lördag 2 september 2017

SE UPP Oerfaren innekatt nu ute!

Så skrev jag på en lapp och tänkte att jag skulle förstora upp det och sätta upp på grusvägen i början och slutet förbi vårt hus. Som varning för bilar och ryttare. För nu var det inte lång tid innan vår katt skulle få släppas ut, efter att ha varit innekatt i 3 år. Jag skrattade åt den texten, men egentligen var det fullaste allvar. Jag trodde att det var döden att släppa ut henne. Det skulle finnas tusentals faror där ute och hon kan ju inget. Hon är så dum, alltför nyfiken och ovetandes orädd för sitt eget bästa.

När jag pratade om att släppa ut henne snart så kom hon en gång fram till mig och kurrade, kisade med sina ögon mot mig och jag omfamnade henne och sa att hon måste lova att komma hem igen, att göra sitt bästa för att överleva därute. På en sekund blev jag nästan tårögd och jag sa att vi måste säga hejdå till Sonja innan hon får gå ut. Det var så ovisst allting.

På dagen då jag släppte ut henne för första gången så var det egentligen inte tänkt att det skulle bli just den dagen, men hon hade som vanligt sprungit fram när jag skulle gå ut med min kaffekopp och i farten slog jag upp foten, med en sko, så träffade jag henne på nosen och hon backade skeptiskt bakåt. Då fick jag lite dåligt samvete och slog upp dörren och pekade, men gå ut då, och så var det med det. Jag hade hjärtat i halsgropen och kunde knappt släppa blicken ifrån henne. Nu var hon ute!



Den första tiden höll hon sig nära men så småningom började hon dra iväg och jag kände mig tvungen att hämta kameran. Ifall hon inte skulle komma tillbaka nu så är det här en bild på henne som visar att hon fick som hon ville och att hon hade det jätteroligt.

Men det gick bra! Hon kom tillbaka flera gånger under dagen och jag var där med lite mjukmat till henne som det inte tog lång tid innan hon förstod. Första gångerna gick hon lite väl långt iväg på stenmuren och jag gick och letade upp och hämtade henne. Men hennes galopp tillbaka fick mig att le stort och lyckligt. Så kul hon har det, att få springa fritt!





Det var bara den där första dagen som jag fick lite ont i huvudet av all spänning och att hålla koll på henne hela tiden. Men när hon kom in i skymningen en sista gång och vi låste luckan så var det som att hon gick från innekatt till utekatt den dagen.

Hon har mest hållit sig runt huset och oftast sitter hon alldeles utanför fönstret på bordet, nära tryggheten men fortfarande ute där allt spännande händer. Trött av intryck och allt men myser så mycket hon bara kan.



Nu finns det inget som hindrar henne att upptäcka precis det som faller henne in. Första dagen sa jag att nu är slutet nära, men hon har klarat det bra. Nu tillhör hon inte oss längre, precis så som det ska vara. Jag har sagt väldigt länge att hon hellre ska få vara katt på riktigt och lycklig en dag eller vad det nu blir än att hon ska hållas inne. Hon har ju ändå alltid velat gå ut. Hon är faktiskt uppväxt här på gården, hon blev helt tokig vid ladugården och utav hästlukten när jag tog henne dit i början av sommaren. Hennes mamma strosar fortfarande omkring här och kanske kan hon nu lära Sonja att jaga, hon är väldigt skicklig. Men alltså, den dagen som Sonja kommer hem med en mus, då kommer jag vara upp över öronen stolt som värsta hönsmamman. Jag tror nästan jag är gladare än henne för hennes nya uteliv :)

8 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack! Jag blir så glad av att se hur roligt hon har det :)

      Radera
  2. Fin katt! Vi har precis börja försöka ha vår kattunge ute.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så svårt att släppa iväg henne.. Det är svårt, bara man tar det varsamt ska det nog gå bra :)

      Radera
  3. Så söt din Sonja är och så roligt för henne (och dig ;)) att hon fått ett nytt liv utomhus :D
    Visst är det läskigt att släppa taget sådär. Men katter är smarta, de håller sig nära, skapar ett territorium och håller sig till det. Vår brukar ligga i buskarna precis utanför balkongen bara för att, som du också beskriver, vara hemma men ändå inte. Vi brukar beskriva honom som en innekatt som får gå ut. Han är alldeles för bekväm (och för gammal och hungrig) för att vara ute allt för mycket nämligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja verkligen, vi är superglada båda två! :)
      Haha vad roligt det låter, hoppas Sonja håller sig så som hon gör nu. Jag brukar säga att hon är vår vakthund, ist för hunden vi faktiskt har, för Sonja sitter mest framför huset och spanar :)

      Radera
  4. Vilka underbara bilder! Min gamla katt fick bli utekatt när han flyttade ner till mig och föredetta sambon i Värmland. Gud mina nerver höll på dö av det, men det märktes verkligen hur bra han tyckte om det. Och oftast kunde jag gå ut och skramla med matlådan så kom han farande som ett skott om jag kände att han behövde komma in en stund. Han fick somna in förra året pga njurarna men jag är glad att han fick de där åren med mer frihet <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon har så roligt :) Ja hua det var superjobbigt första dagen men sedan släppte jag det väldigt fort. Det är bra att maten allt som oftast får hem dem ^^ Så himla synd, men jag tror alldeles säkert att han hade det underbart den där sista tiden, helt klart värt det för deras skull :)

      Radera