lördag 26 augusti 2017

Var kommer idéerna ifrån?

Det har poeten Ruth Stone ett fantastiskt svar på. Det här är ett utdrag från boken Stor magi av Elizabeth Gilbert, s. 65-66. Det är även ett inslag i hennes populära TED-tal. Såhär skriver hon...

När hon var barn, sa hon - hon hade växt upp på en gård på Virginias landsbygd - hade hon ibland hört en dikt närma sig medan hon arbetade på åkrarna, komma rusande rakt emot henne över fälten som en galopperande häst. När det hände visste hon precis vad hon måste göra: Hon sprang "som fan" hem till bostadshuset, försökte hinna före dikten, hoppades kunna rycka till sig papper och penna så fort hon kunde fånga den. Då skulle hon kunna hejda dikten och skriva ner den efter diktamen när den nådde fram till henne och drog igenom henne - låta orden forsa fram på pappret. Men ibland var hon för långsam och fick inte tag i papper och penna i tid, och då kände hon att dikten rusade rakt igenom kroppen och ut på andra sidan. Den fanns i henne ett kort ögonblick och sökte gensvar, men sedan försvann den innan hon hann gripa tag i den - galopperade vidare över markerna och "letade efter en annan poet", som hon sa.
   Men i vissa fall (och det här är det galnaste) missade hon den nästan men inte riktigt. Hon hann bara nätt och jämt fånga den, förklarade hon - "gripa den i svansen". Som att fånga en tiger. Sedan drog hon tillbaka den med ena handen, drog in den i kroppen igen - nästan fysiskt - samtidigt som hon skrev ner den med den andra. När hon gjorde så stod orden skrivna i motsatt ordning på pappret efteråt: baklänges, men för övrigt helt rätt.
   Och det, mina vänner, är riktigt kuslig, gammaldags, voodooaktig stor magi.
   Men jag tror på det.

Är det inte så här det känns med idéer? De kommer till oss ibland men kan likväl gå förlorade om vi inte fångar dem. Jag älskar det här tankesättet, och mer därtill som tas upp i den boken :)

4 kommentarer: