fredag 6 juli 2018

'Hon, han och hjärnan' av Markus Heilig

Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 233

Baksidestext: Beror könsskillnader i hur vi tänker, känner och beter oss främst på sociala processer? Eller avspeglar de delvis olikheter mellan hur kvinnliga och manliga hjärnor är organiserade? Kan vi behöva via ta hänsyn till sådana skillnader för att inte vissa oftast tjejerna ska bli missgynnade?
   Trots min långa bana som hjärnforskare var det först i samtal med döttrarna jag insåg hur lite jag egentligen visste om dessa frågor. Att skriva den här boken blev ett sätt att försöka nå en förståelse som nådde bortom tidningsrubrikernas polemiska förenklingar.
   Den bild som trädde fram är en annan än jag förväntade mig, och mycket mer fascinerande. Kvinnor och män har under evolutionen specialiserat sig på sätt som kompletterat varandra. Dessa specialiseringar har ställt delvis olika krav på hjärnans organisation. Samma egenskaper som låtit oss komplettera varandra inrymmer också fröna till konkurrens, konflikt och förtryck.
   Vårt evolutionära bagage är centralt för vilka vi är, men säger väldigt lite om hur vi ska leva våra liv idag, eller imorgon. Det får vi förstås välja själva. Jag tror de valen bäst görs av kvinnor och män med god kunskap om sig själva och varandra.

Mina kommentarer
När jag såg ett klipp om den här boken med författaren samt Katarina Gospic så tyckte jag att den lät intressant och bestämde mig för att låna den. Ämnet kan tyckas kontroversiell, samtidigt som jag helt kan förstå vad de och boken är ute efter - att vi, män och kvinnor, är olika men att det ju är något bra, på sina sätt. Jag tycker det inte är konstigt och självklart ska det då till sin följd ändå vara så att det inte värderas olika, för det är något som dock har förekommit. Jag var i varje fall nyfiken att få reda på mer hur det ligger till utifrån det här perspektivet.

Men det var lite synd, för boken var ganska svårtillgänglig. Den hade kunnat göras mer pedagogisk och anpassat både designen och upplägget för att göra det mer förståeligt för gemene man. Nu blev det lite som studentlitteratur. Kanske värre än så, för inte ens dessa är såhär ostrukturerade.

Kanske var det för att Gospic satt med i intervjun (har läst en bok och lyssnat mycket på henne och hon gör det väldigt bra för alla att förstå, kortfattat och begripligt) som jag trodde att den här boken skulle vara i samma bana. Men nej, det är den inte, inte i språket eller överlag med allt som tas upp. Det kändes lite rörigt och tillslut orkade jag inte koncentrera mig mer. Jag tappade det och skummade resten, besviken.

Det var ju synd som sagt att den här grundpoängen som jag så gärna ville fördjupa mig i förlorades i en, om jag får säga det själv, dålig framställning. Åtminstone hade jag svårt att ta till mig det på ett tillräckligt givande sätt, tyvärr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar