onsdag 15 februari 2017

9 fakta om min katt

För ett tag sedan skrev jag en sådan här lista om min hund, Smilla, och jag tyckte det kändes lite orättvist att inte göra detsamma med katten, så nu har det fått bli hennes tur, lilla Sonja. Här nedan har ni en charmig bild när hon rullar runt i en skål (som hon i dag förstås inte skulle kunna göra) och den andra bilden är från igår kväll. Så så ser hon ut nu för tiden :) Nu ska ni få lära känna henne lite.



  • Sonja blir till sommaren 3 år.
  • Hennes mor är en halvt vild katt boende på en gård och hennes far är gårdens huskatt. När vi skulle flytta ner till Skåne tog vi med henne i "flyttlasset" och så fick hon ett betydligt behagligare liv med oss (och Smilla).
  • Egentligen ville jag ha hennes bror för han var lika fint grå som sin mor. Men dessvärre var han en samuraj och bet sönder mig om jag lyckades ha tålamod och list nog att få tag i honom. Sonja däremot var som ett ljus, precis som sin mor, hur lugn och snäll som helst.
  • Det är något så utmärkande med henne att det förtjänar en egen punkt - det att hon aldrig skulle göra något mot en. Väldens snällaste.
  • Förut tyckte jag så synd om innekatter men nu har jag själv en, knepigt nog. Men jag försöker göra det bra för henne och ta ut henne på små kvällsrundor ibland när jag ändå går med Smilla. Det tycker hon är väldigt spännande.
  • När hon är på extra bra humör utomhus brukar hon låtsas bli rädd och klättra upp längs trädstammar. Hon är en mästare på att klättra i träd, även när hon ska ner igen. Vi fnissar alltid över hennes systematiska och långsamma nedgång.
  • Hon är en väldigt modig katt (snarare åt det dumstridiga hållet) för hon är inte rädd för (i varje fall små) hundar. Hennes onaturliga uppväxt ifrån alla faror med en hund som bästa kompis har haft sin effekt.
  • Att åka bil är däremot pesten. Hon jamar och skriker och gör ifrån sig både det ena och det andra och dreglar för att det är så läskigt. Stackaren. Då vill hon ha musik och veta att vi är hos henne och att färden snart ska ta slut.
  • Hon är inte så mycket för att bli buren eller ligga i knä, alls. Men sitter jag vid bordet och pluggar så vill hon krypa in mellan boken och mig och gosa. Eller när någon av oss sitter vid datorn, då kan hon komma ner och lägga sig i knät. Det är så sällsynt att vi knappt vågar röra oss och kliar henne mjukt och lyssnar på kurret.

2 kommentarer:

  1. Så himla, himla söt!!!! Jättekul att läsa! Älskar dina tidigare bilder på henbe när hon ligger i bokhyllan, den som du får låna av henne till dina böcker. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja haha justja! Hon är ju som sagt världens snällaste ;)

      Radera