har också lagt märke till att hon ofta skriver "Ikväll..." och så lägger hon till tjusiga, lite osammanhängande kopplingar, men så fina. Hur fin är inte meningen längst upp?

Det finns också en slags vemodighet bland människorna. Alla känner alla, de hamnade i den lilla staden av lite motvilja och så har det alltid funnits den där starka kärleken, som kanske inte alltid varit av godo. Att allt som sker bara måste, obehindrat. Och samtidigt försöker de reda ut och förstå sig på historien och vad som ska ske. På ett sätt tycker jag att Hoffman fångar människornas känsla väldigt fint, annorlunda men starkt. Det finns mycket under ytan.

Mitt betyg:

onsdag 26 oktober 2016

Veckans bokbloggsfråga - vecka 43

Såhär formulerar Carola på Barnboksbloggen veckans fråga:

Vad har ditt bloggande gett dig? Kanske har du fått möjlighet att uppleva saker som du inte skulle fått göra utan bloggen, t ex delta i tv-program, tidningsartiklar, mässor eller andra arrangemang. Eller kanske har du berikats på andra sätt, blivit bättre på att uttrycka dig själv, stå upp för dig själv eller liknande. Berätta fritt om det som din blogg har medfört.



Utåt sett har min blogg inte medfört någonting mer än fler lästa böcker, och fler böcker i hemmet. Men jag har mycket att tacka min lilla blogg för och den relativt korta tiden som jag har ägnat mig åt den.

När det är rätt så går det lätt, brukar man säga och det stämmer verkligen in här. Det har gått så fort och varit så roligt. Jag undrar liksom vad jag gjorde innan. Jag kan nämna att jag under våren innan jag startade bloggen mådde väldigt dåligt, men det är inget jag vill gå in på. Det som hände var att jag började ta mig ur efter vad det för mig kändes som botten när jag bytte miljö (jag åkte hem) och sen så hittade jag böckerna. Sen gick det väldig fort och jag upptäckte bokbloggar och startade en själv. Det är det bästa som jag har gjort.

Jag tror det grundar sig i att jag gör något som jag verkligen gillar, att läsa, skriva och fota lite. Det känns också viktigt för mig att det är konsekvent och innebär mer än att bara läsa. Eftersom jag alltid har velat skriva böcker själv, men i stort sett aldrig gjort något åt det, så känns det som att jag nu gör något meningsfullt. Det har fått in mig på rätt spår. Som gymnasieprojekt skrev jag en liten reportagebok och i tackorden längst bak sa jag något i stil med det här är min första bok, men definitivt inte min sista. Haha, vet inte om jag ska kalla det den första men jag minns att jag skrev så för att lova mig själv att en dag lyckas med det.

Sen har jag under bloggtiden upptäckt andra roliga saker. Gemenskapen med andra som delar intresset. Och på något sätt har det blivit lite annorlunda än jag tänkte, på ett positivt sätt. I början var jag väldigt fascinerad över att man kunde få recensionsexemplar, men nu har det lagt sig. Jag kommer ju alltid ha olästa böcker hemma att välja från.

tisdag 25 oktober 2016

Den tionde gåvan av Jane Johnson

Gud delade upp skönheten och gav den till de tio:
Henna, tvål och siden - det är de tre första.
Plogen, boskapen och bikuporna -
det blir sex.
Solen när den går upp över bergen -
det blir sju.
Månskäran, smal som en kristens klinga -
det blir åtta.
Med hästar och med böcker kommer vi till tio.

Titel: Den tionde gåvan
Författare: Jane Johnson
Serie: -
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 363
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Tenth Gift / Crossed Bones
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-011630-9
Utgivningsår: 2009 (2008)
Format: Inbunden

Första meningen: Det finns bara ett par tre berättelser om människan, och de upprepar sig ständigt och med samma passion som om de aldrig hade hänt förut, likt lärkorna som sjunger samma fem toner i tusentals år.

Handling: Som avskedsgåva från en älskare får Julia Lovat en bok som ska förändra hennes liv. Vid första anblicken innehåller den utsökta broderimönster från 1600-talet och har tillhört en Catherine Ann Tregenna från Cornwall. Men i bokens marginaler finns bleknade dagboksanteckningar som avslöjar ett dramatiskt livsöde. Tjänsteflickan ”Cat” blev bortrövad av muslimska pirater och såldes efter en brutal resa som slav i Marocko.
   Uppslukad av upptäckten beger sig Julia till Nordafrika för att utforska Catherines otroliga öde. I Marocko, bland exotiska ruiner och doftande kryddbasarer, ska Julia finna djupt begravda hemligheter. Och precis som Catherine gjort 400 år före henne, förlorar hon sitt hjärta under den heta marockanska solen.

