onsdag 30 november 2016

Nytt i hyllan: November

Eftersom kalendern fortfarande visar att det är november även idag så finns det ju en liten, liten risk att jag missar att lägga till någon bok i den här högen om jag skulle råka få med mig en hem just idag. Men jag ska hålla mig. Vet ni hur jag lyckas hitta så många bra böcker på second hand senaste tiden? Under hela tiden när jag åkt ner för att jobba har det funnits två butiker alldeles mitt emot varandra ganska så nära station. Vem brukar gå tid när hon väntar på tåget? Hmm, jag möjligtvis. Hur kunde jag ha missat dessa, har jag frågat mig några gånger. Men det har nog varit lika bra för det där är farliga platser ;) 


Lignumkorset av Viktor Nilorak (rec.ex)
Välkommen till Himmelsta av Hanna Landahl (rec.ex)
Röta av Siri Pettersen
När livet börjar om av Lucy Dillon
En hemlig plats av Tana French
Vi, de drunknade av Carsten Jensen
1Q84 (del 1 & del 2) av Haruki Murakami

Förra månaden hittade jag Jag lät dig gå, men blev lite orolig att den skulle vara lite hemsk för mig. Nu har jag läst den och jag kan säga att det gick bara bra. Men nu har jag samma oro inför En hemlig plats, men där tror jag inte att jag har lite tur... får väl se.

Röta är en bok som jag aldrig kunnat tänka mig att hitta bara sådär, så det var kul.

Lucy Dillon. Jag läste fyra böcker av henne förra vinterhalvåret och tyckte väldigt bra om dem, så nu har jag ångrat lite att jag skyndade mig igenom dem för jag har inte haft någon den här säsongen. Tills nu, tjoho!

måndag 28 november 2016

Vargbröder Demonernas port av Michelle Paver

Titel: Demonernas port
Författare: Michelle Paver
Serie: Vargbröder #3
Genre: Ungdom 9-12 år
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Soul Eater - Chronicles of Anicent Darkness
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Semic
ISBN: 978-91-552-3262-7
Utgivningsår: 2007 (2006)
Format: Kartonnage

Första meningen: Torak ville inte att fjädern skulle vara ett tecken.



Handling: Vintern närmar sig och Torak gör en fasansfull upptäckt: hans följeslagare Ulv har blivit kidnappad av en okänd fiende. I en desperat kamp för att rädda Ulv måste Torak och Renn ge sig av på en farofylld vandring genom den frusna vildmarken i Norr. De kämpar för sin överlevnad bland häftiga snöstormar och den vita demonbjörnen är ständigt närvarande. Färden leder dem rakt in i en värld av svek, förräderi och lögner - och till sist tvingas de möta den mäktigaste och farligaste schamanen av dem alla...
   Torak har tagit ännu ett steg mot att förgöra de fruktade Själsslukarna, men han bär på en stor hemlighet som ingen kan ana...

Min kommentar: Jag var lite bekymrad först för det lät inte som om det skulle bli så spännande med att någon kidnappar Ulv, och inte heller att Torak redan nu ska möta den "mäktigaste och farligaste schamanen av dem alla". Men hua så glad jag är att det motbevisades. Den här tredje boken är minst lika bra som de tidigare, om inte bättre.

Herregud vad det var spännande!  Ett tag var det nästan obehagligt. Jag vill inte veta hur jag hade hanterat det om jag var yngre, haha. Det kanske inte var hemskt, men jag sitter som på nålar och är helt inne i dramatiken. Det är så bra skrivet! På sina håll är det snäppet grymmare i den här tredje boken. Och jag gillar den fortsatta speglingen av vänskap mellan Torak och Renn. Det var också roligt att lära känna en annan del än Storskogen och som i den förra boken Havet, nu det Höga Norden. Hela tiden är det något intressant som händer, fast jag ofta tänkte att nu tog det slut. Men det fylls bara på och nu kan jag inte göra annat än att greppa tag i nästa bok.

Mitt betyg:

lördag 26 november 2016

Ännu ett litet paket har anlänt...


... och jag som ska fokusera på mitt skrivrace, men jag har så ont i fingrarna, haha... När jag sedan läser omkring på boken Välkommen till Himmelsta av Hanna Landahl får jag lite rysningar, och det är en bra indikation. Så då jag kan inte låta bli att börja lite smått på den också :) Ska bli spännande!

fredag 25 november 2016

Helgens läsning (och skrivande)


Hej på er!

Idag är det fredag och jag vill önska er en fin helg, tänk att det är första advent på söndag, otroligt!

