tisdag 4 juli 2017

Tappa greppet av Katarina von Bredow


Handling
Hampus och Victoria är bästa kompisar. De hänger alltid med varandra. Självklara. I alla fall var det så till alldeles nyss. Tills den där dramaläraren Vincent kom med sina idiotiska övningar och lockade fram massa sanningar. Nu är allt förstört och Hampus har ingen aning om vart han ska ta vägen. För om han inte kan vara med Victoria så finns det liksom ingen annan. Det är klart att gänget är kvar. Och Victoria står där. Precis som innan. Men nu vet hon hur han känner. Att han är KÄR i henne. Och ingenting kan någonsin bli som det har varit. För hur ska Victoria någonsin kunna vara kompis med honom när hon samtidigt vet hur han känner?

Kommentar
Den här boken låg bara på mitt rum när jag reste hem i våras. Jag förstod genast att det måste ha varit ett spontanutskick. Inge illa menat, men boken verkade inte vara min stil. Däremot försökte jag få min tolv år yngre bror att läsa den. Ett svårt uppdrag kan jag meddela.

Jag såg det som intressant att få komma lite närmare in i hans värld. Tillbaka till högstadiets tunga vardag där det minsta lilla betydde hela världen. Bredow har verkligen fångat den dramatiken på ett trovärdigt sätt. Det var också givande att läsa. För mig till och med! För jag förstod mig på Hampus och var med honom i det som hände. Jag kunde både småle och våndas åt hans grubblerier och hur han väljer att agera. Själva berättelsen som helhet i hur den ringades in tyckte jag också var alldeles lagom. Dessutom byggdes det upp funderingar hos mig om vad som egentligen kan ha hänt. Att boken är en fortsättning på Släppa taget tyckte jag inte påverkade något för min del. För sin målgrupp är den här boken högst passande och det måste nog vara givande för dem att läsa den. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök med min bror. Betyg 3.

Recensionsexemplar från förlaget, tack!
Rabén & Sjögren | 2017 | 9789129701340 | 251 sidor

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar