lördag 21 oktober 2017

Fall into fantasy - readathon - TBR


Nu blev det här inlägget en dag senare än tänkt, för den läs-a-lot:en som jag nu är med i började igår, den 20:e, och fortsätter fram till och med hela nästa fredag, den 27:e (det var en bok som mot slutet spurtade i väntelistan på bibblan och den ville jag ha med). Det är iregnet som anordnar ett avslappnat läsmaraton och det här är böckerna som jag har med mig under veckan för att fly verkligheten lite.


Spilld mjölk av Malin Sundin och en anonym bonde
Kraften av Siri Pettersen
Fången från Skottland av Diana Gabaldon
Pensionatet vid världens ände av Camilla Davidsson
Doftande trädgårdar för de blinda av Janet Frame
ibland mår jag inte så bra av Therése Lindgren

Det kommer nog inte läsas slut på några böcker här, toppen, och jag har nog lite olika alternativ att välja mellan. Här ska läsas!

torsdag 19 oktober 2017

Prylbanta av Elisabeth Byström & Johan Ernfors

Titel: Prylbanta - färre saker, större frihet
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 224
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Baksidetext: Är du en person som ...
... bara använder en bråkdel av dina kläder och saker?
... känner att dina prylar äger dig i stället för tvärtom?
... behöver hjälp att avgöra vad du ska spara och vad du kan göra dig av med?

Paret bakom bloggen Minimalisterna - Elisabeth Byström och Johan Ernfors - bjuder här på sina bästa tips kring hur du köper mindre och rensar mer. På köper får du ett gladare och hållbarare liv, med mer tid, energi och pengar över till annat.

Du kommer aldrig se på prylar på samma sätt igen!

Mina kommentarer:
Jag skulle kunna inleda med en hel del prat om varför jag tror så mycket på minimalism och vad det innebär - att leva lite mer medvetet och avsiktligt. Det handlar kort om att fylla sitt liv med det som en själv finner värdefullt och ger en själv glädje, på riktigt. Det ger mycket, såsom tid, energi och pengar, och till på köpet är det också bra för vår planet. Vem önskar inte det? Dags att prylbanta.

Så jag ska fokusera på den här boken. Jag tycker det är jättekul att det kommer en svensk variant på det här fenomenet, det blir en bättre kontakt till en själv då, lättare att relatera. Jag gillar också att författarna bakom boken har en stor erfarenhet av det här i och med att de bloggar om ämnet sedan några år tillbaka, liksom själva stött på både det ena och det andra längs vägen. Det märktes i texten, jag kunde känna mig trygg och det fanns väldigt mycket att ta del av, med många vinklar. Ett roligt inslag var att det är fyllt med tankar och reflektioner som de uppmanar läsaren att göra efter vardera stycke. Upplägget och kategoriseringen liksom hela boken överlag är oerhört genomarbetad och ambitiös. Inte för att det blev för mycket (som minimalismer vet författarna vikten av de rätta orden). Allt behövdes. En fin balans där det mesta går att finna men utan att det blir överflödigt.

Det var oftast enkelt att läsa sig igenom texterna. Jag kunde dock tycka att det var lite kantigt i den första delen, men det mjuknades av längre fram. De skriver engagerat och tar upp mycket intressant, inte minst högst bekanta saker. Det är dock inte ett så lätt ämne och jag kunde faktiskt känna att det blev lite tungt ett tag (rekommenderar att låta läsningen ta tid). Det är mycket kraft vi lägger kring det materiella. Jag tror kanske också att designen som är så enkelt inte direkt bidrar till att muntra upp, men det kanske är en smaksak och vad annars hade passat sig (om det var färgglatt jag tänkte mig).

Det största fokuset är dock att guida och hjälpa och det gör de mycket väl. En liten önskan som jag hade var att de skulle, förutom avslutningen, nämna lite mer om varför, för att i slutet känna den här stora motivationen och lusten igen när boken var utläst.

Prylbanta är en bok som jag varmt kan rekommendera, både för att jag själv brinner för ämnet, men också för att det finns stor behållning för de som finner intresset (även om jag önskar att alla hade det). Kort och gott så som framsidan lyder - färre saker, större frihet.

tisdag 17 oktober 2017

Veckans topplista - svensk samtid

Temat för veckans topplista hos Johanna är svenska samtida romaner tycks ha frambringat härliga sådana hos mig (fast med ett undantag kanske). Alla är de böcker som jag är sugen på att läsa om inte alltför lång tid, jag ser fram emot dem!



Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
Vårjakt i Rosengädda av Emma Hamberg
Pensionatet vid världens ände av Camilla Davidsson
Sekten på Dimön av Mariette Lindstein
Lyckostigen av Anna Fredriksson

måndag 16 oktober 2017

1Q84 av Haruki Murakami

Serie: #1
Antal sidor: 451
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2011 (2010)

Baksidetext: Aomame åker på motorvägen i en taxi. Hon har bråttom men fastnar i trafiken. Eftersom hon är försenad till ett viktigt och hemligt arbetsmöte får hon ett märkligt förslag av chauffören: att ta en trappa som leder ner från motorvägsbron. Hon tackar ja och kort därefter börjar hon känna sig frånkopplad världen utanför. I ett slag är hela hennes tillvaro förändrad och hon står snart inför grundaren av en religiös sekt.

Tengo är en ung man som vill uppfylla sin dröm om att bli författare. En vän till honom, som knappast är en särskilt begåvad författare, börjar allt mer att styra hans liv när hon bestämmer sig för att ställa upp i en litterär tävling. Till Tengo påstår hon att den bygger på egna erfarenheter, ändå tycks ingenting stämma. Plötsligt är det som om någon drar undan mattan för det han alltid tagit för givet är sanning.

På olika sätt möts Aomame och Tengo och de börjar sakta närma sig varandra. Det är som om de vore beroende av varandra. Men frågan är om det är möjligt för dem att någonsin mötas i den verkliga världen som de tror sig leva i. Kanske är det kärlek, eller så är det något som är mycket mer komplicerat än så.

Mina kommentarer:
Jag har gillat de tidigare böckerna som jag har läst av Murakami. Jag trodde att det var fler, men det är nog bara två stycken - Norwegian wood och Kafka på stranden - och dem gillade jag väldigt mycket. Allra främst för att de hade en sådan oerhörd mystik och för mig som läsare var det lätt att fastna och vilja läsa vidare. Så därför känns det nu så himla tråkigt att den här boken inte gick hem hos mig, alls. Det är väl både skönt och inte att den här första boken i serien redan nu fick det klart för mig.

