torsdag 28 december 2017

Veckans topplista - oläst 2017

Nu är jag ett par dagar sen i den här sista topplistan för året, som Johanna håller i, men det går nog bra ändå. Jag tänkte i varje fall att jag nog skulle komma på 5 böcker som jag hade tänkt läsa under 2017 men inte hann med. Det måste ju finnas massvis, ändå blir det lite svårare när jag inte är bland mina böcker just nu, så jag fokuserar mest på den här höstterminen. Det får bli dessa, tyvärr blir det inget omslag den här gången.

Främlingen - Diana Gabaldon (påbörjad en bit)
Doftande trädgårdar för de blinda - Janet Frame
(plus en till av henne samt ännu en bok ur min bokutmaning 3x3, kanske kanske kan jag få till och spurtläsa dem nu men känner inte så för det...)
Aprilhäxan - Majgull Axelsson
Blomsterspråket - Vanessa Diffenbaugh
Vålnadernas berg - Michelle Paver
(att det inte ens blivit att jag hann med denna ”korta” som avslutar serien...)

torsdag 21 december 2017

The artist’s way av Julia Cameron

Förlag: Tarcherperigee
Utgivningsår: 2016 (1992)
Antal sidor: 245

Bakgrundstext:  This international bestseller has inspired millions to overcome the limiting beliefs and fears that inhibit the creative process. First published twenty-five years ago, The Artist's Way is the seminal book on the subject of creativity. Perhaps even more vital in today's cultural climate than when it was first published, The Artist's Way is a powerfully provocative and inspiring work. In it, Julia Cameron takes readers on an amazing twelve-week journey to discover the inextricable link between their spiritual and creative selves. This groundbreaking program includes:
- Introductions to two of Cameron's most vital tools for creative recovery
-The Morning Pages and The Artist Date
- Hundreds of highly effective exercises and activities
- Guidance on starting a "Creative Cluster" of fellow artists who will support you in your creative endeavors
A revolutionary program for artistic renewal from the world's foremost authority on the creative process, The Artist's Way is a life-changing book. This 25th anniversary edition includes a new introduction from the author.

Mina kommentarer:
Det här är någon slags klassiker när det kommer till böcker, vägledning och sådant för personer som önskar driva sin kreativitet mer medvetet och avsiktligt. Så jag är glad att den dök upp för mig, för när den gjorde det så blev det så som det brukar bli - då dök den plötsligt upp överallt. Den är ganska gammal också, näsan lika gammal som jag själv, även om just den här boken som jag läste är i en ny upplaga. I varje fall så kom den när det var läge för det.

Det enda tråkiga med den tycker jag är att den är designad och uppbyggd såsom en kursbok, det ger lite dåliga vibbar. Å andra sidan är det ju vad det är, en slag kurs eller såsom det står väg mot en högre kreativitet. Nu har jag inte boken hos mig men tror det är 14 veckor som man följer och ska för det första läsa om det hon har att säga om olika stadier för ett kreativ liv med erfarenheter och exempel, med det dyker även upp en hel del uppgifter som Cameron vill att vi ska göra. Ja ni ser, det är väl en kursbok. Men om det får vara i det här fina ämnet, då gör det väl ingen? Jag tyckt faktiskt inte det, för den var givande och lärorik att läsa, jag har markerat mycket, stärkande och även om jag inte kan tro att det finns något i den här stilen att lära i det här diffusa ämnet (när det kopplas till kreativa riktningar av olika slag, allt skapande) så gör det ändå det. Jag är lite förvånad och glad över många kloka och finurliga svar som jag har fått på sådan som kan möta en.

Ett återkommande uppdrag som hon ger läsaren och som Cameron själv säger gång på gång att det är själva kärnan, det är det här med att göra sina morning pages (som alltså är uppfunnit av henne). Varje dag, tre sidor handskrift. Sådär flödesskrivning utan att tänka, ens på stavning eller att det ska bli läsbart. Även om de ska göras dagligen är det ju svårt, så jag ser hellre att jag sätter mig ner och skriver en sida än inget, men jag måste bli bättre på det ändå. Jag recenserade nyligen en bok i detta ämne, där författaren också nämnde i början att det är utvecklad från just den här boken. Writing down your soul av Janet Conner. (Båda böckerna riktar sig till alla typer och inte just skrivande sådana) Att jag läste dessa samtidigt i och med att jag önskade mig dem när jag fyllde år tyckte jag var smått otroligt, för jag visste inte om deras kopplingar.

Det går säkert att skriva en massa om den här intressanta boken. Jag gillar att det är lite av en klassiker och sådana får man ju inte missa, eller hur? Vi är ju många som drömmer eller vill ha lite mer av kreativa göromål omkring oss så det här är absolut en läsvärd bok. Bara man ser lite bortom designen på något vis så gillar jag den.

tisdag 19 december 2017

Livet vid ån av Annie Dillard

Utgivningsår: 1978 (1974)
Antal sidor: 260

Baksidetext: (Urval) Liksom Thoreau 1854 beskriver hon en människa för vilken den levande naturen är en ofrånkomlig upplevelsedimension. Skönheten i bådas världar är densamma. Ändå har mycket hänt. Annie Dillard kan aldrig släppa upplevelsen av meningslös ondska i den natur som för Thoreau framstod som i botten god. Men hennes intensitet är oavbruten.

Mina kommentarer:
Det här är en biblioteksbok som jag lånade från magasinet efter att ha läst om "nature writing" i somras, jag tog lite på chansning just den här boken eftersom det tycktes skojigt med en kvinnlig författare. Sedan var det förstås en bonus när jag snare läste att boken är en ""modern" Walden, som jag läste i våras. Det var faktiskt den tanken jag fick när jag såg boken med dess titel.

Jag tyckte att den var mysig att läsa. Spännande på något vis att läsa gamla tankar såhär, men också när det kretsade kring naturbetraktelser. De var säregna stundtals, alldagliga andra gånger. Så jag kunde njuta av läsningen av det hör en bit in men sedan kom jag av mig och jag löste inte hela boken. Men det tycker jag inte gör något, det känns skönt att kunna sluta om det inte är tillfredsställande. Det räckte gott för att bara känna på boken och skrivsättet eller bara få en inblick i den här författaren. Det var inte riktigt som Thoreau, tyckte jag, kanske till en början men här var det mer utdraget och mer på detaljer på något vis och sedan mer på i stort sett bara naturen. Kändes det som i varje fall, även om Dillard också gjorde referenser i sina tankegångar till ”vardagslivet”.Även om jag inte läste hela boken tyckte jag om den!

fredag 15 december 2017

Nu delar jag ut ett par bokklappar...

Nu har det blivit dags att dra vinnare till min utlottning. Det blev verkligen fler som deltog än vad jag hade trott, via instagram och här på bloggen, jag ville så gärna dela ut till er alla... men så valde jag att dela glädjen så många som jag kunde och lottade därför ut böckerna en i taget. Med vänsterhanden för intuition så blev vinnarna...

@katarinaspyssel som vinner boken Ljuset vi inte ser.

@dkhemisthlm som vinner boken Grace.

Grattis till er! Hoppas ni får mysig vinterläsning :) Jag har skickat ett pm till er på insta där ni deltog.

torsdag 14 december 2017

Nytt i hyllan • 30

Nu var det länge sedan jag knåpade ihop ett sådant här inlägg, tiden bara rusar och jag trodde nog att det hade ramlat hem fler böcker sedan sist än vad jag hittade i hyllorna. Kanske har någon redan försvunnit härifrån igen (Grace t.ex som jag har en utlottning på just nu). Men jag ser ju nu att det blev en hel del, hehe. Här kommer högarna med de böcker som jag åtminstone har kvar i hyllorna (gjorde det enkelt för mig och tog ett par av de bilder som jag redan visat på instagram).


Prylbanta av Elizabeth & Johan Ernfors
Sånger i skymningen + Änglarna dansar i gryningen + Pensionatet vid världen ände + Under vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson (oerhört tacksam för dessa som jag velat läsa länge!)
Amerikauret + Sågspån och eld (loppisfynd till min hemstadsserie, även om jag inte börjat läsa ännu...)
Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón (på tiden att jag läser sista delen!)
Happy Food av Ekstedt & Ennart
Sjusiffrigt av Anna Karolina
Drakviskaren av Lovisa Wistrand (pågående läsning)


Alla böcker utifrån Outlander-serien som jag kände direkt när jag började läsa den parallella mini-serien om John Grey att jag skulle gilla dem (även de tre böckerna är nykomlingar i hyllan). Dock inte den första boken, den var slut, men tror den finns nu och ska väl till mig och beställa den snart. Lånade och läste lite i den men hann inte avsluta innan jag var tvungen att hoppa på tåget norröver för julen ;)


Sprang även på dessa med den fina utgåvan av Harry Potter för 20 kr styck :)

... tur att jag inte har önskat mig böcker i jul ;) känner också att det här blev lite som en slags sammanfattning av lite läsning i höst.

söndag 10 december 2017

Lucka 10: Djurens språk


Idag är det min tur att få öppna en lucka till er i Julkalenderbloggstafetten som Sofies bokblogg håller i. Igår var det Sincerely Johanna som tipsade om The hate u give us av Angie Thomas.

När jag fick höra att temat var Bäst i bokhyllan tyckte jag först att det var ett omöjligt val, men så kom jag på, och så blev det genast självklart. Den bok som jag tycker är bäst i min bokhylla är Djurens språk av Carina Solöga Högman. Varför det? Jo för det är den lilla boken som jag har använt mest och återkommit mest till genom åren. Jag säger liten för den får plats i handflatan som ni ser på bilden. Men trots sitt lilla (smidiga) format så innehåller den ändå 800 djur.


I boken går det att söka upp alla de här djuren för att se vad de symboliserar och har för budskap med sig. Till exempel vid ett möte i drömmen eller i verkligheten eller om det bara är ett djur som dyker upp i tankarna. Vid varje djur står det med fetstil kort vad de menar och sedan "min gåva till dig är att ...", det tycker jag är så fint. Sedan står det också en liten kommentar i kursivt, kanske lite mer personlig från författaren, utifrån det här djuret såsom hur hon lärde känna det eller beskriver en situation. Jag älskar att söka upp olika djur i den här boken! Nu vet jag inte om det går att läsa texten, annars kanske det går via min Instagram, @lionslibrary, där jag också lägger upp bilderna. Klart jag var tvungen att ta uppslaget med lejonet ;)


Om det inte går att se kan jag alltid skriva ner vad mitt lejon säger mig :) "Ett öppet hjärta är ett modigt hjärta. Min gåva till dig går att vara modig. Var stolt över vem du är. Låt världen ta del av din begåvning och din visdom. Ett modigt lejon gömmer sig inte".

Jag kikade alltid i den här boken av mamma när jag bodde hemma och sedan när jag flyttade hemifrån var det självklart att också jag skulle få min egna. Det är nästan ett måste att ha den här om man fått smak på det tror jag :)

Jag gjorde lite research (men har haft glädje av boken ändå) och fann att boken grundar sig i schamanism och medicinhjulet. Shamanism är urgamla traditioner som syftar till att bevara hälsa, bota sjukdomar och upprätthålla balansen mellan människor och naturen. Den nordiska shamanismen är en del av den gamla indoeuropeiska kulturen och finns kvar än idag och har burits med genom diverse kloka personer liksom våra gemene folkliga tro såsom asatron. Medicinhjulet har jag ärligt haft svårt att få grepp om, men det är utifrån de fyra väderstrecken och syftar till att, genom shamanismen som betyder att se, att göra en slags resa i sig själv. En gammal kunskap för att kunna praktiseras i dagens värld. Källorna till detta är här och här / här. Men som sagt, boken är användbar och skänker gott glädje ändå.

I morgon är det Emmas tur från Systrarna böcker att öppna lucka nummer 11.

lördag 9 december 2017

Utlottning av Anthony Doerr´s böcker


Jag har publicerat ett inlägg på instagram om att jag har en utlottning av dessa böcker, men kände att jag absolut inte vill exkludera någon som också känner att de skulle vilja delta, så självklart ska alla som vill kunna göra det. Jag ser det som en liten julklapp, och att ge tillbaka en smula till er, även om paketet eventuellt inte kommer fram just på juldagen men hoppas det är ok!

För att vara med i utlottningen behöver du bara säga det i en kommentar i det här inlägget! Du får också skriva din mail så att jag kan kontakta dig i fall det skulle bli aktuellt. Det går bra att säga till om du bara vill vinna en av dem, det går också bra att vilja vinna åt en vän :)

(Det är inte så att det blir fler röster till de som deltar på Instagram. Jag har läst böckerna en gång men de är i fint skick!)

Anmälan är öppen fram till fredagen den 15:e december kl.18 då jag drar en eller två vinnare, lycka till!

fredag 8 december 2017

Sånger i skymningen av Camilla Davidsson

Förlag: Bladh by Bladh
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 289
Serie: #4
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: Två år efter sin första pilgrimsvandring till Santiago de Compostela i Spanien har Emma lyckats genomföra de livsförändringar hon bestämde sig för under vandringen. Nu, i slutet av en intensiv sommar på Fårö, där hon drivit pensionat Solgården, är hon redo för en ny pilgrimsvandring. Hon ser fram emot lugn och ro och tid att tänka över vart förhållandet med Olle egentligen är på väg. Hennes barnlängtan är stark, medan Olle har lagt småbarnsåren bakom sig får många år sedan. En av dem måste kompromissa om de inte ska gå skilda vägar frågan är bara vem?
Men pilgrimsvandringen blir inte den välbehövliga tid för reflektion Emma väntat sig. Den får istället ett abrupt slut när ett samtal hemifrån vänder uppochner på allt. Emma måste resa hem till Sverige igen och en gång för alla konfrontera sitt förflutna ...

Sånger i skymningen är den fjärde fristående boken i serien om Emmas sökande efter livsinsikt och kärlek. Boken är inspirerad av Camilla Davidssons personliga erfarenheter av pilgrimsvandring såväl som familjerelationer och kärlek.

Mina kommentarer:
Vad jag har förstått så var det inte meningen att det skulle bli en fjärde bok om Emma, men för mig kändes det väldigt naturligt och jag återsåg henne gärna. Man vill verkligen veta hur det ska gå för henne. När man sätter sig ner börjar läsa i dessa böcker så sugs man in och det är väldigt svårt att sluta.

Det är väldigt starkt och verklighetsförankrat. Det märks att mycket, eller hur stor del det nu är, som är självupplevt från författaren för det berättas och skrivs om på ett så levande sätt att det är berörande att läsa. Jag tror säkert att många som jag kan känna igen sig och gripas tag, både för det goda och det onda som händer.

Men jag har bara en liten tanke, men som jag tycker ändå fungerar bra i de här böckerna, men som jag har stött på eller i varje fall reagerat över i de några av de böcker som jag läst på sistone. Och det är det här med att gå till en terapeut eller psykolog. Nu kanske det är bittert av mig att säga att det är väl bra för dem. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha fram, det är i varje fall en bra bit ifrån min egen erfarenhet. Det verkar både läskigt men också skönt att kunna bolla med en expert. I dessa böcker om Emma tycker jag som sagt att det ändå lämpar sig för de här lite djupare meningarna som förekommer, det kanske rent av krävdes för att föra Emma framåt och fundera runtomkring såsom hon har gjort. Att följa Emma har i varje fall varit mycket givande, intressant också med de här inslagen och överlag när det finns mycket klokt som snurrar runt det förhastade.

Det känns lite märkligt att det är slut med dessa böcker nu, kanske. De sätter sig verkligen. Känns så verkligt, som jag varit inne på. Sånger i skymningen var en väldigt fin avslutning och lika berörande som de tidigare delarna i serien. Lättsam och tung läsning på samma gång!

torsdag 7 december 2017

Vem bryr sig? av Therése Lindgren

Förlag: Forum
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 175

Baksidetext: 2016 års bäst säljande författare är tillbaka!
Efter fjolårets succébok om psykisk ohälsa är Therése Lindgren tillbaka med en uppmaning till oss alla att börja bry oss - om oss själva, hur vi lever, vad vi äter, och inte minst: om djuren.
Djurrätt är en hjärtefråga för veganen Therése och hon skildrar här hur det gick till när hon blev medveten om djurens situation och stegvis blev vegetarian och vegan. Det blir en personlig berättelse om ett uppvaknande och även en introduktion till ett djurvänligare liv.

Okej, alla människor kanske inte vill bli veganer, men var och en kan hitta sin grej att engagera sig i. Det handlar om hur man vill leva sitt liv, vad som är viktigt för en själv. Klyschan stämmer ju: ingen kan göra allt, men alla kan göra något. För allt hänger ihop, det gäller att ta ansvar och orka bry sig.

Mina kommentarer:
Jag tycker det är så fint hur en sådan inflytelserik person också engagerar sig i så här viktiga frågor. I den här andra boken skriver Therése Lindgren framförallt om djuren och att se över hur vi lever våra liv. Det som blivit så naturligt som en tradition, hur det kanske inte är så sunt och vänligt ändå.

Sådana här frågor om djurrätt liksom att avstå från att äta djur överhuvud taget tycker jag känns viktiga och helt rätt, samtidigt är jag ju inte vegetarian heller, eller vegan... dessa skillnader är lite diffusa. Men, nu i den här boken berättar hon om bland annat hennes egen resa (som när hon gick från att frossa i kräftor till att helt avstå från dem för att också det hade blivit motbjudande när hon började reflektera kring innebörden) och med annat kring det här såsom fakta, exempel och allmän pedagogisk förklaring så att det också ha satt sina spår i mig.

Däremot kan jag verkligen tänka mig att det är en annan sak, betydligt starkare, att få en inblick i dessa frågor genom att se det på video. Att se en rörande bild med ett djur och ljuden som tillkommer. Therése har sett många youtube-videor om djur som far illa och vad köttproduktionen och annat där vi använder djur, hur de egentligen har det. Det kanske räcker att läsa om hennes beskrivning, även om jag kanske borde... det verkade i vilket fall ofattbart grymt. Jag förstår egentligen inte hur dessa frågor kan vara på sätt och vis uttröttande att höra om. Som när det kan kännas besvärligt när någon inte äter kött eller avstår från något annat i djurrättssyfte. Det visar lite på det här jag nämnde i början, att det har blivit en tradition. Något självklart. Framförallt är det kanske vår metod och vårt icke-reflekterande som är lite på sniskan, och mängden...

Men inte för att vi ska slänga iväg våra gamla vanor rakt av. Det jag gillade allra mest med poängen i den här boken är att Therése verkligen menar att vi måste ta det steg för steg och det kan inte bara gå över en natt. För då blir det bara bakslag, och det känns inte roligt. Det var skönt att läsa. Ett steg i taget. Det fixar jag.

Jag kunde dock tycka, främst i början men sedan antar jag att jag kom in i det, om jag ska jämföra med hennes förra bok (Ibland mår jag inte så bra), att språket i den här boken var lite mer vardagligt prat. Eller ganska mycket. Kanske var det mer naturligt och direkt från henne som person som kom fram, som att hon diskuterade med sina vänner. Det här är å andra sidan personligt frågor och det gör också att det känns mer lättillgängligt att läsa, till skillnad om det skulle berättas tyngre och torrare med fakta och saklighet.

Kort och gott är det här en viktig bok som berättar om att vi kanske bör tänka oss för hur djuren faktiskt har det, de som vi i stort sett dagligt utnyttjar. Och att vi kan börja resan väldigt lite till att börja med, att lägga till saker eftersom. Det är okej, det också, bara vi bryr oss.

fredag 1 december 2017

Writing down your soul av Janet Conner

Titel: Writing down your soul - how to activate and listen to the extraordinary voice within
Förlag: conari press us
Utgivningsår: 2008
Antal sidor: 255

Baksidetext: You could pray, or meditate, or dream, or visit a shaman, or a minister, or a hypnotherapist. With so many routes into inner consciousness, why write? Of all the ways to get in touch with God, as you understand God... to hear the small, still voice pointing you in the right direction... why take the time to write? One reason: it works. It works amazingly well. If you want to engage in a vibrant conversation with the wisdom that dwells just a hair below your conscious awareness, write. Write every day, at approximately the same time, with passion, honesty, and the intention of speaking with and listening to the voice within.

Janet Conner was escaping a terrible situation of domestic abuse. While trying to ? gure out how she and her son could live and how they could eat, she realized she had hit rock bottom. With no other advisors, she listened to her own inner voice, which told her to start writing. As she did, Janet's inner voice gained clarity and strength, and she felt an incredible connection to the divine, and almost immediately miracles began to happen. Today, research scientists in psychology, physics, biochemistry, and neurology are providing peeks into what consciousness is and how it works. Their findings give us intriguing clues as to what is actually happening in and through our bodies, minds, and spirits as we roll pen across paper. Writing Down Your Soul explores some of this research and instructs readers how to access the power and beauty of their own deepest selves.

Mina kommentarer:
Det här var en bok som jag inte riktigt minns hur jag upptäckte den, men jag önskade mig den och fick den när jag fyllde år i somras och det är jag glad för, för den var väldigt bra. Den gav väldigt mycket, både på ett mer konkret och vad ska jag säga, intelligent sätt genom att det rymmer så himla mycket i den. Samtidigt är den också personligt engagerande utifrån författaren.

Boken handlar alltså om de här så kallade morning pages. För de som inte hört talas om dem är det ett koncept från Julia Cameron att skriva 3 sidor på morgonen (vilket det sällan blir men huvudsaken är att göra det), sådär flödesskrivning (stream of consciousness). Utan att tänka, skriva snyggt eller funderar något annat överhuvud taget så skriver man helt enkelt av sig. För lite olika anledningar och orsaker och ändamål, för att lätta på sinnet, få klarhet, svar eller något annat. Cameron pratar om den här aktiviteten för kreativa själar (alltså inte bara skrivmänniskor såklart, egentligen är det öppet för alla ju), och i den här boken sker en djupdykning i vad som händer när vi pratar med oss själva eller vad det nu är genom skrift. Att skriva är ju oerhört befriande.

Dessutom finns mängder utav inledningar och ingångar till olika saker att skriva om, ni kan inte förstå hur många! Det kryllar av dem.

Jag gillade alltså den här boken. Om jag har något att påpeka så är det väl att jag kände någonstans att det blev en smula för mycket, ändå, på något vis. Hon nämner till och med i efterorden att hon förmodligen inte fick med allt hon skulle vilja. Inte så mycket less is more. Men samtidigt tycker jag inte att det är överflödigt heller, det är mjukt och härligt att läsa och uppmuntrande, så vänskapligt på något vis. En viktig sak som författaren också drar om och om igen är att vi alla får skriva så som vi själv vill och på det sätt vi vill, det är ju ändå för oss själva det gäller. Samtidigt som jag gillar det här, så är jag också lite rädd för att dyka ner i tankar och att känna, men antar att jag får bita i och våga typ, för jag tror också att det blir på ett något distanserande sätt genom att göra såhär.

torsdag 30 november 2017

Julkalenderbloggstafett 2017


I år är jag med i en bloggstaffet för bokbloggar för att räkna dagarna till jul. Det är Sofies bokblogg som arrangerar och temat är Bäst i bokhyllan. Det kan ju tolkas på olika sätt och kanske kan det vara knepigt att välja, men för mig var det självklart, men vad jag svarar får ni se här på bloggen den 10:e december :) Här nedan är hela ordningen för de andra som också är med:

14. I regnet
20. Enligt O
  24. Snowglitter

Så i morgon är det faktiskt redan (!) december och bloggstafetten drar igång, kul! :)

tisdag 28 november 2017

Veckans toppslista - höstens bästa

Det har blivit dags att lista de fem böcker som jag tyckte allra mest om att läsa den här hösten, i den topplista som Johanna håller i, här är mina höstfavoriter:


Världen utan dig av Jill Santopolo (snyftande kärleksroman, check)
För att kunna leva av Yeonmi Park (gripande levnadsskildring, check)
Sjusiffrigt av Anna Karolina (skojig spänningsroman, check)


Happy Food av Ekstedt & Ennart (uppochnervändande matbok, check)
Writing down your soul av Janet Conner (finstämd guidande själsbok, check)

med andra ord... så bjöd dessa böcker på sitt egna vis mig underbara lässtunder :)

måndag 27 november 2017

Happy Food av Ekstedt & Ennart

Titel: Happy Food - om hur mat och lycka hänger ihop
Författare: Niklas Ekstedt & Henrik Ennart
Förlag: Bookmark
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 238
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Baksidetext: Epidemin av psykisk ohälsa är en folksjukdom som hänger tätt samman med västerländsk matlagning. I Happy Food ser vi hur det mentala välmåendet går att påverka hemma i köket.

I denna bok guidas läsaren pedagogiskt och underhållande genom den allra senaste medicinska forskningen. Där andra böcker slutar i tarmen, börjar Niklas Ekstedts och Henrik Ennarts revolutionerande exposé just där, eftersom där finns fler nervceller än någon annanstans utanför hjärnan.

Happy Food är en kompanjon i vardagen även utanför köket med handfasta och inspirerande råd. Ennart och Ekstedt navigerar elegant mellan allt från må bra-shoten att starta dagen med och den perfekta antiinflammatoriska burgaren till super-rödbetsjuicen som även fungerar som viagra.

Mina kommentarer:
Jag tror nästan jag tjöt rakt ut när jag fick en förfrågan om jag ville läsa den här boken, för mig fanns det inte en millisekund av tvivel. Jag behövde en sån här bok nu. Jag behövde liksom bara lite recepttips, för det hade blivit så klent med inspiration den senaste tiden, men att det dessutom skulle hjälpa mig att pigga upp mig lite, enorm bonus.

Det här blev en sådan bok för mig som sätter sig så pass starkt att något förändras, kanske för gott. Jag har sällan haft något större intresse för mat och att hitta på recept (för några år sedan kom ett litet intresse när jag hörde in IFD mat, men den var så smal), nu däremot har jag plötsligt blivit intresserad av att koka ihop råvaror utifrån de kriterier som de nämner i boken. Det är väldigt enkelt och variationsrikt. De pekar just på att vi måste äta lite av allt, även om det finns många begränsningar i och med att vi nuförtiden har utarmat så mycket näring i maten och hamnat lite på sniskan. Men överlag känns det ändå inte som något främmande att ta till sig. Det tycks som en hel uppsjö av möjligheter.

Jag har redan börjat tänka mig för och handlat, lagat och ätit mycket utav det som tas upp i boken. Vissa saker är det som jag tidigare har ägnat mig åt, men nu fått en nyvunnen kraft till att göra det igen. Sedan lite annat smått och gott som piggat upp. Det ena leder till det andra.

Men det som jag nu nämnt är främst det som tas upp i den andra delen när det svämmar över av exempel, recept och riktlinjer att förhålla sig till. I den första delen är det forskningen och lite av en grundutbildning som äger rum. Jotack, den satte sig också. Jag var ganska chockad över vad jag läste där. Med ens så fick jag en förklaring och sådan runtomkring exakt vad vi gör fel med kosten och riskerna med det. Jag gillar egentligen inte att peka för kost på ett sådant sätt som det brukar göra, har alltid hållit mig borta från det. Men här har det som sagt framställts på ett väldigt uppmuntrande sätt, variationen är stor och lusten kommer naturligt.

En liten tanke fanns i mig om det här med att allting är så nytt, med forskningen, att det är först nu (till och med många gånger i slutet av sommaren det här året) som resultat har bevisats. Precis som de nämner kommer det här förmodligen bara att explodera framöver och jag hoppas fler läser om detta.

Innan det blir alltför långt, jag har lärt mig så himla mycket som jag kan surra runt om, så låter jag det vara så här. Happy Food är en fantastisk och innehållsrik bok som ger mig både ett varför och ett hur när det kommer till den mat jag bör äta för att må bra och ha det gott. Det här är bara början på den resan.

fredag 24 november 2017

Sjusiffrigt av Anna Karolina

Förlag: Bookmark
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 385
Rec.ex: Från förlaget, tack!

Baksidetext: En sen kväll kidnappar Julia, Carla och Nikolina en ung miljardär. De är noggrant planerade, stenhårda och effektiva. Ingenting kan gå fel. Men när lösensumman uteblir tvingas de till nya brott. Allt kompliceras ytterligare när miljardären hamnar på sjukhuset där Julia är läkare. Hon faller handlöst för sin patient. Under tiden arbetar sig polisen allt närmare kidnapparna, men har svårt att tro att det är kvinnor som ligger bakom de råa brotten.

I Sjusiffrigt ställs vänskapens lojalitet mot attraktionens kraft. Det är en hårdkokt polisthriller med gripande intrig och oväntade förvecklingar. Tre barndomsvänner som flyr från sitt förflutna och rusar rakt mot en oförglömlig upplösning.

Mina kommentarer:
Jag är så glad att jag vågade mig på att läsa något utöver det som jag vanligtvis dras till. Men det var något med att det är kvinnor som gör brott som lockade mig, och det var himla tur att jag nappade för jag fick mig en väldigt bra läsupplevelse.

Åh, det var så bra, hjärtat bara dundrade av spänning och det fanns inte en sida utan att det var intressant och roligt att läsa och dessutom kunde jag inte hålla mig för att skratta till vid ett flertal tillfällen. Det var så underbart att läsa. Allt fanns liksom, dragning från början till slut och det finns inte ett uns av besvikelse, tvärtom, vilken omväxling jag fick.

Det bästa är förstås interaktionen mellan de olika karaktärerna. Alla var intressanta och det blev så fullkomligt underhållande att läsa hur det utvecklades, hur de snörde in sig i varandra och hur de från olika håll hade sina egna mål och motiv men det krockade ju minns sagt, men ändå får jag hänga med och det fortsätter så att jag knappt står ut. Underbart, återigen. Jag skulle kunna dar det här vidare och prata om allt som var så roligt att läsa med de olika personerna (det har jag i och för sig redan gjort, gång på gång berättat vad det är som händer i den här boken egentligen, för de här hemma, för jag kunde inte låta bli), men här så skippar jag det. Jag tror det går fram ändå att jag fullkomligt älskade att läsa den här boken. Att jag kan tycka en sådan här bok kan vara rolig, det var något nytt. Och spännande, såklart.

Helt klart mycket givande läsning!

torsdag 23 november 2017

Finally Fall Book Tag

Jag är lika sen som Mollie Reads att besvara den här taggen, där jag hittade den igår. Men än går det nog ganska bra tror jag, det var så fina frågor så jag ville gärna göra det. Så, här kommer frågorna:

1. In fall, the air is crisp and clear. Name a book with a vivid setting!
Den sista konkubinen av Lesley Downer var väldigt levande att läsa och det bästa är att det var så oväntat. Men den var underbar att läsa trots sitt sidantal och så väldigt intressant med de historiska inslagen kring Japan.

2. Nature is beautiful . . . but also dying. Name a book that is beautifully written, but also deals with a heavy topic like loss or grief.
Det finns ju en väldans många så då får jag säga en personlig favorit, In i skogen av Jean Hegland. Systrarna i den har verkligen förlorat en massa på olika fronter och har det inte lätt men som jag njöt av att läsa den för det fina språket och berättandet.

3. Fall is back to school season. Share a nonfiction book that taught you something new.
Happy Food - om hur mat och lycka hänger ihop - av Niklas Ekstedt och Henrik Ennart. Har inte recenserat den här än men gisses så den har satt avtryck, att säga att jag har lärt mig något känns som en underdrift.

4. In order to keep warm, it’s good to spend some time with the people we love. Name a fictional family/household/friend group you’d like to be a part of.
Emma Hambergs serie om Rosengädda. Nu var det ett tag sedan jag läste bok nummer två men minns ändå den underbara härliga och familjära känslan som jag gärna hoppar in i.

5. The colorful leaves are piling up on the ground. Show us a pile of fall-colored spines!

Här är några höstliga böcker, även om kritvita skulle vara mer lämpligt för landskapet utanför :)

6. Fall is the perfect time for some storytelling by the fireside. Share a book wherein somebody is telling a story.
Señor Peregrino i boken med samma namn av Cecilia Samartin berättar en historia som också är en stor del av boken, han gör det på bästa möjliga sätt som han kan.

7. The nights are getting darker. Share a dark, creepy read.
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón är kanske inte direkt mörk i första slaget, men det är ohyggligt mycket mystik och nog faller det ner i mörker under bokens gång. Otroligt fängslande och underbar bok.

8. The days are getting colder. Name a short, heartwarming read that could warm up somebody’s cold and rainy day.
Jag hakade upp mig på kort för det vet jag inte men om jag struntar i det så är Jag ger dig solen av Jandy Nelson en uppiggande och alldeles ljuvlig bok.

9. Fall returns every year. Name an old favorite that you’d like to return to soon.
Det var två år sedan jag läste In i skogen av Jean Hegland så jag kanske ska ge mig på en omläsning av den, den är inte så värst lång heller och dessutom har jag inte tagit mig tid att läsa om böcker än. Det skulle jag vilja prova.

10. Fall is the perfect time for cozy reading nights. Share your favorite cozy reading “accessories.”
Min hund såklart, som får sova bredvid och helt nöjd, liksom jag, efter dagens långpromenad och sen kan jag läsa på i godan mysig ro.

11. Spread the autumn appreciation and tag some people!
Alla som känner sig manade att kasta sig över den här taggen innan den blåser bort ;)


onsdag 22 november 2017

Änglarna dansar i gryningen

Författare: Camilla Davidsson
Förlag: Badh by Bladh
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 329
Serie: #3
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: Ett år efter pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela är livet rörigare än någonsin för Emma. Hon stressar och vantrivs på jobbet och spenderar sommaren på Fårö för att återhämta sig. Där har hon mot sin vilja blivit förtjust i Olle, en tjugo år äldre läkare som hon hyr en stuga av, och dessutom inlett en romans med jämnårige fondmäklaren Alex.

När Emma får ett chockerande och omtumlande besked lämnar hon brådstörtat Fårö. I Stockholm återförenas hon med Alex, men hemkomsten blir allt annat än enkel. När valen blir för stora och svåra flyr Emma till väninnan Harriets hotell på Mallorca. Men kan en kort vistelse i bildsköna Deià verkligen hjälpa henne att fatta de beslut som krävs för att finna mening och lycka i tillvaron?

Mina kommentarer:
Det händer så mycket kring Emma, och framför allt inne i henne när hon gör sitt bästa för att skapa sig en önskvärd tillvaro. Mycket pockar på, mycket svänger runt och förut har jag känt mig en smula skamsen men ändå nyfiken och villig att följa med Emma i de val som hon gör för att se hur det ska gå. Det är lätt att fastna. Men nu däremot, i den här boken, så är det som att något har ändrats lite för nu jag blir i stället imponerad över henne, över hur hon har växt genom böckerna på något vis, fast hon kanske själv inte känner det riktigt. Men inte för att det blivit enklare, precis. Det har varit underbara läsupplevelser att får lära känna henne i de här känslomässiga stormarna. Det liksom sätter sig, hennes resa, för det känns så verkligt allting.

Jag var nära att säga alldagligt, men det är inte riktigt så jag menar, mer att det är igenkännande och så verklighetstroget såsom livet är med sitt djup och det är berörande att läsa. Vid ett par tillfällen trillade ett par tårar fram från en mening till en annan och ganska ofta var det jobbigt att läsa, för det dras fram en massa tankar hos mig men det var ändå alltid så njutningsfullt att läsa och följa henne. Jag ville läsa vidare, bums. Jag i stort sett sträckläste boken och tyckte väldigt mycket om den, kanske mest av dem alla om Emma.

måndag 20 november 2017

Kraften av Siri Pettersen

Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2016 (2015)
Antal sidor: 529

Baksidetext: Alla i Ginnungad visste vem hon var, eftersom hon till synes var själva symbolen för allt de hatade. Hon var Dreyris stora hopp. Beviset på att de alltid skulle styra enväldigt.
Dreysil, det första landet, är en kall värld där svaghet föraktas. Det är också en del av Hirkasarv, hennes fars hemland, dit hon har återvänt för att rädda Ymslanden och Rime. Men de likföddas törst efter Kraften är enorm och Hirka inser att krigen som hon vill stoppa är oundvikliga.

Kraften är tredje och avslutande delen i serien Korpringarna, en storslagen fantasyberättelse om makt, hat, högmod - och brinnande kärlek.



Mina kommentarer:
Ah, det känns då skönt att ha fått avsluta en serie, och just den här tycker jag känns häftig för jag tycker det är en spännande idé och allt runtomkring. Kanske väntade jag lite för länge sedan bok nummer två för det tog ett tag innan jag kom på vad som hade hänt. Men det gick bra för det finns alltid ett driv framåt i dessa böcker. Kan kanske kan tycka att det känns lite väl som att det alltid är "andan i halsen" på något vis, det kanske är språket som känns av.

Annars är det i stort sett samma anda som i de tidigare böckerna, Odinsbarn och Röta. Det är spännande och häftigt på något vis, upptrappningen oundviklig och så finns det starka band som nu ställs på sin spets. Hirka är minsann en stark karaktär, gillar hennes position i allting och vad hon kämpar för (och som jag nämnde vid förra boken så är författarens tillsägelse alltid så fint och sånt gör alltid det lilla extra). Men som jag nämnde kan det vara svårt att hänga med i böckerna, varför vet jag inte. Något bidragande är i varje fall att låta det gå för lång tid till nästa bok när man väl bekantat sig med världen, situationen och språket.

Jag ska inte säga något om slutet mer än att det var episkt och gör en inte alls besviken för en sådan här trilogi, det är en så annorlunda och spännande värld och historien är väl värd att dyka ner i. Även om jag inte tillhör den största fanskaran så är jag glad att jag läst dessa böcker om Korpringarna.

fredag 17 november 2017

Ord efter ord efter ord


Åh förlåt att jag är lite borta från bokbloggsvärlden nuförtiden. Men det är ju november och jag är helt inne i nanowrimo och att bara skriva på. Nu är det bara ett par veckor kvar, och jag måste bara få fokusera på att klara det här, att skriva alla orden för jag är alltför envis och tävlingslysten för att inte göra det...

Jag försöker läsa lite mellan varven men det går ganska segt och dessutom är det så många olika böcker som jag håller på att läsa. Men det är ett uppskattat avbrott, och det är bra böcker dessutom!

Det gick ju lite som det gick med skrivandet i början på hösten och så blev det att jag hoppade på det här smågalna skrivprojektet, helt utan att ha planerat någonting att skriva och det har varit nytt för mig. Men jag har lärt mig massor och framförallt är det skönt att få prova på att skriva lite olika saker och bara träna och få skrivvana, till skillnad från att nöta på med en och samma historia. Eftersom jag alltid blir så frustrerad och tyngd av att jag inte kan skriva så som jag vill så tror jag det är bra att jag gör såhär, skriver på om annat och så får jag återkomma eller vad jag nu gör med alla idéer senare, bara att jag skriver.

Jag törs inte säga det men det känns så kul och som att jag tar mig framåt eftersom jag vågar lite mer nu med skrivandet. Och den tiden måste komma den också, för jag vill ju det. Men hur som helst! Böckerna lämnar mig inte, jag läser på lite mellan allt skrivande och alla funderingar och så blir det en läsperiod sen när november är över. Ska komma ikapp och läsa era bloggar då också! Ha en fin helg! :)

onsdag 8 november 2017

Sagan om Lord John Grey av Diana Gabaldon


Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: 2017 (2003, 2007, 2011)
Rec.ex: Från förlaget, tusen tack!!

Ett delikat uppdrag
Antal sidor: 316
Baksidetext: Plikt och ära
London 1757. Sjuårskriget och kampen mellan England och Frankrike om herraväldet i kolonierna har just inletts. Lord John Grey, ansedd adelsman och hög officer i Konungens armé, har fått ett dilemma på halsen. Den tilltänkte gemålen till hans dygdiga sextonåriga kusin tros ha drabbats av franska smittan och lord John måste med stor diskretion ta reda på om detta är sant.
   Men han avbryts av akuta tjänsteplikter. En officerskollega har blivit mördad och lord John får uppdraget att utreda omständigheterna. Viktiga, topphemliga militära dokument har stulits vid en arméförläggning och den döde officeren tros vara den skyldige. I jakten på mördaren och i efterforskningarna om den lastbare fästmannen får läsaren följa lord John på en oförglömlig resa i Londons historiska miljöer, från East Ends eländiga fattigkvarter med bordeller och stinkande rännstenar till Mayfair och överklassens eleganta salonger.

Svärdets brödraskap
Antal sidor: 441
Baksidetext: En förödande sanning
Året är 1758 och sjuårskriget är i full gång. Officeren lord John Grey är en dödlig familjehemlighet på spåren. Hans far, hertigen av Pardloe, sköt sig några dagar innan han skulle ha ställts inför rätta anklagad för förräderi och beblandning med jakobiter. Nu, sjutton år senare, är familjenamnet rentvått och dess ära återupprättad, men ett förestående bröllop blåser nytt liv i skandalen.
   Lord Johns bror Hal befaller sin bror att inte ägna saken någon uppmärksamhet. I sin frustration vänder sig lord John därför till en man som har varit såväl hans fånge som hans biktfader: den skotske jakobiten James Fraser.
   Men kriget, en förbjuden kärlekshistoria och Jamie Frasers egna hemligheter försvårar lord Johns sökande efter sanningen. När Fraser slutligen ger honom den saknade biten i ett förbluffande pussel måste lord John bestämma sig för om familjens ära är värd priset av hans eget liv.

Fången från Skottland
Antal sidor: 447
Baksidetext: En förbjuden passion
Helwater, England 1760. Det skotska upproret har slagits ner och rebellen Jamie Fraser lever ett stillsamt liv som frigiven krigsfånge. Om nätterna hemsöker minnen av den förlorade hustrun Claire och deras gemensamma barn hans drömmar.
   I London tar adelsmannen och officeren lord John Grey emot ett paket. Det innehåller dokument som pekar mot en stor konspiration och överhängande fara. Men vissa av texterna är skrivna på det sällsynta tungomålet ersiska, som lord John inte kan tyda. Och han känner endast en som kan det: Jamie Fraser.
   Snart befinner sig lord John och Jamie Fraser på en resa mot Irland, ett land vars slott och mossar ruvar på hemska hemligheter. Ofrivilligt förenade jobbar de mot samma mål, och påminns om de känslor som en gång band dem samman.

Mina kommentarer om dessa böcker:
Jag har knappt hört talas om Diana Gabaldon tidigare, eller hennes tv-serie Outlandet, men när jag fick frågan om att läsa den här serien om John Grey med boken Fången från Skottland så tackade jag efter lite tvekan ja. Det som var bekymmersamt var det här med att jag skulle behöva läsa utanför serieordningen och det brukar jag inte göra. Men det lät så pass spännande att jag ville testa ändå.

Så när jag börjar läsa faller jag genast för det, jag älskade språket! Det var så livfullt, roligt och så lätt att bara vilja hänga med och se vad som händer. Så jag läste vidare men så växte en känsla av att jag har missat en massa, vilket jag förmodligen har men så fick jag ändå chansen att läsa böckerna i ordningen med den här serien och det är jag väldigt tacksam för.

Ett delikat uppdrag var dock lite knepig tycker jag. Kanske beror det mest på att handlingen i just den boken hade en märklig scen. Däremot gillade jag att följa Grey och hans väg för att ta sig an de uppgifter som han får, det fanns ett driv och som de andra böckerna byggs det upp en mystik som uppskattas.

Med Svärdets brödraskap så kom jag en bit in i boken att tycka mycket om den, framförallt när jag lärde känna Grey mer. Det här med att han är gay i den där tiden gör det onekligen spännande och annorlunda, men jag gillar verkligen hur karaktärerna speglas fram på det här lättsamma sättet som får mig att läsa vidare. Mot slutet var det riktigt spännande.

Så till Fången från Skottland som jag tyckte allra mest om. Där kom John Greys mjuka sida fram ännu mer och det tyckte jag var så fint att läsa. Det var också intressant när han samspelar med Jamie, han som då är en mer huvudperson i de andra böckerna som jag bara måste läsa nu. Jag hade dessutom kommit att fastna mer för karaktärerna att det var så njutningsfullt att läsa, jag gillar Gabaldons sätt att berätta mycket. Det här är äventyrliga böcker som engagerar och som dessutom bygger på intressant historia.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag gillar dem mycket, framför allt språket, spänningen och det här historiska samt den humor som smyger sig in, det är inlevelsefullt och jag kommer nu att läsa Gabaldons huvudserie med Jamie och Claire, det ska bli intressant.

tisdag 7 november 2017

Ibland mår jag inte så bra av Therese Lindgren

Förlag: Forum
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 139

Baksidetext: Att må dåligt psykiskt är inget att skämmas över, säger Therése Lindgren, Sveriges största kvinnliga youtuber. Hon blev Årets Youtuber både 2016 och 2015 och hennes hyllade videor består av allt från glada skönhetstips till tårfylld ensamhet. I den här boken fördjupar hon sig mer i sin bakgrund och varför hon ibland inte mår så bra. Hur känns panikångest? Vad kan man göra för att peppa sig själv? När ska man söka hjälp och vad finns det för hjälp att få? Hur kan någon som är så framgångsrik också må så dåligt?

På ett ärligt, personligt och ofta humoristiskt och lättsamt sätt tar sig Therése Lindgren an ett svårt ämne från många vinklar. Hon vill berätta om sin egen psykiska ohälsa och få andra att förstå att det här är vanligt och drabbar de flesta människor någon gång i livet. Therése varvar sina egna berättelser och erfarenheter med fakta. Hon delar även med sig av tips som hur du andas dig ur en panikattack, hur du kan prata om ditt tillstånd med vänner och familj eller något så grundläggande som hur du tar dig upp ur sängen på morgonen. Ibland är det såklart viktigt att man söker professionell hjälp och andra gånger kan man faktiskt må bättre av att "acceptera läget".

Mina kommentarer:
Det var när jag genom bokbloggarna såg Therese bok förra året som jag upptäckte henne och sedan dess har jag sett en väldans massa klipp av henne på youtube, tycker hon är fantastisk.

Det var också lätt att känna igen henne i boken, det är lika ambitiöst, engagerande och personligt som hennes videor. Jag tyckte det var jättebra, bra skrivet och om det ens är något som jag ska påpeka så var det när hon började berätta om sina djur som kanske det fick lite för mycket plats, om jag nu ska jämföra med det runtomkring, bara en liten tanke. Men sedan är det här med djuren bara en bra sak, att umgås med dem som är så närvarande och söta får oss bara att må gott, så vi kan få något annat och någon annan att fokusera på.

Therese berättar om så många saker och det är rörande att läsa, samtidigt är det så många som går omkring och känner såhär. Nu har jag inte drabbats av panikattacker och det ska ju inte behöva jämföras i mående på det sättet men alla har vi nog någon gång haft det riktigt tufft. I hur hon resonerade vid vissa tillfällen tyckte jag var slående, att läsa någons annan berätta om det på det sättet, och det så väl. Det är lite skamligt det här och det tycker jag inte alls om. Jag är så emot det här prestationssamhället och hävandet, men på senare tid har jag fått tillbaka en mer balanserad bild, det inte lätt i varje fall, men hur som helst. Jag gillade att läsa Therese bok, även om jag inte har upplevt det på samma sätt eller nivå, så kan jag ändå känna in mig.

De här fakta-inslagen tycker jag är ett stort plus och tyckte inte att de blev för mycket eller för lite, jag gillar att läsa om sånt lika mycket som en personlig berättelse.

Det enda var väl att det tog slut lite för fort. Jag tycker det är så fint att ämnet psykisk ohälsa får komma fram så mycket mer nu och den här boken är verkligen läsvärd.

måndag 6 november 2017

Jag är inte perfekt, tyvärr av Michaela Forni

Titel: Jag är inte perfekt, tyvärr - om ångest, oro och konsten att vara snäll mot sig själv
Förlag: Lava Pocket
Utgivningsår: 2017 (2016)
Antal sidor: 249

BaksidetextJag är inte perfekt, tyvärr är en kombinerad dagbok, peppbok och självhjälpsbok. Med humor, allvar och en stor dos självironi blandar bloggaren och författaren Michaela Forni högt och lågt: berättelser, råd och actionplaner att ta till hjälp när ångesten slå till eller kraven på perfektion och lycka känns oöverstigliga.

"Tanken är att du ska kunna ha den här boken i din väska eller på ditt sängbord för att ta upp och bläddra i närhelst du behöver. Min dröm är att du ska kunna finna styrka i mina ord och det jag har att dela med mig av. Kanske kan min ångest hjälpa dig att minska din. Jag har fyllt boken med små historier ur mitt eget liv. Saker som jag har upplevt och situationer som har förändrat mig. Jag har också samlat mina bästa, om än i vissa fall enkla, verktyg. För ett par år sedan sprang jag in i något som liknade en vägg och efter det bestämde jag mig. Jag ville leva ett liv där jag kände mig stark, värdefull och lycklig, inte liten rädd och svag."

Mina kommentarer:
Det var lite av en slump att jag trillade över den här boken, det var på second hand och eftersom jag inväntade att få läsa Therese Lindgrens bok så kände jag varför inte, jag vill läsa sånna här böcker.

Men, hmm, nu var det ett tag sedan jag läste den här så mer detaljerat vad jag tyckte har suddats ut lite, men jag minns det som att den var okej, inte mer. Den var trevlig att läsa och få lite igenkänning på vissa håll. Men det som jag framförallt kände var att jag är så långt ifrån henne på vissa plan, när hon tog upp exempel så kunde jag inte pricka för någon och då känns det bara lite märkligt. När det också tas upp att hon pratar med psykologer och har en pojkvän som är världsbästa stödet blir jag lite tyng och känner en viss mån av orättvisa, går folk till psykologer eller, eller något annat, och sen är det förmodligen mig det är fel på som i stort sett aldrig pratar om mitt mående på det sättet. Och jag vet inte, men titeln tycker jag inte känns helt rätt. Ingen är väl perfekt, men på något sätt tycker jag hon ser och verkar ha det toppen.

Boken är väldigt lättläst och åtminstone den jag läste, pocket, hade så stor text att sidorna bara flög. Det var som sagt okej att läsa om hennes resa och lite pepp och metoder fanns det som jag kunde ta del av.

fredag 3 november 2017

Författarintervju - Håkan Tendell

Jag har fått möjlighet att ställa några frågor till Håkan Tendell, författaren bakom Göteborg noir, vilket jag tyckte var ett spännande uppdrag. Och eftersom hans stil inte riktigt är min smak så har jag i stället fokuserat på det som jag är nyfiken på, själva skrivprocessen, liksom en del funderingar kring det här med att skriva "så hemskt". Nåja, det finns mycket intressant att läsa, så här kommer det:


För de som inte vet vad Göteborg noir handlar om, hur skulle du beskriva den?
I grunden en klassisk hämnarhistoria. Huvudkaraktären Frank blir i ett svep rånad, nedsparkad och tvingas uppleva sin flickvän bli kidnappad av okända killar. Polisen står handfallen. I förtvivlan inleder Frank ett korståg mot alla kriminella som kommer i hans väg. Ovetandes om hans flickvän är mördad eller inte gör han då och då tafatta försök att spåra upp henne. Han låter sig också förföras av en av hennes väninnor, men den flickstackarn går ett hemskt öde till mötes. Parallellt löper också en historia om studenten Sara som flyttar till Göteborg för att skaffa sig ett bättre liv. Hon byter namn till Candy och börjar arbeta som strippa. Boken innehåller rätt mycket brutalt våld.

Du har tidigare skrivit och gett ut en kärleksroman, hur var det att ställa om själva skrivandet inför en bok som Göteborg noir?
Inga svårigheter alls. De flesta berättelser innehåller element av både det ena och det andra. Det handlar till stor del om vad man väljer att fokusera på. Tar man en kärlekshistoria och staplar tragiska scener på varandra blir det ett tårfyllt drama. Tar man samma kärlekspar och lyfter fram en massa tokigheter man kan skratta åt blir det en romantisk komedi. Låter man mannen smiska och hålla på blir det Fifty Shades of Grey. För varje kvinna Frank kysser dödar han i snitt femton män. Alltså blir det som kunde ha varit en kärleksroman i stället en kriminalroman.

Hur kommer det sig att du gjorde en sådan ändring av genre? Var det något särskilt som inträffade i ditt liv eller med dig själv som låg bakom?
Många års arbete med brottmål på Göteborgs tingsrätt gav mig möjlighet att skriva med gedigen inblick. Men den utlösande faktorn var nog när jag stod i en monter på bokmässan och hade totalt tre besökare. De bläddrade lite grann och gick. All affischering på stan till ingen nytta. Alla visitkort helt meningslösa. Ett tag därefter dinerade jag med en ärlig kvinna som förklarade att min kärleksroman sög för att den var skriven på kanslisvenska. Ungefär då bestämde jag mig för att jag skulle bli Sveriges hårdaste författare. Och nu är jag där.

För mig som personligen inte dras till böcker som utger sig för att vara våldsamma och råa så undrar jag hur det kommer sig att författare väljer att skriva om det från första början, eller varför just du har valt att göra det?
Det kan ju handla om att man vill variera sig i sitt konstnärliga uttryck eller att det helt enkelt är skönt att få utlopp för sin mörka sida. Suktande efter kommersiell framgång så att man kan försörja sig på sitt skrivande är inte heller någon oviktig aspekt. Och är det nånting som de flesta läsare vill ha så är det blod, Massor av blod. Strunt samma om det handlar om vampyrer, mafiosos eller världskrig. Bara folk skadas, plågas och dör.

Varför tror du folk lockas av att vilja läsa om sådant som brott, mord och andra grymheter?
Döden är den mest dramatiska händelsen i människors liv. Man vet inte om den behagar komma i morgon, om en månad eller om fem år. Man vet inte om processen blir sekundsnabb, tre minuter lång eller utdragen över flera dygn. Man vet inte om den kommer att igångsättas av sjukdom, olycka eller uppsåtligt våld. Ett vet man: Döden är i nästan samtliga fall oåterkallelig. När fyrverkeriet i ens neurala nätverk slocknat kan man inte längre aktivt påverka vare sig sin omgivning eller världen i stort. Från att vara en varelse med ett oändligt antal framtida handlingsmöjligheter förvandlas man till en färdigskriven livshistoria. Att medvetet skicka någon till dödsriket är därför ett dåd av ofantligt mått. Slagsmål, svärdfäktning, gevärsdueller och allt sånt bär alltid på risken för död eftersom även en till synes liten skada kan leda till slutet för någon. Kanske är människan i gemen intresserad av att sluka historier om våld för att dessa historier förbereder oss för den hårda verkligheten, antingen genom att vi lär oss hur vi ska undvika faror, eller, om vi ändå hamnar i dem, hur vi ska försvara oss, eller, om behövligt, hur vi med god chans till framgång kan attackera en flock rovdjur eller fiender som hindrar oss från att leva våra liv som vi vill.

Jag är nyfiken på att veta mer om din skrivprocess, hur skulle du beskriva den? Vad har du fått kämpa mest med och vad har varit enklast?
Det svåraste är att komma hem, mentalt utpumpad efter en dag på kontoret, och försöka skriva. För mig funkar det nästan aldrig. Jag får förlita mig på långhelger och semestrar. Då är jag i mitt esse. Då vrålkonsumerar jag böcker, filmer och musik tills kreativiteten sprutar ur mig. Min senaste metod går ut på att jag skriver första utkastet utan hämningar. När det är klart blir det dags att analysera manuset. Har jag flikat in en lagom dos miljöbeskrivningar? Framgår motiven till de olika karaktärernas handlingar? Har jag några sköna yttranden i dialoger som folk kanske skulle vilja citera i sina egna liv? Såna grejer. Allra sist kommer rättstavning och kommatering. Man måste låta det komma sist. Annars tappar man det viktiga tempot när man försöker transportera fantastiska scener från sitt huvud till det vita arket.

Finns det några böcker eller författare som har inspirerat dig särskilt, vilka och varför?
Dostojevskijs Brott och straff. Tolstojs Krig och fred. Kolossalt svåra att komma in i. Jag fick börja om flera gånger innan det rullade på. Persongallerierna med alla förnamn, efternamn och smeknamn gör kaos med en. Men det är värt mödan. Det är jätteskönt när man väl har kommit in ordentligt. Man bara njuter av dessa mästerverk. Det var de romanerna som hjälpte mig skapa tredimensionella karaktärer.

Vad skulle du vilja säga till de som själva vill bli författare?
Du måste vara beredd på att försaka mycket av diverse fritidsaktiviteter. Du behöver vara beredd på att folk inte förstår att du behöver vara för dig själv väldigt mycket, väldigt ofta för att kunna få ro att läsa, skriva eller lika viktigt, bara fundera. En stor del av författande sker inte med penna eller tangentbord, utan blott med tankeverksamhet där du bollar scener i ditt huvud, gör omtagningar och håller på som om du vore din hjärnas filmregissör. En del scener kommer förmodligen uppstå medan ditt skrivande pågår, men merparten kommer sannolikt av dina tidigare funderingar i ensamhetens tillvaro. Det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det. Böcker skapar inte sig själva. Läsarna har ett konstant behov av nya böcker, men vem ska skriva alla dessa böcker som de vill plöja igenom? Du måste hjälpa till. Världen behöver dig.

Stort tack Håkan för de utförliga och intressanta svaren!

torsdag 2 november 2017

Göteborg noir av Håkan Tendell

Serie: #1
Förlag: Nomen förlag
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 266
Rec.ex: Från författaren, tack!

Baksidetext: Håkan Tendell har med den psykologiska thrillern Göteborg noir skapat en ny stil. Tyngre, råare och mer brutal än någonsin.

Det var efter fiaskot med en kärleksroman författad på kanslisvenska som han bestämde sig för att ändra inriktning. Under helgnätter och semesterveckor i fyra års tid växte så ett manus fram, präglat av hårdkokthet, svart humor och trubbigt våld.

Göteborg noir blev klar till slut. Ett litterärt mästerverk, men ett moraliskt lågvattenmärke. En roman som gör sig lika bra i bokcirkeln som i bokbålet.

Mina kommentarer
Jag har i samband med en intervju med författaren Håkan Tendell (som publiceras i morgon) också fått läsa hans bok Göteborg noir. Men jag måste säga att när han först hörde av sig till mig så var jag tveksam, mest för att den här typen av bok inte är något som jag brukas dras till, allra helst när den utger sig för att vara "värre än värst", om det här hemska, råa och brutala. Så för att anpassa utefter mig själv så har jag i intervjun mest fokuserat på den skrivande processen och inte själva verket i sig, även om det givetsvis spelar sin roll.

Jag tycker nog att den här boken både var bättre och sämre än jag trodde. Först och främst var den inte så hemsk som jag förfärade, snarare smått rolig stundtals (lite märkligt, men det var en uppskattad vinkling). Visst fanns det råa partier som jag då fick skumläsa lite. Så det bjöds på givande läsning mellan varven, ganska filmiskt och medryckande. Jag gillade att det fanns en ganska tydlig egen stil, eller åtminstone försök till.

För det kändes som att den (stilen) var lite annorlunda om jag exempelvis ska jämför början och på lite andra håll genom boken, det var bara en känsla jag fick. Och sen dialogerna, jag både gillar att de är klyschiga och följsamma/igenkännande, och ändå inte, eftersom det också blir förväntat och ointressant. Det var något med att jag önskade lite mer djup någonstans, så att jag kunde lära känna dem mer och därmed bry mig lite mer.

Det allra största irritationsmomentet för mig med den här boken är baksidestexten. Jag vet inte vad jag ska säga om det milt sätt, det är så krystat och säger inte ett något. Jag förstår mig verkligen inte på den. Det kanske låter som märklig kritik, men för mig förstärker det att jag inte får ett tydligare grepp om handlingen och vad det hela går ut på.

Avslutningsvis kan jag säga att den här boken var intressant, inte riktigt i mitt tycke, men visst kan jag se att det finns något bakom alltsammans som säkert kan utveckla sig framöver, det var ändå på sina håll underhållande läsning.

onsdag 1 november 2017

Pensionatet vid världens ände

Författare: Camilla Davidsson
Serie: #2
Förlag: Bladh by Bladh
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 327
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: På den tusenåriga pilgrimsleden till Santiago de Compostela finns ett talesätt att den verkliga resan börjar när du har återvänt hem.

Emma lämnar Caminon med förhoppningar om ett mer harmoniskt liv. Hemma i Stockholm väntar ett oemotståndligt jobberbjudande och flera sms från Eric, amerikanen som ett par månader tidigare lämnat henne för en annan kvinna. Trots sina föresatser tackar Emma ja till det prestigefyllda jobbet och snart ser tillvaron helt annorlunda ut än hon tänkt sig.

En oväntad resa blir början på en negativ spiral som slungar Emma tillbaka ner i det mörker hon försökt lägga bakom sig. Hon ser ingen annan utväg än att återigen fly. Denna gång till en plats så nära, men ändå så fjärran att den kunde ha legat vid världens ände.

Pensionatet vid världens ände är en fristående uppföljare till Under Vintergatans alla stjärnor. Böckerna ingår i en intelligent och tankeväckande feelgood-trilogi om en ung kvinnas väg mot inre utveckling.

Mina kommentarer:
Jag gillade den förra boken när Emma ramlade över Caminon, och gick den sedan och kom hem fast besluten om att en förändring behövde göras. Det är såklart inte enkelt när en kastas tillbaka till gamla mönster och människor och det blir inte helt lätt för Emma. Hon har mycket att jobba på, men någonstans finns en medvetenhet och fastän jag ibland kan slå händerna mot huvudet av alla de knepiga val hon gör så måste jag bara läsa vidare för att se hur det ska gå för henne.

Hennes vän Caroline verkar vara fantastisk, hon sitter på så mycket frid och visdom, men står inte som en polis för Emma för det. Snart vill jag bara själv hoppa in och prata med Emma, men det går ju inte...

Det är fint och trovärdigt fångat med alla relationer, det känns verkligen som vår samtid och fast världen är lite ifrån min egen ibland så vill jag följa med Emma och de andra karaktärerna som hon stöter på, som alla har sina intressanta egenheter. Alla bidrar det med Emmas utveckling, vilken jag som sagt tycker är givande att följa med på.

Upploppet eller vad jag ska kalla det var ganska dramatisk och det fanns något där som jag hoppades på, men hur allt ska bli får jag allt ta reda på genom att plocka upp nästa bok.