Det har inte varit lika fullt med inlägg den här veckan men det tror jag inte har gjort så mycket, jag är så upptagen med mitt nanowrimo-skrivande att det inte funnits plats för att tänka ut så många inlägg. Det får bli lite tråkigt ett tag till. Men att läsa kan jag inte undvika, och det ser ju till att det blir några recensioner ändå.


Jag har verkligen märkt hur jag saknat det. Eller så är det för att det känns tryggt att läsa något som är så mycket bättre än mitt skrivprojekt, hehe. Jag får bara se till att det inte blir för mycket, eftersom det ju är skrivandet som det ska fokuseras på denna månad. Det är dock lite svårt, för det är som sagt ett skönt avbrott, men den boken som jag började på i veckan är ju så himla bra! Jag lät dig gå av Clare Mackintosh. Svår att lägga ifrån sig. Jag lär ju läsa ut den i helgen.

Det går som vanligt upp och ner med nanowrimo-skrivandet, men nu har jag varit lite efter hela tiden jämfört med förut då jag var lite före. Och nu är allt snart slut och jag har dryg 10.000 ord kvar. Det känns faktiskt kort. Men ändå är jag ibland nära att ge upp. Jag har i varje fall stor lust att bara spruta ur mig alla ord på en och samma dag typ. Få ett slut på det. Så hejja hejja, det ska jag sikta på i helgen. 

Tyvärr är jag så inne i mitt skrivande och bokliga liv att jag överansträngt mina fingrar typ, och en bit ner på högra handleden. Haha, jag tycker det är lite roligt ändå, men samtidigt är jag lite bekymrad för det är ju något som jag vill ägna mig åt i all evighet typ. Men jag tror det har det varit lite många bäckar små från annat håll också. Det är så typiskt, jag får liksom en liten anledning att skjuta upp skrivandet. Jag funderar på att önska mig ett ergonomiskt tangentbord, vet dock inte om det är något som hjälper.

Men men jag vill inte sluta så dystert. Det känns ändå lättare när det är sista rycket med skrivandet! :)

onsdag 23 november 2016

Lignumkorset av Viktor Nilorak


Titel: Lignumkorset
Författare: Viktor Nilorak
Serie: #1
Genre: Roman
Antal sidor: 319
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Förlag: Type & Tell
ISBN: 978-91-7683-946-1
Utgivningsår: 2016
Format: Häftad
Rec.ex: Från författaren, tack så mycket!

Första meningen: Arlanda klockan 05.32 den 6 juni 2014.


Handling: Lignumkorset är en äventyrsroman med kulturromantiska inslag. Ett medelålders gift par från Sverige hyr ett boende i Spanien, tillsammans med katten Viggo. Kvinnan, som heter Maria, ser fram emot att få skriva en bok i lugn och ro medan mannen, Gussen, ska ägna sig åt aktiehandel. De upptäcker ett nytt land, dess historia, kultur och gemenskap. Gussen och Maria reser i rummet, men upplever också tiden. Vad har egentligen hänt och varför? De dras in i en allt mer märklig, mystisk och emellanåt skrämmande händelseutveckling. Gussens barndomsvän, Bernt, ringer i tid och otid, oftast olägligt. Parets ibland dråpliga, men även mysiga vardag, varvas med inslag av allvarlig karaktär. En kvinna från London, en man från USA och en mäktig finansman från Sverige, är några av dem som korsar Gussens och Marias livsväg. Gränsen mellan verklighet och fantasi blir ibland vag, de upplever saker som livets erfarenheter inte kan minnas. Vad kan de gåtfulla talen, religiösa symbolerna och andliga husen förtälja? Tiden kommer ifatt dem och historien gör sig påmind.

Min kommentar: Jag gillar att författaren, som är ett pseudonym, har fått möjlighet till egenutgivning med den här boken för att, som han beskrev det, uttrycka sig mer fritt jämfört med vad akademikervärlden ger möjligheter till. Jag tycker också att det många gånger fungerar fint när han berättar om fakta i romanform. Det är lite feelgood över det hela och många gånger infann sig en härlig känsla.

Däremot kändes det lite för enkelt för min smak. Många komponenter i boken når inte upp till den nivå för att jag ska gripas tag, svårt att förklara men någonting i att jag kände att kvalitén inte är så stark. För seg start, lite enformigt och ointressant för mig. Det var en hel del som jag störde mig på. Bland annat många missade indrag, hur en förälder ens ringer sitt vuxna barns universitetslärare, sedan den så kallade Skeoningen och att faktainslagen ibland hade lite tråkig form. Rent generellt tror jag att det blev svalt för mig för att hela historien, den spännande biten, inte var spännande för mig, och då blir det ju svårt. Så överlag var det bara inte tillräckligt medryckande för mig.

Annars tycker jag som sagt att Lignumkorset ändå bjuder på härlig läsning, katterna är ju också ett roligt inslag. Det var ofta som jag fick en känsla av att befinna mig på platsen och det är bra, med generösa beskrivningar av det som huvudpersonerna kommer i kontakt med.

Mitt betyg

måndag 21 november 2016

Frost av Roy Jacobsen


Titel: Frost
Författare: Roy Jacobsen
Serie: -
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 478
Språk: Svenska
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Frost
Översättare: Staffan Söderblom
Förlag: Månpocket
ISBN: 91-7001-242-3
Utgivningsår: 2005 (2003)
Format: Pocket





Första meningen: - Vem är du? utbrast hans far och såg ned på den nyfödde sonen som ännu inte hade fått blodet borttorkat ur sitt svullna ansikte, inte för att det var ett monster som här uppenbarade sig, eller för att det var ett vanligt talesätt som han brukade hälsa sina barn med; inte heller dolde sig någon föraning i utropet, om att denne som skulle bli ihågkommen tusen år in i framtiden, kanske lika länge som det finns människor som kan läsa - orden bara ramlade ut honom, och de skulle bli ihågkomna och återberättade under pojkens hela barndom, som en historia bara, eller ett omen, om det nu är möjligt att skilja det ena från det andra:
- Vem är du?

Handling: År 993 föds en pojke på en ensligt belägen isländsk gård. Han döps till Torgest, men växer så långsamt att namnet halveras till Gest. Vid tretton års ålder hämnas han sin fars död genom att dräpa en mäktig hövding, och tvingas som fredlös fly från Island. Han seglar till Norge där han dras in i nya äventyr.

Min kommentar: Det är lite märkligt hur språket var så vackert i den här boken, svävande och utdragen (första meningen, t.ex), trots att orden talar om en grym tid. Island och Norge vid förra sekelskiftet. Tiden och kulturen känns av under läsningen, det är väldigt målande och inlevelsefullt. Centralt för boken är också sagor och berättelser, det gillade jag väldigt mycket, där också vår nordiska mytologi omnämns.

Men språket är så fint att jag nästan glömmer bort att Gest är en tuff ung man. Och om den grymma tiden. Det är någonstans i den här vilseledningen som jag också tappar en spänning. Tempot är väldigt långsamt, det är mycket text och jag hade gärna velat känna av en tydligare intrig för att gripas med mer. Något att följa, mer än hans flykt. Det är så synd för det är så fint berättat, om stämningen och miljön. Jag gillar det verkligen, men under läsningen kändes det också segt, och det gör att helhetsupplevelsen blir lidande. Frost får ändå en stark trea av mig.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Island, fler böcker från andra länder hittar du under sidan "Läst 2016".

torsdag 17 november 2016

Vargbröder Havets fångar av Michelle Paver


Titel: Havets fångar
Författare: Michelle Paver
Serie: Han som föddes att möta mörkret #2
Genre: Ungdom 9-12 år
Antal sidor: 361
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Spirit Walker - Chronicles of Ancient Darkness
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Semic
ISBN: 978-91-552-3261-0
Utgivningsår: 2006 (2005)
Format: Kartonnage

Första meningen: Uroxen dök plötsligt upp bland träden på andra sidan bäcken.


Handling: I Vargbröder, den första delen i serien, kämpade Torak och vargungen mot Ondskan, ett svårt och farofyllt uppdrag som nästan kostade dem livet. Nu är de tillbaka, men kampen mot Ondskan är långt ifrån över.
   Återigen förflyttas vi 6000 år tillbaka i tiden. Torak befinner sig i Korpklanens läger tillsammans med Renn och de andra klanmedlemmarna. Toraks älskade Ulv är borta och en smygande och dödlig sjukdom hotar Korpklanen. När en av klanens medlemmar dör måste Torak ge sig av för att söka efter ett botemedel. Korpklanens ledare varnar honom för att det kan vara en fälla. Men Torak har inget val om Storskogens folk ska kunna räddas.
   Det blir en lång och farofylld vandring för att nå fram till Havet - och Sälklanen - där botemedlet finns. Torak utsätts för svåra prövningar, han är ensam mot skogens alla faror och hot. Hans uppfinningsrikedom och överlevnadsförmåga prövas på gränsen till det yttersta. Och var finns Ulv när han behöver honom som bäst?

Min kommentar: Även den här boken har jag läst sedan tidigare, men bara en gång. Jag minns det som lite overkligt eftersom jag inte förstod att det fanns en fortsättning på Vargbröder. Handlingen är därför lite blek i mitt minne så jag kunde dras med i spänningen som vanligt, och det var spännande!

Jag gillar den kontrast som det blir när skogspojken Torak måste ta sig ut på Havet för att hitta botemedlet. Jag är lite mer av en skogsmänniska och kunde verkligen känna Toraks vemod inför att sätta sig i en ranglig kajak och sedan tvingas gå omkring på små kala öar.

Det var också spännande att få veta mer om vem Torak är. Jag gillar de magiska bitarna i dessa böcker, de krafter och konster som förekommer. Eller för den delen Toraks kärlek till naturen när han, och de andra, berättar om hur allt har en själ. Det är väldigt mysigt och lärorikt att läsa om livet och den tron de hade för så länge sedan. Paver har velat skriva så trovärdigt som möjligt, att det här skulle kunna ha hänt. Det är tydligt när man läser, välskrivet så man både dras med karaktärerna liksom hela omgivningen. Men läsningen är inte bara så mysigt jämt heller, det är ofta högt tempo och medryckande. Det ska bli intressant att läsa vidare i serien. 

Mitt betyg:

onsdag 16 november 2016

Highlights från tredje kvartalet

Nu har det verkligen blivit dags för mig att visa upp några guldkorn från de böcker som jag läste under juli, augusti och september, så kallade highligts. Det här är en idé som Elin från Bokparadiset har kommit på och jag tyckte den var så härlig att jag själv har gjort den under året.

Det hela går ut på att lyfta fram böcker som kanske nödvändigtvis inte har fått det hösta betyget, men som gav mig en fantastisk läsupplevelse och som stannade kvar lite extra i mig. Det är också lätt hänt att missa dessa böcker i flödet av allt det andra, så nu får de stå i rampljuset en stund, väl värda. Här nedan har jag plockat ut två böcker som var något extra.


Vild av Cheryl Strayed

Det här är en otroligt fin bok som fick en fyra av mig. Men jag måste tillägga att jag var väldigt analytisk och kanske onödigt granskande, jag tyckte bland annat att den tog slut lite för abrupt, men det torde vara ett tecken på att jag gillade den så mycket att jag inte ville att den skulle ta slut :) Att boken är självupplevt och berättas så fint gör den väldigt unik, jag har gjort så många markeringar som jag kan kika tillbaka till. Jag skulle också bara vilja sticka iväg på vandring, så det var väldigt intressant att läsa om Cheryls resa (på alla plan), inte för att jag varit med om så betungande saker, men det känns ändå lockande. Att läsa boken från början till slut var väldigt fängslande, det var så vackert och även väldigt roligt stundtals. Det var också intimt för som läsare kommer man väldigt nära Cheryl.

En ny jord av Eckhart Tolle

Den här boken slog ner som en bomb i mig. Det är nog den boken som varit mest radikal, men samtidigt enkel och självklar, av de fackböcker jag läste tidigare i höst. För jag läste många som alla har förändrat något hos mig. Så det blev lite tungt där ett tag då jag bara ville gå iväg på långpromenader för att smälta och bearbeta. Boken fick en fyra av mig och det som sänkte betyget var helt enkelt att det var psykiskt jobbigt att läsa den. I efterhand är det snarare ett bra tecken, att något hände. Men jag ska säga att det var intressant under tiden också. Det här är en bok om människans ego. Tro det eller ej men här får du det till en ny nivå. Boken tar också upp, som hör ihop med egot, att vara närvarande. Också det här tas till en ny nivå. Helt enkelt handlar det om en ny jord, som jag tycker innehar ett väldigt fint syfte. Uttrycket "med båda fötterna på jorden" har nu konkretiserats. Alltså, haha, ni ser, titeln och undertiteln säger allt :)

tisdag 15 november 2016

Veckans bokbloggsfråga - vecka 46

Såhär formulerar Carola på Barnboksbloggen sin fråga:

Hur länge har du bokbloggat? Vad var det som fick dig att börja? Har du några tips att ge till de nya bokbloggarna, kanske finns det något du ångrar att du gjort eller inte gjort under årens lopp eller har du kommit på några smarta knep som du önskar att du visste redan när du började blogga?