Det började ju bra och förhoppningsfullt, men sedan var det som att allt slogs runt och jag förstod ingenting. Som ett stort frågetecken var jag (genom hela boken sen), vilket kanske också är poängen... framförallt kring Aomame. De bitarna som handlade om Tengo var för det mesta genom hela boken ändå okej och intressant för mig, även om det också drogs med i besvikelsen (där det inte utvecklade sig så starkt som jag önskade eller hoppades, även om det i och för sig är en serie det här).

Men det är det här med Aomames delar som jag bara avskys av. För mycket snusk och äckel för mig, det var inte ens kul (så som jag kan säga när det bara inte faller mig i smaken). Det har väl varit en del sådant i de tidigare böckerna som jag läst av Murakami, men då bara någon scen eller två som jag kan hantera och ha lite överseende med för allt det spännande som annars förekommer. Men nu var det inte riktigt så. Jag tyckte också att det i det stora hela inte heller var tillräckligt dramaturgiskt, det var för händelselöst och ensidigt för mig (vilket kanske kan kopplas ihop med allt som jag ändå var lite missnöjd över).

Det är som sagt väldigt synd att det blev såhär. Den här mystiken som böckerna i serien verkar ska bygga på kan jag förstå och komma att gilla, men inte nu när de verkar vara så som jag tror att det är, eller får en känsla eller föraning av att det är. Eller bara - det som jag har läst i den här boken var inget som tilltalade mig och jag tror jag slutar där, min poäng är nog framlagd...

fredag 13 oktober 2017

Under Vintergatans alla stjärnor

Författare: Camilla Davidsson
Serie: #1
Förlag: Bladh by Bladh
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 297
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: Utarbetad flyr Emma karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London. Där bor Eric, amerikanen hon är förälskad i. Förhållandet blir passionerat men utvecklas inte som hon tänkt sig. Av en tillfällighet hör hon talas om en tusenårig pilgrimsled i Spanien och får för sig att den är vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med sina gamla träningsskor och en ryggsäck packad med lite av varje tas hon sig an de åttio milen till Santiago de Compostela mitt i sommaren.

Under långa dagar till fots tvingas hon konfrontera sitt förflutna. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika delar av världen och oväntade vänskapsband uppstår. Emmas infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att ifrågasätta sina livsval och allt hon trott på.

Under Vintergatans alla stjärnor är första delen i en trilogin om trettioettåriga Emma och hennes sökande efter kärlek, lycka och meningen med livet. Det är också berättelsen om hur en tusenårig pilgrimsled kan förändra ett liv...

Mina kommentarer:
Jag har varit nyfiken på den här boken så länge, en stor del för att den kretsar sig kring pilgrimsleden Santiago de Compostela. Jag gillar vandringar, dess enkelhet och naturen och vad det kan göra med oss människor. I den här boken finns ännu en historia om vad som kan hända, inte helt likt det som jag tidigare läst i temat men likväl en fin och väl värd historia att ta del av. Det som gör det bra är att det är en svensk tolkning och då blir igenkänningen hög. Jag gillar verkligen att Emma, huvudpersonen, inte riktigt vet vad hon ger sig in på eller att det ens blir klart för henne, så jag följde gärna med och hoppades att hennes resa skulle sluta väl.

Språket är ganska enkelt, men fullt okej, det är ändå en slags lättsam (men med djup) feelgood som under läsningen får mig att bry mig, att känna och att hoppas. Det är ett bra upplägg och de där inflikningarna om den mäktiga leden blir helt naturliga komponenter liksom att det mer andliga (som jag gillar) också faller sig lämpligt. Det är mycket fokus på människorna vilket var fint att läsa.

Jag är lite förvånad över hur lätt det tycks vara att man kommer ifrån varandra under leden för att gång på gång mötas igen. Men jag har å andra sidan inte vandrat sådär. Det var i varje fall kul att läsa. Det är så fint hur Emmas möte med människorna längs vägen får henne att också påbörja en inre resa. Det är  häftigt tycket jag hur relationerna kan artar sig under en sådan här omständighet. Det som jag gillar allra mest med den här boken är budskapet samt det som jag tidigare var inne på att huvudpersonen inte köper allt rakt av utan får tampas lite.

Jag ser verkligen fram emot hur en sådan här resa med start på en gammal pilgrimsled kan utveckla sig i Emmas liv med nästkommande böcker i serien.

torsdag 12 oktober 2017

5 minirecensioner

Det finns fem böcker som jag har läst den senaste tiden och som jag inte riktigt fick något grepp om och har därför inte så mycket kommentarer till, så de får samsas i ett inlägg. Var beredd på lite mindre roliga bokrekommendationer från mig :)

Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

Utgivningsår: 2003 (1962)
Antal sidor: 335

Baksidetext: På Söder bor Lotten, änka efter hamnarbetaren Henning, och hennes barn. Deras Stockholm är en stad i våldsam utveckling under dessa år kring 1800-talets slut. Detta är andra delen i Per Anders Fogelströms älskade romankrönika över arbetarklassens utveckling under dryga hundra år i vår huvudstad

Mina kommentarer:
Det var hela 2 år sedan som jag läste den första boken i serien och jag förstår inte varför det tog så lång tid att fortsätta med den här andra boken. Kanske för att jag blev så snopen mot slutet. I vilket fall var det inga problem när jag väl slog upp sidorna, jag tycket att det var bra. Det gick bra att läsa och det var roligt och givande. Samtidigt kan jag nu spika för mig själv att det är inte läge för mig att fortsätta på den här serien, nu åtminstone.

Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez

Utgivningsår: 1982 (1967)
Antal sidor: 360

Baksidetext: Det här är berättelsen om byn Macondo och om famlijen Buendía, om dess vilda, destruktiva män och dess kloka kämpande kvinnor. Fylld av vitalitet och realism, fantastiska historier och bisarra detaljer. Macondos grundläggare med sina gigantiska krafter och sin okuvliga vilja, hans hustru Ursula, revolutionären Aureliano, kampens och nederlagets man, bananbolaget och strejkerna, släktens extravaganta kvinnor, den sista generationen Buendía med den nye Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade - med oemotståndlig berättarglädje målas denna överdådiga familjefresk, där fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet.

Mina kommentarer:
Det här är kanske den största besvikelsen jag har varit med om, mest för min egen skull. För jag har upptäckt att jag älskar det latinamerikanska stilen och språket i litteraturen, när originalspråket är spanska samt den här magiska realismen. Detta genom Isabel Allende, Cecilia Samartin och Carloz Ruiz Zafon. Och det här är typ böckernas bok, en klassiker och exakt 50 år efter att den gavs ut är det äntligen min tur. Men jag förstod mig inte på den. Det är så himla synd, jag försökte verkligen. Kanske, kanske gör jag ett nytt försök någon gång.

En tesked jord och hav av Dina Nayeri

Utgivningsår: 2014 (2013)
Antal sidor: 444

Baksidetext: I en by i norra Iran bor 11-åriga Saba Hafezi och hennes tvillingsyster Mahtab i början av 80-talet. Deras största intresse är Amerika.

De gör listor med engelska ord och samlar på insmugglade band med tv-serier och popmusik. Så när Sabas mamma och syster försvinner och lämnar henne och pappan ensamma i Iran är Saba övertygad om att de har flyttat till USA utan henne. Förtvivlad längtar hon efter dem och efter det västerländska liv hon tror har förvägrats henne. Men hennes föräldrar har lärt henne att ”hela livet står skrivet i blodet” och att tvillingar lever samma liv, även om de är åtskilda av jord och hav.

Medan vi får följa Sabas uppväxt, föreställer hon sig hur Mahtab upplever den västerländska versionen av hennes liv. Men där Sabas värld innehåller begränsningarna och brutaliteten under det islamistiska styret har hennes syster en frihet och kontroll som Saba själv bara kan drömma om.

Mina kommentarer:
Nu är det så blankt att det finns inte. Jag trodde att den här kunde vara en överraskning, det lät som att den kunde vara fin och det var den också på sina håll ibland. Men överlag var det alltför händelsefattigt för mig och alltför luddigt när det inte var mycket som drog mig framåt.

Ugglor gråter av Janet Frame

Utgivningsår: 2912 (1957)
Antal sidor: 237

Baksidetext: Fyra syskon, Teresa, Toby, Francie och Daphne, letar skatter vid soptippen. Det är deras älsklingslekplats, fram till den dag då elden berövar Francie hennes unga liv. Och lämnar de andra åt sina darrande minnen.

Barnen i den fattiga familjen Withers är vart och ett på sitt sätt utsatt i världen. Teresa, »Chicks«, skyddar sig som vuxen med en tillkämpad normalitet som hemmafru. Medan Toby, med sin epilepsi, och ännu mer Daphne, med sin »galenskap«, ser sammanhang som inga andra omkring dem.

Instängd på mentalsjukhus sjunger Daphne från »det döda rummet« och utmanar läsaren med »bilder av stora skatter mitt i all sorg och förstörelse«; såsom nyzeeländska Janet Frame senare uttryckte sig om sitt eget liv och skrivande.

Mina kommentarer:
Jag har tre stycken böcker av Frame som jag tycker ser så fina ut men eftersom de aldrig plockas upp tog jag med dem i bokutmaningen 3x3. Det känns tog lite osäkert nu när den här boken var lite knepig. Det var så olika stil och uttryck, det handlade om olika saker och på olika sätt och kanske är det jag som är lite trög eller något. Jag är ändå lite hoppfull att göra ett nytt försök med ännu en bok av henne snart.

En doft av apelsin av Joanne Harris

Utgivningsår: 2003 (2001)
Antal sidor: 407

Baksidetext: Dunkla händelser med kärlek och svek som huvudingredienser finns nerskrivna i den märkliga, tidigare hemliga receptsamling med insprängda dagboksanteckningar som är Framboise Simons enda arv från sin mor. Boken har hon med sig när hon under falskt namn återvänder till sitt barndomshem i den lilla byn vid Loireflodens strand där hon startar ett creperie.Att hon köpt den fallfärdiga gården och rustat upp den betraktas med viss respekt av invånarna, även om ingen i byn vet vem den mystiska änkan egentligen är. Men här skall det förflutna hinna upp henne. Minnen från uppväxten i skuggan av den dominanta modern och av de svåra upplevelserna under kriget och ockupationen tränger sig allt mer på. Ju mer hon fördjupar sig i moderns dagbok desto klarare träder bilderna fram av en tragisk barndom i krigets skugga och de dramatiska händelser som ännu ger återklang i byns dagliga liv.

Mina kommentarer:
Egentligen känns det lite taskigt att den här boken finns med i listan över böcker som det inte hände så mycket för mig med. För den här boken gillade jag ändå! Det var väldigt, väldigt mysigt att läsa om de där lantliga komponenterna, lite huspyssel, djur, trädgård och annat fixande och även lite runtomkring med människorna. Ändå var det något som saknades och jag har svårt att säga vad, å andra sidan är det här också en lista där jag inte har så värst mycket att komma med...

onsdag 11 oktober 2017

Grace av Anthony Doerr

Förlag: Bookmark
Utgivningsår: 2017 (2004)
Antal sidor: 468
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Baksidetext: Meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv – och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning.

När ett ihållande regn hotar deras hem flyr han landet i förhoppningen att rädda dottern.

Först tjugofem år senare vågar han sig tillbaka. Men utan ett enda livstecken från frun eller dottern vet han inte om han kommer att finna någon av dem i livet.


Mina kommentarer:
Omslaget till den här boken är väl helt bedårande? Lika fint som Doerrs tidigare bok Ljuset vi inte ser. Jag var också förväntansfull inför att läsa ännu en bok av honom eftersom jag gillade hans stil och berättande, det finstämda och framförallt det egna sättet att framställa detaljer på.

Jag kunde känna igen hans språk även i boken Grace. Det är intressant tycker jag att det här är han debutroman som då i och för sig publicerades ett antal år innan hans succé men också kan vittna om ett yngre uttryck, sådär naturligt på något sätt. Jag tycker det är spännande.

Det är de där naturvetenskapliga ingredienserna som jag gillar så mycket, när de får beskriva diffusa känslor och upplevelser, konkreta termer på filosofin. Det är otroligt vackert att läsa när dessa bitar kommer fram.

Det är även ett spännande scenario som Doerr låter boken utgöras av. Men jag tyckte inte att det lät så fascinerande till en början, men det kom att bli, när jag läser om det och börjar fundera så blir det skrämmande - tänk att vara fullständigt övertygad om att något fruktansvärt kommer att hända och tvingas välja mellan det och att lämna sin familj, ofattbart.