Min kommentar: Att läsa en bok där just en bok utgör grunden för berättelsen känns alltid som något extra. Just den här boken som Julia hittar är närmare en historisk skatt, i den finns orden från en kvinna som levde för 400 år sedan och blev kidnappad av pirater.

I Den tionde gåvan varvas kapitlen mellan nutidens Julia och dåtidens Catherine, eller Cat som hon också kallas. Det var ganska fascinerande hur deras öden flätades samman med den bok som de båda kommer i kontakt med. Ett plus för att Cats kapitel börjar med ett stycke skrivet i gammaldags stil, vet inte vad jag ska kalla det men här är ett exempel:
"... Huru detta ska ändas, om ej med Pina & Död, kan jag mig icke föreställa. Runt omkring mig blott Olycka & Plåga, Stank & Grymheter. Kanske äro vi redan döda & till Skärselden komna. Men kan ens Helvetet värre vara, än detta hemska Öde?...",
sedan berättas det vidare om hennes tid som vanligt.

Just i början av boken kändes det förväntansfullt, men sedan tyckte jag att det bleknade och tog för lång tid innan det drog igång. Trots de spännande ingredienserna grep det inte någon större spänning fast i mig (även om det fanns lite, jag kanske var svårflörtad). Ibland tyckte jag att det var lite för osannolikt och lätt. Språket kändes också lite för enkelt och tråkigt. Så den här genomgående känslan höll läsningen på en lägre nivå mot vad den kunnat vara. Men på sina håll fanns det väldigt fina meningar, för jag gillar grundidén. Se bara på den första meningen, sånt tycke jag är fint. Det var synd att det drogs ner såhär för det finns mycket intressant i boken. Just för att det handlar om en kvinna (i de båda tiderna) som kommer från England och möter ett nytt land och en ny kultur i Afrikas Marocko. Författaren delar rikt med sig av de kulturella och religiösa olikheterna, men hittar också det gemensamma mellan dem.

Den tionde gåvan tog med mig på ett nytt äventyr, för pirater hör inte till min vanliga läsning. Den stora insynen i ett annat land var också fascinerande att läsa om. Men generellt kände jag att boken kunnat vässas till en aning för att skapa ett större avtryck, liksom en större läsupplevelse för stunden.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Marocko, fler böcker från andra länder hittar du under sidan "Läst 2016".

måndag 24 oktober 2016

Bokhyllorna har fått en ny utsikt


Jag fick ett ryck för någon vecka sedan och satte igång att möblera om här hemma. Tror vi har haft alla möjliga platser för möblerna i den här ettan, men aldrig har jag haft mitt lilla bibliotek i ett hörn, sådär att jag kan vinkla den smala hyllan. Det tyckte jag blev fint!

Det var också väldigt roligt att stå där och placera in böckerna på sin rätta plats. För nu när jag har skaffat mig en del, och lämnat ifrån mig ett gäng pocket, så provade jag att sortera alfabetiskt efter författarens efternamn. Det känns mest logiskt, men inte fören nu tycker jag att det har sett okej ut.

Nästa steg som jag vill göra är att få det mer luftigt, så att jag kan skylta några speciell fina böcker. Det är synd att omslagen inte får synas. Kanske också sortera efter genre. Men men, den här lilla förändringen räcker länge :)



Katten åkte snålskjuts på alla möbler när jag sköt runt dom i rummet. Som om hon förstod att bokhyllorna nått sin plats hoppade hon genast upp i dem och kikade runt. Ja du... passa på för snart får du inte plats längre. Jag tror hon försöker säga att det här är hennes bibliotek ;)

lördag 22 oktober 2016

Readathon: Fall into fantasy - Wrap up


Igår var sista dagen på det Readathon som Liza från bloggen I Regnet anordnade. Fall into fantasy var namnet och syftet med den var att vi under veckan, 14-21 oktober, skulle läsa böcker som gav hos en verklighetsflykt. Böcker som satt igång vår fantasi.

Jag valde först tre böcker som jag ville läsa, men la sedan till ett par utifall. Det borde jag inte ha gjort för dem rörde jag inte ens under veckan. Jag fokuserade helt på min ursprungliga bokhög och försökte läsa dem en i taget. Men Andarnas hus av Isabel Allende tog längre tid än jag tänkte mig så jag började även på Den tionde gåvan av Jane Johnson lite smått under tiden. Andarnas hus recenserade jag redan igår, det var helt enkelt en underbar bok. Fantastisk. Den tionde gåvan berättar jag mer om till veckan, kan väl säga att jag inte är van att läsa om pirater, så det var nytt och roligt, och även om den rika kulturbeskrivningen från 1600-talet som boken delvist utspelar sig kring.

På sluttampen började jag också läsa I ett annat ljus av Alice Hoffman. Jag grämde mig lite över att jag inte hann läsa ut den, men med 50 sidor kvar var det ändå nära. Jag älskar Hoffmans sagolika språk!


Så om jag ska dra fram lite siffror har jag under detta readathon läst 941 sidor och det är jag väldigt nöjd över! Nästan tre hela böcker, alla väldigt olika men bra på sitt sätt. Verklighetsflykter allihopa :)

Jag tycker det är kul att delta i sådana här aktiviteter och prioritera läsningen lite extra (framförallt utan större press såsom detta) när jag vet att ni andra också gör det. Det är kul att följa era uppdateringar, även om jag själv inte har instagram och kan gilla och så. Det känns också som att ju mer man läser desto mer kommer man in i det och vill bara läsa fler böcker. Tack Liza för att du arrangerade!

fredag 21 oktober 2016

Andarnas hus av Isabel Allende

"Du har mycket att uträtta, så sluta upp att tycka synd om sig själv, drick vatten och börja skriva."

Titel: Andarnas hus
Författare: Isabel Allende
Serie: -
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 384
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: La casa de los espiritus
Översättare: Lena Anér-Melin
Förlag: Pan
ISBN: 91-7263-209-7
Utgivningsår: 2002 (1982)
Format: Häftad

Första meningen: Barrabás kom till familjen sjövägen, antecknade flickan Clara med sin sirliga handstil.


Handling: Andarnas hus är en bred krönika över Chiles utveckling i det tjugonde århundradet, speglad i historien om en stor och mäktig familjs öden. Det är på en och samma gång en färgrik ordfresk och en dramatisk berättelse som samlat miljoner läsare i den gamla och nya världen.

Min kommentar: Åh vad har håller den här boken varmt om hjärtat! Inte minst för att den kom till mig som genom ett under, jag tyckte dessutom väldigt bra om den.

Jag visste egentligen inte så mycket vad jag hade att vänta mig när jag började läsa men när jag kikade runt lite blev jag otroligt imponerad att boken är författarens debut och att hon började skriva den när hon levde i exil under militärkuppen i hemlandet Chile. Allende hade vid den här tiden inte heller några kvinnliga förebilder alls om författarskap, men från läsningen kände jag hennes skrivglädje. Boken speglar den här historia händelsen, men också så mycket mer.

Precis som baksidestexten beskriver är den bred, men när den lilla texten inte väckte mig något intresse satt jag i stället som förundrad genom alla boken sidor. För när det handlar om en hel familj sträcker den sig också över en lång tid och har då möjlighet att visa hur människor hänger ihop och påverkar varandra, liksom boken också hör ihop med hela landet och tidens anda. Förändringens vindar blåser och nya ambitioner tar plats. Jag hade inte väntat mig att få en sådan inblick i kulturen, om platsen och från perioden på ett sätt som känns intressant, fräscht och lärorikt. Boken grundar sig mycket i Allendes egna uppväxt, det känns att det är på riktigt. Hit hör inslagen av magi och myt, som jag tyckte var underbara. Det är färgrikt målande både i den stora bilden men även i den lilla, där varje enskild människas stormiga upplevelser porträtteras både med allvar och lättsammare ton.

Ovanpå allt det här, eller det som utgör den stora grunden, är att jag verkligen gillar Allendes språk. Det är otroligt beskrivande och helt underbart att läsa. Inte minst för att det känns så levande. Efteråt har jag gått och tänkt på personerna. Och så gillar jag verkligen hennes berättarteknik när hon blandar nuet med både det från förr och det som komma skall, och när det händer är det fortfarande fascinerande. För de mesta gillar jag de långa meningarna, men jag hade önskat några fler styckeindelningar på vissa platser för att göra det mer luftigt och hanterbart. Det gick bra, men kändes något kompakt ibland.

För att summera säger jag bara att jag älskar den här boken. Allt med den, hur historien berättas, språket, innehållet, karaktärerna, budskapet, bakgrunden. Och det genomsyras av så mycket kärlek. En pärla!

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Chile, fler böcker från andra länder hittar du under sidan "Läst 2016".

torsdag 20 oktober 2016

Bokbloggsbrev #4


Kära bokblogg!

Om du känner att det är något som saknas ska jag tillkännage mig. Men visst känns det ändå lite skönt, nu när det inte är lika fullt i hyllorna, eller?

Det gick så snabbt att jag inte ens hann tänka efter. Det blev ingen dokumentation av det hela. Plötsligt så var böckerna inte i min ägo längre. Väldigt läskigt och ovant såhär i efterhand. Men jag tror det var bra att det gick så fort, annars hade jag kanske tvekat. I ren förvåning skyndade jag mig att skriva ner titlarna så fort jag kom hem.

Men var lugn, de flesta hade ändå glömts bort med tiden så det var lika bra att de nu kan glädja någon annan. Många var dessutom dubbletter från de jag skaffat i finare format. Jag är inte säker men tror det var 25 stycken som jag fyllde tygkassarna med och gick bort till second hand butiken. Puts väck!

Inget ont som för med sig något gott, för nu har jag gjort en förändring i mitt lilla bibliotek, men det tänkte jag presentera i ett mer formellt inlägg. Åh, gillar det verkligen!

Varma hälsningar
Fanny

onsdag 19 oktober 2016

Veckans bokbloggsfråga - vecka 42

Så här ställer Carola på Barnboksbloggen veckans fråga:

Hur ser din familj och dina vänner på ditt bloggande och läsande? Är de nyfikna, stöttande och glada för ditt intresse eller tycker de att det tar alldeles för mycket tid och energi? Hur bemöter du detta i så fall? Ser du själv till att prioritera ditt intresse även om omgivningen inte är stöttande?




Den som i så fall skulle drabbas mest av mitt bokintresse är den som jag helt enkelt delar bostad med, eftersom jag bor ca 90 mil hemifrån. Det var lite roligt för när jag flyttade ner till Göteborg och de hemma såklart inte ville det så sa jag att jag inte ska flytta till Skåne i varje fall. Aldrig i livet för dessa åkrar. Men man ska aldrig säga aldrig, för efter att ha träffat min pojkvän och bott med honom i Borås så flyttade vi just dit. Jag kan inte förstå att jag bott och bor i Skåne. Jag gillar det inte alls, jag vill ha berg och skog och bara känna att jag bor norrut.

Men det var kanske en avstickare, poängen är att jag inte har några omkring mig. De hemma tycker nog det bara är kul att jag ägnar mig åt något som glädjer mig. Jag har alltid gillat att vara för mig själv i lugn och ro, så böcker är typ synonym för det. Att jag sedan bloggar om det hela och har läsare tror jag de är lika förvånade över som jag, även om vi inte pratar så mycket om det... när jag sedan reser hem eller har annat för mig så är det inget konstigare än att jag lägger böckerna åt sidan.

Så den stackars människa som får stå ut och höra allt om denna bokbubbla är sambon, men han är rätt lik mig och han är så tålmodig och kan faktiskt förstå min salighet ibland ;)

Helt enkelt i den livssituation som jag befinner mig i just nu är det ingen som tar skada (alla har väl sitt intresse). Framöver kommer det förmodligen ändras då jag inte kan lägga lika mycket tid till det, men det är inget som känns skrämmande precis. Det tar jag då och har kul med böckerna nu. Men böcker kommer alltid få sitt utrymme hos mig.

tisdag 18 oktober 2016

Fall into fantasy: Lässtatus såhär långt

Nu får jag ta och berätta lite hur det går för mig under det Readathon som jag är med i, Fall into fantasy. Här är lite från de första dagarna:


Jag började läsa Andarnas hus av Isabel Allende på fredagen (som jag var överlycklig över att ha fått tag på) men eftersom jag hade så fruktansvärt ont i huvudet blev det inte lika behagligt som det kunnat bli. Det brukar i stort sett aldrig hända mig eller hålla i sig så länge men jag tror det berodde på att jag sovit väldigt dåligt och varit onödigt stressad, spänd liksom. Men då lämpar sig väl läsning om något :)

Hur som helst så gillade jag verkligen boken och den läste jag ihärdigt till ungefär hälften då jag kände att jag ville lufta mig lite och plockade upp Den tionde gåvan av Jane Johnson.

Det var så mysigt i helgen, först för att det bara var jag, och djuren, hemma, men sedan gick jag på ett par blåsiga höstpromenader med en sprallig hund och ägnade stor tid åt böckernas värld. Lugnt och skönt. Den ena boken är en färgrik skildring av Chile och den andra ett historiskt piratäventyr. Jag har fokuserat på Andarnas hus men den har tagit längre tid att läsa än jag trodde att den skulle ta. Men det gör inget för den är så bra! Så i helgen fick jag en hel del läst, igår blev det inte så mycket däremot, men ett litet besök i Sydamerika tog jag i varje fall, jag måste ju ta reda på hur det ska gå för familjen, ikväll får jag nog svaret.

Så ännu ingen utläst bok under detta Readathon. Jag gör en lite uppdatering igen plus sammanfattning av dagarna i helgen. Det känns bra att prioritera läsningen lite extra under sådana här aktiviteter, för snart får det skjutas undan en smula för skrivandet under november.

måndag 17 oktober 2016

Kafka på stranden av Haruki Murakami

Titel: Kafka på stranden
Författare: Haruki Murakami
Serie: -
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 518
Språk: Svenska
Originalspråk: Japanska
Originaltitel: Umibe no Kafuka
Översättare: Eiko och Yukiko Duke
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-7263-849-5
Utgivningsår: 2007 (2005)
Format: Pocket

Första meningen: "Så du lyckades skaffa fram pengar?" frågar pojken som kallas Kråkan lite släpigt.


Handling: Kafka på stranden är en roman som inte liknar någon annan. Haruki Murakami tar avstamp i myten om Oidipus när han skickar ut sin unge huvudperson Kafka Tamura på en resa, på flykt undan sin fat och på jakt efter sin mor och syster. Vi får lära känna den åldrade Nakata, som kan tala med katter. Det regnar makrill och iglar från himlen. Ur dolda hörn i berättelsen dyker de mest oväntade personerna upp. Romanens onda genius, en sadistisk kattfångare, är kusligt bekant från en helt annan tillvaro. Han är klädd i rött och har hög hatt och svarta stövlar. Hans namn är Johnnie Walker.

Min kommentar: Vilken otroligt annorlunda och knasig men samtidigt oemotståndlig bok det här är. Först och främst tycker jag att Murakamis språk är lättsamt att läsa samtidigt som jag får en uppfattning om att något stort väntar, så jag vill gärna följa med på Kafkas resa. Det kanske är tur att boken i sig är lättillgänglig, för innehållet står för det tunga. Men samtidigt är det inte heller jobbigt, eller kanske, men mest är det surrealistiskt och bjuder ständigt på något oväntat.

Det som byggdes upp i början och långt in i boken tyckte jag var extremt spännande. Jag kunde inte se någon förklaring eller något slut så jag var bara tvungen att läsa vidare. Alla karaktärer är också en gåta i sig. Scenerna där Nakata talar med katterna tyckte jag var roliga. Hela tiden händer det något spännande. Det är så knäppt och oförklarligt. Hemskt också, och läskigt. Ibland blev det mer obehagligt än vad jag egentligen klarar av...

Det kanske är en poäng att boken ska väcka tusen frågor och sätta igång tankar. För det gör det under läsningen. Men jag blev inte helt tillfredsställd med slutet, kanske var jag bara oförstående och missade något. Jag tyckte att det tappade lite mot sluttampen, jag upplevde det en aning mer utdraget. Vilket egentligen inte var så konstigt eftersom det var så himla bra innan. Men jag känner att avslutet skulle ha gett mer svar, kanske tydligare, för min smak. För i efterhand står jag fortfarande och undrar vad som egentligen hände, har det hänt, vad var meningen... men i det stora hela gillar jag den här boken för den var så otroligt fascinerande och fängslande.

Mitt betyg:

söndag 16 oktober 2016

Mina förberedelser inför NaNoWriMo 2016

Snart går startskottet för detta skrivmaraton, den första november och en månad framåt är det skrivflow och skrivkramp, kreativitet och vedermödor. Förra året var första gången som jag deltog och fast det som jag skrev då var superdåligt så är jag ändå glad att jag deltog och tog mig i mål. För jag lärde mig massor. Att det finns så mycket jag behöver lära mig och hur mycket jag behöver träna. På tal om det så var det just det jag gjorde. Jag skrev och provade, utan det skulle jag fortfarande stå och stampa. Under året som följde har jag läst tokmycket (som ni förstår genom bloggen). Bara det har gett mig bättre underlag. En annan sak som kommer göra det här året så mycket bättre än det förra är att jag har planerat min idé under en längre tid. November writing - bring it on!


Jag är tyvärr lite för feg för att berätta exakt vad jag planerar att skriva på. Men det är såklart något som jag verkligen, verkligen vill skriva och något som jag bara måste få en nerskriven historia om. Det är väl allt som behövs? Ett väldans behov från mig. Men det är just det som är det svåra - att få den fina bilden av idén som jag har i huvudet ner i ett dokument på datorn, i ord och som genom andras ögon ger en förståelse av min vision. Det är svårt att vänja sig vid att det aldrig blir som man tänker sig. Som kan få en att inte ens vilja försöka. Jag är ju en nybörjare så jag kan inte förvänta mig annat än tragglande...

De förberedelser som jag har gjort inför årets skrivlopp är att skaffa mig en anteckningsbok. Jag brukar inte skriva i sådana för jag får lite ångest över att det ska bli snyggt innehållmässigt, att det är ett genomgående tema osv och om jag väl skriver kommer jag alltid tillslut av mig och slutar. Men i denna ska jag skriva ner allt som rör detta skrivprojekt. Det var förvånansvärt roligt att göra det. När jag dessutom hade skrivit ner en del kunde nya idéer dyka upp och utvecklas ur dessa, bara för att jag ägnade lite tid åt dem och klädde dem i ord. Allt blev tydligare. Jag har skrivit en övergripande idé, lite hemligheter mellan mig och den framtida läsaren, berättelsens start och mål, karaktärsnamn, deras resor, research om ämnen jag vill skriva om, små texter från research om skrivandets konst, tankar inför detta och allt möjligt. En mening som sammanfattar alltihop, ett förslag på första meningen, första meningen från mina favoritböcker. Ja ni ser, sidorna fylls snabbt.

Jag har även skrivit ner på små lappar olika scener. Det är det som jag behöver förbereda mer. Nu har jag stor koll på vad och varför, nästa steg är hur, att sätta in det i fler situationer än som jag nu vet. Helt enkelt vill jag se en linje över hela golvet med tjusiga scener som tillsammans formar en superbra berättelse. Jag vill planera och ha det mesta klart för mig, jag är nog inte så mycket för bara flödesskiva.

Det är nog det som är min största skrivutmaning, att förstå hur:et. Jag vill såklart ständigt skriva bättre, men jag känner att jag behöver vara närvarande i det jag skrivet. Det låter ju logiskt men jag är så förhastad av mig. Det är samma sak som med tillvaron annars, det är nu livet sker, nu nu och nu. Men det är så lätt att låta tankarna dra iväg både fram och bak. Så det ska jag fokusera på när jag skriver årets nanowrimo, att leva mig in ordentligt i det som jag skriver för stunden. Just nu känner jag mig peppad, men samtidigt anar jag en nervositet ju närmare november det blir... men stopp där, det ska bli så kul!


Hoppas du uppskattade att läsa mina funderingar inför den här roliga aktiviteten. Det är fantastiskt att den kan samla alla möjliga människor världen över, alla med olika bakgrund, tekniker och ambitioner för skrivandet. Ska du vara med? Har du förberett du på något sätt?

lördag 15 oktober 2016

Bokbloggsbrev #3


Kära bokblogg!

Hur har vi det med tillfälligheter? Är det en slump, eller finns det inget sådant? Om du känner mig rätt så tror jag att allt sker av en anledning, på ett eller annat sätt. Framförallt tror jag att mycket av det som händer omkring oss har vi själva dragit till oss. Jag har ett bevis på detta. Om du väljer att inte tro på det känns det synd, för till och med jag som är så inne i det här tvivlade på möjligheten.

Du kanske har lagt märke till att jag gillar vardagsmagi och har den senaste tiden fått en definition på detta, det är en genre som heter magisk realism. Med ett namn har det gjort det lite lättare att hitta böcker i ämnet. Ganska snart fick jag veta att Isabel Allende är en framstående författare inom den här genren och jag kände att jag bara måste läsa hennes debut Andarnas hus som blev hennes stora genomslag.

Jag räknade med att jag skulle få vänta på snöflingor och tills tomten knackade på fönstret. För boken gavs ut 1984, visserligen var det en storsäljare men när jag kikade runt på nätbokhandlar fanns den bara som pocket. Inget för mig, att överhuvudtaget beställa sådär heller. Men jag hade lite tur och hittade en annan bok av henne, Ödets dotter, som jag såg fram emot.

Men så en dag var jag ute och gick med hunden. Jag ska berätta för dig vad som hände. Då visste jag att min loppisbutik öppnade snart och jag har ju sprungit dit ibland för att se om det finns något spännande. Oftast är det inte mycket, men det är så billigt att jag inte kan låta bli. Den här dagen var jag inte alls sugen. Tänk att jag kan känna så, men jag kände att jag redan hade en massa böcker. Klockan tickade och med ens blev jag plötsligt sugen att gå bort dit trots allt. Vart kom det ifrån? När jag är där i butiken kommer jag på att jag ju letar efter böcker av Allende och börjar spana på A. Så ser jag en bok av henne, Allende står det... eller hur? Jo, Isabel Allende. Men vad är det för bok? Andarnas hus. Va? Står det så? Ja! ANDARNAS HUS!!!

Vad är oddsen? Tillfälligheten? Slump? Puh! Kom inte och säg det till mig. I min lilla stad, i den lilla loppisbutiken. Jag fick en impuls och gick och plockade denna bok direkt. Jag kan lova dig att jag var minimalt nära att berätta min enorma längtan efter den här boken för kassörskan. Och det är inte alls likt mig. Jag studsade hem med boken i väskan. Flög! Pratade med mamma i en halvtimme om hur makalöst otroligt detta var (hon förstår mig). Hela kvällen tjuter jag för mig själv och tror inte mina ögon när jag ser boken i hyllan, när jag håller den i mina händer. Det måste vara en illusion.

Men finaste bokblogg, när det här brevet når dig så har jag redan börjat läsa Andarnas hus, fast det visste du nog redan. Men nu vet du lite bakgrundsinfo om hur fantastiskt det är att jag gör det. Jag kan knappt tro det själv. Skål för rätt bok vid rätt tillfälle!

Varma hälsningar
Fanny

PS. Av alla böcker som står i mitt lilla bibliotek, visst är det fascinerande hur mycket en enda bok kan betyda? Varenda bok har sin historia, och inte bara från mitt håll... Böcker, så mycket de omfattar!

torsdag 13 oktober 2016

Readathon: Fall into fantasy - TBR


I morgon börjar ett readathon (läs-a-lot) som Liza från bloggen I Regnet anordnar. Det verkade så mysigt att jag gärna ville vara med. Det kommer att pågå en vecka, alltså 14-21 oktober.

Jag gillar att det är en avslappnad läsalot utan någon tävling eller priser, det är mest en gemensam aktivitet vi ägnar oss åt. Temat det här året är verklighetsflykt. Såhär skriver Liza: Att namnet har ordet fantasy i sig behöver inte betyda att det bara gäller att läsa rena fantasyböcker utan att du ska läsa det som får igång just din fantasi. Det är upp till var och en att känna vad man behöver för att fly vardagen en stund.

Eftersom det snart är nanowrimo och jag hade tänkt att delta och skriva på min idé vill jag hemskt gärna inspirera mig själv och utforska så mycket som jag bara kan inför det. Så jag har valt böcker som jag är väldigt nyfiken på. Som jag säkert tror kickar igång min fantasi, temat för denna läs-a-lot. Alla böcker som jag har valt hoppas jag är sådär mystiskt magiska och vackra som jag tror att de är :)


Andarnas hus av Isabel Allende
I ett annat ljus av Alice Hoffman
Den tionde gåvan av Jane Johnson

Jag blev lite osäker efter ett tag och bestämde mig för att lägga till ett par böcker, utifall att. Och det kan nog vara skönt att variera. Den första var Sofies värld av Jostein Gaarder som jag redan har börjat på och som jag först tänkte pausa under veckan, men jag tror jag har med den ändå. Den andra boken som fick hoppa in var självklar, Harry Potter and the Chamber of Secrets av J.K Rowling.


Nu har jag verklighetsflykter under veckan så det räcker gott! Ska bli roligt detta :)

onsdag 12 oktober 2016

Den vita massajens dotter av Corinne Hofmann

Titel: Den vita massajens dotter
Författare: Corinne Hofmann
Serie: Den vita massajen #2
Genre: Självbiografi/Memoar
Antal sidor: 188
Språk: Svenska
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Zurück aus Afrika
Översättare: Mia Engvén
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 91-46-21216-7
Utgivningsår: 2004 (2003)
Format: Kartonnage

Första meningen: Långt, långt bort hör jag en röst: "Hallå ... hallå, vakna!" och känner plötsligt en hand på min axel.


Handling: Ingen som läste Den vita massajen lär ha glömt den fascinerande sannsagan om hur en ung, framgångsrik schweizisk kvinna blev handlöst förälskad i en vacker massajkrigare och lämnade allt för att dela hans liv på den afrikanska savannen.
   I denna uppföljare berättar Corinne Hofmann om sitt och dottern Napirais liv efter hemkomsten till Schweiz.

Min kommentar: Eftersom jag minns mina upplevelser av Den vita massajen som tudelade var jag inte särskilt lockad att läsa ännu en bok i samma anda. Men nu hade jag ju skaffat både nummer två och nummer tre redan innan jag läste den första. Fast någonstans var jag ändå lite nyfiken hur det egentligen gick för Corinne...

Jag gillade verkligen hennes förord där hon berättar om hur hon i början försökte besvara alla de brev som hon fick från de som läst Den vita massajen. Tillslut blev det ohållbart och hon bestämde sig för att skriva den här boken till alla som undrade hur det gick. Okej, det var en bra utgångspunkt, så jag inte fick för mig att hon skulle dra den här historien i all oändlighet för att den redan etablerat sig så starkt.

När jag började läsa så gick det rekordsnabbt tills mina ögon tårades och jag blev djupt berörd. Eftersom historien tar vid där den slutade i första boken är det lika dramatiskt och hjärtskärande som då. Jag minns på en gång hur det var och det är en helt otroligt svår situation hon hamnat i. Det känns som om det inte finns något rätt, vad hon än gör blir det fruktansvärt... jag börjar också förstå vad som berört så många människor med denna historia och det är hennes mod och styrka (förutom den annorlunda situationen).

Under resten av läsningen smög det sig också på både det ena och andra som jag fann roliga, intressanta men även fina på det sätt att det nu blev ett bevis på att om man följer sitt hjärtats röst brukar det mesta ordna sig tillslut.

Så jag är ändå förvånad att jag kunde känna så pass bra för den här boken, även om det i det stora hela inte är det bästa språket enligt mig. Kanske en petitess. Jag är inte helt nöjd med hur hon ringar in och avslutar boken. Eftersom det i den här boken också finns med lite bakgrundsinformation om när hon skrev den första boken, Den vita massajen, kan jag förstå varför hon först blev nekad bokutgivning. Då sa de att boken inte innehöll de kriterier som krävs vad gäller intrig, det var inte tillräckligt spännande. Här är lite min besvikelse över språket, att jag upplever det styltigt och tråkigt. Å andra sidan, eftersom boken är självupplevd, är det svårt att göra något åt det, liksom svårt att bedöma. Jag förstår Corinne när hon blir arg över vad i hela friden de mer kan kräva (och så nämner hon alla de helt sinnessjuka och grymma händelser hon var med om och skrev i boken). Tänk vad åsikter vi kan ha.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag tycker denna bok var helt okej. Corinne delar ambitiöst med sig och om du gillade den första boken får du absolut inte missa den här. Nu är jag sugen på att ta del av nästa steg i den här fascinerande historien, nämligen när hon reser tillbaka till Kenya...

Mitt betyg:
Serien:
1. Den vita massajen
2. Den vita massajens dotter
3. Resan tillbaka till den vita massajen