Jag har bokbloggat drygt ett år. Hur jag började är en väldigt snabb historia. Jag fick veta att det fanns bloggar som recenserar böcker och som visar upp sina second hand inköp, det tyckte jag var helt fantastiskt så jag startade genast en bokblogg själv. Jag fick väldigt bråttom :)

Det är nog mitt tips i så fall, jag läste inte på så mycket innan, jag borde åtminstone ha läst några andra bokbloggar ett tag. Så om du läser det här har du förmodligen mer koll än vad jag hade. Men det är ändå inget jag ångrar, jag borde ju ha förstått att det fanns bokbloggar långt tidigare.

Jag skulle nog säga att det viktigaste är att man gör som man själv vill, det är ju ens egen bokblogg. 

Själv försöker jag publicera mina inlägg i ett jämt flöde, på en bestämd tid och även om det mesta är recensioner försöker jag få in några andra inlägg emellanåt. Jag brukar också vara noga med att bara prata böcker här, för jag har valt att det är en bokblogg, men det är svårt att alltid hålla det, mycket går ju in. Ibland blir det ett och annat inlägg om skrivande, men inte så mycket. Ett litet tips som jag har är att skriva ner anteckningar under tiden som du läser boken och/eller skriv recensionen strax efter du läst ut den. Då när upplevelserna är färska, det är lätt att glömma små detaljer som ofta är uppskattade i recensionen. 

Att vara med i gemensamma aktiviteter mellan bokbloggarna finns det ganska mycket av, och är väldigt roligt, men jag säger samma sak här, gör det som du själv känner för, prova på om inte annat, det är bara kul. Ibland förundras jag över det, dessa bokbloggare, vad finns det egentligen att skriva om böcker hela tiden? :) Ah, hur mycket som helst!

måndag 14 november 2016

Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk

Titel: Ur vulkanens mun
Författare: Helena von Zweigbergk
Serie: Anna och Mats #1
Genre: Roman
Antal sidor: 364
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-301754-9
Utgivningsår: 2008
Format: Inbunden

Första meningen: Vi reser till Sicilien en vecka.



Handling: En semestervecka på Sicilien. Mamma, pappa och två barn. Nu ska de starta om på nytt.
   Anna och Mats lever i ett äktenskap som är på väg att brista. Våren har varit tung och resan till Sicilien, som de egentligen inte har råd med, är ett försök att bryta en ond cirkel. Barnen är förväntansfulla och ser fram emot att få blicka ner i en riktig vulkan.
   Men semesterveckan blir till en mardröm och de håller på att förgifta varandra och barnen med surhet och bitterhet. Mats tystnar och Anna förlorar sig i fantasier om Den Andre. De driver varandra till en gräns där de håller på att tappa kontrollen. Ett spänningstillstånd som börjar bli farligt?
   Resan skulle bli en början till förändring.
   Men kan de mötas igen? Och vill de det?

Min kommentar: I våras läste jag min första bok av von Zweigbergk och blev helt tagen, jag tyckte den var riktigt bra! Det var väldigt annorlunda, rakt på sak om det som skaver och jag tyckte det var så befriande.

Men nu måste något ha hänt, eller så var bara tillfället fel eller hela ämnet, men den här boken gick inte hem hos mig. Jag kan känna igen språket och syftet men jag tyckte aldrig om Anna, som är den som berättar i boken, det kändes bara patetiskt. Jag tyckte inte heller att det var något spännande som hände. Å andra sidan, författaren vill skildra den där vardagskampen, som jag kände mellan relationerna i den förra boken som jag läste av henne, men jag tyckte inte att det blev inte lika intressant i den här boken.

Jag kan också känna att den förra boken var bättre skriven, kanske är de olika och har sin egen form, men det var inte lika sprakande i denna. Men jag kanske inte ska jämföra alltför mycket, fast det är ju intressant att jag gav den förra boken fullpott och sen så föll det pladask vid nästa, så jag kan inte låta bli.

Den här boken är bra om man vill känna igen sig i att våra partnerrelationer kanske inte alltid behåller sin glans genom åren och tillslut blir det kanske för mycket som tränger på. Jag tror också den skulle passa lite äldre personer bättre än mig eftersom just Anna och Mats är äldre och har barn.

Mitt betyg:

söndag 13 november 2016

NaNoWriMo 2016: hur går det för mig?


Nu har det snart gått två veckor och jag har skrivit 21.007 ord på 12 dagar. Om 18 dagar och ska jag ha skrivit minst 28.993 ord till, så att min berättelse slår över till 50.000 ord. Vet ni hur svårt det är att skriva minst 1.667 stycken ord varje dag, om och om igen?

Visst, jag har längtat efter det här och förberett mig, men när jag stirrar på skärmen och inte alls vet vad jag ska skriva blir jag alldeles svettig. Det har gått oväntat trögt. Många gånger flyter det på och det är roligt men för att ha väntat så är det märkligt att ha det så kämpigt när det väl pågår. Men så ryter jag lite på mig själv, vill du vara en författare eller, jo men tusan och så skriver jag. Ord efter ord efter ord och sidorna fylls på. Det är upplyftande att zooma ut och se alla de sidor som jag har skrivit. Men vad som står där väntar jag med att läsa, hehe.

Jag lär mig massor och även om det jag skriver inte blir toppen jämt så finns det ändå små guldkorn där. Det är resan som är målet. Nanowrimo handlar om att bara komma igång och skriva det kan man lugnt säga att jag gör.

Det dokument som jag nu fyller ser jag som ett första råmanus, väldigt, väldigt, väldigt utforskande. Jag smakar lite på min berättelse och lär känna karaktärerna och storyn. Men också på mitt eget skrivande, hur vill jag ha det egentligen? Vad passar mig? Jag vet inte det och kanske förstorar jag upp det alldeles för mycket ibland men just nanowrimo tvingar mig att sluta tänka och då, när det går lite fortare så tycker jag mig se det någonstans. Jag gillade verkligen citatet som vi fick i mejlet av Daniel José Older, själva citatet är skriven av Antonio Machado och så här sa han:

“Walker, there is no path / the path is made by walking.”

Precis så är det. Det går upp och ner hela tiden men det viktigare är att fortsätta att skriva. Och det allra viktigaste, det är otroligt roligt att bara göra det för det är ju det man vill, att skriva, och att fortsätta att utvecklas trots att man vet hur otroligt mycket man behöver lära. När det är så så brukar jag inte ens försöka, men ingen behöver ju läsa än på några år.

Kort och gott har mina nanowrimo-dagar varit helt i sin ordning och jag har hela två veckor kvar av denna fantastiska resa. Och jag måste tillägga, nu när det har pågått ett tag så tycker jag att det under de senaste två dagarna har släppt lite, jag har kommit in i nano-mood, tangenterna glöder!

lördag 12 november 2016

Ett litet paket kommer lastat med en resa i tid och rum

Igår var jag och sambon ute och gick en sväng med hunden när solen kikade fram och när vi kom hem ser jag att ett paket har anlänt till mig, det gjorde mig glad!

Det var ett recensionsexemplar som jag tyckte lät spännande när författaren frågade om jag ville läsa den, så det ville jag gärna göra. Lignumkorset är ett äventyr som utspelar sig i Spanien. Jag tyckte också att det var lite extra uppskattat när paketet var pyntat och att det även följde med en författarintervju. Jag ska genast börja läsa boken, den kom alldeles lägligt såhär inför helgen och mitt i nanowrimo-skrivandet, som jag tänkte berätta lite mer om i morgon.

fredag 11 november 2016

Sofies värld av Jostein Gaarder

Titel: Sofies Värld
Författare: Jostein Gaarder
Serie: -
Genre: Roman (facklitteratur)
Antal sidor: 518
Språk: Svenska
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Sofies Verden
Översättare: Mona Eriksson
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 91-29-63899-2
Utgivningsår: 1999 (1991)
Format: Danskt band

Första meningen: Sofie Amundsen var på väg hem från skolan.



Handling: När Sofie hämtar posten hittar hon för en gångs skull ett brev till sig själv. Utan frimärke, utan poststämpel och utan avsändare. "VEM ÄR DU?" Det står bara det. Konstigt! Brevet är bara det första av många. Sofie får det ena tjocka kuvertet efter det andra, och de visar sig innehålla en grundkurs i filosofi. Breven fyller henne med förundran över världen och hennes egen existens - och att hon överhuvudtaget finns till. Men genom den här ensidiga och märkliga brevväxlingen dyker också det ena mysteriet efter det andra upp. Vem är till exempel Hilde Møller Knag? Plötsligt stöter Sofie på hennes namn överallt - till och med i sitt eget rum...

Min kommentar: Jag minns att jag hittade den här boken för en billig peng på en loppis, jag gillade verkligen formatet, den var så mjukt och skönt att hålla i. Sedan tänkte jag att det kunde vara intressant att läsa lite om filosofi. Inte kunde jag veta att den här boken var en av världens mest sålda bok 1995. Otroligt tänkte jag när jag fick reda på det, vad är det jag har missat?

Efter att ha läst den är jag lite besviken. Jag upplevde många toppar och dalar och med sina över 500 sidor var den ganska lång tycker jag. Även om den ska täcka hela filosofins historia. Men det känns som om man inte får vara för ung för att läsa (för att kunna ta del av innehållet) och inte heller för gammal (för att det inte ska vara bekant). Sedan var nog mitt största irritationsmoment att den säger sig vara en roman, när jag bara finner det som en faktabok där innehållet har anpassats lite, lite för att vara i dialoger och någon handling. Jag menar, det är långa redogörelser och lite då och då gör Sofie en input och det är så tråkiga och förutsägbara, bara till för att hennes filosofilärare ska kunna få med allt. Men så kommer det under läsningens gång fram till att det här är en lärobok, som jag förstår, och det är i det syftet som den hör hemma. Samtidigt som jag var inne på förut inte riktigt gillar det heller. Så jag har lite svårt att placera den.

Det är intressant det som tas upp. Ett plus tycker jag är att den är tydligt uppdelad och att det i efterhand går att söka upp den tid, person eller ämne som man vill läsa mer om. Jag har gjort väldigt många markeringar. Men efter ett tag när jag läste så tror jag att mitt intresse falnade lite. Jag tyckte att det var mest intressant i början och även en viss del senare, men när det närmar sig nutiden tyckte jag inte att det var lika spännande längre, helt enkelt.

Jag gjorde också ett litet fel innan jag började läsa och fick reda på en liten spoiler, en twist som skulle komma och när jag läste boken var jag uppmärksam på den. Men ändå, när den kom blev jag ändå förvirrad. På ett sätt var det ett roligt sätt att gestalta de filosofiska frågorna. Jag blev faktiskt lite ställd precis så som jag minns att jag blev när jag läste en filosofikurs på gymnasiet och vi i klassen efter lektionerna snurrade runt i filosofiska evighetsargument så man trodde att huvudet skulle sprängas. Men det var kul! Det är kul (och ibland skrämmande), att börja se på saker och ting annorlunda och ifrågasätta.

Mot slutet togs det även upp en liten del som jag verkligen inte gillade. Jag blev lite arg på det och kanske mest för att jag kände av författarens åsikt i det, även om han också menar att som filosof måste han vara öppen. Det han var kritisk mot var sådana saker som jag gillar att läsa om och vill mer än gärna anförtro mig till. Kanske inte allt, men för mig är det betryggande att ha den lilla tron, något som sticker av lite från det "tråkiga och hemska livet". Men han menar att det bara är "strunt" och att det skrivs och säljs för att det är vad folk vill höra. Nej det blir jag ledsen av! Varför inte få tröstas av och hoppas på något större och på så sätt finna mening i sitt liv. Nej det är bara påhitt. Usch. På ett sätt tycker jag han motbevisade sin filosofiska ställning där, men vad vet jag...

Men nu får jag sätta punkt. Sofies värld har jag lite svårt att placera, men för att den diskuterar filosofiska frågor på ett pedagogiskt sätt var den lärorikt och många gånger givande. Jag är ändå glad att jag läst den för filosofi bör alla ha läst lite om och den här boken ger en relativt snabb och grundlig genomgång i hela dess historia.

Mitt betyg:

torsdag 10 november 2016

Månadens hyllvärmare för november


Jag kör på samma taktik för min hyllvärmare även den här månaden som vid den förra och väljer en bok som jag kan använda till Världsomseglingen. Sydkorea ska jag till!

Boken heter Ta hand om min mor och är skriven av Kyung-Sook Shin. Jag minns att jag faktiskt läste halva boken för länge sen men kom av mig av någon anledning. Den är relativt kort så det lämpar sig den här månaden när jag ska skriva så mycket.

onsdag 9 november 2016

Veckans bokbloggsfråga - vecka 45

Såhär formulerar Carola på Barnboksbloggen sin fråga:

Läser du alltid ut böcker oavsett om du tycker om dem eller inte? Bloggar du även om de böcker du väljer att inte läsa ut? Skriver du även recensioner om de böcker du inte tycker om? Hur gör du ifall du får recensionsex som du absolut inte tycker om, läser du i alla fall eller lägger du undan boken? Och hur gör du med recension av de recensionsex du inte alls tycker om?


Det är nästan tack vare min bokblogg som jag läser ut varenda bok som jag börjar att läsa. Hittills. Förut hade jag en tendens att komma av mig mitt i, men nu är det lite annorlunda :) Jag har varit lite inne på det förut men bloggen har blivit ett bra och roligt verktyg, en metod för mig att hålla i läsandet för att jag tycker om det och för att jag själv vill skriva. 

