fredag 3 november 2017

Författarintervju - Håkan Tendell

Jag har fått möjlighet att ställa några frågor till Håkan Tendell, författaren bakom Göteborg noir, vilket jag tyckte var ett spännande uppdrag. Och eftersom hans stil inte riktigt är min smak så har jag i stället fokuserat på det som jag är nyfiken på, själva skrivprocessen, liksom en del funderingar kring det här med att skriva "så hemskt". Nåja, det finns mycket intressant att läsa, så här kommer det:


För de som inte vet vad Göteborg noir handlar om, hur skulle du beskriva den?
I grunden en klassisk hämnarhistoria. Huvudkaraktären Frank blir i ett svep rånad, nedsparkad och tvingas uppleva sin flickvän bli kidnappad av okända killar. Polisen står handfallen. I förtvivlan inleder Frank ett korståg mot alla kriminella som kommer i hans väg. Ovetandes om hans flickvän är mördad eller inte gör han då och då tafatta försök att spåra upp henne. Han låter sig också förföras av en av hennes väninnor, men den flickstackarn går ett hemskt öde till mötes. Parallellt löper också en historia om studenten Sara som flyttar till Göteborg för att skaffa sig ett bättre liv. Hon byter namn till Candy och börjar arbeta som strippa. Boken innehåller rätt mycket brutalt våld.

Du har tidigare skrivit och gett ut en kärleksroman, hur var det att ställa om själva skrivandet inför en bok som Göteborg noir?
Inga svårigheter alls. De flesta berättelser innehåller element av både det ena och det andra. Det handlar till stor del om vad man väljer att fokusera på. Tar man en kärlekshistoria och staplar tragiska scener på varandra blir det ett tårfyllt drama. Tar man samma kärlekspar och lyfter fram en massa tokigheter man kan skratta åt blir det en romantisk komedi. Låter man mannen smiska och hålla på blir det Fifty Shades of Grey. För varje kvinna Frank kysser dödar han i snitt femton män. Alltså blir det som kunde ha varit en kärleksroman i stället en kriminalroman.

Hur kommer det sig att du gjorde en sådan ändring av genre? Var det något särskilt som inträffade i ditt liv eller med dig själv som låg bakom?
Många års arbete med brottmål på Göteborgs tingsrätt gav mig möjlighet att skriva med gedigen inblick. Men den utlösande faktorn var nog när jag stod i en monter på bokmässan och hade totalt tre besökare. De bläddrade lite grann och gick. All affischering på stan till ingen nytta. Alla visitkort helt meningslösa. Ett tag därefter dinerade jag med en ärlig kvinna som förklarade att min kärleksroman sög för att den var skriven på kanslisvenska. Ungefär då bestämde jag mig för att jag skulle bli Sveriges hårdaste författare. Och nu är jag där.

För mig som personligen inte dras till böcker som utger sig för att vara våldsamma och råa så undrar jag hur det kommer sig att författare väljer att skriva om det från första början, eller varför just du har valt att göra det?
Det kan ju handla om att man vill variera sig i sitt konstnärliga uttryck eller att det helt enkelt är skönt att få utlopp för sin mörka sida. Suktande efter kommersiell framgång så att man kan försörja sig på sitt skrivande är inte heller någon oviktig aspekt. Och är det nånting som de flesta läsare vill ha så är det blod, Massor av blod. Strunt samma om det handlar om vampyrer, mafiosos eller världskrig. Bara folk skadas, plågas och dör.

Varför tror du folk lockas av att vilja läsa om sådant som brott, mord och andra grymheter?
Döden är den mest dramatiska händelsen i människors liv. Man vet inte om den behagar komma i morgon, om en månad eller om fem år. Man vet inte om processen blir sekundsnabb, tre minuter lång eller utdragen över flera dygn. Man vet inte om den kommer att igångsättas av sjukdom, olycka eller uppsåtligt våld. Ett vet man: Döden är i nästan samtliga fall oåterkallelig. När fyrverkeriet i ens neurala nätverk slocknat kan man inte längre aktivt påverka vare sig sin omgivning eller världen i stort. Från att vara en varelse med ett oändligt antal framtida handlingsmöjligheter förvandlas man till en färdigskriven livshistoria. Att medvetet skicka någon till dödsriket är därför ett dåd av ofantligt mått. Slagsmål, svärdfäktning, gevärsdueller och allt sånt bär alltid på risken för död eftersom även en till synes liten skada kan leda till slutet för någon. Kanske är människan i gemen intresserad av att sluka historier om våld för att dessa historier förbereder oss för den hårda verkligheten, antingen genom att vi lär oss hur vi ska undvika faror, eller, om vi ändå hamnar i dem, hur vi ska försvara oss, eller, om behövligt, hur vi med god chans till framgång kan attackera en flock rovdjur eller fiender som hindrar oss från att leva våra liv som vi vill.

Jag är nyfiken på att veta mer om din skrivprocess, hur skulle du beskriva den? Vad har du fått kämpa mest med och vad har varit enklast?
Det svåraste är att komma hem, mentalt utpumpad efter en dag på kontoret, och försöka skriva. För mig funkar det nästan aldrig. Jag får förlita mig på långhelger och semestrar. Då är jag i mitt esse. Då vrålkonsumerar jag böcker, filmer och musik tills kreativiteten sprutar ur mig. Min senaste metod går ut på att jag skriver första utkastet utan hämningar. När det är klart blir det dags att analysera manuset. Har jag flikat in en lagom dos miljöbeskrivningar? Framgår motiven till de olika karaktärernas handlingar? Har jag några sköna yttranden i dialoger som folk kanske skulle vilja citera i sina egna liv? Såna grejer. Allra sist kommer rättstavning och kommatering. Man måste låta det komma sist. Annars tappar man det viktiga tempot när man försöker transportera fantastiska scener från sitt huvud till det vita arket.

Finns det några böcker eller författare som har inspirerat dig särskilt, vilka och varför?
Dostojevskijs Brott och straff. Tolstojs Krig och fred. Kolossalt svåra att komma in i. Jag fick börja om flera gånger innan det rullade på. Persongallerierna med alla förnamn, efternamn och smeknamn gör kaos med en. Men det är värt mödan. Det är jätteskönt när man väl har kommit in ordentligt. Man bara njuter av dessa mästerverk. Det var de romanerna som hjälpte mig skapa tredimensionella karaktärer.

Vad skulle du vilja säga till de som själva vill bli författare?
Du måste vara beredd på att försaka mycket av diverse fritidsaktiviteter. Du behöver vara beredd på att folk inte förstår att du behöver vara för dig själv väldigt mycket, väldigt ofta för att kunna få ro att läsa, skriva eller lika viktigt, bara fundera. En stor del av författande sker inte med penna eller tangentbord, utan blott med tankeverksamhet där du bollar scener i ditt huvud, gör omtagningar och håller på som om du vore din hjärnas filmregissör. En del scener kommer förmodligen uppstå medan ditt skrivande pågår, men merparten kommer sannolikt av dina tidigare funderingar i ensamhetens tillvaro. Det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det. Böcker skapar inte sig själva. Läsarna har ett konstant behov av nya böcker, men vem ska skriva alla dessa böcker som de vill plöja igenom? Du måste hjälpa till. Världen behöver dig.

Stort tack Håkan för de utförliga och intressanta svaren!

1 kommentar: