måndag 16 juli 2018

Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón

Serie: De bortglömda böckernas gravkammare #3
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 295

Baksidestext: I Himlens fånge återvänder vi till De bortglömda böckernas gravkammare och bokhandeln Sempere & Söner, i Carlos Ruiz Zafóns säregna och mörka Barcelona.

Det är strax före jul i slutet av 50-talet. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln, där trotjänaren Fermín är i full färd med att förbereda sitt förestående bröllop. En morgon kommer en gammal man in i bokhandeln och vill köpa en värdefull bok, en ovanlig och exklusiv förstautgåva av Greven av Monte Cristo. Men han tar den inte med sig ­– istället lämnar han boken med en dedikation: "Till Fermin Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden." Främlingens besök blir upptakten till en berättelse om fångenskap, svek och en hemlighet som legat begravd i mer än två decennier.

Mina kommentarer:
Det tog alldeles för lång tid för mig att läsa den här tredje boken sedan jag läste nummer två. Jag hade glömt bort lite ur den (samtidigt minns jag den som lite knasig, men ändå bra!). Jag märkte att det hade varit bättre att inte vänta för länge, men annars så, gav Himlens fånge mig stor behållning, så bra! :)

Den där bokhandeln som de driver skulle jag minsann vilja besöka, för att inte tala om smyga in i det oändliga biblioteket med de förlorade böckerna. Ah, wow! Stämningen kring det är så magisk, och gör dessa böcker otroligt spännande att följa, bara få hänga med i.

På vissa håll märks det att de hör ihop när omnämnanden görs mellan de olika böckerna och det gör att hela historien växer som helhet, som jag ser fram emot att få ta del av den avslutande boken sedan som nyligen utkommit - Andarnas labyrint. Och sedan någon gång kanske det är dags för en omläsning, jag skulle så gärna vilja uppleva den första boken igen, den är verkligen speciell.

Som ovan nämnt tyckte jag att Ängelns lek, bok nummer två, var en smula konstig, men ändå dramatiskt och fängslande (samtidigt, efter att ha läst den här, så klarnade den boken lite grann också). Med den här boken var det däremot inga konstigheter, jag hängde gott med och ville bara läsa vidare för att få omges i Barcelonas mystik och kring böckernas kraft. Få reda på hur allt hänger ihop. Kanske blev det en aningen segt vid mitten någon gång, men egentligen gjorde det inte så mycket. Den här boken var ganska så kort och gick fort att läsa, då när den är så bra som den är. Språket och stämningen är som sagt fantastisk! Och slutet, hallå, ge mig nästa bok genast! :)

Min läsupplevelse landar på: 8 av 10

Några avgörande aspekter: Aningen långsamt parti men för det allra mesta är det den speciella stämningen och kärleken till böcker som fullkomligt glänser, berättarrösten.

lördag 14 juli 2018

Läslogg och mersmak

Nu har jag hunnit läsa en hel del de senaste dagarna, mer läsning och upplevelsen av att slukas med i fler historier gör verkligen att suget ökar efter att ta del av ännu mer! :) Men troligtvis kommer tempot och tiden inte vara lika mycket nu, men vi får se, har ju fått större behov av det ändå att ta det lite lugnt nu emellanåt... Jag har också återupptäckt hur avslappnande läsningen är, det är skönt.


Jag har fokuserat lite på att beta av lite kortare böcker. April, april av Mattias Edvardsson var verkligen jättebra, så kul med författare som man liksom kan lita på och ger en en bra bok. Jag fick ju höra efter att jag läst och gillat En nästan sann historia att jag kan läsa vilken som helst av honom, och nu fick det bli den här, och det är jag så glad över.

En annan lite kortare bok som jag läst är Mitt hjärta går på av Christoffer Holst. Ännu en bok som jag velat läsa länge och den var bra, men jag är faktiskt lite besviken ändå.

Däremot var Den unga författarens verktygslåda en otroligt positiv överraskning, känns som typ den bästa skrivhandboken jag hittills har läst. Så enkel och glasklar med exakt det som behöver kommas fram till.

Sedan har jag alldeles nyligen läst ut Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh. På ett sätt var det en starkare historia än vad jag var beredd på, och det här med blommornas språk var så fint och spännande att läsa.

Tror ni min lilla läsrush har gjort mig nyfiken på fler, jodå! :) Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elizabeth Gilbert är den jag nu håller på att läsa, har kommit en bit men mycket återstår. Den är i varje fall fantastisk tycker jag, ska nog fokusera ensamt på den nu lite, innan jag börjar nästa bok. Troligtvis blir det För att väcka hon som drömmer av Johanna Nilsson.

Så det var en liten uppdatering på läsfronten. Hur går det för er med läsningen? Hoppas i varje fall att ni har det bra i den här makalösa sommarvärmen! :)

onsdag 11 juli 2018

När livet börjar om av Lucy Dillon

Förlag: Forum
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 480

Baksidestext: Libby och Jason har lämnat London för att ta över ett gammalt familjehotell på landet. De ska förverkliga sin dröm och förvandla det till en lyxig tillflyktsort för stressade storstadsmänniskor. Men projektet bjuder på fler svårigheter än de anat. Snart börjar Libby undra om det verkligen är den nystart för henne och Jason som hon hoppats på.

En dag inträffar en otäck händelse precis utanför huset. En okänd kvinna blir påkörd och tappar minnet till följd av olyckan. När Libby erbjuder kvinnan att återhämta sig på hotellet sätter det igång en kedja av positiva händelser som kommer att förändra livet för många – och förverkliga mer än en dröm.

När livet börjar om är en charmfull och värmande roman om att börja på nytt – och hur en liten gest av vänlighet kan ge ringar på vattnet och förändra livet för många.

Mina kommentarer:
Jag har egentligen lite svårt att säga någonting om den här boken så lång tid efter att jag läst ut den, men nog var den okej. Ändå är det den minst braiga-Dillon-boken av de som jag har läst. Kanske för att hundarna saknades. Det förkom ju en hund men jag ville ha mer, de är som små stjärnor i dessa sagor.

Vissa partier var bra och rent av intressanta att läsa, men för det mesta tyckte jag att den här boken var ganska så seg med en liten snopen känsla om att det borde ha känts lite mer. Även om det märktes av en Dillon-känsla, så blev jag inte alls lika medtagen som tidigare.

tisdag 10 juli 2018

Stora träningsboken för gravida



Författare: Lovisa Sandström & Jessica Almenäs
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor:  182

Baksidestext: Vill du också lära dig mer om din kropp och känna dig stark under hela din graviditet? När du tränar dig igenom graviditeten lägger du en god grund för förlossningen och den första tiden som mamma, samt ökar ditt psykiska välbefinnande.
Här får du lära dig de bästa och mest skonsamma övningarna inom både styrka, rörlighet och kondition. Träningsprogrammen är anpassade efter vilken trimester du befinner dig i och rymmer tre olika nivåer. Målet är rörelse, inte prestation.

Ta del av fakta och tips från träningscoach Lovisa Sandström om vilka träningsformer som är extra lämpliga för dig som är gravid, samt råd för att hantera smärta och förebygga besvär i vardagen. Boken går också igenom vanliga myter och sanningar kring träning för gravida.

Genom dagboksanteckningar och bilder direkt från vardagen får du som läsare följa med på hela resan genom Jessica Almenäs graviditet. Hon bjuder på många inblickar och egna erfarenheter kring exempelvis konditionsträning, träningskläder för gravida, tankar kring yoga, kost och vikt och om att starta igen efter förlossningen. Du behöver inte själv vara någon träningsexpert, men kanske blir du en på köpet!

Mina kommentarer
Jag var väldigt förväntansfull inför den här boken, har fått en bra bild av Sandström och såg fram emot att få både information och konkreta övningar på vad jag ska tänka på nu under graviditeten. Jag är inte en sådan som tränar speciellt mycket, jag rör på mig och är aktiv i ganska så stor utsträckning och prioriterar det, men jag antar att man alltid hade önskat att man gjorde mer än det man gör. Samtidigt vill jag förbereda mig inför en sådan resa på ett sätt som den här boken verkade förmedla.

Men tyvärr blir också den här fackboken något utav en besvikelse. Är det mina förväntningar det är fel på? Eller så är jag så kritisk av mig. Mycket fallerar när böckerna blir svårtillgängliga, antingen att bläddra i eller vad gäller följsamheten när man läser dem från pärm till pärm. När jag hade läst boken så ville jag inte riktigt lämna tillbaka den till biblioteket, för jag kände att jag inte hade fått ut något från den, men det ville jag ha gjort så jag väntade och bläddrade men nej, det var inte mycket som jag fick med mig från den i slutändan.

Jag kan säga att för mig har det varit mer givande att ta del av tips och råd genom att använda google och youtube, även om det också har kommit ifrån just författaren till denna bok.

Visst finns det övningar i den som inte kräver redskap och det är nog tanken, ändå förekom det hantlar och sådana där band, jag har ju inget så då blir det ett litet hinder. Jessicas egna dagboksanteckningar var ändå lite skojig att ta del av, men det var ju inte helt det jag var ute efter.

För mig har det varit främst foglossning och smärta/låsningar i ländryggen och svanken och så, och när jag har sökt på det har jag inte hittat något svar, vilket jag tycker är märkligt. Foglossning borde ändå vara ganska vanligt, jag vet fortfarande inte om det är farligt eller i vilken utsträckning det går att träna/aktivera sig med det.

Så trots sin tjusiga utstyrsel passade inte den här boken mig tyvärr.

lördag 7 juli 2018

Nu blir det läsmaraton!

Det är lätt hänt, att dra på sig för mycket böcker! Och så brukar det bli när man kommer in i något och får ett sug när det tidigare har gått på lite halvfart. Det ena leder till det andra. Nu var det dessutom länge sedan jag besökte biblioteket och idag fick jag en väldigt stor lust att åka dit och låna några spännande exemplar.

Jag har liksom inte vägarna förbi nuförtiden, men cyklade in idag och fick gå i godan ro och spana. Men när det var 7 stycken så kände jag att jag kanske får börja så ;) får återkomma helt enkelt.

Jag har ju egentligen en del att läsa redan, som man alltid har, och så mycket annat jag vill hinna göra, skrivandet också för den delen. Men jag kan klämma in lite läsning ändå, speciellt om den där viljan finns. Jobbet och trädgårdsarbetet är ändå så fysiskt, nästan på gränsen att jag inte riktigt orkar med i dessa tider, så visst behöver jag kompensera med läsning! :)

Här är i varje fall den fina högen som jag kom hem med. Några förväntade, andra oväntade fångster. Jag tror de är ganska lättlästa men samtidigt kanske det hade varit bra med lite kontraster dem emellan, det har jag inte tänkt på. Å andra sidan har jag någon av de andra som jag också tänkt läsa nu i juli om så skulle behövas. Har ju dessutom börjat på Blomsterspråket. Så mycket böcker det blev helt plötsligt...


Den unga författarens verktygslåda av Ralph Fletcher
April, April av Mattias Edvardsson
För att väcka hon som drömmer av Johanna Nilsson
Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman
Olyckornas tid av Moïra Fowley-Doyle
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elizabeth Gilbert

Har du läst någon av dessa? Är det någon speciell jag bör kasta mig över? Har redan börja med April, april dock, som jag tänkt läsa så himla länge nu :)

fredag 6 juli 2018

'Hon, han och hjärnan' av Markus Heilig

Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 233

Baksidestext: Beror könsskillnader i hur vi tänker, känner och beter oss främst på sociala processer? Eller avspeglar de delvis olikheter mellan hur kvinnliga och manliga hjärnor är organiserade? Kan vi behöva via ta hänsyn till sådana skillnader för att inte vissa oftast tjejerna ska bli missgynnade?
   Trots min långa bana som hjärnforskare var det först i samtal med döttrarna jag insåg hur lite jag egentligen visste om dessa frågor. Att skriva den här boken blev ett sätt att försöka nå en förståelse som nådde bortom tidningsrubrikernas polemiska förenklingar.
   Den bild som trädde fram är en annan än jag förväntade mig, och mycket mer fascinerande. Kvinnor och män har under evolutionen specialiserat sig på sätt som kompletterat varandra. Dessa specialiseringar har ställt delvis olika krav på hjärnans organisation. Samma egenskaper som låtit oss komplettera varandra inrymmer också fröna till konkurrens, konflikt och förtryck.
   Vårt evolutionära bagage är centralt för vilka vi är, men säger väldigt lite om hur vi ska leva våra liv idag, eller imorgon. Det får vi förstås välja själva. Jag tror de valen bäst görs av kvinnor och män med god kunskap om sig själva och varandra.

Mina kommentarer
När jag såg ett klipp om den här boken med författaren samt Katarina Gospic så tyckte jag att den lät intressant och bestämde mig för att låna den. Ämnet kan tyckas kontroversiell, samtidigt som jag helt kan förstå vad de och boken är ute efter - att vi, män och kvinnor, är olika men att det ju är något bra, på sina sätt. Jag tycker det inte är konstigt och självklart ska det då till sin följd ändå vara så att det inte värderas olika, för det är något som dock har förekommit. Jag var i varje fall nyfiken att få reda på mer hur det ligger till utifrån det här perspektivet.

Men det var lite synd, för boken var ganska svårtillgänglig. Den hade kunnat göras mer pedagogisk och anpassat både designen och upplägget för att göra det mer förståeligt för gemene man. Nu blev det lite som studentlitteratur. Kanske värre än så, för inte ens dessa är såhär ostrukturerade.

Kanske var det för att Gospic satt med i intervjun (har läst en bok och lyssnat mycket på henne och hon gör det väldigt bra för alla att förstå, kortfattat och begripligt) som jag trodde att den här boken skulle vara i samma bana. Men nej, det är den inte, inte i språket eller överlag med allt som tas upp. Det kändes lite rörigt och tillslut orkade jag inte koncentrera mig mer. Jag tappade det och skummade resten, besviken.

Det var ju synd som sagt att den här grundpoängen som jag så gärna ville fördjupa mig i förlorades i en, om jag får säga det själv, dålig framställning. Åtminstone hade jag svårt att ta till mig det på ett tillräckligt givande sätt, tyvärr.

torsdag 5 juli 2018

Planer inför juli - blir kombinerad skrivblogg

Att den här bloggen har behövt ett lyft och lite ny energi, det har jag känt hela året. Usch så traggligt det har varit. Men visst har ett par stora förändringar kanske spelat in lite, flytten och graviditeten. Men det är ju inte så att jag vill att bokbloggandet ska fallera för det, men jag känner att jag behöver få tillbaka rutin på det hela. Även om jag vet att jag är helt ifrån rutiner och att spika något och därmed har så svårt att bara göra tbr-högar. Men inte ens sammanfattningar blir det, eller något annat mellan recensionerna och då blir det lite tråkigt och då är det inte så konstigt att det fallerar, mest för mitt eget intresses skull att blogga.

Så nu tänker jag tvinga in lite rutiner för bloggen så att mitt liv också får mer struktur, det behövs. Inte minst för att ta tag i skrivdrömmen. Och här kommer en tanke som jag nu har haft - att införa lite skrivande här på bokbloggen. Det blir fortfarande litteratur som tas upp. Jag är för feg för att ha en renodlad skrivblogg, är också lite rädd för de som driver dessa för de verkar vara så erfarna och ha sådan koll på skrivandet. Men jag beundrar dem. För jag har svårt för det, är så självkritisk att jag stagnerar. Men jag behöver ta mig framåt även om det är sjukt läskigt och frustrerande. Med rutiner och steg för steg och ut på okänd mark.

Vad det blir av det hela får växa fram med tiden. Har egentligen svårt att se mig sitta skriva ett inlägg med tankar som växt fram från skrivandet, när allt egentligen går upp och ner under en och samma dag med tusen tankar, så jag förstår inte riktigt hur alla verkar kunna vara så följsamma... men men. Learning by doing och fake it till you make it o.s.v. Berätta gärna och ge mig lite skrivbloggsinspiration! :)

Här är i varje fall några böcker som jag funderar på att läsa under månaden.


På andra sidan glädjen av Seré Prince Halverson
Det kommer alltid en ny himmel av Jori Nelson Spielman
Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh

Sedan har jag tre recensionsexemplar som väntar. De är alla spontanutskick vilket jag inte gillar, ser helst att jag får en förfrågan på mail först...

Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt
Nattvakten av Anna Ihrén
Demonviskaren av Lovisa Wistrand

onsdag 4 juli 2018

'Teodlarens hustru' av Dinah Jefferies

Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 300

Baksidestext: Fylld av optimism kliver nittonåriga Gwendolyn Hooper av ångbåten som har tagit henne hela vägen från England till Ceylon där hon ska träffa sin make. Men mannen som tar emot henne på plantagen är inte samme man som hon blev hals över huvud förälskad i hemma i London. Den grubblande och distanserade Laurence har fullt upp med arbetet på teodlingen och har inte mycket tid över för sin unga hustru. Gwen får utforska den vackra egendomen på egen hand.
   Det är en plats fylld av mystiska ledtrådar till det förflutna - låsta dörrar, en gulnad bröllopsklänning i en koffert och en överväxt grav som är undangömd på ägorna. Snart blir Gwen gravid, men lyckan över det nya livet blir inte långvarig och i förlossningsrummet tvingas hon ta ett beslut som kommer att påverka hennes liv för all framtid.


Mina kommentarer
Den här boken såg ut att passa mig, tjusigt omslag och med en handling om odling, så mysigt. När jag börjar läsa så känns den väldigt inlevelsefull med miljön och på det sätt som författaren börjar sin historia, så jag var förväntansfull!

Men så avtar det lite för jag tycker inte att det hände så mycket. Det var väldigt mycket om alldagliga relationer på ett sätt som inte ens framställdes som något särskilt. Jag var nära att lägga ifrån mig boken där ett tag, men så kom en vändning som hette duga.

Varför kunde inte den tvisten komma tidigare? Det hade gjorde det hela mer intressant, för den var bra och klassar sig mycket väl som något fängslande. Helt plötsligt blev det en spänning kring huvudpersonen Gwen och de andra och det dök upp mängder med frågor som både hon och jag kunde ställa oss. Så det här gillade jag, samtidigt som det ändå var lite för händelsefattig trots allt. Det fanns båda delarna helt enkelt, lite segt samtidigt som det fanns en väldigt stor dramatik i alltsammans. Men överlag tyckte jag ändå om boken.

tisdag 3 juli 2018

'En oskyldig lögn' av Sabine Durrant

Förlag: Louise Bäckelin förlag
Utgivningsår: 2018 (2016)
Antal sidor: 299
Rec.ex.: Från förlaget, tack!

Baksidestext: Några små vita lögner kan väl inte skada någon? Eller?
   Det börjar med en lögn. En banal liten lögn för att imponera på en gammal kompis från universitetstiden som Paul möter i en bokhandel. En lögn för att bli lite mer framgångsrik i vännens ögon. Sanningen är att han är en 42-årig misslyckad författare som hade sin enda succé för över tjugo år sedan.
   Nu är han på väg att förlora sin lägenhet, och utsikten att behöva flytta hem till mamma får honom att tacka ja till vännens middagsinbjudan, där han träffar den vackra änkan Alice. Hon har allt han vill ha, och nu tänker han bli en del av hennes liv. När han får möjlighet att följa med Alice och hennes vänner till Grekland är han mer än nöjd.
   Men i den grekiska hettan blir han alltmer insnärjd i sina lögner och kanske är han inte den enda som ljuger?

Mina kommentarer:
Den här boken dök oväntat upp i brevlådan, men det kan finnas en spänning i att plocka upp en bok som man annars inte hade tänkt läsa. Handlingen verkade tillräckligt intressant för mig.

Jag må säga att den här boken är lite konstig, men ändå inte. Den är lite annorlunda, och ändå är det just det som får mig fast. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro på för huvudpersonen verkar inte direkt vara sund, eller hur jag ska uttrycka det. Eller är det bara så som det framställs? En nyfikenhet väcks i varje fall och en lust att reda ut alltsammans genom att läsa vidare.

Sedan trappas det upp eftersom och det var aldrig riktigt tråkigt att läsa den här boken, ganska så följsam och drivande så för mig var det ändå positivt, mest för allt det här ovissa som kändes spännande. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska tycka om slutet, en del av mig gillar det, överlag så gör jag det men en del utav det kanske var en smula för förklarande tror jag, lite för enkelt sätt att avsluta det på.

Men i det stora hela var En oskyldig lögn ändå en underhållande roman att läsa i sommarvärmen!

onsdag 20 juni 2018

Mina liv som hund av W Bruce Cameron

Utgivningsår: 2015 (ljudbok)
Förlag: Bokfabriken
Antal sidor: 334

Baksidetext: En dag insåg jag att de varma, pipande sakerna som luktade konstigt och kravlade kring mig, var mina bröder och systrar. Jag blev väldigt besviken.

Detta är den otroliga historien om en hunds sökande efter meningen med sitt liv. Eller snarare sina liv.

Efter ett kort liv som herrelös hundvalp, återföds Bailey som en golden retriever och träffar snart den åttaårige Ethan. Under sina många äventyr tillsammans med sin lille husse lär sig Bailey hur man är en duktig hund.

Men det visar sig att livet som älskat husdjur inte är slutet på Baileys resa. De stora frågorna börjar hopa sig. Vad är egentligen meningen med tillvaron?

Mina kommentarer:
Det här var en bok som jag lyssnade mycket på under renoveringen, satt i trappen och målade och lät cd-skivorna avlösa varandra. Det var väldigt roligt att höra något annat, ett annat perspektiv i en berättelse. Först tänkte jag att det skulle låta lite knepigt med en hund som berättade men det upplevde jag inte alls, det var bra gjort och så mysigt att lyssna på. Ännu bättre när jag också tyckte att det verkade logiskt, att författaren känner väl till hur hundar skulle kunna tänka och reagera själva på situationer som de ställs inför. Sedan kanske det kryddades på lite mer men jag kunde inte göra annat än att le stort åt det hela.

Berättelsen är charmig i sig, med hundperspektivet. Dessutom fanns det plats för både glädje och sorg. En hel del dramatik också. Och massa funderingar. Det är svårt att inte gripas med när relationen mellan våra fyrbenta vänner är så starka som de är. Jag tyckte boken var så fin!

Jag var dock en smula osäker på hur det här med Baileys alla liv skulle upplevas, men det löste sig fint, framförallt när jag själv kan relatera då jag tror på att vi kan leva återigen. Men kanske inte så hastigt som i det här fallet, men för berättelsens skull var det okej.

Så det här var helt klart en himla mysig bok som hundälskare inte får missa!

måndag 18 juni 2018

Under två timmar av Hanna Landahl

Förlag: Polaris
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 282
Rec.ex.: Från förlaget, stort tack!

BaksidetextUnder två timmar är ett varmt och humoristiskt samtidsdrama. Det utspelar sig i Göteborg och skildrar hur långt en vuxen människa egentligen är beredd att gå för att passa in, för att vara någon som betyder något. För betyder något gör man ju bara om man är en sådan som tar ansvar för sin kropp och håller den i trim, genom att satsa hårt och göra som alla andra. Springa långt, snabbt och helst dagligen! Staffan är inte en sådan man. Han tränar inte alls och därmed är han också ansvarslös. Totalt betydelselös, enligt honom själv. Någonstans bland blöjbyten, fotbollsträningar de alltför långa, grå myndighetskorridorerna på Migrationsverket har han tappat bort sig själv den status han en gång hade. Nu är det dags att ändra på det. Staffan bestämmer sig för att göra det som alla andra gör. Han ska springa Göteborgsvarvet och han ska göra det med bravur på under två timmar.

I Under två timmar får läsaren följa Staffan på den slingriga, vindlande vägen mot att åter bli någon att räkna med. Hans strävan går överstyr och får honom att gå över gränser han tidigare i livet aldrig ens kommit i närheten av. Det blir förödande, både för honom själv och hans omgivning. Han riskerar att förlora allt han från början hade.

Mina kommentarer:
För ett par år sedan läste jag författarens debutbok Välkommen till Himmelsta, och kände verkligen att där fanns något att hålla utkik över. Det var något i sättet som Landahl framställde personer som fick mig som läsare att verkligen känna med dem. Det var levande och medryckande. Så självklart ville jag testa hennes andra bok, Under två timmar.

Att boken dessutom handlar ganska mycket om Göteborgsvarvet tyckte jag var roligt, eftersom jag själv har sprungit det, visserligen bara en gång men det var en sådan stark och positiv upplevelse som jag alltid kommer bära med mig. Jag tycker det är så häftigt med alla dessa tusentals människor som deltar, både som publik men framförallt i spåret. Där siktar även bokens huvudperson Staffan på att befinna sig, och det väl förberett. Eftersom jag är någorlunda bekant med vad som krävs för att nå hans mål med tid på varvet, så var jag såklart lite skeptisk till om det skulle vara möjligt. Men det hade kanske de flesta varit, det kräver sitt att springa så långt. Ändå är jag så imponerad över alla vanliga, halvt otränade människor som tar sig runt, bara för upplevelsen.

Men nog om detta. Handlingen är som sagt intressant, den gillar jag. Däremot är själva huvudpersonen ganska osympatisk. Jag hade lite svårare för honom. Samtidigt är hans beteende och val inte så dramatiska heller, de är förståeliga och nog inte så ovanliga. De kan kännas igen i den tid vi lever idag. Staffan vill ju bara hitta tillbaka, känna sig värdig och uppskattad. Visst kunde jag dras med och känna att det var givande, men på något sätt var den övergripande känslan som jag hade lite olustig. Boken i sig är ändå välarbetad, språket är bra och även den här boken av Landahl gestaltar personerna väl och jag har egentligen ingenting som känns varken överflödigt eller som saknas i storyn. Det var bara lite annorlunda och för mig var det ett lite för stort snäpp mot det där olustiga hållet i känslan när jag läste. Men det fanns ändå en god poäng med alltsammans som jag gillade. Och jag tycker ändå boken att boken var klart läsvärd.

Under två timmar handlar om så mycket mer än de där två milen, om hur Staffan hanterar det han ställs inför på ett tillsynes knepigt sätt, men som många kan känna igen sig i, om inte annat finna underhållande att läsa om.

torsdag 7 juni 2018

De sju systrarna av Lucinda Riley

Utgivningsår: 2017
Serie: #1
Förlag: Bazar
Antal sidor: 539

Baksidetext: Maia D 'Aplièse och hennes fem adoptivsystrar samlas i sitt barndomshem Atlantis, ett vackert slott vid Genevasjöns kust, efter att deras adoptivfar, den mystiske miljardären Pa Salt, har gått bort. Underligt nog har han redan begravts till havs, men varje syster tilldelas varsin ledtråd som ska vägleda henne i sökandet efter sitt ursprung.

Maias ledtråd leder henne till en förfallen herrgård i Rio de Janeiro. Väl där börjar hon lägga samman pusselbitarna.

Åttio år tidigare, 1927, under Rios Belle Epoque , planerar Izabela Bonifacios far för hennes giftermål in i aristokratin. Under tiden arbetar arkitekten Heitor da Silva Costa på en kristusstaty som ska kallas Cristo Redentor och behöver resa till Paris för att finna den rätta skulptören som kan färdigställa hans verk. Den äventyrslystna och passionerade Izabela övertalar sin far att låta henne följa med Heitor och hans familj till Europa innan sitt giftermål. Där, i Paul Landowskis studio utanför Paris och på de intima kaféerna i Montparnasse träffar hon den unga och ambitiösa skulptören Laurent Brouilly, och genast vet hon att hennes liv aldrig kommer bli sig likt.

Mina kommentarer:
Vissa böcker får man bara en känsla av att man måste läsa för att man "vet" att de kommer bli bra. Så var det med den här boken. Så kul att ha rätt :)

Det känns nästan som alla spanska/latinamerikanska böcker går så väl hem hos mig. Det kanske inte gäller alla. Men många av dem prickar så himla rätt hos mig. Vet inte vart jag fick för mig att det var Sydamerika, trodde det var författaren som var därifrån men så var det dock inte. Däremot är en (stor) del av handlingen på plats och då är jag glad. Och eftersom jag tyckte så mycket om det, den här boken, så bådar det gott inför kommande, jag är redan fast på kroken.

Den här boken är så lättläst, det var väldigt uppskattat att få slukas med. Varje gång som jag skulle läsa blev det mer än jag tänkt. Samtidigt är det förstås bra. Språket är inte jätteavancerat om man nu kan säga så, men det behövdes inte. Inte heller att handlingen är så värst originell. Eller en viss del är ju det förstås. Något skumt som man bara vill ha reda på, och läser vidare. Men annars är handlingen tillräckligt fängslande ändå. Det upplevs som otroligt viktigt och starkt och så svårt att inte vilja återgå till läsningen. Jamen precis som en bra bok ska vara! Mystiken och romantiken är så uppskattad.

Så jag tyckte jättemycket om den, otroligt mycket i stunden men även efteråt, för suget efter nästa bok i serien är så stark. Längtar efter den!

tisdag 5 juni 2018

Yrke: Influenser av Linda Hörnfeldt

Utgivningsår: 2018
Förlag: Brombergs
Antal sidor: 180

Baksidetext: Så gör du karriär på nätet!
Bloggare, Youtubers, poddare och instagrammare har blivit vår tids stora kändisar. Genom att bygga upp stora följarskaror i egna kanaler har de blivit entreprenörer med större räckvidd än många etablerade mediakanaler. Tiden då företag kunde erbjuda en schampoflaska i utbyte mot en instagrampost och där en goodiebag ansågs vara skälig ersättning för ett blogginlägg är sedan länge förbi. Att vara en influencer är nu ett yrke att ta på fullaste allvar. Men hur gör man egentligen för att lyckas och finns det fallgropar att undvika på vägen?

Här coachar Linda Hörnfeldt dig i konsten att tjäna pengar på dina sociala medier. Du får lära dig allt från att bygga och vårda din målgrupp till att ta betalt för samarbeten samt nätverka och leverera rätt innehåll i tid. Genom intervjuer med influencers samt med handfasta råd lär hon dig allt du behöver veta för att lyckas med dina kanaler.

Mina kommentarer:
Det är tyvärr lite svårt för mig nu att recensera den här boken som jag skulle vilja eftersom jag inte längre har den hos mig att bläddra i, för att peka mer specifikt på vad jag menar. Men jag minns att jag blev lite besviken på den här boken. Kanske för att det finns så mycket på nätet i sig att ta del av, förmodligen redan kännbart. Och kanske hade jag behövt ha varit mer åt det professionella hållet i yrket själv för att känna att jag kunde få ut ännu mer. För jag minns att jag vid vissa delar helt enkelt hoppade över eftersom jag "inte förstod". För mig nu var inte det givande att ta del av helt enkelt.

Det är också svårt att skriva en sådan här bok när så mycket kommer att förändras, men det har det givetvis tagit hänsyn till och det på ett bra sätt tycket jag. Men vem vet om 5-10 år låter det kanske irrelevant ändå.

Oftast skulle jag säga så var det också väldigt snyggt och engagerat skrivet. Jag hade önskar att det fanns mer inspiration att hämta, från verksamma personer. Å andra sidan finns mycket att ta del av i och med podcasten.

Så lite svårt att avgöra. Jag tycker boken är värd att kikas i och det finns säker mer att hämta för någon annan än mig, jag nöjde mig helt klart med att endast låna boken.

måndag 4 juni 2018

Främlingen av Diana Gabaldon

Utgivningsår: 1991
Antal sidor: 735
Serie: #1
Förlag: Bra Böcker

Baksidetext: Den första tidsresanAndra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade separation. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun hemsöks Claire av magiska krafter som ett viljelöst offer dras hon in i en klyfta i stenformationerna.Tidsresan har börjat. Året är nu 1743. Claire är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetskrig mot den engelska kungamakten. Claire misstänks vara engelsk spion och tas till fånga av klanen MacKenzie. Hon möter nu Jamie Fraser som blir hennes beskyddare och älskare. Mellan dem växer en passion som är starkare än tid och rum. Claire inser att Jamie är mannen hon väntat på i hela sitt liv. Med fruktan ser hon fram mot den stund då hon måste välja mellan honom och att återvända till sin egen tid ...

Mina kommentarer:
Vilken tid den här boken tog för mig att läsa, å andra sidan är den väldans lång så det kanske inte var så konstigt att det tog tid, inte heller när jag inte kände för skynda på så att säga. Det fick ta den tid det tog, för jag gillade ändå att läsa den.

Det är lite spännande med böcker som en "har missat", som varit så populär och vad gäller den här också från tv-serien och att själv äntligen få uppleva den, för att se om man nu har missat något. Jag kan säga att jag gillade den här mer än serien om Ayla av Jean M. Auel. Den var bra också, men kändes lite seg emellanåt. Här är det också mycket, men språket är mer givande och det kändes mer givande överlag att läsa. Det blir mycket intrig och spänning och inte minst kärlek.

Det är mycket från den historiska aspekten som tillför gott. Speciellt när huvudpersonen kommer utifrån, från en annan tid. Kanske inte riktigt nutid, men kontrasterna blir ändå märkbara. Till en början tyckte jag Clarie reagerade trovärdigt och så men efterhand blev det väldigt mycket som förekommer och som är väldigt annorlunda mot hennes egen tid och då verkar hon mer ha köpt det, anpassat sig och accepterat det otroligt väl, kanske lite för väl, vad vet jag.

Jamie var en intressant och rolig karaktär att lära känna. Jag har inte sett serien mer än kikat på någon scen, men det var inte riktigt så jag föreställde mig honom. Så jag har in egna bild av det för mig själv.

Annars är det också en hel del moraliska ställningstagande, framför allt utifrån tidsaspekten. Eller kanske bara därför, hade det inte varit något problem annars, utan Claire? Jo kanske ändå. Någon måste det finnas som hade åtminstone reagerat inombords, sedan att reglerna och förhållandena är som dom är vid den tiden, det sätter sina ramar. Det var då himla passande att Claire verkar så kunnig och lyckats hamna på "rätt plats". Jag tänkte hela tiden att det skulle avslöja henne på något vis.

Nåja. Det är en lång resa som inte slutar här, för mig är det är en tillräckligt givande handling och sätt att berätta det på för att jag ska fortsätta med serien!

onsdag 30 maj 2018

Ett nytt kapitel

Hej!

Hoppas ni har det bra i värmen :) Det var inte särskilt långt mellan den sibiriska iskylan och den här afrikanska hettan, märkligt ju, men det är fantastiskt skönt!

Jag har varit himla dålig på att blogga den här terminen, eller under hela året skulle jag säga. Det grundar sig säkert i flera saker, jag har försökt ibland men vet inte vad det är, det är som att jag har glömt bort hur man gör när man tänker typ ;) sådär bokmässigt när jag skriver recensioner, det står still, men herregud, det måste jag återta! Vilket jag tror att jag kommer göra eftersom.

Så kanske blir det bättre när saker och ting börjar klarna. Ovisshet och oro gör det svårt att fokusera på annat, men nu är det till och med jag själv som får berätta för sambon att det faktiskt är en bebis i magen :) Det är ju typ det största beviset när det sparkas för fullt, högst levande. Jag har varit så nojig stundtals och inte förstått varför man ska behöva vänta på RUL för att få svart på vitt att det är på riktigt. Men det var sant och i oktober blir vi en person rikare, det är nog fortfarande svårt att ta in! Men helt fantastiskt! Är så tacksam!

Känner mig redo att försöka komma ikapp med mina recensioner och ska göra mitt bästa för att de var och en ska innehålla åtminstone en värdefull poäng från mitt håll. Annars är det mest åt bra och mindre bra hållet. Men det ordnar sig. För jag har märkt att jag inte ens längre har någon aning alls om vad jag själv vill skriva, med mina författardrömmar, och då blir jag rädd, så vill jag inte ha det. Så nu får jag anstränga mig för att ta mig tillbaka in i böckernas värld, har saknat det.

fredag 27 april 2018

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck

Förlag: Louise Bäckelin
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 445
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: Charlotte är för ung för att vara änka, för ung för att förlora den hon älskar. I sitt vilsna tillstånd tar hon en paus från sitt framgångsrika företag och söker ro på den skånska landsbygden. Men så får hon får ett oväntat besked, hon har ärvt ett hus i London av en moster hon knappt visste att hon hade. Och huset inrymmer en bokhandel.
   Inställd på att sälja huset flyger Charlotte till England, där den konkursfärdiga Riverside Bookshop och den excentriska personalen verkar bortom all räddning. Men trots att Charlotte inte vet något om hur man driver en bokhandel växer snart en gemenskap med den motsträviga personalen fram.
Samtidigt som Charlotte kämpar för att rädda bokhandeln inser hon att det är något som inte riktigt stämmer. Varför har Charlotte aldrig fått träffa sin moster och vad är det för mörk hemlighet som döljer sig i huset?
   Bokhandeln på Riverside Drive är en varm, charmig och hoppingivande feelgoodroman om hur ett hus fyllt med böcker, en handfull främlingar och en butter gammal hankatt kan hjälpa någon att börja om på nytt.

Mina kommentarer:
Jag har inte läst något av Skybäck tidigare, även om jag haft en bok av henne hemma ett tag nu. Men när jag fick förfrågan om att läsa den här boken, var det inte ett särskilt svårt beslut när boken tycktes handla om en bokhandel, sådant är lättövertygande.

När jag nu läst den här boken så tycker jag också att det är många element som förekommer som känns klassiska och tacksamma för den här typen av bok, man blir inte besviken. Fast till en början 
kändes det lite märkligt att huvudpersonen var så pass långt i från att vara en boknörd själv, men det gick snabbt över och blev i stället underhållande och passande för bokhandeln. Men oj, vilket litet kaos det verkar vara där, bakom kulisserna, eller kanske bakom dom också, som ingen tycks vilja se... Det här bidrog mycket till att jag ville läsa vidare, för jag vet ju hur tufft bokhandlare har trots all passion, och såklart ville jag att Riverside Drive ska få sin möjlighet, hur skulle det sluta?

Jag tycker också att boken rakt igenom är välskriven och väldigt bra. Smart, finurlig och lättsam. Men för mig personligen så tyckte jag dock att det var lite för mycket text, jag är petig på sådant nu för tiden. Den historia som sker i nutid är charmig och härlig att läsa, sedan finns också en annan historia att ta del av och även den gillade jag, den växte med tiden och skapade ett större djup för platsen och för Charlottes öde. Så det här är absolut en bok jag skulle rekommendera bokälskare att krypa ner i läsfåtöljen med!

torsdag 19 april 2018

Inlandet av Elin Willows

Förlag: Natur och Kultur
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 204

Baksidetext: Kan man börja om var som helst, skapa sig ett nytt liv någon annanstans?
   En ung kvinna från Stockholm fyttar till sin pojkväns hemort, ett litet samhälle i Norrlands inland, Platsen kallad. Men relationen tar slut redan innan de hunnit fram. Hon tar ett jobb på en mataffär och blir kvar på orten av skäl hon själv inte riktigt begriper. Sakta men säkert arbetar hon sig in i platsen, och låter den arbeta sig in i henne. Det nya samhället har andra, okända koder. Här lämnar man dörren olåst, super på Hotellet på lördagarna, kör bil på isen. Hur blir man en del av något nytt?
   "Inlandet" är en självlysande berättelse om uppbrott och förändring, skriven på avskalad, distinkt prosa. Elin Willows debutroman undersöker vardagens konkreta mekanik, småsamhällesmentaliteten och hur omgivningen kan spegla en människas inre landskap, relationen mellan frihet och ensamhet.

Mina kommentarer:
Det här var ännu en uppskattad historia av det lite kortare slaget. Det var inte många sidor, texten kändes luftig och kapitlen var korta. Det var enkelt att ta till sig, slå sig ner en stund om kvällarna och läsa några sidor, som ofta blev ganska mycket i förhållande till alltsammans. Det var tacksamt.

Men samtidigt som det upplevt som enkelt att läsa är det ändå en hel del som på något vis gömmer sig bland orden. Det kändes som ett litet konststycke. För jag börjar fundera själv i stället om det kanske kan vara något annat som lurar och fastän det egentligen, tror jag, inte händer så värst mycket så finns ett naturligt driv för mig att vilja läsa vidare. Lugnt och stilla. Då och då är det fantastiskt vackra beskrivningar och metaforer som dyker upp, sådär självklart och om man inte är uppmärksam så kanske de går förbi, men jag tyckte de var väldigt fina att läsa. Willows har fångat orden på ett sätt så att det vanliga får en extra glans och ett extra djup. På något sätt känns det som att huvudpersonen har en lite speciell attityd, kanske är det platsen som påverkar. Det sätter sig också i textens känsla, det är lite dystert och kallt samtidigt som det inte heller är deprimerande utan bara accepterande och ro med tillvaron, för jag vill ändå läsa på. Sedan fanns också många delar som jag inte helt ut är insatt i och som var spännande att följa - som det här med den enorma avlägsenheten och den speciella rytmen som förekommer i deras lilla stad mitt ute i ingenstans långt långt uppe i norr.

Så jag tyckte att den här var mysig att läsa. Ändå är jag pyttelite besviken, för jag hade ändå velat ha något mer i slutet, bara något litet som satte sig på något sätt. Nu blev det som att jag fick en inblick och sedan fortsätter alltsammans efter min vistelse, men kan ju vara fint det också i och för sig.

onsdag 18 april 2018

Tisdagsklubben av Anna Fredriksson

Förlag: Forum
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 281

Baksidetext: Anna Fredriksson har tidigare skrivit tre relationsromaner som vunnit både kritikernas och läsarnas hjärtan. Nu är hon tillbaka med Tisdagsklubben, en berättelse om att befinna sig i övre medelåldern, när man hamnat i invanda relationer som inte så lätt låter sig förändras eller brytas upp. Men det är också en roman om svåra livsval och om att bli galet härligt förälskad – oavsett hur gammal man är.
   Karin tänker inte efter så noga när hon anmäler sig till kvällskursen i asiatisk matlagning varannan tisdag. Hon vet bara att hon behöver bryta den oro och ensamhet som uppstått efter maken Stens stroke. Även om han verkar ha klarat sig utan några fysiska skador är allt förändrat. Han har blivit sluten, vresig och likgiltig inför framtiden.
   Matlagningskursen leds av Henrik, en passionerad och framgångsrik kock, och blir ett andningshål för Karin. Hon lär känna den livsbejakande Monika och de två börjar kalla sig Tisdagsklubben. Karin inser mer och mer att hennes liv inte alls har passerat något bäst före-datum. Monika får saker att hända och förmedlar nya sätt att se på världen och tillvaron. Ingenting är som förut i Karins liv och hon börjar ifrågasätta det hon tidigare trott var sant. Ska hon våga bejaka sina innersta önskningar och sätta sin trygga tillvaro på spel? Eller ska hon acceptera att alla drömmar inte slår in, särskilt inte efter sextio, och i stället vara nöjd med det hon faktiskt har?

Mina kommentarer:
Det här var en ljudbok som fick följa med mig hem en sväng eftersom jag kände igen författaren, om jag inte minns fel så hade jag en bok av henne hemma som väntat så länge. Jag tänkte något i stil med att om den här är bra så kanske tröskeln till den andra boken blir lite mindre.

Så blev det. Jag tyckte Tisdagsklubben här var helt okej. Just nu tycker jag att det är skönt med böcker som inte är så fasligt långa så den här passade utmärkt. Till en början verkade det lite väl alldagligt, men så som det sedan brukar urarta sig så kommer fler aspekter fram med tiden. Jag tyckte det var intressant att ta del av hur det ena oskyldiga gesten leder till det andra handlingen som blir lite mer problematisk. Det fanns något att hämta här även för mig, trots att det till en början verkade lite avlägset, inte minst för åldern på huvudpersonerna.

Karin tyckte jag blev bara mer och mer osjälvisk på ett sätt som verkligen drog ner henne själv, så jag tyckte lite synd om henne och hoppades att hon skulle både våga och vilja kasta sig ut lite. Men det är inte alltid så lätt, och på det sätt som de invanda blir ifrågasatta tyckte jag förgyllde den här ganska så enkla berättelsen och som visade på att det finns nya vägar. Tisdagsklubben var absolut en charmig liten historia tyckte jag!

onsdag 11 april 2018

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini (omläsning)


Här finns min ursprungliga recension av den här boken när jag läste den för drygt 2 år sedan. Nu har jag tagit del av historien igen, den här gången genom en ljudbok.

Kort och gott - jäklar vad bra den är! Om du inte har läst den ännu så gör det på momangen.

Det kändes nästan som om jag upplevde det för första gången igen och kände spänning, förväntning, funderingar och en massa tankar om allt som händer. Tror mycket hängde ihop med att det blev på ett nytt sätt genom röst. Först tyckte jag det var otroligt ovant, men man vänjer sig. Dessutom var uppläsaren otroligt bra med uttalen av de utländska orden så att känslan blev helt rätt, det höjde verkligen.

Hosseini är en fantastisk historieberättare. Det är så starkt. Och från första gången så minns jag ännu hur jag mot slutet var tvungen att stå upp, jag grät floder och torkade ögonen om vartannat och försökte urskilja texten. Hua. Det var så gripande. Böcker alltså! Och nu när jag närmade mig slutet så undrade jag lite vad det var som rörde upp allt. Men så. Ett ord. Och allt forsade igen. Herregud! Och det gjorde så ont i halsen av alla känslor. Hur kan det bli så, så bra, ah!

Men vad gör det så bra? (Utan att avslöja något). Det handlar om en värld och tillvaro som är så olik min egen. Ändå griper den tag. Det är orättvisor både på ett ofattbart plan men också ner till de närmsta relationerna. Om otur. Eller tur. Om att vända saker till något annat och finna ett uns av hopp. Att våga tro och stanna kvar, trots alla grymheter. Det är ett starkt ämne, det görs starkt genom att återkoppla och fånga små meningar som stannar kvar och som talar om karaktärernas kärnfulla världssyn. En enskilt persons egna storm. Och Hosseinis magiska metaforer. Det är så vackert! Det kan tyckas tråkigt men det är en sådan fröjd att höra på. Jag minns en nu - hennes mun gick som en symaskin. Hihi. Framförallt är det resan som är så fantastisk. Med de båda kvinnorna, med dem tillsammans, med deras land och deras tillvaro. Vad som händer med dem, utåt som inåt. Det är oförglömligt. Och omöjligt att inte påverkas av.

Kanske får jag avsluta nu. Men, jag älskar den här berättelsen!

måndag 9 april 2018

Stora små lögner av Liane Moriarty

Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 442

Baksidetext: Vid en första anblick framstår den prydliga villaförorten Pirriwee som en välmående och sömnig idyll.
Men under ytan kokar det.

Madeline och Celeste är grannar och bästa vänner. De har barn i samma förskoleklass och tar alla tillfällen de får att prata om livet på favoritcaféet. Madeline har händerna fulla med sin tonårsdotter, som plötsligt tycks föredra sin pappa och yogafrälsta styvmamma framför henne (hur är det möjligt??). Men hon kan inte låta bli att samtidigt kasta sig in i intrigerandet mellan olika fraktioner av föräldrar på skolan. Förortens okrönta skönhetsdrottning Celeste backar förstås upp Madeline, men har verkat mer virrig än vanligt på sistone – kanske inte så konstigt med två helvilda tvillingpojkar där hemma och en man som ständigt är på resande fot. Eller finns det något som Celeste inte berättar?

När den unga ensamma mamman Jane flyttar in i området möts hon av kyliga blickar från de andra förskolemammorna och blir misstagen för att vara femårige Ziggys barnflicka. Madeline och Celeste tar dock Jane under sina vingar, och står på hennes sida när stämningen blir allt mer hätsk efter att Ziggy blivit anklagad för mobbning. Temperaturen på skolgårdar och villagator skruvas upp för att nå sin våldsamma kulmen under skolans årliga föräldrakväll …

Stora små lögner är en roman om vänner, mammor, döttrar, nya fruar och före detta män – full av igenkänning, värme och humor. Men det är också en roman som inte väjer för det mörka i livet, för gråzonerna vi accepterar och de farliga lögnerna vi intalar oss själva.

Mina kommentarer:
Det här är en av ljudböckerna som jag lyssnade på under tiden som jag renoverade, främst med penseln som verktyg. Det var mysigt och det tror jag också att katten tyckte, för hon kom allt som oftast upp till mig och la sig bredvid datorn när det spelades. Tror hon gillade ljudvågorna eller något, kanske att hålla mig sällskap, eller rent av att storyn var så spännande? ;)

Om jag ska säga ett enda ord om den här boken så är det skvaller. Haha, det är så mycket tjatter och tisslande om områdets alla personer så herregud. Och jag kan tycka sånt är lite smått onödigt att höra på på något vis, men nu var det skojigt att lyssna på. Det blev också så mycket mer än bara lite ytlig skvaller. Jag minns när jag tillslut greppade situationen och från den stunden så blev det rent av pirrigt att lyssna, jag var förväntansfull. Boken var ganska lång men det gjorde mig ingenting, all dramatik kring relationerna var fängslande.

Så till en början kan det vara ytligt och alldagligt men det blev otroligt givande med en anande underton av lite mörker. När de börjar inse att saker och ting kanske kan vara mer än vad som framstår... Jag väljer också att tro att den var perfekt att lyssna på, tonfallen och uttalen gjorde mycket för humorn då. Så det här tycker jag var en helt klart mycket givande bok!

fredag 6 april 2018

En fredag senare

Hej på er!

Det blev ett långt avbrott för mig från bloggen, av några anledningar. Men jag ska försöka skriva några recensioner nu så att jag är tillbaka någorlunda till på måndag. För jag har läst och lyssnat lite ändå även fast jag inte har bloggat, men det kanske blir lite svårt att recensera ordentligt nu när det var ett tag sedan för vissa berättelser. Jag uppdaterade min "läst-2018", men har lite svårt att minnas om det är fler som jag har tagit del av eller inte. Men det får räcka ett tag i varje fall, tror nog jag fick med de flesta.

Jag tycker i varje fall att det är helt underbar ljuvligt att våren äntligen kommer. Det blev som natt och dag (hehe) för mig när ljuset kom tillbaka i mars och jag fick uppleva blå himmel och sol och vilken energi det kan ge under dagen. Det var lite vinterdeppigt för mig ett tag, med kyla och så mycket snö så länge. Även om jag ser mig som en liten norrlänning i grunden och trodde att jag var det så har jag ändå bott i Skåne de senaste tre åren och vant mig vid vintrar där jag kan springa och gå i skogen likväl trots årstid. Det gjorde skillnad nu när jag bor där jag bor (som har samma odlingszon som hemma, kyligt på höjden). På landet dessutom till skillnad från stadens många alternativ på strövtåg. Så det blev mer vinter men kanske också ännu mer uppskattning av värmen nu när den kommer tillslut.

Hur som helst. Med bloggandet har det inte heller varit så skojigt ännu att skriva när vi fortfarande inte är klar med renoveringen av vinden. Vi är förmodligen världens segaste på att fixa i ordning det... suck. Men det är mycket att göra och det måste bli rätt med alla vinklar och skavanker. Det är i varje fall där uppe som jag ska ha mitt skrivbord och blogg-corner ;) så jag hoppas att det blir superkul sen när det blir klart.

Så nu i helgen ska jag bara njuta när den sista snön försvinner, skriva ett par recensioner, läsa lite och lyssna på ljudbok medan jag målar. Just nu är det med en liten pensel utmed kanterna i trappen. Förhoppningsvis köpa lite jord så att jag kan plantera lite grann också. Det blir nog bra det. Ni får ha de så fint! Och jag är ledsen att jag inte ens kikat in på bloggar eller har någon lust att skrolla Instagram ännu... det kommer kanske tillbaka sen :)

torsdag 22 februari 2018

De små tingens gud av Arundhati Roy

Förlag: Bromberg
Utgivningsår: 2007 (1997)
Antal sidor: 332

Baksidestext: Genom de sjuåriga tvillingarna Rahel och Estha skildras den indiska delstaten Keralas historia där släktbråk, kastsystem och politik har byggt murar kring kärleken. Det finns stränga regler för vem som får älska vem. Och hur mycket.
   Men i bakgrunden, alltid närvarande, finns De Små Tingens Gud som skänker stunder av gränslös njutning och närhet.
   Mot en fond av ljuvliga dofter, mustiga färger och förbjudna känslor tecknar Arundhati Roy med säker hand denna levande och gripande släktkrönika.
   De Små Tingens Gud är Arundhati Roys debutroman som 1997 belönades med det prestigefyllda Booker-priset. Den har blivit en modern klassiker.



Mina kommentarer: Det var ganska länge sedan som jag plockade hem den här boken från en liten loppisbutik, men i och med min stora utrensning av böcker förra året så var det här en bok som jag tänkte att jag nog "aldrig" kommer att läsa. Den verkade oerhört svår och skulle förmodligen skjutas fram om och om igen, så jag släppte den. Men nu så dök den upp som ljudbok framför mig på biblioteket så då passade jag på att låna den, det verkade som en bra lösning för visst fanns en nyfikenhet om vad det här är för bok egentligen.

Jag grämer mig fortfarande efter att ha lyssnat på den nu att den verkade så kort, jag förstår det inte. Som jag minns det var den som en vanlig roman med text och sidantalet. Nu var den bara 3 och en halv timme. Kan det stämma? Det borde ju göra det... det här spelar in lite eftersom jag hade svårt att få ett grepp om en sammanhängande historia. Kanske hade jag behövt se texten framför mig ändå. Men jag saknade ett tydligare "det var en gång", en tydlig resa och mål och sådär. Nu är det förstås den här berättelsens egna stil och uttryck men för mig var det lite för diffust att försöka hänga med på. Lite som att det bara hände saker, förvirrande.

Jag kunde dock se, eller höra, att här fanns det otroligt vackra beskrivningar som jag verkligen försökte njuta av, och gjorde många gånger. Jag tror verkligen det hade varit bättre att se texten, som sagt. Det var fint många gånger.

Men det dök också upp vidriga sexuella anspelningar eller uttalanden, för mig var det här oväntat och inte alls i mitt tycke trevligt. Lite plötsligt och knepigt upplevde jag det som. Ja de skulle väl finnas där av sin anledning men oj vad jag rynkade på näsan åt det.

Det känns verkligen som jag är ofärdig med den här historien. Kanske bäst att läsa den i textform. Kanske växer den med tiden. Kanske behövdes en annan tid. Den här boken var antagligen för svår. Men jag är ändå lite nyfiken på att försöka mig på att läsa författarens ganska så färska bok Den yttersta lyckans mysterium. Kanske går det bättre.

söndag 18 februari 2018

Artemis av Andy Weir

Förlag: Bookmark
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 352
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Backsidetext: Kan hon rädda civilisationen på månen?
   Månstaden Artemis är paradiset i rymden – för rika turister och excentriska miljardärer, alltså.
   För Jazz är det alger till frukost, ölsubstitut på kvällen och en brits under marken. Till den dag hon erbjuds en oemotståndlig summa för att begå det perfekta brottet.
   Men givetvis är inget så enkelt som det framstår. Jazz upptäcker snart att hon hamnat mitt i en konspiration för kontrollen av hela Artemis – och att hennes enda chans att överleva hänger på en plan som är betydligt mer riskfylld än det brott hon lovat att utföra.




Mina kommentarer:
Jag var olyckligtvis inte en av dem som läste den hyllade boken The Martian. Det blev så att jag såg filmen med familjen när jag var uppe över julen i stället, vill jag minnas. Jag minns i varje fall att jag tyckte mycket bra om den, det var intressant och väldigt spännande. Så det är klart att jag grämde mig lite över att jag inte fick det som läsupplevelse, men blev så glad och tvekade inte en sekund när jag fick tillfälle att läsa den här boken av samma författare, så spännande!

Nu har jag inte läst The Martian och kan inte jämföra med boken, men utifrån filmen känns de ändå lite annorlunda. Det var just den här överlevnadsbiten som jag gillade med filmen The Martian (min sambo vet att det är ofta ett bra tema när vi försöker hitta gemensamt filmer att se), jag tyckte det verkade så spännande att försöka odla på mars. Och det var kul att se på och följa. I den här boken är det inte riktigt på samma sätt och därför förlorar den mig lite där. Jag brukar inte läsa science fiction och det är kanske där skon klämmer lite. Men jag kan hitta ett intresse ändå, för det var roligt att läsa om hur det skulle kunna vara att leva på månen i och med den otroliga researchen som författaren har lagt bakom allt. Det höjer läsupplevelsen.

Sedan var det den här humoristiska och lite sarkastiska tonen som inte riktigt föll mig i smaken, för mig blev det lite knepigt ibland. Jag fick svårt att få ett grepp i och med det innan, men också lite för att inse allvaret. Jag hade nog lite svårt med huvudpersonen.

Så tyvärr tyckte jag inte att den här boken var någon höjdare, jag kan inte låta bli att jämföra den med The Martian. För mig var det framställningen på något vis som inte riktigt passade, även om jag fann det givande på andra plan i och med den intressanta idén om ett samhälle på månen.

söndag 11 februari 2018

Häxan av Camilla Läckberg

Förlag: Forum
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 605
Serie: del 10

Baksidetext: När fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks tragiska minnen till liv. Trettio år tidigare försvann en liten flicka från exakt samma gård och hittades senare mördad. Den gången anklagades två trettonåriga flickor för att ha fört bort och dödat flickan. De befanns skyldiga i domstol men slapp fängelse på grund av sin ålder. Den ena av dem har efter det levt ett stilla liv i Fjällbacka. Den andra har just återvänt för första gången sedan händelsen, nu som firad skådespelare för att porträttera Ingrid Bergman i en film som ska spelas in i trakten.
   Fjällbackaborna ställer mangrant upp i sökandet efter Linnea, och till slut finner man henne. Naken, invid samma skogstjärn där den första flickan hittades. Skräcken sprider sig i det lilla samhället. Kan fler flickor vara i fara?
   Trots att Patrik Hedström tycker att det verkar långsökt börjar han och hans kolleger vid Tanumshedepolisen utreda om det finns något samband mellan de två fallen. Till sin hjälp får de Erica Falck, som sedan länge arbetar med en bok om det gamla mordet. Utredningen river upp många sår, drevet går och invånarnas rädsla för det okända får fruktansvärda konsekvenser.

Mina kommentarer:
Det här är min första bok som jag läser av Camilla Läckberg. Fast jag lyssnade i och för sig på den. Det har inte blivit att jag läst någon av henne för det är lite klurigt när det är en serie och dessutom är deckare ändå inget som jag direkt dras till. Men det händer ibland att jag tar del av en sådan historia också. För just den här så var det något med titel som fick mig att tillslut prova något av Läckberg.

Boken var bra, ingen höjdare och inte heller dålig. Okej för min del, tycker jag och framförallt känns det bra att nu åtminstone ha testat. På något sätt kändes det bekant, det var så naturligt och alldagligt skrivit och lätt att i mitt fall lyssna vidare, lite som mysläsning. Det kändes nästan också som lite allmänbildning med den här boken och förmodligen också de andra. Med aktuella ämnen och så var det väldigt roligt att lyssna på karaktärernas dialoger mellan varandra. Och hur allt tycks kringgår vartannat och knyts samman på sina sätt, även om det till en början verkar ifrån varandra.

Jag befarade också att det skulle vara grymt och hemskt att läsa men det tycker jag inte att det var. När mord beskrivs och lite omkring är det som att det bara går förbi och funderas inte så mycket över.  Men däremot var det vid ett tillfälle lite obehagligt.

För sin genres skull kunde jag inte undgå att gissa mig till och fundera över vem som kunde vara mördaren, vilken min anklagelse skiftade lite mellan varven. Jag kunde dock tycka att boken var en smula för lång, speciellt när det ändå inte är så märkvärdigt. Bidragande till detta var slutklämmen som jag faktiskt blev besviken på, det räckte inte för mig tyvärr. Det var bra och så men efter allt för att ta sig dit så var det för klent för mig.

Jag har ingen annan Läckberg-bok att jämföra med och inte heller så mycket pli på genren, men jag tycker ändå att boken var helt okej läsvärd, glad att jag provade men känner mig nöjd såhär.

tisdag 6 februari 2018

Veckans topplista - kvinnliga levnadsöden

Den här veckans lista hos Johanna handlar om kvinnliga levnadsöden vilket jag tycker känns som starka och gripande berättelser. Jag plockade fram fem stycken som jag verkligen gillade att läsa.



Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
Tusen strålande solar av Khaled Hosseini
Drömhjärta av Cecilia Samartin
Den vita massajen av Corinne Hoffmann
Den sista konkubinen av Lesley Downer

söndag 4 februari 2018

Jag, En av David Levithan

Förlag: X Publishing
Utgivningsår: 2013 (2012)
Antal sidor: 336

Baksidetext: Jag vaknar.
Det första jag måste göra är att ta reda på vem jag är. Det handlar inte bara om kroppen - om att slå upp ögonen och se efter om hunden på mina armar är ljus eller mörk, om mitt hår är långt eller kort, om jag är tjock eller smal, kille eller tjej, ärrig eller slät.
Kroppen är det som är lättast att anpassa sig till om man är vad vid att vakna i en ny kropp varje morgon. Det är livet, kroppens sammanhang, som kan vara svårt att begripa sig på.

Varje dag är jag någon annan.
Jag är mig själv -
jag vet att jag är mig själv -
men jag är också någon annan.

Det har alltid varit så här.

Mina kommentarer:
Jag tror jag minns det som att jag såg den här boken och i början reagerade jag inte så mycket på den. Men lite senare gick det upp för mig vad den handlade om och då blev jag oerhört nyfiken och visste att det var en sån där bok som jag bara måste läsa någon gång. Det blev ganska så hastigt just nu, och det kunde inte komma lägligare.

Det var länge sen som jag blev så uppslukad och njöt av att läsa en bok på ett sådant sätt som jag gjorde med den här. Just när jag började läsa så fångade den mig, men sedan blev jag lite fundersam och undrade lite hur det skulle kunna hålla hela vägen, med den här halvknasiga men intressanta idéen. Ingen fara, ganska snart vad jag så inblandad i historien att jag kunde knappt slita mig. Jag bara läste och läste, den var så bra!

Jag gillar i stort sett allt med den här boken. Om det var något jag funderade över så kanske det var det här med att alla de liv som förekommer, att de alla var för perfekta i den meningen att så många olika personer kom fram, utifrån tonåringar då. Samtidigt, så saknas det såklart också några och hur roligt hade det varit om det dykt upp likartade liv.

Annars tycker jag inte det blev rörigt, tråkigt eller distanserad med att det här upplägget. Jag tyckte snarare att det var mycket givande, för det blev som att jag ändå lärde känna En, när, jag vill säga han, men strunt samma, när En kommer i kontakt med de andra. Det ger mig en bättre bild för varje liv och för att också ta upp det här med kön, så var det inget jag tänkte särskilt mycket på. Jag kan säga att jag inte säger hen till vardags men jag kan förstå om det är en av poängerna i den här boken, men för mig var det bara som en fin sak som följde med och inte det främsta jag tänkte på, just på det sättet. Även om utgångspunkterna är lite olika kan de samlas i någon gemensam kärna som är så fin - det här med att lära känna och bli kär i en person och dess själ snarare än den fysiska kroppen. Och hur allt speglas utifrån våra och samhällets föreställningar.

Det finns ju en del att diskutera utifrån boken. Jag gillade den väldigt mycket, för den fina berättelsens skull. Jag ville bara ta reda på hur det skulle gå för En och Rhiannon. Och det är deras relation som var spännande att läsa och alla stora frågor som följde med längs vägen. Helt fantastisk tycker jag att den var. Annorlunda och så fängslande att läsa, jättefint skriven.

fredag 2 februari 2018

Nytt i hyllan • 31

Det är lite halvsvårt att hålla reda på vilka böcker som är nytillskott när jag lämnar ifrån mig lite böcker ibland, storslaget problem jag vet ;) Men dessa böcker är förmodligen säkra från den senaste tiden. Plus en till, sa ju att det var svårt att hålla koll... det är Macramé av Fanny Zedenius. Annars är det dessa böcker:


Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K Rowling
(ännu en turträff på second hand!)
Larma, släcka, rädda i Rosengädda av Emma Hamberg
(läst och verkligen gillat men hade den bara i pocket)
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
(också läst och tidigare pocket)
Artemis av Andy Weir
(ett recensionsexemplar)

Alltid cirkulerar det lite böcker ändå :) Hoppas ni får en fin helg!

torsdag 1 februari 2018

Lässtatus just nu


De senaste dagarna känner jag att jag har börjat hitta tillbaka till läsningen mer, det har varit som om jag har läst men inte helt tagit till mig innehållet kanske, för att jag ändå inte uppskattade boken som önskat, lite allmänt ofokuserad. Därför har jag inte heller recenserat några av dem för att det hade varit så intetsägande. Men så släppte jag det och valde böcker som jag ville läsa och tänker nu på att inte skynda, bara för att. Som det kan kännas ibland med recensionsexemplar, men den jag har hemma nu, Artemis av Andy Weir, läser jag långsamt men säker i, och bättre att göra det så.

Sedan kände jag för att plocka upp In i skogen av Jean Hegland för en omläsning. Åh vilken känsla det var, att verkligen kunna njuta och bara umgås med en bok och berättelse och så där, som jag känner till och gillar.

Jag var även en sväng till biblioteket och fick hem ett gäng ljudböcker. Den jag började lyssna på och kommit en bit på är Häxan av Camilla Läckberg. Det är min första bok av henne. Anledningen till att jag nu kör på ljudböcker är för att jag har som en egen liten utmaning för mig själv att lära mig att rita. Så nu kan jag "läsa" samtidigt som jag skissar i timtal :)

Sedan lånade jag dock en fysisk bok, Jag, En av David Levithan. Den har jag varit nyfiken på ett tag men fick plötsligt ett väldigt begär efter den och så fort jag började läsa den så fastnade jag, så bra!

Och ni kanske lägger märke till att inläggen nu kommer att dyka upp på kvällstid i stället. Jag bara kände för en liten förändring, det är lite ovant men det känns också bra.

Hur går det för er med läsningen? :)

måndag 29 januari 2018

Vålnadernas berg av Michelle Paver

Förlag: Semic
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 300
Serie: del 6 av 6

Baksidetext: Torak har mött och besegrat de onda Själ-Slukarna, en efter en. Men den farligaste av dem alla är kvar. Hennes ondska har skapat isande vinter i Storskogen, och snart närmar sig Själarnas Natt, då de dödas andar vaknar ...

Torak beger sig till Vålnadernas berg för att möta den mäktigaste schamanen, hon som enligt tecknen kommer att leda till Toraks död. Farorna verkar övermäktiga - hur ska det gå för Torak, Renn och Ulv? Sista boken i Vargbröder-serien är sanslöst spännande!




Mina kommentarer:
Det var lite lätt vemodigt att ta tag i och börja läsa den här boken. För att det är den sista, på den här fina serien. Kanske inte fin i den bemärkelsen, men jag tycker om den. Framförallt den första boken, som jag läst och lyssnat på så många gånger. De andra har vart spännande att läsa såhär i vuxen ålder och då har jag känt att de fortfarande är spännande, sådär sanslöst ibland som de gör reklam för. Vänskapsbanden och relationerna är också väldigt fina, som ibland fått mig nära tårögd.

Det var inte så att jag hade några förväntningar på den här sista boken, mer än att det kändes lite märkligt som sagt, men jag blev inte riktigt nöjd med den ändå. Inte direkt besviken, men det känns lite sådär otillfredsställt när upplevelsen blir så på den sista boken. Allt var inte i den känslan, men endel.

Jag tyckte väl inte att det var något spännande den här gången, det drog inte tag och framförallt så tyckte jag det kändes så händelsefattigt. Egentligen så hände det inte så mycket, upplevde jag det som. För mig var det alltför platt och odynamiskt på något vis. Upptrappningen mot slutet, det som man vet om man läser boken, det tyckte jag inte gav mig "kalla kårar". Hehe, inte för att jag ska bli skrämd men lite vill jag att det ska kännas.

Sedan kanske det var lite fel på mig men jag hängde inte helt hundra med på slutet, vad som hände med Torak. Någotsånär, men inte helt. Lite smått frustrerande. Den sista biten i boken var jag dock med på så klart och det var jag nöjd över.

Lite synd att avslutningen blev lite halvdant men det fick gå. De andra böckerna har varit väldigt bra och det är en fantastisk serie att läsa!

söndag 28 januari 2018

Som en annan katt



Haha! Jag kom ihåg den här översta bilden, det var den första morgonen när hon fick komma ut efter att ha varit innekatt i 3 år (hon hade fått gå ut dagen innan men det här var första morgonen när hon bara kunde gå ut, vilken frihet! Hon klättrade i träd, busade och gick till och med upp på garagetaket...).

Och så den understa bilden som är för ett par veckor sedan. Så tråkigt när det inte är snö här nere. Det kom snö som stannade här efter den bilden men nu är den borta igen. Sonja har i varje fall skaffat sig fin och fluffig päls sedan sist, det klär henne :)

lördag 27 januari 2018

Liten tillfällig läshörna...

... och kanske skrivhörna också för den delen, en hörna för berättelsen :) Jag får ju mina omöbleringsryck ibland och nu blev det så här. Vi håller på att renoverar vinden här hemma och nu går det så snabbt, och då är det tänkt att jag flyttar upp ett skrivbord dit med min dator, nu när jag gjorde så här så har jag inte riktigt något skrivbord men har ändå inte haft något vidare behov av det den senaste tiden (finns ju både köks- och soffbord). Kände för att göra så här i stället. Så datorn får jag vrida lite när den ska användas, ser förmodligen helknäpp ut men det funkar, kan ju alltid låna min sambos om det skulle vara :)


Annars tycker jag det blev mysigt, som ett litet minirum att kliva in i. Gillar mina växter, grönt är ju min favoritfärg (gillar också min lilla ljuslykta som jag hittade på second hand), och även att vissa lådor är vända åt andra hållet. På insidan har jag att-läsa-böcker plus lite anteckningsböcker och sådant.

Japp, det får vara så här ett tag, alltid kul med något nytt :)

tisdag 23 januari 2018

Drakviskaren av Lovisa Wistrand

Förlag: Whip Media
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 599
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Baksidetext: Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?Drakviskaren är första boken i Alvblodstrilogin.

Mina kommentarer:
När jag fick en förfrågan om att läsa den här boken så fick jag lov att fundera och kolla upp lite, vilket man kanske alltid gör men ändå. Jag blev nyfiken på handlingen och på att boken tycktes vara bra skriven. Däremot var det som fick mig att tveka omslaget, dumt nog, och kanske att det var så många sidor. Jag började i vilket fall läsa och då påverkade omslaget inte särskilt nämnvärt, såklart, då var det i stället språket och världen som jag försvann in i och fokuserade på. Och det gjorde mig positiv, det kändes lite annorlunda och det var händelserikt och språket var medryckande.

Men med tiden och vart eftersom jag läste så kom det här andra in, det att jag tyckte att det blev för mycket text. Alldeles för långt och jag grubblade på varför och vad poängen är med att det ska behöva vara så pass mycket. Jag är en ganska så van läsare men det var lite kämpigt för mig, men vem vet, kanske påverkar det att jag tappat läsningen en smula den senaste tiden. Det var också lite jobbigt att läsa en något mindre text vilket gjorde att jag inte förmådde läsa så långa stunder.

Boken kändes ändå uppfriskande att läsa. Det är alltid så spännande att ta del av nya världar med allt som finns där och jag kan inte låta bli att fascineras av förmågan att komma på allt och hålla ordning på allt. Det ger i varje fall en extra dimension i läsningen och gör att det känns ännu mer lockande.

Sedan hör det väl ihop med min kritik ovan att boken tappade mig lite. För mig blev det för långdraget så jag var inte riktigt med på samma sätt som det kanske hade kunnat bli.

Det känns väldigt synd tycker jag att jag upplevde det så men jag kan inte göra annat än att berätta om hur det var för mig. Kanske lite tillfälligt, jag har ändå många bra saker från den här boken. Naturmagin och alverna och deras värld och ja, allt det där, det gillade jag. Målande språk och livfullt. Full fart och äventyr. Kanske ett något för långt för mig i stunden :)

torsdag 18 januari 2018

Hunden som skäms av Per Jensen

Titel: Hunden som skäms: myt eller sanning?
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 240

Baksidetext: Hundar har en unik förmåga att förstå och kommunicera med oss människor, utvecklad under årtusenden av nära samliv. Faktum är att de på många sätt förstår oss bättre än vad vi själva gör. Under senare år har forskarna på allvar börjat glänta på dörren till hundarnas inre liv. Vi har lärt oss att deras tankar och känslor framförallt kretsar kring en sak: relationen till människor.
I den här boken berättas om de nya rönen kring hundarnas intelligens och känsloliv. Kan de verkligen skämmas när de gjort något förbjudet? Har de sinne för rättvisa och blir de svartsjuka? Hur ser deras tidsuppfattning ut? Hur mycket förstår de av vårt språk? De nya insikterna i hundens innersta tankar gör det svårt att någonsin betrakta den på samma sätt igen.

Per Jensen är professor i etologi vid Linköpings universitet. Han är initiativtagare till och undervisar på universitetets populära kurser i hundens beteendebiologi.

Mina kommentarer:
Jag fick låna den här av en släkting över julen, med samma hund- och framförallt djurintresse. Denne var egentligen inte så mycket för att läsa, men fann den här boken otroligt givande och intressant. Så jag ville gärna prova dem, åtminstone läsa igenom den. Vilket jag gjorde, jag tyckte nog inte att den var fullt så bra för mig, men det är ju bra att vi alla kan hitta något som passar.

Först tycker jag titeln är ganska så märklig, inte så tjusig på det sätt att den ger dålig känsla, sedan att den beskriver boken dåligt. Det mest övergripande som jag tänker om den här boken när jag läste var att det var ganska snarlikt rakt igenom och om det då inte går hela vägen hem blir det inte lika intressant efter ett tag.

Jag tror det har lite samma effekt om jag ska jämföra med Peter Wohllebens böcker, Trädens hemliga liv samt Djurens gåtfulla liv. Med dem så tyckte jag den förstnämda var otroligt intressant, för att allt var så nytt och spännande. I den andra boken nuddade det mer vid bekanta saker och då tappar det mig lite. Med hundar, såsom den här boken, så blir det ännu mer utav det. Jag kan ju inte säga att det är uttjatat heller, men det krävs nog sin bok för att fånga mig där.

För att göra ännu en koppling till den som jag lånade boken av, som berättade att det var så kul att läsa om de där experimenten som man kan göra. Detta gjorde mig lite förvånad. För mig klingade det trix med sin hund, tester eller sådant. När jag själv lite boken uppfattade jag det snarare som att det var de här forskningsexperimenten och exempel från tidigare observationer av hundar, inte alla som det går att direkt testa själv, åtminstone inte framställt på det sättet. Visst var de intressanta ändå, jag har lärt mig att hundar, inte bara är mästare på att läsa av oss (vilket jag nog kunde känna igen) utan framförallt läser av oss i ansiktet så otroligt mycket. Jag har blivit lite mer uppmärksam på vad min hund gör, för att ta kontakt med mig. Hon vet exakt hur hon ska göra, de lär sig. Det är ju hennes livsuppgift typ, att hänga med mig så nog blir hon expert...  men många exempel var faktiskt roliga att läsa. Hundar är ju så charmiga.

Något som jag blev lite skeptisk vid ett experiment var det att när deras ägare tog på sig något över huvudet, ansiktet som de läser av försvinner, så kände de inte igen sin ägare när de passerade i rummet. Hm. Nog kanske de blir misstänksamma. Men jag tänker att hundar litar mest på sin nos och dofter så nog borde de kunna lista ut och känna efter ändå, liksom de läser av kroppsspråket och energier, men vad vet jag. Min hund blir i varje fall väldigt rädd för statyer. Hon tror ju att de är något levande men när hon inte märker några rörelser eller uttryck så blir hon osäker, då kryper hon fram om hon vågar och nosar omkring, jag tycker det ser lite roligt ut.

Så, kanske inte en exemplarisk bok men nog finns de igenkänning och många givande upptäckter att ta del av. Jag var nog lite för svårflörtad för den här boken.