måndag 9 april 2018

Stora små lögner av Liane Moriarty

Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 442

Baksidetext: Vid en första anblick framstår den prydliga villaförorten Pirriwee som en välmående och sömnig idyll.
Men under ytan kokar det.

Madeline och Celeste är grannar och bästa vänner. De har barn i samma förskoleklass och tar alla tillfällen de får att prata om livet på favoritcaféet. Madeline har händerna fulla med sin tonårsdotter, som plötsligt tycks föredra sin pappa och yogafrälsta styvmamma framför henne (hur är det möjligt??). Men hon kan inte låta bli att samtidigt kasta sig in i intrigerandet mellan olika fraktioner av föräldrar på skolan. Förortens okrönta skönhetsdrottning Celeste backar förstås upp Madeline, men har verkat mer virrig än vanligt på sistone – kanske inte så konstigt med två helvilda tvillingpojkar där hemma och en man som ständigt är på resande fot. Eller finns det något som Celeste inte berättar?

När den unga ensamma mamman Jane flyttar in i området möts hon av kyliga blickar från de andra förskolemammorna och blir misstagen för att vara femårige Ziggys barnflicka. Madeline och Celeste tar dock Jane under sina vingar, och står på hennes sida när stämningen blir allt mer hätsk efter att Ziggy blivit anklagad för mobbning. Temperaturen på skolgårdar och villagator skruvas upp för att nå sin våldsamma kulmen under skolans årliga föräldrakväll …

Stora små lögner är en roman om vänner, mammor, döttrar, nya fruar och före detta män – full av igenkänning, värme och humor. Men det är också en roman som inte väjer för det mörka i livet, för gråzonerna vi accepterar och de farliga lögnerna vi intalar oss själva.

Mina kommentarer:
Det här är en av ljudböckerna som jag lyssnade på under tiden som jag renoverade, främst med penseln som verktyg. Det var mysigt och det tror jag också att katten tyckte, för hon kom allt som oftast upp till mig och la sig bredvid datorn när det spelades. Tror hon gillade ljudvågorna eller något, kanske att hålla mig sällskap, eller rent av att storyn var så spännande? ;)

Om jag ska säga ett enda ord om den här boken så är det skvaller. Haha, det är så mycket tjatter och tisslande om områdets alla personer så herregud. Och jag kan tycka sånt är lite smått onödigt att höra på på något vis, men nu var det skojigt att lyssna på. Det blev också så mycket mer än bara lite ytlig skvaller. Jag minns när jag tillslut greppade situationen och från den stunden så blev det rent av pirrigt att lyssna, jag var förväntansfull. Boken var ganska lång men det gjorde mig ingenting, all dramatik kring relationerna var fängslande.

Så till en början kan det vara ytligt och alldagligt men det blev otroligt givande med en anande underton av lite mörker. När de börjar inse att saker och ting kanske kan vara mer än vad som framstår... Jag väljer också att tro att den var perfekt att lyssna på, tonfallen och uttalen gjorde mycket för humorn då. Så det här tycker jag var en helt klart mycket givande bok!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar