tisdag 16 maj 2017

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson


Handling
En mörk marskväll kommer Veronika, en ung författare, till en enslig stuga i en liten by i Dalarna. Hon är på jakt efter ensamhet och stillhet, för att skriva färdigt en roman och för att komma över en stor sorg. Hennes ankomst observeras i tysthet av den gamla kvinnan som bor i huset bredvid, den enstöriga Astrid. I tryggheten bakom sina skyddande väggar bevarar hon mörka familjehemligheter och en personlig tragedi. Medan den kalla vintern efterträds av våren närmar sig de två kvinnorna sakta varandra. Mot bakgrund av årstidernas växlingar spirar en ovanlig vänskap. En vänskap som ska förändra bådas liv för alltid. Nu vill jag sjunga dig milda sånger är en stark och gripande roman om kärlekens kraft, om de val vi gör i livet, om hur vi hanterar sorg och förluster, men framförallt om vänskap.

Kommentar
Jag har fått för mig att jag skulle gilla Linda Olssons böcker. Den förra, och första, som jag läste var I skymningen sjunger koltrasten. Titeln är lika fin och mysigt lockande som denna. Men jag blev tyvärr lite besviken över den. Efter ett tag blev det lite för mesigt och jag gick för att tycka att boken var ganska så bra till att bli väldigt skeptisk. Jag ville dock göra ett sista försök med Olssons böcker genom att läsa den här. Men det blev dessvärre nästan samma resultat med denna.

Hennes böcker är fina och rätt så sorgsna, vemodiga och personerna liksom reflekterar över sin situation blandat med några dikter och annat liknande. På sina håll gillar jag det men som helhet blir jag inte särskilt förtjust. Väldigt svårt för mig att sätta fingret på, eftersom jag får för mig att jag skulle gilla dem, och jag gillar dem lite då och då under läsningen, egentligen det mesta, men på något underligt vis fastnar jag inte för dem. Kanske är det bara tillfälligheter också eller att jag har omedvetna förväntningar.

Eller så kanske det är såhär, som jag just funderat över. Jag gillar idéerna, stämningen och hur några ensamma människor möts och öppnar sig för varandra. Men jag tror jag personligen föredrar en smula mer friktion. Lite mer drag. Och det behöver inte handla om något extremt eller externt, kanske bara i berättarstilen. Så nu vet jag det och behöver inte prova fler böcker av Linda Olsson, i varje fall än på ett bra tag om det nu skulle handla om fel tillfälle för mig.

Slutsats och betyg
Tyvärr samma besvikelse som den förra jag läste av författaren. Olsson skriver finstämda berättelser men det är något som gör att jag inte riktigt faller för dem. Betyg 3.

Let me sing you gentle songs | Albert Bonier Förlag | 2005 | 257 sidor | 9789100111021

2 kommentarer:

  1. Det var många år sedan jag läste denna och jag vill minnas att jag tyckte om den. Men ändå har jag än så länge inte läst något mer av Linda Olsson, dock har jag en av hennes böcker oläst i hyllan som står på tur att läsas =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas den inte behöver vänta så länge till då :)

      Radera