torsdag 20 juli 2017

Lugn av naturen av Ottosson och Magnusson


Handling
I Lugn av naturen får du veta varför naturvistelser hjälper mot stress, vad mindfulness har med natur att göra och hur kropp och sinne påverkas av fågelsång, vindsus och grönska. Du möter personer som använder naturen för att hålla balansen i vardagen och får veta hur vetenskapen förklarar att det fungerar. Dessutom finns enkla övningar för egen avslappnings- och sinnesträning i flera av kapitlen.
   Boken är rikt illustrerad av fotografen Roine Magnusson. Bilderna fungerar som gläntor i boken där man kan stanna och vila en stund.

Kommentar
När jag läste Naturkraft - om naturens läkande, stärkande och helande effekter (av samma författare) för några år sedan överväldigades jag av det som stod i den. (…) Jag kan nog dra iväg en hel del om det här otroligt intressanta ämne som ligger så varmt hos mig. Jag älskar livsstilsfrågor, hälsa och varför naturen är så bra för oss. Och därför får jag inte nog av att läsa sådana här fina böcker.

Lugn av naturen är ganska så kort (med massor av foton) men desto mer fylld av kvalitativt innehåll. Grundligt förklarande med svar på varför naturen gör oss gott. Sådär vetenskapligt bevisat som det behövs. Men inte att förglömma också upplyftande. Även om det mesta redan var bekant hos mig fann jag det oerhört njutningsfullt att läsa. Sådant som jag bär med mig. Författarna är så duktiga på att skriva. Att boken sedan är väldigt snyggt komprimerad gör det än mer lustfyllt.

Bilderna i boken som Roine Magnusson har tagit var något utöver det vanliga. Jag tror aldrig att jag svepts iväg så utav foton i böcker. Meningen är också att bilderna ska göra det och det har de verkligen lyckats med! Varenda bild är så otroligt vacker och magisk och har ett sådan djup i sig. Till och med natur på bild ger effekt hos oss.

I boken finns också flera personer som berättar om sina erfarenheter och det var just en av dem som gjorde särskilt intryck på mig. Personen i fråga var en forskare som gjorde 51 djupintervjuer om hur cancerpatienter använde religion för att klara sin situation bättre. Men det de i stället pratade om var naturen, varenda en nämnde att naturen var viktig för dem och det gjorde forskaren helt chockad. Jag bara ryser av sådana historier! Vi vet ju! Låt det spegla sig i yttre värderingar då.

Jag kan lova att du inte kommer bli besviken när du läser Lugn av naturen. Den är väldigt lättillgänglig, vacker och igenkännande. Det är som författarna skriver - det kan inte pratas, skrivas och läsas nog om det här viktiga ämnet. Framförallt nu i vår tid.

Åsa & Mats Ottosson samt Roine Magnusson
Votum & Gullers Förlag 2013 | 978-91-87283-03-1 | 167 sidor

onsdag 19 juli 2017

Skriv som en nobelpristagare av Kristian Fredén


Handling
Vem blir nobelpristagare i litteratur? Vad är det för slags författare och hur skriver de egentligen? Och är det möjligt att själv bli lika skicklig?
   I Skriv som en Nobelpristagare lyfter Kristian Fredén fram tio av dessa författargiganter och analyserar deras stil och texter för att inspirera flera att börja skriva eller förbättra sitt skrivande. Han börjar med Selma Lagerlöf, den första kvinnliga pristagaren och den första från Sverige. Hennes litterära skaparkraft fascinerar och inspirerar författarkollegor än idag.
   Varje kapitel inleds med en kortare skildring av respektive författares liv, med betoning på hur detta lyser igenom i deras verk. Därefter analyseras deras litterära stil och till slut serveras ett textuppslag med inflikade kommentarer av Fredén.
   Dessutom intervjuas en nutida svensk författare som stilmässigt påminner om Nobelpristagaren och som inspirerats av eller känner sig besläktad med denna.Vad har Selma Lagerlöf och John Ajvide Lindqvist gemensamt? Hur läser Jerker Virdborg Ernest Hemingway och Anna Hallberg Wisava Szymborska?
   Boken avslutas med övningsuppgifter utifrån respektive Nobelprisförfattares olika sätt att skriva samt kommen-terade lästips om pristagaren ifråga. Sedan är det bara en tidsfråga tills Sara Danius öppnar den berömda dörren och kungör att Nobelpriset i litteratur går till…

Kommentar
Jag tyckte den här boken såg lite töntig ut och kanske var det som gjorde att min nyfikenhet inte väcktes särskilt. Men så var det en av de få skrivarböcker som jag lyckades hitta på biblioteket så jag fick väl ta och låna den då… Men det var tur, för den visade sig vara alldeles toppen!

Det som jag framförallt gillade med den här boken var att den var så välgenomtänkt och -arbetad. Inget överflödigt utan högst relevant om det som hör ämnet till - att analysera några nobelpristagares skrivande. Jag känner också att jag till på köpet fick lite mer koll på dem (och det känns gött att bli lite allmänbildad i mitt intresseområde). Det rymdes väldigt olika typer av människor och stilar. Framförallt var det inspirerande och lärorikt att läsa.

Läsningen var alltså givande. Det gick också snabbt att ta till sig innehållet, inte minst för det som berättas men också genom små skrivövningar och annat fakta. I och för sig kanske det inte skrevs så mycket att ”göra si och så” men jag blev automatiskt väldigt lockad att börja skriva som en nobelpristagare. Åtminstone som väldigt intressanta övningar. Helt enkelt lite ny input.

Så nog må jag medge att den här boken var lyckad. Vartenda kapitel om vardera nobelpristagare innehöll väldigt mycket så kan du tänka dig vad som egentligen rymmer i hela boken. En bok som även blir intressant att plocka upp längre fram.

Skriv som en nobelpristagare: från Selma Lagerlöf till Alice Munro
Ordfront 2015 978-91-7037-844-7 200 sidor

tisdag 18 juli 2017

Mitt liv & jag av Cecelia Ahern

Sonja fick vara med på denna bokbild eftersom jag tycker kissen på omslaget var så himla lik henne! Nu ser hon lite ljusare ut utomhus dock. (Hon har varit innekatt i 3 år men håller på att vänja henne alltmer nu vid utevistelse, därav snöret)

Handling
Kära Lucy Silchester. Du har ett möte på måndag. Varmaste hälsningar, Livet.
   Lucy Silchester har fullt upp med livet, vänner, katten, familjen, andras invecklade relationer, arbetet (som hon inte gillar) och en bil som ständigt måste till verkstaden. Livet har kört fast i samma hjulspår.
   En dag knackar livet på hennes dörr i skepnad av en ganska nedgången man i en gammal kostym. Livet följer Lucy vart hon går och hon tvingas att möta sig själv och de halvsanningar som kantat hennes liv. Kan livet lära henne att vara sann mot sig själv?

Kommentar
Den här överraskningen till bok flög rakt in i mitt hjärta. Det bubblade inom mig under hela läsningen. Av ren och skär läsglädje.

Först för att jag sögs in i berättandet, det var så lustigt och smart hur huvudpersonens röst och personlighet också speglades i texten. Även om Lucy inte bara verkade ha snört in sig i sitt liv, utan hon verkade också vara en något osympatisk person, så ville jag ändå lyssna på henne. Något måste väl finnas därunder, tänkte jag. För att sedan när Lucy träffade sitt liv (!). Jag börjar skratta bara jag tänker på det. Det var så underbart härligt, roligt men också lite synd såklart. Det var så genialiskt. Jag vill så hemskt gärna bara dela med mig av en skojig scen men jag skippar det (inte minst för att det som alltid kräver lite bakgrundskännedom osv), men du måste läsa den själv!

Det var också motvilligt från min sida att jag kände igen mig. Men detta ville jag inte erkänna till en början. För jag har svårt att dela med mig och vara helt öppen. Det är lätt att stänga inne allt. Men då kan det ju bli sådär rörigt som det blev för Lucy (är det inte härligt att liksom skratta åt sig själv). Det kan också vara så att det blev rätt bok vid rätt tillfälle. Sådant kan man inte annat än att älska och uppskatta.

Såklart var den här ingrediensen med en smula magi något jag älskar. Livet. Alltså Lucys liv. Denne har förstås ett namn… och var så trevligt att få träffa. Jag önskar att fler fick göra det!

The Time of my Life Bazar 2015 (2011) 978-91-7028-430-4 397 sidor

måndag 17 juli 2017

Andarnas berg av Gao Xingjian


Handling
Genom Kinas långa historia har konflikten mellan de krav som samhället ställer på den enskilde medborgaren och individens krav på självförverkligande satt djupa spår i litteraturen. I Andarnas berg, som publicerades 1990, behandlar författaren bland mycket annat ett existentiellt dilemma: människans trängtan efter det absoluta oberoende som ensamheten skänker ställs mot hennes trängtan efter den värme och gemenskap som "den andra" eller "de andra" kan skänka, en berikande gemenskap som samtidigt hotar individens integritet och därför ofelbart utmynnar i något slags maktkamp.
   Författarens starka känsla av främlingsskap i det politiserade samhället fick honom att i början av 1980-talet söka upp undangömda trakter i sydvästra och södra Kina, där det då ännu fanns spår av primitiva kulturer, urgamla schamaqnistiska kultbruk och daoistiska föreställningar. Skildringen av dessa kulturer är späckad med antropologiska iakttagelser, filosofiska betraktelser och framför allt vidunderliga skrönor, som för tanken till de traditionella kinesiska historieberättarnas repertoarer. Romanen Andarnas berg, och flera av Gao Xingjians berättelser och dramer, rymmer en djup och stundom mycket dråplig humor.

Kommentar
När jag såg den här maffiga boken kunde jag inte släppa den ifrån mig. Titeln talade till mig. Jag älskar berg. Sedan älskade jag Isabel Allendes Andarnas hus. Vart nu likheterna sedan skulle finnas får ni låta bli att fråga. Men Andarnas berg lät så lockande för mig. Jag är också väldigt intresserad av Kina och de andra komponenterna som boken tycktes bestå av. En antropologisk och filosofisk upptäcktsfärd som författaren gör.

När jag kollade lite på vem det kunde vara, författaren alltså, bidrog det bara ännu mer till att jag inte kunde lämna ifrån mig boken. Han verkade kunna det här med att skriva efter allt han hade producerat. Så jag plockade åt mig boken. Sedan insåg jag ganska snabbt att det här blir mycket nytt för mig att ta del av. Jag bad om det! Vartannat kapitel är skrivit i du-form, där du-et tydligen är densamma som huvudpersonens jag-form i de andra kapitlen. Det är bara ett sätt för författaren att känna sig mindre ensam. Men jag vet inte. Jag tror jag under nästan hela boken försökte komma underfund med vad som egentligen var vad och vad det hela gick ut på! Väldig märkligt. På något sätt var det ändå något givande över det hela. Uppenbarligen, eftersom jag höll mig kvar genom alla sidor. Men då och då ges små svar till mig som läsare. Men så när han mot slutet säger att det inte finns något svar, att det aldrig kan finnas något slut, att resan pågår i det oändliga (d.v.s romanen) blir jag lite missnöjd. Den här boken var då inte min vanliga-västerländska-dramaturgiskt-snyggt-sammansatta-historia...

Det är oerhört svårt att svara på om jag är nöjd eller inte. Både och skulle jag säga. Det var kul och intressant att läsa Andarnas berg. Ett bra och annorlunda komplement mot den vanliga läsningen. Däremot känner jag igen sedan en annan (liknande), i och för sig japansk, författare, nämligen Haruki Murakami. Som jag gillar. Men här var det ännu mer text med sexuella ingredienser. Är det något med kulturen i den delen av världen eller. Jag blir ju fundersam och vet varken vad som är sant eller inte, om nu den där kvinnan som förekommer i boken är på riktigt eller om också det är något påhittat för att hålla författaren sällskap. Inte gjorde den här boken mig klok heller! Men det kanske är poängen…

Jag trodde också att jag skulle få en inblick i författarens upptäcktsfärd när han söker sig till mer primitiva kulturer och visst förekommer det en hel del mellan varven. Men i efterhand var det nog lite för tungt och otydligt för mig. Svårt. Jag ska nog läsa en reportagebok i stället för det ändamålet.

Lingshan | Atlantis | 2000 (1990) | 91-7486-517-X | 556 sidor

torsdag 13 juli 2017

Bokutmaning: 3 x 3

Jag tror att jag var så emot att jag inte mot något skulle hoppa på en bokutmaning när dessa trillade fram vid årsskiftet. Inte något "stressigt" med böcker. Men nu kände jag mig väldigt sugen på det som Ugglan & boken startat.

Det heter 3 x 3 och går ut på att välja 3 stycken teman med 3 böcker i vardera att läsa. Enkelt och flexibelt om man så vill.

Jag tog en titt bland mina återstående tbr-böcker och knåpade ihop dessa. Meningen är att jag ändå ska ha läst ut alla (hosthost) innan årsskiftet, men det brukar ju alltid hända en del så det är lika bra att placera in några i en utmaning så att de verkligen blir lästa.

Tema 1: 3 böcker av författaren Janet Frame

Doftande trädgårdar för de blinda
Vid alfabetets gräns
Ugglor gråter

Tema 2: 3 böcker som innehar böcker

Läsarna I Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald
Kajas resa en roman om ett brott av Carin Hjulström
1Q84 (#1) av Haruki Murakami

Tema 3: 3 böcker med mattitel

En doft av apelsin av Joanne Harris
En fransk curry av Richard C. Morais
Den blinde mannens trädgård av Nadeem Aslam
(kanske lite långsökt men maten kommer ju från trädgården också)

onsdag 12 juli 2017

Förlåt Maj! (Läser just nu)

Jag började läsa Sörja för de sina av Kristina Sandberg, del 2 i berättelsen om Maj, och tyckte att den var väldigt bra. Stormtrivdes av att få återse Maj. Men stackars fröken, hon försvann under en sommarfilt och så började jag på En hemlig plats av Tana French, för att från ena sekunden till den andra påminnas i ett enda slag. Maj! Förlåt att jag glömde bort dig...


Det är inte så konstig att jag kommer av mig lite och glömmer någon, här är fler böcker som jag börjat på/lånat hem från bibblan (det finns väl ett par andra fackböcker som jag betar av men de räknas inte).



Två reservationer har jag också gjort, den ena kan jag redan hämta (vart jag nu ska klämma in den läsningen). Dessa får jag dock läsa utomhus under bar och solig himmel.


Jag vill bara läsa ut allihopa så att jag kan återgå till mer stabil läsning... :)

tisdag 11 juli 2017

Nytt i hyllan - samling från senaste tiden

Jag har som nämt tappat lite i min strikta plan att inte skaffa hem böcker. Och som bokbloggare är jag skyldig att visa upp dessa :) det är ju också roliga inlägg att göra, trots allt!

Jag vet inte vad jag har till mitt försvar. Kan ju fortsätta skylla på en rörig tid. Och böcker är svårt att motstå alla gånger. Men vet ni! En gång när jag besökte en second hand-butik var det utförsäljning - alla böcker 1 kr styck. (hur kan dom göra så mot mig i dessa tider, eller var det ett test?) Jag vet inte om det var bra eller dåligt att jag kom sent så att det mesta var borta...


Baddaren av Emma Hamberg (läst sen innan)
Drömhjärta av Cecilia Samartin (läst sen innan)


Dagboken från i morgon av Cecelia Ahern
Mitt liv & jag av Cecelia Ahern
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
På andra sidan glädjen av Seré Prince Halverson
Det kommer alltid en ny himmel av Jori Nelson Spielman
Hundra omistliga ting av Lucy Dillon


De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem av Arthur Freeman samt Rose Dewolf
Ju mindre du gör desto mer får du gjort av Tommy Hellsten
Den tändande gnistan av Malcolm Gladwell
Zen av Hjalmar Sundén
Brev till Lily av Alan Macfarlane
Finn din livsuppgift av Robin Sharma
Kärlek en handbok av Eva Sanner
Lugn av naturen av Ottosson & Magnusson

Men inte är jag klart där... Det är ett par böcker som jag också införskaffade mig men som jag redan har läst och lämnat ifrån mig: Andarnas berg av Gao Xingjian, Tappa greppet av Katarina von Bredow samt Fantasin till makten! av Ronny Ambjörnsson. Det blev så många här i inlägget att jag också glömde ett par - Hitta vilse av Carin Hjulström (inbunden, läst sen innan), Som om du inte fanns av Kate Eberlen samt I sällskap med språket av Catharina Grünbaum.

måndag 10 juli 2017

Två böcker som flög förbi

Det finns två böcker som jag läst den senaste tiden men som jag skjutit upp att skriva om, just för att jag inte har en aning om vad jag ska skriva. Det lustiga är att både dessa böcker läste jag på tåget, den ena upp och den andra ner. Jag kanske ska sluta med det. Inte för att själva resan fick mig ur balans, utan för att omständigheter runtomkring gjorde mig lite tankspridd...


alvernas liv av Muriel Barbery

Handling
Ett krig mellan alver och människor hotar att bryta ut. Clara och Maria, två hittebarn med okänt ursprung och exceptionella förmågor, måste tillsammans kämpa mot de mörka krafter som hotar människornas värld.

Nio år efter succén med "Igelkottens elegans" är Muriel Barbery tillbaka med en storslagen roman som vibrerar av poesi, musik, konst och magi. En episk berättelse med sagans och folktrons skimmer. "Alvernas liv" är första boken i en serie om två.

Kommentar
Vid den här boken tror jag att jag missade karaktärerna och vad det hela gick ut på. Inte mycket fick mig på kroken, det var som att jag för varje kapitel jag läste så var det något nytt för mig, helt olikt från det tidigare. Det var så synd för någonstans gillade jag det stillsamma och finstämda.


Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

Handling
Polly hade allt: jobb, bostad och pojkvän. En konkurs senare är hon alldeles ensam och när hon flyttar till ett rum ovanpå ett nedlagt bageri i en fiskeby återupptar hon sitt största intresse. Snart sprids doften av hennes nybakade bröd över strandpromenaden. Givmilt delar hon det med en skadad lunnefågelunge och de nyfunna vännerna, fiskaren Tarnie och hans besättning. Pollys buttra hyresvärdinna driver ortens bageri, men hennes bröd blir sämre för varje år som går, och hon känner sig hotad när allt fler föredrar Pollys bröd. Fast besluten att nå dit hon vill utan att trampa på någons tår tar Polly små men lyckosamma steg framåt. Och när hon får kontakt med den hemlighetsfulle biodlaren Huck och hans stormrike vän Reuben tar ett nytt kapitel i hennes liv sin början.

Kommentar
Den här hittade jag i en pocketlåda på second hand förra sommaren och tyckte att den såg charmig ut, men lämnade den "hemma". Vips så syntes den överallt bland bokbloggarna, då ångrade jag att jag hade åkt ifrån den.

Först tog det lite tid att riktigt komma in i den, men jag hade tålamod för sedan när den där fågeln gjorde entré - då tyckte jag det var så sött och roligt. Men sedan kom jag av mig igen. Först tyckte jag Polly var härlig med sitt rättframma sätt och jag hejade på henne när hon skulle följa sin dröm, men sedan i takt med att jag kom av mig var det som att hon var någon annan, någon jag inte gillade på riktigt samma sätt.

Även om jag inte fastnade, eller om det är på grund av det, kan jag göra klart för mig att jag inte blev såld på denna som verkar gillas så mycket. Och nu finns det flera fortsättningar, lite synd kan jag känna, men desto mer tid till andra böcker ;)

fredag 7 juli 2017

Bokbloggsjerka 7-10 juli

Frågan som Annika ställer den här gången låter såhär: Vad ”krävs” för att du ska tycka att en karaktär och/eller intrig är intressant?

Jag vet inte om jag kan få fram något ordentligt svar. För att hjälpa mig själv lite tog jag fram synonymer på ordet intressant: fängslande / engagerande / spännande / underhållande / medryckande / märklig / fascinerande / tänkvärd.


Ja det är väl alla böcker som jag gillar mycket. En bra bok helt enkelt. Och det kan variera så himla mycket från gång till gång och bok till bok.

På något sätt måste den tala till mig. Att jag sugs med in berättelsen. Jag har lärt känna mig själv som läsare lite mer med tiden och märkt att jag ofta gillar när språket är ganska lättsamt, att det är flyt, jag gillar små inslag av vardagsmagi eller åtminstone en smula romantik. Det är nog ett fint budskap jag vill åt. Samtidigt kan jag också gilla mer tragiska böcker. Hur ska jag kunna definiera!?

Det finns också vissa intresseämnen som per automatik fortare får mig över på dess sida.

Mycket beror också på hur författaren bygger upp det hela. Jag läste nyligen en bok där huvudpersonen var ganska jobbig, men det berättades så bra och jag fick en känsla av att jag gillade det ändå, det var underhållande, jag var fast, de andra gilla-inslagen fanns osv. Men tvärtom skulle nog inte gå. Nej det gör det inte. Poängen är väl många gånger att personerna genomgår en resa.

Vågar jag mig på att säga att språket är det som krävs för att jag ska tycka det är intressant?
Samt en smula tur.

torsdag 6 juli 2017

Är det någon där... Bokbloggare? Läsare?

Jag var några dagar sen med att upptäcka den debatt som pågår om bokbloggandets eventuella död. Det var på Barnboksbloggen som jag fick nys om detta, men Sincerely Johanna är det som drog igång det hela. Kika gärna in där, det var väldigt intressant att läsa alla tankar och erfarenheter!

Det jag vill säga med det här inlägget, framförallt att bara göra något litet aktivt i den här frågan, är att föra fram en liten tanke (av alla bra som ni andra redan gjort).

Jag tänker på det här med kommenterandet på bokbloggar. Jag vill att det ska bli fler igen.

Å andra sidan känner jag inte ett superstort behov av att få en massa kommentarer, eller se dem bland andra. Men indirekt talar antalet kommentarer om att inlägget blivit läst. Jag tror det blir en omedveten liten ond spiral, så nu när det är tyst bland bokbloggarna så tror folk att de är på nedgång vilket i sin tur gör att de minskar ännu mer... Samtidigt går jag tillbaka till att det inte ska behövas synas kommentarer för att det ska leva. Jag kan avsky uttrycket "syns man inte så finns man inte", men så fungerar världen.

Många kan ibland känna att det inte hinns med att kommentera. Och att göra det "vettigt"... så då blir det inget alls. Fast man ändå läser. Så jag undrar om vi inte bara kan släppa det och lite kort bara visa att vi finns här. Det behöver inte ta så mycket tid eller energi och så ger det väldigt mycket. Med en förståelse och tacksamhet för att den korta, hastiga kommentaren ändå kom fram. Alltså inte mer än "bra", "intressant", "håller med", "nyfiken" osv. Jag kan lova att det duger väldans gott och gläder bloggaren och sådär indirekt visar inför andra att bloggen och alla andra bokbloggar är högst levande. Och så kanske vi kan vända upp den där spiralen.

Förtydligande: Jag menar förstås så gott man kan. Annat i livet kommer ju emellan och man kan omöjligt göra avtryck överallt alltid. Jag menar också att en utebliven kommentar från någon inte är lika med att den inte läst/uppskattat inlägget (som vi har det nuförtiden) eller att andra kommentarer är mer/mindre värd än vissa.
(Och att jag sedan läser hos Enligt O att det är på Facebook samtalen förs och Johannas Deckarhörna som säger att Instagram är så smidigt... jag är för omodern, men inte ska bloggarna drabbas för det!)

onsdag 5 juli 2017

Den mörkaste delen av skogen av Holly Black


Handling
I den mörkaste delen av skogen finns en kista av glas. I kistan ligger en sovande älvprins som ingen kan väcka. Hazel och hennes bror Ben är båda förälskade i honom. Båda drömmer om att vara den som lyckas väcka honom. Men vad händer när drömmen blir sann?
   I den mörkaste skogen måste du vara försiktig med vad du önskar. En oförsiktig önskan, och allt du håller kärt kan gå förlorat.

Kommentar
Den här boken var ännu ett spontanutskick som jag vid första anblicken blev något fundersam över om jag överhuvudtaget skulle komma att gilla. Är det skräck? Ungdomsbok? Verkligen inte vad jag dras till. Men sådan tur att jag blev motbevisad, för vilken överraskning den här boken var!

Jag fick dock börja om från den första gången som jag började läsa boken. Jag förstod ingenting. Men efter det gick det bra. Det var nästan som kvicksand, ni vet. Först tror man inte att det kan vara någon risk. Inga problem! Men så märker man att man har fastnat lite. Vad nu då? För att sedan börja sjunka allt mer tills man absolut inte kan röra sig ur fläcken. Jag ville bara plocka upp boken för att läsa när helst jag fick möjlighet, jag var fast!

Det hände något när jag fick veta vad som hade hänt med flickan Hazel. Det var gripande och sorgligt. Samtidigt gillade jag den enorma trofastheten i boken, någon slags romantik, till deras barndoms äventyrlusta. Men det får inte underskattas. Vad som sker i skogen är högst verkligt och farligt. Om än lockande. Så spännande! Jag älskade det sagolika i berättelsen. Både stilen och innehållet. Det var så inlevelsefullt. Den mörkaste delen av skogen var minst sagt en överraskning för min del, verkligen underbar att läsa. Betyg 4.

Recensionsexemplar från förlaget, tack!
Rabén & Sjögren 2017 (2015) 978-91-29-70133-3 324 sidor

tisdag 4 juli 2017

Tappa greppet av Katarina von Bredow


Handling
Hampus och Victoria är bästa kompisar. De hänger alltid med varandra. Självklara. I alla fall var det så till alldeles nyss. Tills den där dramaläraren Vincent kom med sina idiotiska övningar och lockade fram massa sanningar. Nu är allt förstört och Hampus har ingen aning om vart han ska ta vägen. För om han inte kan vara med Victoria så finns det liksom ingen annan. Det är klart att gänget är kvar. Och Victoria står där. Precis som innan. Men nu vet hon hur han känner. Att han är KÄR i henne. Och ingenting kan någonsin bli som det har varit. För hur ska Victoria någonsin kunna vara kompis med honom när hon samtidigt vet hur han känner?

Kommentar
Den här boken låg bara på mitt rum när jag reste hem i våras. Jag förstod genast att det måste ha varit ett spontanutskick. Inge illa menat, men boken verkade inte vara min stil. Däremot försökte jag få min tolv år yngre bror att läsa den. Ett svårt uppdrag kan jag meddela.

Jag såg det som intressant att få komma lite närmare in i hans värld. Tillbaka till högstadiets tunga vardag där det minsta lilla betydde hela världen. Bredow har verkligen fångat den dramatiken på ett trovärdigt sätt. Det var också givande att läsa. För mig till och med! För jag förstod mig på Hampus och var med honom i det som hände. Jag kunde både småle och våndas åt hans grubblerier och hur han väljer att agera. Själva berättelsen som helhet i hur den ringades in tyckte jag också var alldeles lagom. Dessutom byggdes det upp funderingar hos mig om vad som egentligen kan ha hänt. Att boken är en fortsättning på Släppa taget tyckte jag inte påverkade något för min del. För sin målgrupp är den här boken högst passande och det måste nog vara givande för dem att läsa den. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök med min bror. Betyg 3.

Recensionsexemplar från förlaget, tack!
Rabén & Sjögren | 2017 | 9789129701340 | 251 sidor

måndag 3 juli 2017

Som om du inte fanns av Kate Eberlen


Handling
Tess och Doll ber en okänd kille ta en bild av dem tillsammans på Ponte Vecchio i Florens under en tågluff. Killen heter Gus och han är i Florens tillsammans med sina föräldrar för att komma över brodern Ross död i en skidolycka. Vad Tess och Gus inte vet är att deras vägar ska korsas ett flertal gånger under de närmaste sexton åren utan att de någonsin lär känna varandra. Inte förrän många år senare, när de möts i Florens igen, förstår de vad som hänt.
   Som om du inte fanns är en finurligt konstruerad och annorlunda kärleksroman om den inre resa vi måste göra för att vi verkligen ska kunna möta vår själsfrände.

Kommentar
Det var någonting med den här boken som jag blev oerhört nyfiken på. Inte minst för handlingens skull. Men framförallt för det bakomliggande temat om det vi så fint kallar för att allt har en mening. Den här boken skulle jag bara läsa.

Jag skulle heller inte bli besviken. För det allra mesta var boken lättsam att läsa såsom en feelgood bör vara. Och när det glimmar till tycker jag att det blir snudd på magiskt. Då jublade jag inombords. Kanske för att det kändes som att jag kom karaktärerna nära. Jag ville dem väl och ibland så ville jag nästan hoppa in i boken och göra något för dem.

Jag hade ju önskat att den där magin som jag gillade så himla mycket kunde få något mer utrymme. För det fanns också tillfällen då jag kunde tycka att det blev lite långdraget. För att sedan vid slutet gå alltför snabbt. Å andra sidan är jag tacksam för att det inte stod skrivet alltför tydligt där, utan att säga för mycket...

Men den här boken var alltså något mer av en positiv överraskning för mig. När jag slog ihop boken var det med ett varmt hjärta. Som om du inte fanns var en ljuvlig berättelse som jag njöt av att läsa. Betyg 4.

Recensionsexemplar från förlaget, tusen tack!
Norstedts | 9789113072333 523 sidor

söndag 2 juli 2017

Böckerna lämnar mig inte

Nu var det länge sedan jag var inne här och bloggade. Pausen jag tog blev längre än jag trodde!

Men det var lika bra. Först var det skönt när det ändå var rörigt, med flytten och allt. Det tar tid att landa. Mycket nytt och ovant. Vi har väl gjort det vanliga misstaget att börja fixa lite överallt och så blir ingenting klart. Men jodå, det ska det bli. Mycket har redan hänt.

Jag har inte heller haft så mycket internet. Det var inga problem den första tiden, men sedan efter ett par veckor så blev det plötsligt jobbigt. Men så när jag väl satte mig ner och klickade in i den oändliga världen blev jag alldeles stilla. Jag ställde mig frågan vad man egentligen gör på internet...

Nu till det som väntar med bokbloggandet. Jag trodde jag skulle skriva några recensioner under den här tiden men det har jag inte gjort. Bara de allra senaste dagarna. Böckerna jag läst ligger ändå färskt i upplevelseminnet. För jag har läst på en hel del mellan trädgårdsarbetet, flyttkartongerna och lokaliserandet av det nya. Innan jag drar iväg om allt möjligt om alla böcker (det är så mycket böcker i mitt liv) kan jag meddela att det först blir tre recensionsexemplar att visa. Sedan får de andra recensionerna ta vid. Jag har väl en del annat prat att hinna ikapp med också. Och det här nytt i hyllan-inlägget. Bokhögar! Nej nu får jag sluta och låta inläggen ta vid någon gång. Kul att vara tillbaka! :) Och jag inväntar en ny dator också! Det underlättar när… (nej sluta nu någon gång!)