onsdag 11 april 2018

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini (omläsning)


Här finns min ursprungliga recension av den här boken när jag läste den för drygt 2 år sedan. Nu har jag tagit del av historien igen, den här gången genom en ljudbok.

Kort och gott - jäklar vad bra den är! Om du inte har läst den ännu så gör det på momangen.

Det kändes nästan som om jag upplevde det för första gången igen och kände spänning, förväntning, funderingar och en massa tankar om allt som händer. Tror mycket hängde ihop med att det blev på ett nytt sätt genom röst. Först tyckte jag det var otroligt ovant, men man vänjer sig. Dessutom var uppläsaren otroligt bra med uttalen av de utländska orden så att känslan blev helt rätt, det höjde verkligen.

Hosseini är en fantastisk historieberättare. Det är så starkt. Och från första gången så minns jag ännu hur jag mot slutet var tvungen att stå upp, jag grät floder och torkade ögonen om vartannat och försökte urskilja texten. Hua. Det var så gripande. Böcker alltså! Och nu när jag närmade mig slutet så undrade jag lite vad det var som rörde upp allt. Men så. Ett ord. Och allt forsade igen. Herregud! Och det gjorde så ont i halsen av alla känslor. Hur kan det bli så, så bra, ah!

Men vad gör det så bra? (Utan att avslöja något). Det handlar om en värld och tillvaro som är så olik min egen. Ändå griper den tag. Det är orättvisor både på ett ofattbart plan men också ner till de närmsta relationerna. Om otur. Eller tur. Om att vända saker till något annat och finna ett uns av hopp. Att våga tro och stanna kvar, trots alla grymheter. Det är ett starkt ämne, det görs starkt genom att återkoppla och fånga små meningar som stannar kvar och som talar om karaktärernas kärnfulla världssyn. En enskilt persons egna storm. Och Hosseinis magiska metaforer. Det är så vackert! Det kan tyckas tråkigt men det är en sådan fröjd att höra på. Jag minns en nu - hennes mun gick som en symaskin. Hihi. Framförallt är det resan som är så fantastisk. Med de båda kvinnorna, med dem tillsammans, med deras land och deras tillvaro. Vad som händer med dem, utåt som inåt. Det är oförglömligt. Och omöjligt att inte påverkas av.

Kanske får jag avsluta nu. Men, jag älskar den här berättelsen!

2 kommentarer: