torsdag 22 februari 2018

De små tingens gud av Arundhati Roy

Förlag: Bromberg
Utgivningsår: 2007 (1997)
Antal sidor: 332

Baksidestext: Genom de sjuåriga tvillingarna Rahel och Estha skildras den indiska delstaten Keralas historia där släktbråk, kastsystem och politik har byggt murar kring kärleken. Det finns stränga regler för vem som får älska vem. Och hur mycket.
   Men i bakgrunden, alltid närvarande, finns De Små Tingens Gud som skänker stunder av gränslös njutning och närhet.
   Mot en fond av ljuvliga dofter, mustiga färger och förbjudna känslor tecknar Arundhati Roy med säker hand denna levande och gripande släktkrönika.
   De Små Tingens Gud är Arundhati Roys debutroman som 1997 belönades med det prestigefyllda Booker-priset. Den har blivit en modern klassiker.



Mina kommentarer: Det var ganska länge sedan som jag plockade hem den här boken från en liten loppisbutik, men i och med min stora utrensning av böcker förra året så var det här en bok som jag tänkte att jag nog "aldrig" kommer att läsa. Den verkade oerhört svår och skulle förmodligen skjutas fram om och om igen, så jag släppte den. Men nu så dök den upp som ljudbok framför mig på biblioteket så då passade jag på att låna den, det verkade som en bra lösning för visst fanns en nyfikenhet om vad det här är för bok egentligen.

Jag grämer mig fortfarande efter att ha lyssnat på den nu att den verkade så kort, jag förstår det inte. Som jag minns det var den som en vanlig roman med text och sidantalet. Nu var den bara 3 och en halv timme. Kan det stämma? Det borde ju göra det... det här spelar in lite eftersom jag hade svårt att få ett grepp om en sammanhängande historia. Kanske hade jag behövt se texten framför mig ändå. Men jag saknade ett tydligare "det var en gång", en tydlig resa och mål och sådär. Nu är det förstås den här berättelsens egna stil och uttryck men för mig var det lite för diffust att försöka hänga med på. Lite som att det bara hände saker, förvirrande.

Jag kunde dock se, eller höra, att här fanns det otroligt vackra beskrivningar som jag verkligen försökte njuta av, och gjorde många gånger. Jag tror verkligen det hade varit bättre att se texten, som sagt. Det var fint många gånger.

Men det dök också upp vidriga sexuella anspelningar eller uttalanden, för mig var det här oväntat och inte alls i mitt tycke trevligt. Lite plötsligt och knepigt upplevde jag det som. Ja de skulle väl finnas där av sin anledning men oj vad jag rynkade på näsan åt det.

Det känns verkligen som jag är ofärdig med den här historien. Kanske bäst att läsa den i textform. Kanske växer den med tiden. Kanske behövdes en annan tid. Den här boken var antagligen för svår. Men jag är ändå lite nyfiken på att försöka mig på att läsa författarens ganska så färska bok Den yttersta lyckans mysterium. Kanske går det bättre.

1 kommentar:

  1. Tror att hennes böcker är jättebra men de känns för svåra för mig av någon anledning så jag har inte läst någon :)

    SvaraRadera