Men tyvärr så upplevde jag det som ett alltför långt parti när det gick lite långsamt och jag hade önskat något som grep tag lite mer, antingen något ännu starkare som jag bar med mig eller något under tiden som lockade. För jag upplevde det som lite segt ett tag, tråkigt nog. Men på sina håll dök de här fina beskrivningarna upp och jag märkte också att det blev mer njutningsfullt att läsa om jag sänkte tempot och verkligen lyssnade på vad Doerr försökte berätta. Dessvärre blev jag något besviken när slutet inte heller var tillfredsställde nog för mig. Men överlag så är jag glad att jag läste Grace för Doerr har som sagt ett alldeles eget fint uttryck.

tisdag 10 oktober 2017

Veckans topplista - Djur

Nu är det ett mysigt (hoppas jag) tema vid veckans topplista som Johanna håller i, nämligen djur. Jag märkte att det inte är så många böcker som jag har läst som inkluderar djur på ett särskilt sätt, men dessa som jag nu har plockat fram det gör det och böckerna rekommenderas varmt.

 

Berättelsen om Pi av Yann Martel
Självhushållning på Djupadal av Marie & Gustav Mandelmann
Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben


Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
(jag funderade på att ta Ove-boken i stället på grund av katten, men tycker att "vursten" i den här är roligare, ett slags djur det också ;), och desstuom gillar jag mormor-boken snäppet mer)

Och så alla (som jag har läst) Lucy Dillons böcker :)

måndag 9 oktober 2017

Läsarna i Broken Wheel av Katarina Bivald

Titel: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Utgivningsår: 2014 (2013)
Antal sidor: 396
Förlag: Forum

Baksidetext: Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. 28-åriga Sara Lindqvist från Haninge och 65-åriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.

Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Men där finns förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner - inte bara mr Darcy och Bridget Jones - och de hjälper henne att starta en bokhandel med Amys alla böcker.

Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och varken Sara eller invånarna vågar tänka på att hon snart måste åka hem. När hennes tvåmånadersvisum är på väg att gå ut får hennes nyfunna vänner en alldeles galen, underbar idé...

Mina kommentarer
Den här boken fick vänta på mig väldigt länge, inte riktigt rättvist egentligen när den allra helst tycks handla om just böcker. Men när den blev rekommenderad som svensk feelgood bland många i veckans topplista (även fast jag inte först kände till att Bivald var svensk) så såg jag till att plocka upp mig den ganska snart.

Det första som jag kommer att tänka på är att den var rolig på ett sådan sätt som Jonas Jonassons bok om Hundraåringen. Jag har kanske inte så mycket att jämföra med men glimtarna och sättet som de små skämten berättades på tyckte jag var lite likt till en början, men sen fick det sitt eget uttryck. Jag tyckte i varje fall var härligt att läsa en sådan skojjig bok.

Sedan att det handlar om böcker gör det givetvis lite extra tilldragande. Det initiativ som Sara drar igång var så himla härligt att följa, speciellt när kontrasterna ställdes mot varandra - Saras oerhörda intresse för böckerna och deras världar mot invånarna (läsarna) i staden Broken Wheel som ja... inte riktigt är den vana läsaren som Sara. Åh vad jag hoppades på att böckerna skulle rädda dem alla!

Så den här boken var lite annorlunda än vad jag tänkte, men den var ändå väldigt mysig att läsa och absolut läsvärd för bokälskare!

fredag 6 oktober 2017

Bokköpstaggen - The Book Buying Tag


Den här taggen tyckte jag var rolig och högst relevant för mig att svara på så jag bestämde mig helt enkelt för att göra det :)

Nu har jag gjort om den lite, tagit bort någon fråga/satt ihop några andra/formulerat om ibland och sådär, så att det kändes passande för mig. I vilket fall, här kommer de:



Var köper du dina böcker?
För det allra mesta på olika second hand affärer.

Hur många böcker köper du per månad? 
Det kan variera ganska mycket och är så svårt att svara på. Jag skulle vilja säga ett par stycken, men vet mycket väl att det förmodligen är mer än så...

Brukar du låna böcker från biblioteket? Vad är din åsikt om biblioteksböcker? 
Ja, det har blivit mer och mer och något jag tänker fortsätta med. Jag älskar det, så fint att skicka runt böcker till alla som vill läsa och att det blir möjligt för alla - så som det ska vara.

Hur känner du inför att köpa böcker på secondhand? Har du donerat böcker dit? 
I love it. Så himla roligt att gå på skattjakt bland hyllorna! Men det är också svårt att hålla sig ibland... Visst har jag också lämnat böcker dit, många gånger. Som i våras när jag gjorde en enorm utrensning, haha.

Har du olika platser för olästa / lästa böcker i hyllan? 
Eftersom jag inte har riktiga hyllor ännu såsom jag vill ha det så står de lite blandat. Det är inte så värst många så jag har koll.

Tänker du läsa alla böcker som du har köpt? Vad händer med de som du inte längre känner för att läsa? 
Det är ju tanken, men det händer ibland att jag tappar intresset och på sistone har jag lämnat ifrån mig en hel del som jag ändå inte tror mig kommer läsa inom kort, eller ens vilja behålla efter att jag har läst dem.

Har du haft köpstopp någon gång?
En gång i våras och det höll i två månader tror jag, det var nyttigt för mig och det bröt den där värsta köpimpulsen hos mig. Men att ha helt köpstopp, det tycker jag är svårt.

Tycker du att du köper för mycket böcker?
Jodå, det är extremt svårt att låta bli men samtidigt klandrar jag mig själv inte eftersom jag köper dem så pass billigt och hade det väldigt roligt med dem. Böcker förstås :) 

torsdag 5 oktober 2017

Störst av allt av Malin Persson Giolito


Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 363
Förlag: Wahlström & Widstrand

Baksidetext
"Luften är grå och suddig av krutrök. Alla är skjutna utom jag. Jag har inte så mycket som ett blåmärke."

De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta.








Mina kommentarer
En bok som varit svår att missa efter allt omtalande och väldigt positiva respons, så när jag fick syn på den redan nu på second hand kunde jag inte låta bli, det var ändå en bok jag tänkt läsa.

Även om jag rynkade lite på näsan åt att det handlade om en skolskjutning, så kunde jag inte motstå min nyfikenhet att ändå plocka upp den här boken. Det är ändå mest en situation som skapat det som boken utgörs utav - Majas berättelse om rättegångsdagarna, om vad som händer där och lite smått eftersom får vi också veta vad som har hänt innan, enligt henne. Det är betydligt mer intressant.

När jag började läsa kunde jag känna från första stund att det här var riktigt bra. Det var en sådan glasklar tolkning utifrån en tonårstjej som möter ett mycket stort allvar. Suveränt. För mig gör det att jag har lättare att relatera till Maja. Men samtidigt blir jag fundersam när hon inledningsvis säger att allt struntprat är onödigt, antingen är man skyldig eller inte, från början - så...? Jag får väl köpa det, för berättelsens skull. Jag funderar också om syftet är att jag ska tro på henne bara för att hon är tjej och att det per automatik gör henne mer oskyldig, men samtidigt känner jag henne inte alls, än mindre historien bakom, som stundtals blir alltmer diffus.

Men när sista sidan är läst så är jag ändå väldigt imponerad över läsupplevelsen och även av Maja själv, hur hon har formats under tiden. Klart att det kändes stort och det är en känsla som tyder på att den var lyckad.

Att intresset hölls uppe trots det relativt tradiga innehållet enligt mig, det visar på hur otroligt givandet det var. Upplägget, berättandet, tolkningarna, spänningen, frågorna. Men för mig blev det lite, lite ensidigt och tråkigt någonstans bakom alltsammans (jag gissar att det har att göra med tillbakablickarna som jag blev en smula besviken på eftersom jag inte rycktes med så värst). Visst var det fortfarande bra, men inte sådär helsåld blev jag rakt igenom, även om det kanske inte behövs alla gånger.

Störst av allt var en annorlunda och dramatisk berättelse som med sitt stora allvar tillsammans med en enskild persons tolkning gav mig en mycket givande läsupplevelse.

onsdag 4 oktober 2017

Varför jag har slutat betygsätta böcker

För att inte halka dit och dra dessa resonemang i all oändlighet, så gör jag det så kort som jag förmår om vad som fick mig att tillslut bestämma mig, och hoppas på att ni förstår hur jag tänker :)

  • Ett enda stort "än sen då"?
Vad betyder den där siffran egentligen? Speciellt när boktyckande är högst subjektivt och slumpmässigt, men också att det spelar ingen roll eftersom det ändå alltid är min egen nyfikenhet som avgör om jag vill läsa en bok eller inte, oavsett vilken siffra den fick. En känsla av orättvishet, helt enkelt.

  • Behovet av att kategorisera...
Jag vill inte längre bidra och uppmuntra till mitt eget behov av att sätta saker och ting i fack i och med det här systemet. Inte heller när jag känner allt mer för skrivandet av böckerna och dess författare, bakom varje liten bok så finns ett oerhört arbete med hjärta och smärta och jag känner inte längre en glädje i att sätta en slags etikett på verket då.


Sedan kommer jag givetvis tycka en hel del ändå när jag recenserar, vilket ju är hela poängen. Och de som inte orkar läsa utan att kunna se en siffra gör det mig faktiskt inget (jag förstår ändå den önskan). Det här är ju min lilla blogg och jag måste göra det som känns rätt för mig. För de som är oroliga att läsa något avslöjande kan jag säga att jag i största möjliga mån undviker sådant när jag recenserar.

Så på det viset är det! En ny tid med bokbloggandet har börjat :)

tisdag 3 oktober 2017

Ny design på bloggen (igen) och lite annat


Jag vet, jag är hopplös på att ändra om här i bloggen! Men det är så roligt och varje gång tänker jag att det här kommer hålla länge, vilket jag hoppas på även nu :) Det är nästan i samma takt som jag håller på att möblera om här hemma, är det någon speciell gen eller något fel på mig...?

Som ni ser så har jag också slutat med att fota böckerna vid recensionerna. Det var så skönt att ta bort det, för jag är alltid så frustrerad över att det aldrig blir fint nog. Nu får jag i stället utlopp för fotande på Instagram (nu har jag ett separat konto för bara böcker: @lionslibrary) Vad är det för värld jag har upptäckt / missat egentligen? Väldigt roligt och inspirerande :)

Plus att jag har tagit bort en liten siffra i recensionerna, betyget, varför jag har gjort det kommer det ett litet inlägg upp i morgon om, men jag har funderat på att göra det länge så det känns skönt nu :)

Bilden ovan: Sonja fångade sin allra första mus för ett tag sedan (vilket jag aldrig trodde att hon skulle göra!) och på i stort sett alla bilder som jag tog på henne så såg det ut såhär, skuttande, busen! 

måndag 2 oktober 2017

Nytt i hyllan • 29

Woho! Eller...? ;) Nu är Nytt i hyllan-inläggen tillbaka!

Jag tror det passar bäst för mitt införskaffande av böcker nuförtiden. När jag kikade tillbaka på hur många sådana här inlägg som jag har gjort under min bloggtid så ska det här vara nr 29 (ojdå...).

Sedan är jag ganska duktig på att lämna ifrån mig böcker nuförtiden, så jag kommer att nämna vilka böcker som jag är osäkra på att behålla efter att jag har läst dem eller har skjutit upp dem alltför länge (men som jag råkande falla för). Sedan kan förstås de böcker som jag nu tror är säkra försvinna om något år eller så, det är svårt att veta. Men hur kul skulle det vara att göra ett inlägg om detta egentligen... "bort från hyllan", nej nej, det går ju inte :)

Men hur som helst! Här är några böcker som har flyttat hem till mig den senaste tiden.


writing down your soul av Janet Conner
The artist´s way av Julia Cameron
Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben (rec. här)
Charlotte Hassel av Frida Skybäck (osäker)
Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh (osäker)
Aprilhäxan av Majgull Axelsson (beror på)
Nyttans växter av Kerstin Ljungqvist (en klumpeduns även om den försvann bakom löven)


Dessa två skrivande-böcker önskade jag mig när jag fyllde år och jag har hållit på att läsa dem sedan dess. Lite mys- och inspirationsläsning emellanåt. Sedan är de så fina att jag ville visa omslagen!


Den här boken fick jag också när jag fyllde år, även om jag önskade mig den :) Det är en uppslagsbok med i stort sett alla växter som har används i norden (ca 1250 st, oftast färgbilder, över 500 växter har bild till sig), plus lite rolig historik innan. Väldigt roligt att ha en sådan här bok hemma!

fredag 29 september 2017

Timglaset av Gena Showalter

Serie: #1
Antal sidor: 444
Utgivningsår: 2017
Förlag: HarperCollinsNordic

Baksidetext: Det sägs att historien skrivs av de som överlever. Men jag vet att det inte är sant. Jag heter Tenley Lockwood, och snart kommer jag att vara död. Det här är min berättelse.

I den värld där Tenley "Ten" Lockwood bor tar livet inte slut när man dör. Tvärtom. Det är då det börjar. I det som kallas eviglivet finns två mäktiga riken som strider om människornas själar, och alla ställs inför ett val: Myriad eller Troika.






Mina kommentarer
När jag började läsa den här boken så kändes det otroligt uppfriskande att få läsa något helt annat än vad jag brukar göra och jag var hoppfull, det här kunde bli riktigt bra (idén var dessutom väldigt spännande tyckte jag!). Tyvärr så försvann det eftersom ett tag, för att sedan helt sakna någon magi och ja, det blev en pina att läsa ut den. Jag har mina teorier om varför jag kände så.

Dels blev det klart för mig att det här skulle föreställa någon romance, vilket jag tyckte skar sig med hela idén (och blev så otroligt töntigt att jag nästan skämdes). Nu brukar jag inte läsa så himla mycket av varken fantasy eller romance (och om det här också är för ungdomar? Det tycker jag inte riktigt passar för jag tyckte det var lite obehagligt på sina håll), så det är klart att det kan vara en orsak till att jag inte riktigt hängde med.

Och dels blev det något oerhört fruktansvärt uttjatat om det här med att välja vilken sida, Myriad eller Troika (som jag tror nämndes på vartenda uppslag), kombinerat med en ständigt högintensiv handling. Vad trött jag blev på det! Det går inte att alltid ha action eller dramatik, det måste varvas med lugna partier och lite annat, självklart blev jag alldeles matt och oberörd tillslut. 

Det fanns ett himla fint utgångsläge men det blev just så som man säger - upp som en sol och ner som en pannkaka. Väldigt synd, det blir ingen fortsättning i den här serien för min del.

onsdag 27 september 2017

Hemmet av Mats Strandberg


Bokens baksidetext
Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.

Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan. På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked. Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne. Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.

Mina kommentarer
Det här är egentligen inte min typ av smak vad gäller böcker, eller något annat i och för sig. Men jag tyckte boken hade en sådan spännande idé och att den sedan verkade omtyckt bland andra gjorde att jag inte kunde motstå att prova.

Men nja, jag vet inte riktigt, jag tyckte inte att den här boken var så kul. Jag kan se att boken är både välskriven och intressant med sitt innehåll så ett större intresse hade säkert gjort det mer givande. Men det var ändå helt okej. Det knepiga var nog att jag nästan förväntade mig att bli rädd, vilket jag inte blev (bara vid ett tillfälle under ett par sidor då det frös till i mig). Jag antar att jag stålsätter mig och vägrar behålla något mer hemskt på näthinnan och så förblir jag oberörd.

Jag tror kanske att det var något med Joel och Nina som inte utvecklade sig så starkt att jag höll mig fast. Men det är klart att jag ändå och kan se att Strandberg har skrivit en bok som kan krypa in på skinnet. Det finns en uppbyggande spänning och det finns en skräck i det här vardagliga som vi alla kan möta och som vi alla kan hamna i när vi blir äldre. Det var oerhört väl porträtterat av de gamla. Jag beundrar de som jobbar på ett sådant ställe efter att ha läst den här boken...

Norstedts 2017 978-91-1-307395-8 339 sidor

fredag 22 september 2017

Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben



Bokens baksidetext
Omtänksamma ekorrar, troget älskande korpar och sörjande hjortar - är det ens möjligt? Är inte dessa känslor endast förunnade människor?

Den passionerade skogsvaktaren och bästsäljande författaren Peter Wohlleben tar oss med på en resa till djurens allra innestå värld. Med hjälp av de senaste vetenskapliga rönen och personliga berättelser visar han på komplexa beteenden hos djuren, beteenden som tyder på ett högst emotionellt och livligt medvetande. Det står snart bortom allt tvivel: djuren är mer lika oss än vi någonsin trott. En fascinerande, upplysande och stundtals otrolig läsning.

Mina kommentarer
Efter att ha läst hans tidigare bok, Trädens hemliga liv, så hade jag med mig en liten misstanke om att det förmodligen inte skulle bli lika slående nu med hans bok om djuren. Och nej, det blev inte det på samma sätt förstås. För det känns lite som att vi redan har tagit till oss djuren och många känner nog redan en stor förståelse och respekt gentemot dem. Men det betyder inte att den här boken inte gav något. Det var på ett annat sätt, mer som mysläsning med mycket mumsigt tilltugg.

För det fanns en hel del nya och spännande upptäckter att ta del av (som den där svampen som nu har klassats som ett djur efter att ha visat prov på sin förmåga). För att inte tala om den ofantliga mängd kunskap och research som boken utgörs av. Wohlleben har gjort ett gediget arbete och samlat ihop det till mycket engagerande läsning. Hans egna fascination var tydlig och det gjorde att också jag följer med i samma känsla när jag läser. Jag kan nog säga att det inte går att inte läsa den här boken utan glädje.

Jag tyckte dock att hans egna personliga historier tog lite för mycket plats, även om det givetsvis också var sådär mysigt att läsa om. Men det hör lite ihop med att jag sedan tyckte att det allt som allt inte förekom tillräckligt mycket nytt att ta del av, jag hade velat ha det lite mer exotiskt. Men kanske låg ribban väldigt högt efter hans förra bok. För det mesta var det högst givande läsning, jag tyckte till exempel att den var mer följsam än trädboken. Upplägget med kapitlen är roliga och får med väldigt många olika situationer och frågor.

Det är ett väldigt stort plus att det tillsammans med den fina läsningen också finns en tydlig agenda där han vill höja djurens rätt (från de allra minsta till de som vi idag inte behandlar tillräckligt värdigt). Det älskar jag. Det har verkligen blivit tydligare nu, att djuren är så mycket mer finurlig och innerlig än vad vi har trott.

Norstedts • 2017 (2016) • 978-91-1-308030-7 • 214 sidor
Detta var ett recensionsexemplar från förlaget, tusen tack!

måndag 18 september 2017

Hundra omistliga ting av Lucy Dillon


Handling
Gina Bellamy börjar om på nytt efter ett år som hon allra helst skulle vilja glömma. Efter att ha gått igenom en sjukdomsperiod och därefter skilsmässa ska hon nu flytta från det vackra viktorianska huset till en betydligt mindre lägenhet. Alla saker som hon vårdat ömt så länge verkar inte längre passa den hon är. För att hitta sig själv igen bestämmer hon sig för att slänga det mesta hon äger. Endast hundra saker får hon spara, hundra personliga saker ska bli den nystart hon längtar efter.

Att rensa bland ägodelarna väcker minnen till liv som får Gina att omvärdera sådant som hon tidigare har trott på och tagit för givet. Och att börja om blir svårare än hon har tänkt sig.

Med hjälp av ett husrenoveringsprojekt, bästa väninnan och en hemlös greyhound vågar Gina till slut börja blicka framåt och se ljust på livet igen. Och när kärleken åter finns inom räckhåll vet hon hur viktigt det är att leva i nuet och ta vara på varje ögonblick av lycka.

Bakgrund
Efter att ha läst några Dillon-böcker och älskat dem så är det inte konstigare än att jag vill fortsätta såklart.

Recension
På en gång när jag börjar läsa så anar jag att det gömmer sig något hemskt där bakom, något som bit för bit blir allt tydligare. Samtidigt finns den här underbara feelgood-läsningen som jag gillar med Dillon. Men med tiden som karaktären växer när bilden klarnar om vad som har hänt så blir jag också alltmer dragen till Gina. Då är det svårt att inte vilja läsa vidare.

Med sådana här böcker gör det inte ett dyft att det mesta är förutsägbart för det är så njutningsfullt och mysigt att läsa ändå. Att det dessutom finns små detaljer i varje kapitel-start gillar jag. Själv tyckte jag det var extra roligt att den här boken handlar om utrensningar i lite anda utav minimalism som jag också hoppat på lite och inspirerats av det här året. Det blir en charmig ironi kring det samtidigt som kärnan i det hela får komma fram, vad syftet egentligen är. Det kan låta ytligt men det finns ett djup och allvar i det, som också kommer fram i Hundra omistliga ting. Hur boken sedan är upplagd med anpassningar utefter detta tyckte jag var passande och gjorde att det blev ett givande sätt att följa det hela utifrån.

Den här boken bjöd på underbar läsning där sidorna bara flög förbi och så var det en fin och berörande berättelse, vilket gör att den här boken förtjänar topp hos mig.

A Hundred Pieces of Me Forum | 2015 (2014) 978-91-37-14242-5 488 sidor

fredag 15 september 2017

Dags för lite distans


Det här inlägget var ganska långt och babbligt först, jag skrev det nog mest för min egen skull. Jag var i varje fall i någon form av lässtress och det var ganska nytt för mig, och lite skrämmande. Anledningen till att det blev så var för att jag har läst så väldigt mycket den senaste tiden och fortsatt pressa på i hög fart för att det finns så mycket som jag "måste" läsa. Jag hade gjort en väldigt ambitiös läsplan för mig själv, men så en dag sa jag bara stopp och strök hela den långa listan.

Tanken var att jag skulle läsa på sådär lite extra innan jag gör ett avbrott med all läsning under tiden som jag ska skriva på mitt eget. Jag tänkte inte köra igång med det riktigt än, men som sagt tog det tvärstopp så nu blir det på måndag som jag börjar och då är det i stort sett inget läsande som gäller för mig. Tufft på ett annat sätt, men jag har längtat efter att få hoppa in i en skrivbubbla och tänker att det också kan låta lässuget växa på sig igen. Även om det bara brukar ta någon dag ;) Förhoppningsvis hinner jag med de böcker jag tänkt läsa efteråt, senare i höst, även om jag inte ens vill tänka på det nu...

Jag tror jag behöver höja blicken lite och samtidigt vara här och nu, ta en sak i taget och ägna mig åt lite annat. Som skrivandet. Ut på långpromenader igen, alltså väldigt långt, även om jag inte har samma ro som i sommar att strosa runt. Och häromdagen började jag snickra ihop en egen bokhylla, ingen aning om det kommer bli bra, men det är roligt att vara lite kreativ och skapa sådär. Och i helgen ska vi åka och köpa färg så att jag kan måla om i två rum här hemma, det kommer bli så uppfriskande! Det kommer även bli målning av skrivbordet, lådorna, bokhyllan och lite annat. Längtar! När vi ändå är i väg ska jag också passa på ta hem några nya växter (vilket jag gör vid typ varje tur), just nu är jag inne för att ha sådana som hänger ner lite från krukan.

Det blev rätt långt det här ändå, men kanske lite mer sansat än innan. Bloggen kommer förmodligen rulla på lite lätt ändå, men annars vet ni vad jag sysslar med.

Jag sa det förut, att även om det blir lite mycket ibland, så är det för att jag älskar böcker och läsning, kanske lite för mycket :) Ta hand om er!

tisdag 12 september 2017

Veckans topplista - Blåa omslag

Ännu en tisdag med Johannas topplista och den här veckan är det dags att lista efter bokomslag med temat blått. Jag har valt att välja böcker som infriar detta gott och väl och som dessutom var böcker som jag gillade att läsa.



Simma med valar av Martin Almqvist - En slags reportagebok om en naturfotograf med fokus på just havets mäktiga djur som jag tyckte var väldigt innerlig och inspirerande att läsa.

Slow: lev livet långsamt! av Carl Honoré - En intressant fackbok som får en att just stanna upp och tänka, som hade ett rikligt innehåll och var lämpligt uppbygd. Många understrykningar!

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami - Den japanska författaren delar med sig om sina tankar om sin löpning och sitt skrivande liv, lättläst och intressant.

Störst av allt av Malin Persson Giolito - En spännande och välskriven rättegångsthriller.

Havets fångar av Michelle Paver - Del två i serien om Torak, Renn och vargen Ulv. Äventyrliga och medryckande ungdomsböcker som utspelar sig för 6000 år sedan.

måndag 11 september 2017

Bokligt blad och besök


Jag och bloggen är med i senaste numret av Svensk Bokhandel. Det är inte så stort, men jag svarar på en fråga om den bästa läsplatsen med ett par meningar. Tänk att jag får placeras tillsammans med en chefredaktör och en redaktionschef, hihi :)

Lohrs Pocket med mera, bild lånad av Tidningen Skriva.

Något annat som jag skulle vilja ta upp är det här med boklådor - eller de vanliga bokhandlarna - som det berättades om i senaste numret av Tidningen Skriva. De har det kämpigt nuförtiden, men i tidningen berättades det om en bokhandel som kombinerar bokförsäljningen med en del annat (vilket krävs idag) och jag tyckte det verkade så galet mysigt.

Bokcaféer, varför kan jag inte få ha en här runt hörnet? Det är nästan så att jag drar igång en själv. Vart kan det finnas något sådant, lite mindre och personligare och mysigare, runt Borås? Tänk att kombinera fika och böcker och föreläsningar och annat intressant, det lät så underbart. Jag hoppas innerligt att det får fortsätta finnas och mer därtill!

Brukar du besöka boklådor / bokcaféer? Berätta gärna om hur det är och vad du känner för det!

fredag 8 september 2017

Lite annat får plats


Hej på er den här fredagen! Hoppas ni har det bra!

Jag tänkte berätta lite kort att jag har startat en ny blogg. Det är inte så att jag slutar bokblogga, det kommer jag göra länge till (kan inte ens föreställa mig ett slut). Men jag vill så gärna skriva om lite annat ibland också. En av de sakerna är om mitt eget skrivande. Inte för att jag skriver så fasligt mycket (nu när det läses så väldigt), men för det så är det mycket funderingar och sånt runtomkring det, ambitionen är i varje fall att låta det ta mer plats nu/snart. Between me and the tree heter den.

Gudars, det är lite nervöst det här. För inte nog med det, nu har jag även skaffat instagram. Jag är lite rädd att göra något med det ännu, typ råka sända live eller nått. Men jag ska nog lära mig. Användarnamnet är betweenmeandthetree, än så länge har jag en blå hatt på bilden.

Så, då var det avslöjat. Jag tycker det är läskigt men eftersom jag velat det så länge så har jag nu tagit mod till mig. Bokbloggandet har hjälpt där.

Önskar er en fin helg, kanske med mycket läsning nu när det blivit så höstigt ute!

torsdag 7 september 2017

Den där Ferrante...


... är det något som jag har missat? Min nyfikenhet har växt sakta men säkert, nu senast för att jag hörde en liten jämförelse mellan den kvartetten och Betty Smiths Det växte ett träd i Brooklyn, som jag älskade, så då kanske det kan vara något för mig :) Det som är problemet är att det finns så oändligt mycket böcker ändå att läsa...

onsdag 6 september 2017

Kajas resa - en roman om ett brott av Carin Hjulström


Handling
Det ringer på dörren hemma hos frilansjournalisten Helena Åkerström och ett bud levererar en låda från en anonym avsändare. Lådan är fylld med gamla tidningsartiklar, foton, rättegångshandlingar och dagböcker. Överst ligger ett osignerat brev. Avsändaren förklarar att hon är svårt sjuk och vädjar till Helena att i egenskap av journalist gå igenom materialet och se om hon kan göra något av det. Det handlar om de mest brutala politiska mord som ägt rum i Sverige i modern tid – en grupp tsartrogna ryssar som 1919 torterade och mördade ett flertal bolsjeviker i exil och sänkte dem i en sjö norr om Stockholm.

Genom brevet får Helena också veta att hon inte är släktens första journalist. Det var Kaja Asklund, på 1910-talet en välkänd signatur i Stockholms-Tidningen. Enligt den anonyme brevskrivaren var Kaja väl insatt i historien om de tsartrogna ryssarnas brott och hon kände flera av förövarna.

Helena är först skeptisk, men blir alltmer fascinerad ju mer hon läser. Då hon dessutom får veta att Kaja försvann spårlöst i september 1919 ökar naturligtvis hennes intresse. Helena börjar anteckna och skriva. Hon gör omfattande research och mycket snart väcks historien och dess huvudpersoner till liv i hennes text.

Romanen Kajas resa bygger på en sann historia och skildrar såväl brotten som hur journalisten Kaja av en slump blev indragen i Ryssligans kallblodiga verksamhet i mellankrigstidens Stockholm.

Bakgrund
Svårt att inte lockas av en bok om en bok plus det tjusiga omslaget. I efterhand har jag kommit på att det var samma författare som serien om Frida Fors, som jag gillar mycket.

Recension
Idén till den här boken, att en bok i själva boken ska skrivas, tycker jag alltid verkar så spännande. Men jag vet inte vad det är, det tycks sällan fungera när för mycket avvikande text mot huvudpersonen förekommer. Det blir som att jag i stället inte fastnar för någon utav dem. Det finns inget djup, ingen dragning. Just den här boken har en parallell-handling som tar upp väldigt mycket plats och då blev det som jag var inne på. Plus att romanen som huvudpersonen Helena skriver inte föll mig så värst mycket i smaken, då kanske ni kan förstå att det blev ganska så ointressant för mig.

Kajas resa har de här krigstemat (eller politiska maktspel) som jag nästan börjar avsky nu. Jag lockas i stort sett aldrig utav det och snart kommer det krävas ett under för mig att plocka upp en bok som utger sig för att handla om något krig framöver. I Kajas resa är det mycket om Ryssland, och jag tror att det har samma effekt hos mig som med världskrigen och liknande. Jag har aldrig känt något lockande med det. Visst är det knepigt? Att vissa ämnen inte fungerar alls för en medan det för andra är superintressant. Det måste nästan vara så att jag i tidigare liv inte alls har haft någon koppling till sånt här (jag har väl i stället levt i bergen helt ovetandes hos någon urbefolkning, för det dör jag av nyfikenhet på, hehe).

Jag kan nämna att jag verkligen gillade att läsa två andra böcker av Hjulström, så nog vet jag att hon kan skriva och att jag har uppskattat läsningen av henne förut. Men det var som att jag inte kände igen henne i den här boken. Det var för enkelt och ointressant och innehöll inte några spänningsfaktorer för mig eller några överraskningar. Så för mig blev Kajas resa en besvikelse, tyvärr.

Forum 2012 978-91-37-13758-2 413 sidor

tisdag 5 september 2017

Veckans topplista - London

Den här tisdagens tema som Johanna håller i handlar rätt och slätt om London. Här kommer de fem bästa böckerna som jag har läst och som utspelar sig där.



Jag lät dig gå av Clare Mackintosh
Jag ser dig av Clare Mackintosh
Torsdagarna i parken av Hilary Boyd
Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon
Livet efter dig av Jojo Moyes