Så ja varenda bok som jag läser skriver jag också om, förutom kursböcker då. Jag försöker så gott jag kan skriva vad jag tycker och lite varför eller vad som faller mig in för just den boken och tillfället. Det kan se lite olika ut och ibland önskar jag att jag kan skriva lite bättre, men övning ger färdighet.

Ibland önskar jag också att jag kunde lägga ifrån mig en bok om jag inte alls gillar den, varför traggla i timmar med sånt, å andra sidan lär jag mig även något av det.

tisdag 8 november 2016

Nytt i hyllan: Oktober

Jamen tänka sig att det hittade hem ett gäng böcker till mig även den här månaden :) De flesta var otroligt välkomna och några har jag redan läst, andra kändes spännande och Olssons bok tycker jag det var fantastiskt att jag hittade eftersom den utspelar sig kring mina hemmatrakter. Fast jag har sagt att jag får läsa ut Fogelströms stadsserie innan jag börjar på den. Jag är även nyfiken på Macintoshs bok, den som verkar så bra och framförallt är så fin, men jag vet inte alls hur jag kommer uppleva den, kanske är den för gastkramande för mig... Nåväl, här är månadens nya bokhög:


alvernas liv av Muriel Barbery
The wilderness av Samantha Hayden
Lev livet fullt ut av Eckhart Tolle
Andarnas hus av Isabel Allende
Ödets dotter av Isabel Allende
Jag lät dig gå av Clare Macintosh
Sågverksungen av Vibeke Olsson
Den okända historien av Monica Ali
Vatten och is, is och vatten av Majgull Axelsson
I ett annat ljus av Alice Hoffman
Den tionde gåvan av Jane Johnson

måndag 7 november 2016

Marina av Carlos Ruiz Zafón


Titel: Marina
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: -
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 264
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: Marina
Översättare: Yvonne Blank
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-012992-7
Utgivningsår: 2013 (2004)
Format: Inbunden

Första meningen: Marina sa en gång att vi bara minns det som aldrig har hänt.


Handling: I maj 1980 försvinner plötsligt femtonårige Óscar från sin internatskola i Barcelona. Under sju dagar och sju nätter vet ingen var han är.
   Allt börjar hösten dessförinnan, när Óscar smyger in i ett övergivet hus och hittar en gammal klocka som tar honom tillbaka i tiden. I huset träffar han också Marina och hennes far, som båda bär på en tragisk hemlighet. Marina tar med Óscar till den närliggande kyrkogården, där något märkligt sker en gång i månaden, den fjärde söndagen klockan tio på morgonen. En beslöjad kvinna kliver ner från en hästdroska, lägger en ros vid en namnlös gravsten och stannar endast en liten stund innan hon försvinner.
   En dag bestämmer Marina och Óscar sig för att följa efter den hemlighetsfulla damen. Hon beger sig ner i djupet av stadens underjordiska labyrint. Där börjar deras äventyr.
   Marina är en svindlande berättelse där Carlos Ruiz Zafón följer Óscar och Marina långt in i Barcelonas undre värld, en bortglömd plats mörkret frodas.

Min kommentar: Den här boken är Zafóns sista ungdomsbok innan han gav sig in i skrivandet av vuxenböcker, där hans storsäljare Vindens skugga gav honom ett genombrott och också var en bok jag som älskade att läsa. Den var magisk. Men att Marina klassas som en bok för unga gillar jag inte, för den är hemsk. Jag har inte läst skräck så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det men den här boken är äcklig, grym, och obehaglig på sina håll. Boken är inte så lång och går ganska snabbt att läsa både för att den är lite enklare skriven och även tack vare författarens talang. Jag gillar ju berättandet. Men framförallt gick det fort att läsa den här boken för att jag helt enkelt inte kunde lägga ifrån mig den utan att veta hur det skulle avslutas. Eller för den delen inte låta de hemska scenerna fasta i mitt minne någon längre stund. Jag började nästan andas högt där ett tag, av rädsla och jag frös till och tänkte det här var inget jag tog del av. Nej det var inte helt min smak det här, förmodligen för lite modigare läsare än mig.

Däremot gillar jag som sagt författaren och känner igen mig i språket. Så på det sättet var det underbart att läsa. Zafón har också vackra syften med sina böcker som visserligen gömmer sig under lite bisarra händelser som hans huvudpersoner råkar ut för. Äventyren som de är med om är spännande att följa med på. Barcelona framställs verkligen som en mytomspunnen stad.

Mitt betyg: