onsdag 11 oktober 2017

Grace av Anthony Doerr

Förlag: Bookmark
Utgivningsår: 2017 (2004)
Antal sidor: 468
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Baksidetext: Meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv – och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning.

När ett ihållande regn hotar deras hem flyr han landet i förhoppningen att rädda dottern.

Först tjugofem år senare vågar han sig tillbaka. Men utan ett enda livstecken från frun eller dottern vet han inte om han kommer att finna någon av dem i livet.


Mina kommentarer:
Omslaget till den här boken är väl helt bedårande? Lika fint som Doerrs tidigare bok Ljuset vi inte ser. Jag var också förväntansfull inför att läsa ännu en bok av honom eftersom jag gillade hans stil och berättande, det finstämda och framförallt det egna sättet att framställa detaljer på.

Jag kunde känna igen hans språk även i boken Grace. Det är intressant tycker jag att det här är han debutroman som då i och för sig publicerades ett antal år innan hans succé men också kan vittna om ett yngre uttryck, sådär naturligt på något sätt. Jag tycker det är spännande.

Det är de där naturvetenskapliga ingredienserna som jag gillar så mycket, när de får beskriva diffusa känslor och upplevelser, konkreta termer på filosofin. Det är otroligt vackert att läsa när dessa bitar kommer fram.

Det är även ett spännande scenario som Doerr låter boken utgöras av. Men jag tyckte inte att det lät så fascinerande till en början, men det kom att bli, när jag läser om det och börjar fundera så blir det skrämmande - tänk att vara fullständigt övertygad om att något fruktansvärt kommer att hända och tvingas välja mellan det och att lämna sin familj, ofattbart.

Men tyvärr så upplevde jag det som ett alltför långt parti när det gick lite långsamt och jag hade önskat något som grep tag lite mer, antingen något ännu starkare som jag bar med mig eller något under tiden som lockade. För jag upplevde det som lite segt ett tag, tråkigt nog. Men på sina håll dök de här fina beskrivningarna upp och jag märkte också att det blev mer njutningsfullt att läsa om jag sänkte tempot och verkligen lyssnade på vad Doerr försökte berätta. Dessvärre blev jag något besviken när slutet inte heller var tillfredsställde nog för mig. Men överlag så är jag glad att jag läste Grace för Doerr har som sagt ett alldeles eget fint uttryck.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar